Liseberg & hej då Göteborg!

Idag kommer min bästis från Linköping eftersom vi ska spendera dagen på Liseberg! Igår förändrades mina helgplaner rejält och efter ett besök på Liseberg åker jag lite spontant till Linköping ikväll och lämnar Göteborg ett tag! Visst är det underbart att vara spontan? Åker bort på obestämd tid, men kommer hem i veckan någon gång!

Självklart får ni följa med på min resa eftersom det är så smidigt att mobilblogga hos Spotlife!

Ha en fin valborg, nu blir det frukost och sedan ska jag packa för att om några timmar bege mig till Liseberg

 

 

 

Tävlingen avslutas ändå på söndag kl 20:00 men en vinnare kommer inte att dras innan jag är hemma.

jag har blivit fotbollstjej!

Ja, typ en kväll i veckan är jag nu på Gamla Ullevi och kollar fotboll. Hur gick det till? Min pojkvän får väl bli förklaringen till att jag låtsas vara intresserad under 90 minuter. Ikväll blir det GAIS-Elfsborg.

Egentligen är det väl Blåvitt som ”finns i mitt hjärta”. Jag är uppväxt med en pappa och bror som är trogna IFK:are! Ikväll hejar jag på GAIS, Göteborgare som man är. Nä, några Boråslag vill vi inte hålla tummarna för!


Bild: Scanpix. Match mellan Elfsborg och GAIS i maj 2010.

 

 

 

Kul förresten att ni är så många som vill vara med i tävlingen! Har du inte anmält dig än – gör det innan söndag klockan 20:00!

Lyxfällan

Trots mina nattmediciner har jag sovit helt värdelöst i veckan. Somnat sent, vaknat tidigt, varit orolig, haft mardrömmar. Ja, detta känns nu på fredag eftermiddag. Är tröttare än på länge och därför lämnar jag dammsugaren i städskåpet och kör på soffhäng med cola, cashewnötter och gårdagens Lyxfällan!

20110429-144150.jpg

Kämpigt

En himla kamp. Jag går och lägger mig och är tacksam för att jag slipper sova här. Jag vet inte hur jag ska klara livet. Men jag gör det, på nåt jävla sätt.

att försöka få tillbaka ett liv…

… är tyvärr inte det lättaste. Är det inte ens sjukdom som står i vägen så är det alltid någon regel eller myndighet.
Men, just nu finns inga hinder på min väg tillbaka. Bara miljoner känslor.

Mötet med min behandlare, chef och försäkringskassan gick bra. Efter en hel del diskussioner och olika åsikter kom vi fyra överrens. Idag är det bestämt. Den 17 maj ska jag tillbaka till mitt jobb och börja arbetsträna. I praktiken innebär detta att jag varje tisdag och torsdag ska jobba mellan 7-11:30. Och allt är på mina villkor, vilket känns väldigt bra och tryggt. Så än så länge är det fram till 15 juli, sedan får vi se.

Just nu känner jag massor. Jag är glad, ledsen, rädd, trött. Känner mig dålig och stark på samma gång. Ena sekunden så skrattar jag, nästa så gråter jag. Några tårar av lycka, för att JAG nu ska försöka få tillbaka ett liv. Några tårar är av sorg, för jag är inte samma Jessica som kommer tillbaka. Det är både positivt och negativt. Jag har förändrats eftersom jag har lärt mig att hantera min sjukdom. Det negativa är att jag idag har ny information, att jag inte kan bli frisk. Man blir nog aldrig riktigt återställd efter ett sådant besked. Men jag ska i alla fall försöka göra mitt liv till något bra!

Nu är jag mest trött. Varit igång i 12 timmar nu, både fysiskt och psykiskt.

Tack för ert fina stöttande och alla ”lycka-till-kommentarer”. De har värmt i mitt hjärta, gjort att jag känt mig lite mindre ensam. Tack.

ensam & utsatt men stark ändå

Ikväll ska jag försöka hoppa i säng tidigt, för imorgon ringer klockan 06:00. (inte alls van att gå upp så tidigt!!) Det blir nämligen en morgon på sjukhuset eftersom det är dags för det där som har gnagt inom mig hela veckan. Möte med min behandlare, försäkringskassan och eventuellt min chef. Det känns hemskt och otryggt. Men jag måste, och jag kan. Ensam och utsatt men stark ändå.

