ruta ett

Jag har fått en del förfrågningar på bloggen.
Varför blev jag sjuk?

Svaret är inte enkelt, men för privat. Kanske för att jag fortfarande, längst inom mig, skäms. Anser någonstans att det är mitt fel, även om jag vet att det inte är sant.

Men, en kort förklaring ska ni få. Jag kom i kontakt med fel person. Han gjorde mig väldigt väldigt illa. Så mycket smärta att den finns kvar även idag, många år senare.

Jag utvecklades till en väldigt destruktiv person. Älskade (och tyvärr, älskar) allt som gjorde ont, fysiskt eller psykiskt. Rakbladen fanns med mig varje dag, kunde inte klara mig många timmar utan metallen. Dels skar jag mig i armarna för att Han, han som gjorde mig sjuk, ansåg att jag inte var värd annat. Dels skar jag sönder min kropp för att jag var livrädd, och sedan som ofta nämns i självskadebeteenden, för att hantera ångest och all smärta som Han fick mig att känna.

Jag är inte rädd för honom idag,

men blir äcklad av tanken på honom.
Hat är ett starkt ord, men jag HATAR honom av hela mitt hjärta.
Tänk om han skulle veta att han förstörde mitt liv.

14 reaktion på “ruta ett

  1. Vill börja med att skicka dig en stor kram, med tanke på inlägget!

    SV: Ja men precis, jag längtar också jättemycket till våren! Tänk att slippa dra på sig den tunga skorna och alla kläder.

  2. Ja, man kan ju inte gör annat än att älska håkan!

    P.S. Jag önskar dig all lycka och hoppas att du kommer bli bättre! Stor bamsekram! D.S.

  3. sjukt att man kan låta någon annan person få en att må så dåligt, men det är väl så vi människor funkar antar jag… Vad menar du med så det inte går för långt?
    kram på dig!

  4. fy önskar att du kunde glömma honom..

    sv:
    aaaa det kan jag verkligen hålla med om ! Och nu när jag slappnar av lite känner jag mig super trött verkligen..

    Tack ! Blev 2 kakor ändå !
    kram

  5. Vad modig du är som vågar vara så öppen om hur du mår. Skämmas får du aldrig göra, men att vilja ha det privat är en helt annan sak.

    Stor kram till dig!
    /Hon som skriver under alias 😉

  6. Du skriver vackert och med inlevelse, även om ämnet är obehagligt. Önskar att jag kunde vara lika öppen med mina erfarenheter. Du verkar vara en stark person, jag hoppas att allt går bra för dig.
    Många kramar <3

  7. Ja kanske skulle de hjälpa att skriva ett brev till honom och berätta hur ditt liv blev tack vare honom. En löjlig hämnd men kanske kan han inse och be om förlåtelse… du behöver ju inte godta den men kanske känns de bättre om han tar skulden på sig för skulden är ju inte din.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>