tips på att minska självskador

Fick en viktig fråga här ikväll,
från någon jag känner men jag vet inte vem.

och det är HELT OKEJ! Kan jag hjälpa, så blir jag glad. Jag vill också med min blogg våga vara öppen, prata om detta, det är inget att skämmas för. Men jag förstår om ni som undrar saker vill vara anonyma. Det får ni gärna, detta är så känsliga saker. Självklart får ni svar ändå!!

SVAR:
Jag har mänger av tips som jag har lärt mig efter alldeles för många dagar på psyk! Mitt självskadebeteende har minskat avsevärt om man ser tillbaka ett par år. Hur jag har lyckats med det, finns det massor med svar till.
Men just dessa paniksitautioner som man inte kan hantera, när ångesten äter upp en och det känns som att man ska dö, då känns det som att det inte finns någon annan lösning än att skära sig.

Men det finns det, jag lovar, jag har hittat andra sätt som funkar.

Jag har tillsammans med psyk gjort en krisplan för vad jag ska ta till när jag tappar allt.
Det är småsaker det handlar om, men det hjälper.

Det första som står på min lista är att distrahera mig. Det kan i princip vara vad som helst. Sätta på en film, läsa, se på TV, läsa nyheterna på internet. Ja, jag kan ofta sätta mig på facebook och läsa igenom vad alla andra gjort under dagen. När jag är klar med det har ångesten gått ner.

En annan sak man kan göra, om man har sån panik att man inte alls klarar av att starta datorn eller TV. (för ja, ibland är det så illa). Då brukar jag aktivera mig. Om det är kvällstid tar jag på mig jackan, tar med mig mobilen och går ut och går. Dels för att få annat och tänka på, men i mitt fall är det framförallt, då KAN JAG INTE skära mig. Alltså, har du ångest, undvik situationer där du kan skada dig.

Sedan har jouren på psyk hand om mig dygnet runt, så ibland ringer jag det nummret jag har. Men det är ju inget alla kan ta till.

En annan sak som är viktig för att jag ska undvika självskada, det är att se till att inte vara ensam. Om du bor ensam blir det ju svårare, men om du bor hemma eller med pojk- eller flickvän – STANNA MED NÅGON HUR GÄRNA DU ÄN VILL LÅSA IN DIG I BADRUMMET OCH SKÄRA DIG.

För jag vet, det är precis det där man vill.

Ett ytterliggare tips som har hjälpt mig mycket, det är att skiva en för- och nackdelslista på vad som är positivt respektive negativt med att skära dig, och vad som är positivt respektive negativt med att sluta.
Du kommer snart se att det inte är värt det.

Sedan har jag i så många år fått höra andra tips, som dock inte har fungerat för mig, men som jag ändå vill dela med mig av, för det är väldigt individuellt vad som funkar på just dig.
Det kan till exempel vara lägga isbitar innanför tröjan och/eller i handen, andas i fyrkant, ta en iskall dusch eller ringa en vän.

En annan viktig sak som jag vill ta upp med detta är ren fakta. Tänk dig ångest som en kurva.. Eller nej, ni ska få se en bild som jag har fått uppritad till mig många gånger.


Här kommer den viktiga förklaringen som är REN FAKTA: Ångest går ALLTID över av sig själv. Alltid.

Bild 2 visar hjärnans reaktion på ångest om du självskadar, du säger till hjärnan att situationen är farlig, och ärligt, du belönar hjärnan och reaktionen på självskada. och ju längre du fortsätter att självskada, ju mer skadad blir hjärnan och det kommer ta SÅ mycket längre tid för din ångest att gå ner av sig själv..

Jag vet att detta är så förbannat svårt och kämpigt.. Jag vet inte än om det går att sluta helt, men, det går att bli så mycket bättre!! Det är jag ett bevis på!

31 reaktion på “tips på att minska självskador

  1. Sv; Det ska jag verkligen göra!

    Jag lider av panik ångest, kunde inte insé det förens min mamma verkligen märkt det och pratat ut med mig om det, jag gör ungefär lite samma, distraherar mig eller tänker på något annat. Det bästa för mig är att vara med nära vänner, dom vet tex att är det tyst för länge börjar jag tänka osv…du är så himla stark. Puss på dig!

  2. sv: Taack! :)
    Jag har med mått dåligt men aldrig skärt mig eftersom att jag alltid tänkt på ärren och liksom, det är inte värt det, min framtid ska inte förstöras utav vad som i framtiden då bara kommer vara ett misstag, typ. Med ärren kanske man kommer påminnas i hela livet??

  3. Försökte skicka ett mail till dig men det kom inte fram. Är det ok att länka till din blogg? Tycker du är så himla bra och modig!
    Stor kram till dig

  4. Nu fattar jag vad det är du går igenom.. =O (till viss del) Jag har faktiskt också gått igenom dessa dumheter, men lyckades sluta efter mycket om och men. Shitjobbigt första halvåret och man tror det är heeelt omöjligt, men efter ett år utan shiten (att skära sig) är man extremt anti mot det!

