barnavdelning

Idag har jag shoppat på H&Ms barnavdelning! Det finns så söta kläder och dessutom är det billigare! Jag fick med mig en byxdress och ett par shorts för totalt 200 kronor! (10% rabatt)


bästisfestis

Jag har haft en superfin dag! Bästa Annica från Linköping är nu nere på västkusten och det känns underbart! Vi har shoppat second hand och fikat lääänge ute i solen med kaffe och en stooor chokladboll!

 

Imorgon är jag lycklig

Imorgon bitti händer det som får mig att leva, överleva, kämpa, stå på benen. Min bästa vän Annica reser från Linköping tidigt imorgon, för att några timmar senare vara med mig i Göteborg. Jag saknar henne dagligen, hon är det finaste som finns. Min bästis. Vi har kämpat tillsammans, hon har alltid stannat hos mig. Skrivit brev och ringt när jag varit inlåst på barnpsyk, funnits där när hela livet har gått emot mig. Det finns inga ord att förklara hur mycket jag älskar denna tjejen, och imorgon ska vi äntligen vara tillsammans igen. I många år har du nu varit min bästa vän, och mycket har hänt under dessa år.

Tänk att hon imorgon är här… Jag är lycklig. Det här behöver jag verkligen efter en jobbig vinter på olika psykiatriska avdelningar.


jag längtar (nästan) till regnet

Tittade vilka som flyttade in hos mig idag! Om inte solen hade skinit sådär underbart, så hade jag nästan velat att det skulle droppa från himlen, så att mina prickiga älsklingar skulle få användas!

det är stressigt att vara sjukskriven

Idag är det en sådan där dag som man avskyr. En sådan där dag som man bara vill ska ta slut. Listan på dagens måsten är så lång att jag blir trött bara jag tänker på det. Sedan klockan åtta denna måndag har jag hållit på. Med allt och inget. och dagen kommer bli lång, för jag är långt ifrån klar. Varför ska allt göras på samma dag?

Massa mail att skicka, posta brev, ringa försäkringskassan, boka möte, ringa psyk, städa, packa upp från resan, diska, tvätta, handla, vika tvätt, betala räkningar, hämta paket och slutligen ringa massa samtal som inte blivit av.

 

mamma, vart är du? 😉

Se upp i backen för ångestattacken!

Nu är jag tillbaka från skidresan uppe i Sälen! I det stora hela har jag haft det bra, men svåra dagliga ångestattacker har jag fått kämpa med. Det är skönt att vara tillbaka i Göteborg, även det är väldigt mysigt i fjällen!

Bortsett från mina ångestattacker har dagarna bestått utav slalom, längdskidor (jag åkte för första gången på många många år – och jag körde en heeel mil!), vin, god mat, spel och en härlig stor familj!

Borta bra – men hemma bäst!

Nästa destination: Sälen!

Nu försvinner jag ett par dagar. Imorgon åker jag och min kille till Sälen för att åka lite skidor och umgås med hans familj! Och datorn får jag nog stänga av nu eftersom det både ska städas, vikas tvätt och packas ikväll!

Ha en fin vecka, jag är tillbaka på söndag!


Sälen 2010

det här gjorde min dag

man blir ju alldeles tårögd av att få ett sådant här meddelande från en vän och kollega…

 

Synd att vi träffas såpass sällan, människor som du är sällsynta! Finns ju det underbara ordspråket som passar alldeles ypperligt här! ” Som att leta efter en nål i en höstack”

Du får aldrig glömma, att alla vi på ”kvantum” längtar till du kommer tillbaka och att vi tror på dig ! You can do it ! Don’t loose your faith
The fate is on your side in this battle.

