ny blogg och hejdå Spotlife!

Ja kära ni. Jag lämnar Spotlife nu. Hela dagen har jag suttit och jobbat med en ny blogg. Jag är så fruktansvärt trött på Spotlifes reklam. Jag vet inte om ni har reflekterat över det, men den sista tiden har det varit väldigt mycket reklam om rakhyvlar. Är det så himla bra när man skriver om självskadebeteende och dessutom har många läsare som skadar sig själva? Nej, knappast. Därför lämnar jag Spotlife nu och har skapat en fin fräsch blogg som ni hittar HÄR!

En del av er kanske blir ledsna, men jag hoppas att de flesta av er ser detta som en härlig och bättre nystart! Jag ska försöka att automatiskt flytta över er som följer mig på bloglovin, men om ni inte kan vänta tills det är löst så finner ni mig HÄR på bloglovin. Jag har också flyttat över min domän så inom kort kommer enflickasomarstark.se automatiskt flyttas över till min nya superblogg!

Annars är allt som vanligt. Fast det är såklart lite tomt på min nya blogg, men jag längtar tills den fylls av massa härliga inspirerande inlägg om psykisk ohälsa. På min nya blogg kommer jag då och då publicera mina favoritinlägg som jag skrivit här tidigare, sånt som är viktigt att ta upp igen.

Nej nu lämnar vi detta och går över till min nya blogg – http://enflickasomarstark.blo.gg ♥

VÄLKOMNA till min nya blogg som ni hittar HÄR! Den här bloggen kommer finnas kvar för er som vill läsa alla gamla inlägg då & då.

HEJDÅ.

bloggen 2013

Det har ju varit ett underbart bloggår med många nya läsare och jag tänkte att det kunde vara roligt att få höra lite om statistiken.

• Under 2013 har jag haft 180 392 unika besökare och 250 789 sidvisningar
• Den främsta anledningen till varför min blogg besöks är genom google och det som är mest googlat är bloggens namn, en flicka som är stark
• Favoritkategorin under året har varit ”ätstörningen” och mitt mest lästa inlägg hittar ni här
• Besöksrekordet skedde den fjärde december med 889 unika besökare
• Nu vid årets slut har jag 455 följare på bloglovin och 1020 likes på facebook

TACK alla ni som har följt mig under året och genom alla med- och motgångar ♥ Det ska bli roligt att se hur statistiken ser ut om ett år :)

Vill du följa mig på bloglovin? Tryck här.
Vill du följa mig på facebook? Tryck här.

mitt (bästa) 2014

Äntligen ska ni få höra om mitt tjugohundrafjorton! Jag vet knappt vart jag ska börja då det är så mycket. Men vi börjar med den underbara nyheten som jag nämnde igår.

Ni som har hängt med ett tag vet att jag skulle börjat plugga den här hösten som har varit. Men på grund utav sjukhusutredningen så fick jag ställa in det, någonting som gjorde mig så fruktansvärt ledsen. Sedan dess har mina bästa kontaktpersoner på behandlingshemmet försökt hålla kvar i hoppet att jag kanske kan börja läsa våren 2014 istället, men då jag under hösten har varit svårt sjuk i ätstörningen så har allt känts rörigt och omöjligt. Men en dag i november bestämmer jag mig i alla fall för att kolla sista ansökningsdatum för komvux. Detta var på eftermiddagen en torsdag, och sista ansökningsdagen var på fredagen. Allt blev panik och jag var helt förstörd. Men tack gode gud så vägrade behandlingshemmet ge upp. Vi kämpade (mest dem) och skrev papper och brev, ringde och krigade. Tillslut hann vi skicka ansökningsbrevet men klockan var så mycket då att vi trodde att det var försent. Dagarna gick och jag vågade inte hoppas på någonting. Men strax innan jul fick jag det underbara beskedet – Jag har kommit in på komvux och den 13 januari ska jag börja läsa 150 poäng naturkunskap! Detta är sista steget för att jag ska kunna fortsätta mot min dröm – att bli sjuksköterska. Det känns helt obeskrivligt underbart!

När jag ska börja plugga om två veckor ska jag också förhoppningsvis börja få bo lite i en av behandlingshemmets utslussningslägenheter, någonting som jag verkligen längtar efter. Att få bo själv, laga mat själv, vara själv. Att få leva lite vanligt.

Nu efter alla helgdagar ska jag också aktivt börja söka lägenhet i Jönköping. För faktiskt, jag ska nog bli utskriven inom en snar framtid. Planen är att jag ska lämna behandlingshemmet i sommar och börja läsa till sjuksköterska i Jönköping till hösten. Att 2014 förhoppningsvis blir året jag lämnar behandlingshemmet känns så underbart då jag har varit här sen 2012. Tänk att jag SNART är klar här!