Glöm inte tävlingen!

den idylliska lunchen

På samma gata där jag bor ligger ett himla gulligt hotell. Personligt, centralt men ändå lugnt och skönt. Hotel Lilton. De har också lunch varje vardag och i evigheter har jag & min kille pratat om att äta där. Idag blev det äntligen av. Och jag kommer gå tillbaka. Miljön var så mysig och inspirerande att man inte kunde ha något annat än ett stort leende på läpparna. Skriv upp detta ställe på er ”måste-göra-innan-livet-är-slut-lista”.

 

 

 

Ps. glöm inte min tävling!

TÄVLA!




Från vänster:
1. Cyclades Blue – Blå som havet
2. South Beach Pink – Modernt rosa
3. Waikiki Orange – En inbjudan till solnedgången
4. Touch of Provance– Som ett lavendelfält
5. Blue Curaçao– Som en uppfriskande cocktail
6. Vegas Pink – En rolig och oförglömlig kväll

döda pessimisten

Mitt emot min behandlare på ett vanligt sjukhus. Så vanligt men ändå ovanligt. En psykiatrisk avdelning där jag varit inskriven i över ett år nu. Vi bläddrade i kalendern, räknade veckor av styrka, tio veckor utan rakblad.

Nu återstår det som känns fruktansvärt svårt och kämpigt. Hur tar man sig tillbaka till ett liv man inte har?

Jag har tvingats att tänka om, släppa drömmen och skapa något nytt att kämpa för. Jag vill så himla gärna ha ett normalt liv med jobb eller studier, inkomst och fyra veckor semester under sommaren. Allt det där och utan min sjukdom. Det kommer aldrig bli så. Resten av mina år på jorden kommer bli en kamp.

Innanför sjukhusets vita väggar har vi idag pratat om framtiden, om min framtid. Mina chanser att överleva är stora. En dag kommer jag nog dessutom kunna leva igen, som den där vanlige svensken med jobb, Volvo, radhus och hund. Och min sjukdom.

 

Ett kämpande för alltid. Jag vet tyvärr inte om jag är redo att stå ut med det livet, men jag ska försöka. Hata och gråta men fortsätta ändå. Som jag alltid gjort.

Man ska kämpa, inte gråta, inte oroa sig, glömma alla hemska minnen och aldrig ge upp

Ibland känns det som att livet inte var något för mig, att jag bara tittat på det i evigheter och längtat. Drömt om att ha en plats i det. Ibland önskar jag att jag inte var jag. Att jag bara någon gång kunde få vakna och inse att allt var en fruktansvärd mardröm. Men saker sker som gör att livet inte känns så bra som vi önskar att det var.

Jag har tagit tusen kliv från det liv jag knappast ville ha. Men jag har så evighetslångt kvar och det gör ont att man alltid ska vara så stark. När jag gråter på grund av en fruktansvärd ångest, så får jag alltid höra att jag inte ska vara ledsen. Man ska kämpa, inte gråta, inte oroa sig, glömma alla hemska minnen och aldrig ge upp. Men jag känner en sådan fruktansvärd sorg som rinner ut i tårar. Förut fanns sorgen i mitt blod när flera snitt i handleden var min vardag. Jag saknar det, men är starkare än så. Den där styrkan som har fått mig att överleva.

Kom igen nu då Jessica. Fortsätt vandra framåt hur fruktansvärt det än känns. Kämpa. Kämpa. Kämpa.

en solig dag i ett härligt Göteborg med en mindre härlig sjukdom

Idag har mitt mående har varit sådär. Stundtals jobbig ångest och oro, önskan om något annorlunda. Rädslan för framtiden.

Dagen har jag i alla fall spenderat på ett bra sätt. Jag & min fina vän har varit på stan och ute i solen många timmar. Druckit kaffe på två olika uteserveringar och sedan en glass vid avenyn. Hon är så fin och klok, min vän.

dagens outfit

Underbara vår som nu har blivit sommar! Dagens kläder var perfekta för en solig dag på stan! (synd bara att man är så fruktansvärt blek!!)

det är svårt att vara modig

Jag har ont i magen. Är orolig till max,
ångest inför veckan som kommer.