Kram Magnus


Jag & världens bästa Magnus på firmafest!

jag har inte råd att bli frisk

Har haft en jobbig natt. Kunde som vanligt inte sova på grund av den där dumma ångesten. Ångesten som gnager även idag. Pengar. Visst är det jobbigt att prata om.. Och ännu värre är det att erkänna att man inte kan betala sina räkningar. Jag kan inte det. Har en sjukpenning som knappt räcker till att betala  de där små vita tabletterna som sägs ska göra underverk. Lyckopiller. Jag försöker sälja massor med saker som jag äger, nu får jag till och med sälja saker som jag fått i present. Jag skäms för det, men vad ska jag göra? Jag är desperat. Och trött på detta landet. Förstår inte orättvisan. Det är inte mitt fel att jag inte kan jobba, jag väljer inte det här livet. Hur ska jag kunna må bra när allt det där praktiska inte löser sig? Jag får nog ringa mamma sen. Men jag orkar inte bråka med mina föräldrar om pengar mer. Jag orkar inte vara så förbannat svag och be om hjälp med allt hela tiden. Jag vill klara mig själv, vara frisk och vara som alla andra. Jag kan inte ens äta nu, för jag skäms. Det kostar pengar. Och allt är mitt fel. Om jag bara hade kämpat lite och stått kvar på mina ben. Om jag bara hade levt i min falska värld och låtsats att allt var bra. Det känns som att jag nu tvingas gå tillbaka till jobbet och jobba som jag gjorde innan. Jag får ingen chans att bli bättre, har inte tid att bli frisk. Det är för dyrt. Kanske är det bättre att de låser in mig på psyket igen? Där får jag bo gratis. få gratis mat.

jag är livrädd för att leva och dödsrädd för att dö

Jag vill bygga mig en framtid, få en värdig sådan. Jag vill inte förlora mer tid av mitt liv genom att ligga på sjukhus. Jag är trött på att vara sjukskriven och inte ha några pengar. jag är trött på att bråka med myndigheter om min rätt i samhället. För man har inte samma rättigheter som sjuk, det har jag märkt alldeles för tydligt. Som att många i Sverige tror att psykiskt sjuka väljer det själva? På ett sätt kanske jag gör det. För någonting håller mig kvar i sjukdomen trots att jag har alla odds till att må bättre, få ett värdigt liv. Jag vill bli frisk, jag vill jag vill jag vill, men det är svårt att våga. När jag är sjuk så är jag någon. Om jag blir frisk så tappar jag bort mig själv. Jag tänker ibland på den dagen som jag drömmer om, dagen då jag sitter innanför sjukhusets väggar, och blir friskförklarad. Då jag inte på pappret är sjuk längre. Det känns både häftigt och skrämmande. Hela jag försvinner och något nytt ska byggas upp. Någonting som är bättre än en sjukdom. men hur ska jag våga ta det där sista steget som innebär att jag blir friskförklarad? Sist jag blev friskförklarad satt jag på barnpsyk och skar mig dagligen. Då tyckte BUP att jag var frisk. Tänk så många som inte har tagit mig på allvar. Om bara två veckor går min kontrakt ut på min psykiatriska öppenvårdsmottagning. Antagligen blir jag inte utskriven än, men, snart. Innan sommaren. Det känns så hemskt och läskigt och ja, fruktansvärt. Tänk om jag mår ganska bra, blir utskriven, och sedan faller? Inte kommer jag orka söka hjälp igen.

Jag är så himla livrädd för att bli frisk, och jag är så himla livrädd för att jag inte kommer överleva om jag stannar i sjukdomen.

tänk att världens bästa syster ska gifta sig!

Igår fick ni ju höra den roliga nyheten – min syster ska gifta sig!! Det var en fin kväll igår. Jenny & Mattias var så glada. Jag också, så glad att jag lipade ett tag. Det blev så mycket fina känslor.


Min syster & jag har alltid stått varandra nära. När vi var små delande vi rum, lekte alltid tillsammans, hade gemensamma vänner. Ja, vi var bästa vänner. Det är vi även idag på senare år. Hon har alltid stöttat mig i min kamp, försvarat mig när livet är för svårt. Alltid har hon stått på min sida. När jag tvingats vara inlåst på psyket, så har hon alltid kommit och hälsat på. När jag låg på barnpsyk och mådde som sämst, då sov hon till och med över, för att jag skulle få lite trygghet i mitt kaosliv. Jag älskar dig!

nyförlovade

min syster har förlovat sig idag!! Jag är superglad för henne & Mattias skull! Nu har finklänningen åkt på – ikväll ska de nyförlovade paret firas!

fyndat

dagens fynd för totalt 80 kronor. Tröjan för 20 och ringen för 60. Jag är nöjd!

loppis

Idag var jag på riktig loppis för första gången. Det var roligt, lite rörigt. Sedan ringde iphonen hela tiden så jag tappade koncentrationen. Och sedan gick den sönder, eller den dog bara, trots att jag hade batteri. Då fick jag en sådan där jobbig klump i magen, så jag åkte hem trots att jag egentligen skulle varit på stan ett tag till. Jag fick i alla fall med mig två fynd som ni får se sedan!