    Kan jag, så kan vem som helst! Önskar verkligen INGEN denna shiten!
    Du är stark och kämpar på, vilket gör dig beundransvärd! =)
    Nu har även jag lättat mitt hjärta, och kom ihåg en sak…

    Du (och alla andra med detta.. "problem") klarar av att besegra denna lilla rösten i huvudet! Och det förtjänar du verkligen! =)

  5. Jättebra tips! Har själv aldrig skurit mig, men gjort mycket annat destruktivt för att dämpa ångest och panik och det är som du säger, om man bara kämpar och klarar av att INTE göra det, så går ångesten snart över, just den attacken iaf …

  6. ÅÅ tack för tipsen !
    väldigt bra tips som jag inte har tänkt på innan.

    tack vännen. det är sant.. får försöka ! men allt kommer jag inte kunna komma ikapp med..

    kram

  7. Bra svar från dig. Bra att du delar med dig av tips till de som befinner sig i samma situation.

    Åh, tack. Hihi. 😀
    Jobbnätterna gick bra och nu är jag äntligen ledig några dagar. Men inatt har jag inte kunnat sova utan bara legat och blundat hela natten, så nu sitter jag här jättetrött. gäsp
    Hoppas du har en bra kvinnodag. :)
    Kram

  8. Hej! Förlåt att jag frågar (det finns säkert att läsa någonstans här på din blogg, men jag är så lat…) men vad är det för sjukdom du pratar om? Du får gärna maila mig om du vill :)
    Ha en fin dag, kramar <3

  9. bra tips, har inte gått igenom förut i sånt stadium så jag har ingen anning hurdet känns, men jag fattar att det är tufft:3

    SV; haha visst är hon cool;)

  10. du är så fin jessi! sluta aldrig kämpa. Tack för tipsen. Det är jätte viktigt att kunna prata öppet om det som är svårt för många. Du är jätte modig och stark även om jag förstår att det inte är alltid vad du känner. Men så känner jag, säkert många andra. Jag hoppas du kan tänka på det. Du kommer hjälpa många som du redan räddat andra.

  11. Klickade mig in på din blogg av ren slump faktiskt, hade ingen aning om att den fanns, men nu är jag himla glad att jag hittade dig (eller ja, rättare sagt, din blogg)! Tycker de tipsen du skrivit är så himla bra. Det är skönt med någon att se upp till, kram!

  12. Läst igenom din blogg lite och beundrar dig så himla mycket att du kämpar vidare trots dina hinder. Vill bara säga, ge inte upp, du har ett liv att leva, det har du 110% rätt till, lev livet ut så fort du blivit frisk och fastän jag inte känner dig så vill jag att du ska må bättre, och det är säkert jättemånga andra som gör det. Du klarar det, det finns alltid ljus vid tunnelns slut.

  13. Nu är risken att detta kommer låta fel men för mig känns det skönt att det finns fler som mig..jag lider av deprimertioner och ångestattacker och i somras så fick jag psykbryt helt och var tvungen att söka hjälp dvs åka till psyk och få mediciner.
    Har även käkat sömntabletter men inte längre..

    Innan allt så shoppade jag väldigt mycket dvs försökte tänka på någe annat så att inte skulle ha ångest längre osv, slutade skära mig för länge sedan när jag insåg att det var bara dumt för att det hjälpte mig inte ett smack längre.
    Så tack för detta inlägg!

  14. Åh vilka bra tips! En krisplan. Det kan man nog få till. Jag är rätt bra på att genomföra planer. Jag använde mig av en ångestkortlek en gång i tiden, det var en egengjord kortlek som jag hade skrivit något man kunde göra tex läsa, spela spel på mobilen, gå en promenad, göra 50 sit ups, måla naglarna. Jag ska göra en ny sådan kortlek. Nu när jag ändå inte sovit på hela natten kan jag ju ägna mig åt något vettigt fram tills kalendern börjar på teve.. Kram på dig ännu en gång

  15. Måste bara säga tack, hittade din blogg idag och ja, jag grät när jag läste en massa av dina inlägg. Varför?! Jo, för jag känner igen mig… Jag har varit nära på att få ätstörningar en massa gånger, jag har skadat mig själv.. att läsa dina tips fick mina tankar att gå på andra banor, du har fått mig att inse att livet kan vara värt att leva, trots att det inte alltid är så bra… Du fick mig att se något ingen annan fått mig att se – och detta skriver jag direkt från hjärtat <3 TACK! Tänker följa din blogg, dina förbättringar och jag hoppas på fler tips :) Kramisar och lycka till från Carro

  16. Kämpa på!! Jag har själv lärt mig hur jag nte skall falla ner i så kallade depressions svackor. Jag läser eller är med vänner eller bara med familjen, då jag känner att nu kommer den Genom detta har jag också lärt mig att om du en gång faller så kommer du upp, du faller ännu en gång, du kommer upp, du faller igen,och du kommer upp. Till sist faller du inte lika långt som du föll första gången. Du kommer upp ur allting, Du är inte svag utan du är mycket stark. Jag vet vad jag pratar om, för detta har jag gått genom ett antal gånger. Nu är jag så stark att jag kan ta emot mycket mera från andra personer,som behöver min hjälp, andra som vill veta hur man skall hjälpa en annan som inte mår bra.
    KÄMPA PÅ ALLA!!

  17. Hej Jessica!
    Du är verkligen jätte stark. När jag ser på din blogg och när du videobloggar osv… så känner jag igen mig i DIG. När jag vart inlag första ången så var jag livrädd. Jag tänkte hela tiden på vad som skulle hända. soc ville att jag skulle bo hos en fosterfamilj osv.. Jag blev sjukt ar å domg och detta sa soc till mig medans jag låg inlag på BUP och jag hade ju blivit bättre men när dom sa att jag skulle få bo hos en foserfamilj så blev jag ännu sjukare. Önskar att jag var lika stark som du är. För det är du verkligen. Jag har också blivit utsatt för övergepp från 9 årsåldern – 13 årsåldern och jag sa inte till någon. Men tillslut så gick jag tillpolisen och gjorde en anmälan. Det ångrar jag inte och kommer aldrig att göra det heller. Men nu har jag varit hemma i några måndarer sedan jag blev utskriven från BUP i Linköping och det är jag tacksam för men det finns ett problem. Jag skär mig. Hur ska jag sluta? och vad ska jag göra? Jessica hjälp!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>