För många sekunder på sjukhus, jobbigt möte med försäkringskassan och läkarsamtal där min framtid ska diskuteras. Försöka planeras. För ett år sedan var jag säker på att jag inte hade en framtid. för en månad sedan trodde jag att en frisk framtid fanns. Idag vet jag att inget av detta är sant. Jag väntar en framtid med en sjukdom. Måste försöka få ett så bra liv som möjligt.

Idag är det jobbigt att vara modig. Jobbigt att fortsätta vandra mot ett bättre liv.  Hantera ångest och jobba med mig själv när jag egentligen vill skada mig. Jag erkänner, jag längtar. Jag längtar efter metallen och jag saknar blodet. Men jag vet också att jag inte får. Jag måste kämpa utan rakbladet. För att överleva.


Glad påsk kära läsare

Eftersom solen skiner och det är 20 grader varmt, plus påskafton – kändes det inte mer än rätt att ta fram garderobens enda gula klänning.

Jag hatar högtider, men idag mår jag ändå okej. Snart ska jag åka hem på påsklunch hos mamma & pappa tillsammans med min bästa syster och bror. Min fina sambo är på jobbet men kommer ikväll. Jag längtar redan.

Hoppas ni får en underbar påskhelg vänner!

sommar

Idag har det verkligen varit sommar!! Har haft en underbar eftermiddag, barbent! Min fina vän Julia kom till Göteborg och gjorde min långfredag väldigt bra. Vi åt skaldjurspasta (min favorit!) och drack vin på en härlig uteservering, för att sedan köpa kulglass och sitta i parken och snacka skit!

Picknick


Igår hade jag en härlig kväll! Den spenderades i Slottsskogen tillsammans med min syster!


Vi hade med oss lite mat och en flaska vin!


När solen började gå ner lämnade vi parken och gick vidare till Kontiki som hade årspremiär för deras härliga uteservering! Där drack vi öl och drinkar resten av kvällen!

Min syster är världens bästa.

 

har jag blivit galen?

Jag försöker återhämta mig från måndagen. Fysiskt börjar det redan bli bättre. Mindre huvudvärk och svullnaden på tungan har gått ner, så nu är det lättare att både prata och äta.

Det som sitter djupast kvar, är det psykiska. Jag har ju inte riktigt berättat för er vad som hände med mig i måndags. Mycket för att jag själv knappt vet. Jag svimmade av runt fem på eftermiddagen. Har ett svagt minne av att jag är livrädd när jag vaknar. Enligt samtalslistan på telefonen ringde jag min pojkvän 17:22 och berättade att jag hade svimmat och att allt var obehagligt. Han sa till mig att sätta mig ner med ett stort glas vatten, så skulle han skynda sig hem.

Nästa gång jag vaknar ligger jag framför spisen och känner hur varmt det är. Jag har omedvetet satt på alla plattor på högsta effekt. Jag minns att jag blir rädd, stänger av dem. Sedan är det en stor minneslucka igen. Har ett svagt minne av att jag mår illa och spyr på toaletten. Här någonstans ringer jag också sjukvårdsupplysningen (har inget minne av det) och de skickar mig till vårdcentralen alldeles där jag bor.

Nästa minne är när jag och min pojkvän lämnar vårdcentralen, runt 20:30 på kvällen. Då har jag varit på vårdcentralen 1,5 timme. Sedan sitter vi i en taxi på väg till akuten på Sahlgrenska. Där blev allt rörigt. En slang i armen. EKG. Drogtest. Blodprov. Hjärnröntgen. Sjukhusrum. Läkare. Kaos. Där var jag hela natten, sov ingenting, för att på tisdagsmorgonen 04:30 få beskedet att jag inte hade en hjärntumör. En glad Jessica fick nu åka hem tillsammans med en glad pojkvän.

Historian slutade väl ganska lyckligt…? Eller?

Jo, självklart är jag glad att jag inte har en hjärntumör. Men jag är chockad och förvirrad över mina kraftiga minnesluckor från måndagen. Har tappat kontrollen. Hatar att inte veta varför det blev så. Hur jag bara kunde falla ihop två gånger, och ha svåra minnesluckor? Rädd för att det var någon form av psykos. Det känns väl som att det är mitt psyke som spökar eftersom både hjärna och hjärta mår bra… Därför är jag tyvärr inte riktigt i form just nu.