Ps. Min iphone funkar nu – jippi! ds.

dagens outfit

Idag mår jag bättre igen, skööönt! Solen skiner och våren är tillbaka. Jag ska spendera förmiddagen med det jag älskar. Second hand & kaffe i solen! Om ni ser mig på stan ser jag ut såhär! (möjligtvis en jacka över!)


En samvetshistoria som gör ont i magen

Jag och min kille kollade på Hämnden av Susanne Bier ikväll, och oj vilken bra film. Välgjord och berörande. Den hade många bitar som man kände igen mänskligheten i. Hämndbegär, rättvisa, kärlek och den godhet som finns inom många av oss.

Har ni sett den?

”trodde du på allvar att du var värd ett liv?”

Jag får panik. I eftermiddags kom ångesten tillbaka, sjukdomen kom tillbaka. Jag blev sådär ledsen att jag bara ville lägga mig under täcket, skada mig själv, slå sönder hela lägenheten, skrika rakt ut. Jag har inte känt av den paniken på tre veckor. men nu kom allt tillbaka. rösterna i mitt huvudet skrattar åt mig, hånar mig, för att jag för en sekund hoppades på att skiten var över. jag vet att jag tagit framsteg, även om jag gått åt fel håll många gånger,  men jag vet inte hur många fler år av sjukdom jag orkar. eller pratar vi om dagar? Jag är rädd för mina negativa känslor, rädd för att allt ska bli så överjävligt igen att jag blir inlåst innanför vita sjukhusväggar. Det känns som att någon har bestämt att nu har Jessica fått känna nog med glädje, nu får hon vara nöjd. jag är inte nöjd. jag tänker inte fortsätta leva om jag får 20 dagar av äkta glädje var femte år. nej tack, det är inte värt det.

BRIS och minnen från den tiden

Tradera har nu en superbra kampanj. Syftet med auktionen är att samla in pengar till BRIS så fler jourare kan utbildas och på så sätt kan hjälpa fler barn och ungdomar i Sverige som far illa. Schenker skänker också fraktavgiften till BRIS. Tryck på bilden för att komma till auktionerna!

Jag vet inte vad jag ska känna när jag tänker på BRIS, jag har egna erfarenheten av den organisationen. Jag minns när jag var 14, hade ingen som visste hur jag mådde. Det enda jag hade var en psykopat som skrämde livet ur mig, och sedan hade jag mina rakblad. Jag klarade mig bra på utsidan, men inom mig var det mörkare än någonsin. Jag kan nästan bli ledsen när jag tänker på den tiden, för allt var så hemskt och tragiskt. Jag blev sämre och sämre, sjukare och sjukare. försökte dö flera gånger, misslyckades. Och ingen såg, ingen ville se. Mitt i allt tog jag också på mig skulden, det var mitt egna fel. Idag vet jag bättre, det var inte mitt fel att jag blev utsatt för en fruktansvärd psykisk misshandel och det var inte mitt fel att jag blev sjuk.

jag vill också vara perfekt

Jag vill vara den där perfekta flickvännen, hon som somnar i sin killes famn varje natt, hon som älskar när killen håller om henne på nätterna.

Det är inte jag. Jag hatar det, men har hamnat i det där ”jag-måste-få-sova-själv”. Jag hatar varje natt då jag bokstavligen talat får putta bort min sovande kille från mig. Jag kan inte somna när han håller om mig. Trots ökad nattmedicin så går det inte. Jag får panikkänslor. Och så hör man om ens kompisar som älskar att sova så nära deras pojkvänner. Sån vill jag också vara, men jag klarar inte av närhet på nätterna. Hur kan man få panikångest av att den man älskar håller om en? Jag måste vara knäpp.

livsnjutaren

Ja, det har jag blivit.

Vädret i Göteborg har varit lite sådär under förmiddagen, men sedan klarnade det upp och det tog jag tillvara på! Det finns ett otroligt mysigt ställe 10 minuter promenad ifrån lägenheten. Ett underbart berg med kvällssol och utsikt över hela stan.