Så kommer min vår se ut ungefär. Gå i skolan, plugga, göra högskoleprovet, slussas ut, leta lägenhet i Jönköping, börja bo i Jönköping lite grann och söka till högskolan. Ett vanligt normalt underbart liv.

Utöver allt det här ska jag också:
• fortsätta jobba med jourmejlen såklart
• utöka mitt jobb som bloggredaktör på SHEDO. Istället för var tredje vecka ska jag nu ha SHEDO-bloggen ungefär två till tre veckor av fyra
• aktivt jobba som gästbloggare hos föreningen Tilia. Jag har ju nu varit gästbloggare hos dem ett tag, men tyvärr inte tagit det helt på allvar då jag har haft det svårt. Men nu när jag mår bättre kommer det förändras rejält vilket jag verkligen ser fram emot

Jag längtar så mycket efter 2014 att jag inte kan beskriva. Om allt blir som jag vill och önskar kommer det bli ett helt fantastiskt år! ♥ Jag hoppas att ni vill följa med på min resa mot ett vanligt liv efter nio år av sjukdom och vård.
Jag är så lycklig.

Den här bilden på mig och min extrasyster Sandra beskriver ganska bra hur jag känner inför det kommande året :)

tillbaka på behandlingshemmet

gbgb

Vid tio lämnade jag centralstationen och älskade älskade gbg. När jag kom till Skåne med bussen så grät jag. Jag började närma mig mitt hem, men aldrig hade jag känt mig lika borta. Som att jag inte längre hör hemma här. Som att det är dags för mig att gå vidare nu, börja leva. Men nu har jag varit ett par timmar på behandlingshemmet och det känns mer okej nu. Mest för att jag vet att det är nyår imorgon och för att jag har tusen underbara planer under 2014. Jag hoppas att jag snart kommer bli utskriven, men fram tills dess ska jag ta vara på behandlingen. Men det är bara det, att just nu så känns det som att jag inte kommer kunna bli helt frisk här. För att det är så mycket sjukdom runtomkring mig. Helt frisk kommer jag bli när jag får komma ut till det verkliga livet, umgås med människor som är friska och som jag älskar. När jag kan lämna personalen och klara mig själv.

Trots att det känns jobbigt att vara inne i detta just nu, att bara vilja komma härifrån så tror jag att det är den bästa känsla jag någonsin har haft. För det är BARA ett friskhetstecken och ingenting annat! Att man vill bort från vården och börja leva. Att man inte vill vara sjuk och patient. Permissionen har verkligen gått jättebra. Igår var jag ledsen som jag skrev, men bara av helt naturliga orsaker. Ingenting som hade med ångest, depression eller borderline att göra. Nu gäller det att stå ut ett par månader till och ta vara på den sista tiden av behandlingen. Imorgon ska ni få höra om mina planer inför kommande år. Jag har en så rolig sak att berätta för er. Jag har vetat om det strax innan jul men har valt att dela nyheten med mina närmsta först :) Men imorgon ska jag berätta om alla planer jag har inför 2014! Om allt blir som jag vill kommer det bli det absolut häftigaste året i mitt liv!

en dröm

Ibland. Då och då men ganska sällan kan jag få självskadetankar, längtan, impulser. Inatt drömde jag att jag skar mig i handleden. Allt var så verkligt. Jag hade varit fri lika länge som nu, och sedan föll jag dit igen. Det var hemskt. Fruktansvärt hemskt och varje gång jag får en självskadelängtan kommer jag tänka tillbaka på känslan jag hade i drömmen. För det är aldrig värt det, att skada sig själv.

nittio år och trött på det där

Idag har vi firat min älskade morfar som fyller nittio år! Det har varit en underbart trevlig middag med släkten och dessutom en så himla fin restaurang – Långedrags Värdshus som ligger alldeles vid havet.

Jag kommer kunna leva på den här stunden länge, men just nu känner jag mig ganska ledsen av privata skäl och att åka tillbaka till skitskåne imorgon bitti känns så himla jobbigt. Jag orkar verkligen inte åka tillbaka till behandlingshemmet där sjukdomarna sitter i väggarna. Jag vill bara leva normalt och umgås med dem jag älskar. Jag är så trött på allt som heter sjukdom, vård och problem. Jag vill inte vara med i det livet längre. Jag vill bara få vara jag, glada Jessica. Hon som inte behöver dygnet-runt vård. Hon som jag älskar. Hon som lever i Jönköping i sin egna lägenhet och läser till sjuksköterska. STÅ UT JESSICA.

morfarmorfar

Orkar inte utan dig morfar.