/ En trött, förvirrad, chockad och ångestfylld Jessica.

Fotbollskväll

Här har jag spenderat kvällen! Gamla Ullevi, kvällssol och GAIS-DIF!

 

men, jag längtade mest hem. Mår inte bra från igår, och min psykiska sjukdom spökar också. Jag är förvirrad.

hemma från en jobbig natt på sjukhus


Hej vänner. Jag lever och efter omständigheterna mår jag ganska bra. Efter en lång natt på sjukhuset fick jag imorse komma hem och har nu sovit hela förmiddagen. Jag är förvirrad, chockad och trött just nu, men – jag är så jävla glad och lättad. Vid halv fem imorse fick jag besked från hjärnröntgen. Jag har ingen tumör och min enorma dödsångest börjar nu försvinna. Då var det bara att plocka ut slangen i armen, ta bort EKG och åka hem! Underbart.

Nu får vi se vad som händer… Eventuellt kommer nu en utredning startas för att försöka hitta orsaken till mina svåra minnesluckor, mitt konstiga beteende samt mina svimningsattacker. Men nu ska jag förhoppningsvis vara hemma från sjukhus ett tag! Skönt.

Tack för alla fina ord ni har skrivit till mig.

en kväll på akuten…

den här dagen fick sig ett tråkigt slut. nu ska jag åka till akuten på Sahlgrenska för att titta på min hjärna som inte mår bra. jag har panik och extrem dödsångest. får se om jag blir kvar eller får komma hem inatt… Blir så ledsen och rädd bara. Orkar inte fler sjukdomar och skit. jag har redan spenderat alldeles för många dagar på sjukhus.

Så, håll tummarna för att det inte är något allvarligt – så återkommer jag förhoppningsvis snart!

en måndagsmorgon har aldrig varit så underbar som nu

Även denna morgon vaknade jag med svår ångest och oro. Inte trodde jag då att jag skulle få en så bra start på dagen (och veckan!) som jag fick! Eftersom det var 11 grader varmt och sol redan när vi vaknade, bestämde jag och min fina pojkvän att vi skulle baka scones och äta frukost i solen! Bättre morgon än såhär kan man nog inte få!

Helt okej utsikt va? Älskade Göteborg 

Frågor & svar om SVT debatt

Eftersom jag fått så mycket fin respons och en del frågor om debatten ska ni nu få svar! :)

Kan du inte berätta mer om debattdagen?
Det började med att jag fick ett mail från Resurs där jag fick höra vad torsdagens debatt skulle handla om. Detta var på onsdagskvällen och då mailade jag till Jonas Gren på SVT som är ansvarig. När jag under torsdagsmorgonen inte hade fått något svar ringde jag till SVT, utan resultat. Men de ringde tillbaka någon timme senare och frågade mig varför just jag ville sitta med i kvällens debatt. Efter en kort förklaring fick jag en plats och välkomnades till studion samma kväll.

Vid halv nio på kvällen befann jag mig utanför Kanalhuset här i Göteborg. Då kändes det ensamt och nervöst, men när jag väl hade kommit in blev man bra bemött. Efter en kaffe kom en av SVT:s medarbetare och hade ett samtal med oss alla som satt där. Vi gick igenom kvällens program, fick en del tips och fick se översikt på studion samt veta vart vi skulle sitta. Efter denna information var det bara att vänta tills klockan blev 21:40 då det var dags att gå till studion.

När alla satt på sina platser inne i studion var det småprat som gällde. Programledaren gick kort igenom oss som var där, för att underlätta i programmet. Vi var många som var nervösa när de räknade ner sekunderna inför sändning.

Efter ungefär halva programmet slutade jag tänka på kamerorna, man blev helt enkelt bara insatt i debatten, ville få sin röst hörd och så kände man miljontals känslor. 45 minuter gick extremt fort, hade nog kunnat sitta där halva natten, haha. När programmet var slut var det dags för eftersnack som visades på webben. Där delades man naturligt upp i olika grupper och debatten fortsatte. Det blev mer skrik, mer ilska och många visade sina starka reaktioner på ett annat sätt än under själva debatten. När klockan var 23 ville kameramännen stänga ner för kvällen och alla försvann med sina starka känslor. Jag skakade hela vägen hem, haha.