Dit gick jag. Med kaffe, bok, musik, filt, kameran, min iphone och cigg. Det var så skönt att bara få ligga där och inte behöva göra något alls. och solen är ju riktigt varm. Jag tog till och med av mig jackan. (ni får skratta imorgon om jag vaknar och har blivit sjuk). Det var härligt, men sen kom en hund och skrämde livet ur mig. Den bara stod där. Jag var rädd att den skulle äta upp mig, men när jag sa åt den att gå, så gick den. Då gick även solen och la sig, och jag gick hem.

Ytterliggare en fin dag! Jag är tacksam för varje sådan.

 

Såhär mysigt hade jag det!

 

Idag är du min drömpappa

Jag har varit och ätit lunch med pappaMerci nu på förmiddagen. Vi har fått det som tradition, jag och min pappa. En dag i veckan åker jag till hans jobb och så blir det lunch ute på stan.

Idag är han den pappan som jag alltid har velat ha. Inte att han gjort fel innan, bara det att jag har varit för sjuk för att vi skulle kunna ha en relation. Det var en tuff uppväxt för mig. Jag låste in mig, vägrade prata, skar mig, tog överdoser – och bråkade med mina föräldrar. Det började med att de ignorerade min sjukdom, sedan skällde de på mig. Inte för att de var arga, men för att rädslan tog överhand. Idag kan jag förstå det, men inte då. Jag trodde att mina föräldrar hatade mig, vilken gjorde mig ännu mer destruktiv, utvecklade ett självhat som var för stort för att få plats inom mig. Ett självhat som var nära att döda mig.

Idag ser min och pappas relation helt annorlunda ut. Även om jag är sjuk, så är jag mer mogen idag. Har lärt mig mycket under alla dagar på psyket. Idag är jag bättre på att hantera relationer och bättre på att hantera min sjukdom. Mycket för att jag försöker acceptera den, vara öppen och ärlig.

”Jag och mamma sitter hemma och håller tummarna för dig varje dag”

Tack, jag älskar er.

Jag och pappa i Spanien 08.

Ny och glad

Hej vänner!

Jag hade tur, och jag är tacksam.

Jag har fått möjlighet att börja blogga här, fortsätta hjälpa och inspirera människor med psykisk ohälsa.

Jag är jätteglad för det. Jag har hittat en anledning till att överleva. Och kämpa ska jag, som jag alltid gjort. Jag vill bevisa för hela Sverige att man kan vinna mot en sjukdom.

Framför allt vill jag, envis som jag är, bevisa för mig själv att jag gjorde rätt som inte tog livet av mig.

Välkomna till min nya blogg, jag hoppas ni stannar!

Jessica

shopaholic

Ja, man kan väl inte vara på stan utan att shoppa? lite sådär har jag blivit, och eftersom jag bor i stan så.. ja, ni fattar själva.

Ni ska få se mina inköp i alla fall!

Dessa två tröjor är så mycket Jessica det bara kan bli, av tre anledningar.
1. Jag älskar randigt & prickigt!
2. Jag älskar formen på ryggen.
3. Jag älskar trekvartsärmar!
Så att jag köpte både en prickig och en randig var en självklarhet!

På indiska hittar man alltid något!

neonrosa glasögons-örhängen från Ur & Penn!      

och så lite nya vårfärger på naglarna!

glad tjej!

jag har haft en superdag! Det är +6 här i Göteborg & en stor sol! Underbart! Jag har även invigt mina nya Converse!

Jag träffade min fina barndomsvän på stan imorse och där har vi spenderat hela dagen. Shoppat, ätit vegetariskt, druckit kaffe och kedjerökt i solen. Det är sådana här dagar jag lever för! Idag är jag tacksam för att jag har överlevt.

kväll kväll kväll

Kvällsmacka (hembakt bröd!!!), te i min favoritkopp och tillslut det som absolut inte är någon favorit – kvällsmediciner. När kvällsfikat är klart är det bara kvällsciggen som behövs, sedan kommer jag sova SÅHÄR skönt!

Godnatt vänner!

4 veckor ifrån döden

för fyra veckor sedan låg jag där, mådde som sämst, trodde jag skulle dö. var fast i en bubbla, såg bara sjukdomen. såg inget slut, ville inte kämpa, skar mig i armarna, blev inlåst på psyk.

Idag, fyra veckor senare är jag motiverad till att kämpa, jag ska ta mej fan bli bättre, få ett liv värt att leva.

jag vill inte hit igen.

outfit, sjukhus & vänner

Ååh idag skiner solen sådär härligt! Man kan ju inte bli annat än glad!

Har dock en ganska blandad dag framför mig. första halvan ska spenderas på sjukhus. (blääää!)
Sedan ska jag äta lite mat med mina sjukhusvänner. det blir fint!

Trött på världen

Jag har så mycket tankar och känslor inom mig. Tänker mest på tjejerna som dog i den tragiska olyckan. Det var inga vänner till mig, men jag visste så väl vilka de var. Det blir så när man är uppväxt i en mindre ort, alla känner till alla, på ett eller annat sätt.

Det känns som att jag är så trött på livet. Trött på hela världen, för det finns inte så mycket mer kvar än problem. Det är krig, olyckor, mord, naturkatastrofer, självmord.. Ja, det händer så mycket hemskheter varje dag att jag har svårt att tycka om det vi lever i. Samtidigt som man läser om allt och berörs av mycket, har jag min påtagliga sjukdom att kämpa med varje dag.

All sorg och smärta gör ont. Det gör ont att så många lider hela tiden.

Firmafest

Jag hade en underbart rolig kväll igår. Det var firmafest som innefattade biljard, pingis, golf, dart, bowling, mat, en massa alkohol och ett stort gäng härliga människor! Det kunde inte bli bättre.

Jag är så tacksam och glad för att jag orkade igår. Nu har jag varit sjukskriven från jobbet i snart 5 månader. Jag saknar mina kollegor enormt mycket. Kvällen gav mig massor med livsglädje!

leopard

Idag matchade jag leopardstrumpbyxor med mitt textlinne.

Och så en liten rosett på det!

Perfekt för en fredagskväll som kommer innefatta ett besök hos mami & papi med min fina pojkvän. middag och vin!

kan aldrig bli lika frisk som innan jag blev sjuk

Jag tror att jag har byggt upp en bild av ett friskt liv. En bild som jag aldrig kommer kunna leva upp till. Jag vet att jag kan blir bättre, bli nära bra. Men aldrig kommer jag återhämta mig helt. Jag kommer aldrig bli lika frisk som jag var för sex år sedan. Detta förstod jag tack vare Novaline. Jag har inte accepterat det, men jag har förstått att jag måste släppa på kraven. Min sjukdom är kronisk, den kommer visa sina spår resten av mitt liv. Bara den tanken får mig att vilja dö nu, för om jag ändå inte fick det liv jag drömmer om, så vill jag inte leva.

Jag hatar att tycka synd om mig själv, men ibland gör jag det. Eller, jag tycker det är så sorgligt att det blev som det blev. Att det inte blev som jag hade önskat. Jag sörjer mitt friska liv, med all rätt efter vad jag har gått igenom. Men nu kommer det svåraste. Att sörja och gå vidare, att acceptera att inte livet blev som jag hoppades. Jag hindrar mig själv för att bli bättre, för det vill jag innerst inne bli. Men jag ska vara ärlig, jag är så ledsen för att jag aldrig kommer kunna bli helt bra.



dagens Jessica

Linne – Monki
Lackleggings – Gina Tricot
Kofta – H&M
Strumpor – H&M
Skor – Åhléns

Idag lämnar jag Göteborg och åker uppåt i landet. Uddvalla nästa!

update: dagens vill ha – REGNKAPPA & GUMMISTÖVLAR

presenter till mig själv

Ja, eftersom jag är så stolt över mig själv idag för att jag kämpar all the time så köpte jag mig två presenter. En kavaj och ett par prickiga strumpbyxor som jag ska ta på mig så fort våren är här!

och jag hittade en kavaj med det jag älskar – trekvartsärmar!

grattis till mig själv

idag firar jag.

tre veckor sedan jag blev inlagd på psyk, TRE LÅNGA VECKOR utan att jag har skadat mig själv!