Hur tycker du att debatten gick, i helhet?
Bra, faktiskt. Vi hade blivit varnade att det kunde bli ganska aggressivt eftersom man aldrig vet vad någon säger eller tycker, och det går ju heller inte att påverka i direktsändning. Jag tycker debatten höll sig på en bra nivå, men det blev ju väldigt många åsikter. Sedan kan jag personligen tycka att Finn Bengtsson från Moderaterna fick försvara sig lite väl mycket. Han fick ju princip kommentera allt. Sedan hade jag helt klart velat ha en längre debatt, det fanns mycket kvar att prata om.

hur kändes det medan du pratade?
Jag var så arg. haha. Det tycker jag även man hör såhär i efterhand. Jag kände så mycket, 30 minuter av ilska hade byggts upp, och när jag äntligen fick orden var jag otroligt upprörd. (jag är förvånad men glad över att jag inte svor!) När jag pratade tänkte jag inte speciellt mycket på att kameran var framför nyllet, man var så inne i själva debatten.

hur kändes det att vara där?
Väldigt bra, även om det stundtals var jobbigt. I eftersnacket kände jag mig så upprörd och ledsen att tårarna var nära. Jag är glad att jag var där och visade mitt stöd. Samtidigt fick jag också se att jag är så långt ifrån ensam. Nu i efterhand har jag blivit imponerad över mig själv. Det är en enorm styrka att kunna erkänna för svenska folket  att man har en psykisk sjukdom. Jag kommer nog aldrig skämmas över det, vilket känns bra.

uteservering

Jag är glad att jag tog beslutet att fika. Efter en stor cappuccino, sol, tidning och cigg mår jag nu bättre!

att hitta måsten som inte känns krävande

I helgen har jag fått kämpa med mig själv. Både igår och idag har jag vaknat med ångest och oro. Känslor som säger till mig att stanna inne. Helst även dra ner persiennerna och stanna under täcket. Men mår man bra av det då? Ibland kanske, men jag övar mig på att vända mina negativa känslor till något positivt, och försöka göra det bästa av dagen.

Men det är svårt att hitta en balans. Jag måste ha måsten, samtidigt som måstena inte får dra ner mig. Idag skiner ju solen sådär härligt och jag tänkte ta en promenad ner till ett mysigt café och sitta på uteserveringen i solen med kaffe och en tidning. Det låter väl mysigt? Ja, det tyckte jag också, men sedan blev jag stressad över det. Trots att det låter så lugnt och skönt. Jag kunde inte släppa tankarna om att jag borde stanna hemma, borde diska, borde vika tvätt. Fast borde jag det? Nej. Men det kändes jobbigt, stressigt, att sätta mig där på uteserveringen. Hur länge skulle jag sitta där? en timme? två? Innerst inne ville jag nog inte, det bara mitt förnuft som sa till mig att komma ut i solen. Men… Jag ville ju ligga under täcket? Eller, ville sjukdomen det?

När sådana här tankar bildas, skapas det problem i vardagen. Vad ska jag göra för att bli nöjd? Finns det något?
När det är kaos i hjärnan, när jag inte vet vad jag borde, måste eller vill – så får man backa ett steg. Hitta resonemang som känns tryggt, och inte krävande. Så, jag fick starta en diskussion med mig själv.

  1. Vad kan jag göra idag för att må lite bättre?
  2. Hur ska jag lägga upp planen för att inte känna mig stressad eller tvingad?
  3. Hur ska jag få dagens aktivitet att kännas bra och inte krävande?

Detta kan ju låta som löjligt enkla saker, men det är det inte alltid för mig. Och det är inget jag skäms över. Jag är snarare stolt att jag har viljan att försöka få en så bra dag som möjligt.

Efter att ha diskuterat med mig själv, känns det nu bra.

För att må bättre idag, ska jag ta mig ner till ett café och en uteservering. För jag vet att jag älskar det, även om sjukdomen älskar att ha mig inne. Planen jag har lagt upp för att lätta upp den tvingade känslan är ganska enkel egentligen… Jag får sitta på uteserveringen hur länge jag vill. Om jag vill, kan jag sitta där i två timmar. tre. fyra. Känns det jobbigt, så kan jag sitta där i två minuter. Jag har inga krav på hur länge. Jag ska gå dit, känns det tufft så går jag hem, och då har jag inte misslyckats!! Därför kommer nog dagens aktivitet att känns bra, eftersom jag så länge går dit kommer klara det!