Denna eftermiddag firade jag på stan och träffade världens bästa mamma. Vi fikade och drack mänger med kaffe, pratade om både roliga och tråkiga saker. Idag var hon så stolt, det kände jag. Och jag är lika stolt jag!

mamma & jag i somras. lite bättre väder än idag!

snöstorm i Vasastan

Man tappar liksom humöret lite grann när snön har bestämt sig för att vräka ner. Jag som hoppades på vår nu.

sommarens bästa vän

Fick hem mina shorts igår som jag köpte på Tradera.

Oj vad dessa ska användas flitigt i sommar när jag ska sitta i solen i Slottskogen och dricka vin!
Ja, det blir faktiskt min första sommar i Göteborg! Och den ska bli BRAAA!

Och som avslut på detta fina sommar-pepp-inlägg:
SNÖN VRÄKER NER I GÖTEBORG.

tips på att minska självskador

Fick en viktig fråga här ikväll,
från någon jag känner men jag vet inte vem.

och det är HELT OKEJ! Kan jag hjälpa, så blir jag glad. Jag vill också med min blogg våga vara öppen, prata om detta, det är inget att skämmas för. Men jag förstår om ni som undrar saker vill vara anonyma. Det får ni gärna, detta är så känsliga saker. Självklart får ni svar ändå!!

SVAR:
Jag har mänger av tips som jag har lärt mig efter alldeles för många dagar på psyk! Mitt självskadebeteende har minskat avsevärt om man ser tillbaka ett par år. Hur jag har lyckats med det, finns det massor med svar till.
Men just dessa paniksitautioner som man inte kan hantera, när ångesten äter upp en och det känns som att man ska dö, då känns det som att det inte finns någon annan lösning än att skära sig.

Men det finns det, jag lovar, jag har hittat andra sätt som funkar.

Jag har tillsammans med psyk gjort en krisplan för vad jag ska ta till när jag tappar allt.
Det är småsaker det handlar om, men det hjälper.

Det första som står på min lista är att distrahera mig. Det kan i princip vara vad som helst. Sätta på en film, läsa, se på TV, läsa nyheterna på internet. Ja, jag kan ofta sätta mig på facebook och läsa igenom vad alla andra gjort under dagen. När jag är klar med det har ångesten gått ner.

En annan sak man kan göra, om man har sån panik att man inte alls klarar av att starta datorn eller TV. (för ja, ibland är det så illa). Då brukar jag aktivera mig. Om det är kvällstid tar jag på mig jackan, tar med mig mobilen och går ut och går. Dels för att få annat och tänka på, men i mitt fall är det framförallt, då KAN JAG INTE skära mig. Alltså, har du ångest, undvik situationer där du kan skada dig.

Sedan har jouren på psyk hand om mig dygnet runt, så ibland ringer jag det nummret jag har. Men det är ju inget alla kan ta till.

En annan sak som är viktig för att jag ska undvika självskada, det är att se till att inte vara ensam. Om du bor ensam blir det ju svårare, men om du bor hemma eller med pojk- eller flickvän – STANNA MED NÅGON HUR GÄRNA DU ÄN VILL LÅSA IN DIG I BADRUMMET OCH SKÄRA DIG.

För jag vet, det är precis det där man vill.

Ett ytterliggare tips som har hjälpt mig mycket, det är att skiva en för- och nackdelslista på vad som är positivt respektive negativt med att skära dig, och vad som är positivt respektive negativt med att sluta.
Du kommer snart se att det inte är värt det.

Sedan har jag i så många år fått höra andra tips, som dock inte har fungerat för mig, men som jag ändå vill dela med mig av, för det är väldigt individuellt vad som funkar på just dig.
Det kan till exempel vara lägga isbitar innanför tröjan och/eller i handen, andas i fyrkant, ta en iskall dusch eller ringa en vän.

En annan viktig sak som jag vill ta upp med detta är ren fakta. Tänk dig ångest som en kurva.. Eller nej, ni ska få se en bild som jag har fått uppritad till mig många gånger.


Här kommer den viktiga förklaringen som är REN FAKTA: Ångest går ALLTID över av sig själv. Alltid.

Bild 2 visar hjärnans reaktion på ångest om du självskadar, du säger till hjärnan att situationen är farlig, och ärligt, du belönar hjärnan och reaktionen på självskada. och ju längre du fortsätter att självskada, ju mer skadad blir hjärnan och det kommer ta SÅ mycket längre tid för din ångest att gå ner av sig själv..

Jag vet att detta är så förbannat svårt och kämpigt.. Jag vet inte än om det går att sluta helt, men, det går att bli så mycket bättre!! Det är jag ett bevis på!

Jocke Berg bakade inte bröd

Jag och min fina kille har bakat valnötsbröd idag med bästa Kent i bakgrunden. Ja, i alla fall deras musik. Jocke Berg hjälpte alltså INTE till med bröden!

Just nu ligger de och vilar under min fina Muminhandduk!

kläderna skapade av ångest

En del av dagens impuls-ångest-köp.

Den sista, är så lite Jessica att jag inte fattar något. En branröd magtröja! på mig?!
Jaja, som med det mesta nu för tiden, det blir bra till sommaren.

det är dyrt att må dåligt

Ja. jag fastnade i det där dumma man gör ibland.

Tröstshoppar.

Satt ensam vid köksbordet imorse, redan där kände jag att det skulle bli tufft idag. Visste inte alls hur känslorna skulle hanteras, så jag tog mitt bankkort och tog spårvagnen ner till stan.
Hittade en massa kläder som provades, och sedan köpte jag hela bunten. Vet inte ens om jag gillade kläderna, men jag behövde något. något som skulle stoppa min ångest. Hade jag stannat hemma hade nog rakbladet blivit lösingen, så jag flydde. Men så fort jag hade betalat kom ångesten tillbaka. En annan typ av ångest. en ånger-ångest. Blev alldeles skakig och fick röka många cigaretter för att sedan åka hem med min påse. En påse jag inte alls ville ha.

Shoppa massa saker man inte behöver, det kan man göra när man har lite pengar över. Det kan man INTE göra när man sitter i min situation. Lever på försäkringskassan och det är inte mycket cash man får, inte för att ha en hyra som ska betalas.

Mår man bättre av att shoppa när man har ångest då? Det hjälpte ju för stunden.. Var det värt det?

Nej. VERKLIGEN INTE. Jag borde lägga mina pengar på mat, hyra och att betala tillbaka min skuld på 20 000 kronor.

Visst kan jag lämna tillbaka kläderna imorgon. Men nej, jag gillade dem nog. blir fint i sommar när solen kommer fram. Nu ska jag försöka släppa detta, för det hade kunnat vara värre. Jag hade lika gärna kunnat sitta här med två sönderskurna armar, och det gör jag inte.

ruta ett

Jag har fått en del förfrågningar på bloggen.
Varför blev jag sjuk?

Svaret är inte enkelt, men för privat. Kanske för att jag fortfarande, längst inom mig, skäms. Anser någonstans att det är mitt fel, även om jag vet att det inte är sant.

Men, en kort förklaring ska ni få. Jag kom i kontakt med fel person. Han gjorde mig väldigt väldigt illa. Så mycket smärta att den finns kvar även idag, många år senare.

Jag utvecklades till en väldigt destruktiv person. Älskade (och tyvärr, älskar) allt som gjorde ont, fysiskt eller psykiskt. Rakbladen fanns med mig varje dag, kunde inte klara mig många timmar utan metallen. Dels skar jag mig i armarna för att Han, han som gjorde mig sjuk, ansåg att jag inte var värd annat. Dels skar jag sönder min kropp för att jag var livrädd, och sedan som ofta nämns i självskadebeteenden, för att hantera ångest och all smärta som Han fick mig att känna.

Jag är inte rädd för honom idag,

men blir äcklad av tanken på honom.
Hat är ett starkt ord, men jag HATAR honom av hela mitt hjärta.
Tänk om han skulle veta att han förstörde mitt liv.

Lördagens klädsel

Kvällens klädsel fick bli enkel. Enkel och väldigt jag.
Ikväll ska jag på fest hos en fin vän som fyllt år! Ett besök på någon krog blir det nog också.

Har haft en lite jobbig förmiddag. Varit så skakig att jag knappt kunnat lägga på mascara. Antagligen en blandning mellan ångest, medicinering, stress och no food.