Så hej då vänner, nu ska jag sitta ute i solen!

SVT Debatt

Oj vilken kväll jag hade igår! Det var spännande och extremt känslosamt. Allt blev så personligt, berörande. När jag hade lämnat studion och skulle åka hem, skakade jag av känslor. Jag är glad att jag gick dit, jag behövde det. Insåg att jag inte är ensam, att vi är många som krigar mot samhället. Tyvärr fick jag ju aldrig ordet i själva debatten, men i eftersnacket fick jag äntligen förklara hur det känns, att vara sjuk i detta samhälle.

Klicka på bilden för att höra mina åsikter, 10:17 in i klippet fick jag äntligen säga det som gnagde inom mig hela kvällen..

En kväll i SVT:s studio

Här ska jag spendera kvällen. Jag har nämligen haft kontakt med SVT och ska ikväll få vara med i publiken till SVT Debatt. Kvällens ämne är de nya riktlinjerna i sjukförsäkringen. Eftersom detta ämne berör mig väldigt mycket, ska det bli otroligt spännande att få vara där.

Så på med SVT 1 klockan 22 ikväll, där direktsänds programmet. Ni kan också se det direktsänt här.

en perfekt onsdag


Dagen har varit jättefin. Vid halv elva i förmiddags träffade jag min vackra barndomsvän.


Jag åt scones till frukost nummer två slash lunch


Vi gick till några affärer. Jag drömde mig bort inne på Panduro med alla vackra tyg. Innan jag dör ska jag lära mig att sy massa fina klänningar – åh!


Trots att solen har varit försvunnen idag tog vi en utomhusfika. Det bästa som finns.

materiell besatthet

Jag skäms över mitt beteende. Vet att det är fel, önskar jag vore annorlunda. Tänkte annorlunda, tog andra beslut än vad jag gör. Detta är kanske inget jätteallvarligt problem egentligen, men någonstans känns det så fel. Jag shoppar för pengar jag inte har. Trots att jag lovar att det är slutshoppat, så drar jag ändå kortet i klädaffärer. För att sedan fråga min pojkvän tio gånger om han är arg, för att jag inte håller det jag lovar. Jag är ingen shopaholic, men jag kan ibland bli så besatt av materiella saker att jag mår dåligt om jag inte köper det, men även om jag gör det. Igår kväll mådde jag dåligt för att jag så himla gärna ville köpa den där superfina jackan som är så mycket Jessica det bara kan bli, men inte har pengar. Idag köpte jag den, och mår lika dåligt för att jag vet att där gick pengarna som jag borde köpt mat för.

Varför varför varför är man så dum? Någon som känner igen sig?

jag berörs av mänskligheten

Jag möttes av en ångest när jag vaknade alldeles för tidigt imorse. Jag visste vad dagen väntade, och det var många gånger under förmiddagen jag tänkte ”nu skiter jag i det här”. Men, jag är för stark för att ge upp. Så jag tog tag i det där jag borde gjort för längesedan.

Jag åkte till min gamla gymnasieskola och nu ska jag göra klart det sista och få mitt slutbetyg. Tänk att även jag kommer vara klar med gymnasiet om två månader! bara ett år försent.. Nu känns det bra. Ett fint bemötande som gjorde mig berörd. Det är så skönt när man träffar människor som vill göra mitt svåra liv lite lättare.


Förmiddagen spenderade jag i vårsolen. Härligt!

helgen

Nu är jag tillbaka på hemmaplan efter en helg med miljontals olika känslor. Igår var jag mest med mamma och pappa. Vi satt ute och solade, hade grillpremiär, drack vin och pratade. Under dagen i min hemort hann jag också med en promenad med min fina vän Kim. När kvällen blev till natt fick jag besök av herr ångest, alldeles för svåra känslor och tankar. Men jag överlevde det också.

Efter en mysig frukost med mamma under söndagsmorgonen åkte vi hem till min kära syster och Mattias. Jag mådde för dåligt för att ha det mysigt tyvärr. När jag satte mig på bussen på väg hem till Göteborg var jag mest ledsen.

Eftersom man blir så himla trött av att må dåligt gick jag och la mig när jag kom hem. Kvällen har spenderats i sängen med min pojkvän, varma mackor, te och Stockholm – Båstad.

ett livstecken

hej vänner. jag lever. och efter omständigheterna och beskedet mår jag ganska bra. Chocken har börjat släppa, även om det kommer ta lång tid innan jag kan acceptera sanningen. En dag kommer jag tvingas göra det för att överleva. Men just nu kämpar jag på så gott det går. Dagarna har jag spenderat i sorg och hemma med min pojkvän. Imorgon ska jag lämna Göteborg och åka till mamma & pappa. Jag behöver min familj nu. Mer än någonsin. Imorgon ska jag också prata med min favoritperson, han som peppar mig jämt. det behöver jag.

och kära ni, TACK för alla kommentarer. De har värmt i mitt sorgsna hjärta ska ni veta.

Är det såhär det känns att få ett besked om någon obotlig cancer?

Idag fick jag beskedet som jag så länge vetat om, men aldrig förstått varit sant.
jag kan aldrig bli frisk.

Om några veckor skrivs jag ut från min psykiatriska öppenvårdsmottagning. De kan inte hjälpa mig mer. Min sjukdom är kronisk och jag har fått lära mig att hantera den. Jag kommer ha perioder då den inte visar sig så mycket, då den inte påverkar livet så hårt. Men, jag kommer aldrig att bli helt frisk.

Jag har gråtit från och till hela kvällen. Jag sörjer mitt friska liv och undrar hur jag som nittonåring ska lyckas acceptera, att ett friskt liv som jag så många år har längtat efter, aldrig kommer att bli sant?

himlen är nära, men det finns inga genvägar.

Det var ett par veckor sedan jag var på sjukhuset, men nu kom verkligheten ikapp mig och här ska jag spendera förmiddagen. Min behandlare kommer bli så glad och stolt när hon får höra hur hårt jag kämpat det senaste. Jag önskar att jag också kunde vara nöjd med det. Istället är jag rädd för vem jag håller på att bli. En frisk Jessica. Det är så läskigt och jag undrar om jag någonsin kommer vara redo att lämna sjukdomen så gott det går. Rädslan hindrar mig från att bli så bra som jag kan.

en sommartjej!

Åh, solen och våren har hittat till Göteborg och sommarkänslorna är här! Jag ska mysa med min syster på stan ett tag och eftersom vädret blev så härligt åkte en sommarklänning på!

att träffas genom Internet

Åh vilken spännande och mysig eftermiddag jag har haft! Som sagt träffade jag en av mina bloggläsare, Amanda. Hur söt och fin som helst! Vi drack massa kaffe och pratade i timmar!

Jag älskar känslan man har innan man ska träffa någon man aldrig har träffat.. När man är nervös, glad och spänd på samma gång. När man inte ens vet hur personen ser ut. När man i princip bara har ett namn. Att komma in på ett café och veta att personen sitter där. Spana på alla, ett hjärta som slår dubbelt så fort. Och sedan sitter man där mitt emot varandra med varsin kaffe och pratar och skrattar. Det är allt något speciellt att träffa nya människor. Det är så fint så fint så fint!

du gör mig lugn, när alla ljusen har släckts.

Efter en jävla skitdag mår jag bra. Har pratat i telefon med min favoritperson. Han som i alla lägen får mig att må bra. Jag är så tacksam för att en sådan fin människa finns i mitt liv.

Sedan träffade jag min fina Julia och åt mat efter nästan tre dygn.

Jag kommer överleva även imorgon.

Nu ska jag lämna Borås och åka hem till mitt kära Göteborg.

för mycket sjukdom och för lite Jessica

En värdelös dag. Har ångest och är deppig. Som att det inte räckte så har jag heller inte fått i mig riktig mat på två långa dygn. Resultatet av detta är en förmiddag med näringsdryck och lugnande mediciner.


sailor outfit

Såhär skulle jag vilja se ut idag om jag skulle till västkusten och åka båt. (minus strumpbyxorna då!)
Det ska jag inte, men såhär ser jag ut idag i alla fall!

Tröja & skärp – second hand
Mörka shorts med hög midja – Mango
Rosett från H&M.