Vad ska ni göra ikväll?

hela livet ska förintas

en ständig kamp, kanske får jag några sekunder om dagen då jag vet att jag vill. vill stanna, vill fortsätta kriga. men ett dygn består av många evighetslånga sekunder och jag vill inte stå på benen många av dem. den största tiden av mitt liv spenderar jag med en ångest och en fruktansvärd förtvivlan. Jag tvivlar fram och tillbaka på livets viktigaste fråga. Ska jag leva eller dö? Jag vill dö för min skull, leva för eran. Jag går hela tiden, varje minut, och försöker hålla kvar hoppet hos mig, men jag ljuger om jag säger att jag hoppas idag. in & ut på olika psykavdelningar, ett jävla försök att bli bättre. Byta mediciner, öka doser. För att hålla kvar mitt hopp. Och efter att ha spenderat fler dagar på sjukhus än vad man borde göra under ett helt liv, så inser jag mer och mer, att jag inte kommer orka kämpa i evighet.

Jag har fått ett nytt hopp,

jag hoppas att jag ska råka ut för en bilolycka, bli mördad, dö i någon jävlig sjukdom.
Jag hoppas att jag slipper ta slut på mitt egna liv.

Shock-shopping

Efter en lunch med pappi på stan tog jag en tur förbi Shock, utnyttjade mitt presentkort, och kom hem med 2 nya vänner till garderoben!


jag har alltid haft fel

Tänker tillbaka på tiden som har varit, inser att jag inte minns en dag innan jag fyllde 14. Tiden innan mitt liv vände, jag gick åt fel håll, valde fel väg – och blev sjuk. Inte var det mitt fel, men det var jag som drabbades. Många fler, men hårdast jag. psykisk, men också fysiskt. min kropp fick ta emot starka tabletter i ständiga överdoser, min hud fick känna på rakbladen flera gånger om dagen. Det farligaste var nog att det var precis då, när man utvecklas som mest i sitt psyke. När man försöker hitta sig själv, leta upp den där man vill vara, bli den personen och trivas med det. man behöver bekräftelse och stöd i dem beslut man tar. Jag fick alltid höra att jag gjorde fel. Ingen kunde bekräfta mina val eftersom alla var dåliga. Istället för att utvecklas till den man vill vara, utvecklades jag till den jag absolut inte ville bli. jag åkte fram och tillbaka till barnpsyk, blev till och med inlåst under veckor. Jag skar mig själv i armarna, eller nej, på hela kroppen, och ingen kunde någonsin bekräfta det hemska jag gjorde. Det som jag hade behövt, det är bekräftelse för mina känslor. För det fick jag heller aldrig. Allt jag kände var fel, allt jag gjorde var fel, vilket egentligen bara gjorde allt sämre.

 


Detta har försvårat allt för mig i den situation jag sitter i idag. jag vågar inte bli frisk. jag vet att många av er ser det som att jag inte vill, och att jag då får skylla mig själv. men jag vill, jag vill det mer än någonting annat i hela universum. Men jag ska vara ärlig, jag vågar inte. Efter fem långa besvärliga år, så vet jag inte alls vem jag är. Förutom tjejen som är sjuk. Jag är vilsen med många alternativa vägar, men jag vet att bara en är rätt. vägen som leder till ett friskt liv. Jag är för rädd för att börja vandra där. Jag undrar om jag någonsin kommer förstå vad som är rätt och fel här i livet, vad som är acceptabelt att känna, hur man får reagera i olika situationer.

 

För jag fick lära mig, att allt jag kände och gjorde var fel. jag har alltid varit fel.

 

 

kom ihåg mig

Kvällen har jag spenderat med min sambo och film. (Sanningen = vi började kolla på filmen i början av veckan och sen såg vi aldrig klart förrän nu). Remember me. En så fin film, och som vanligt lipade jag. Så tragisk och vacker på samma gång.

Har ni sett den??


vill ha ett liv värt att leva

Blev lite bitter såhär på morgonen. det är ny månad (och våren närmar sig!) Tycker starten på 2011 har gått fort. Jag ser tillbaka på vad jag har gjort under första delen av året, och inser att det inte alls är det som jag skulle vilja göra.

Sjukskriven hela året,

och de flesta dagar har spenderats på sjukhus och psyk.



Och marsmånad ska jag också starta med det där jag hatar,
en dag på sjukhuset.