Tisdagens


Linne från Monki, shorts från Only och prickigt skärp från H&M.

 

obs. efter lunch körde jag på barbent ! Vilken värme!

i år är mina handleder inte trasiga

När jag lämnade jobbet idag och tog en promenad i det underbara vädret insåg jag en sak. Det är min första sommar då jag kunnat ta av mig den långärmade tröjan utan att behöva fundera, skämmas, planera. Alla andra somrar i många många år har det inte varit en självklarhet då mina armar oftast varit fulla av skärsår. Då man fick gå och plågas i sommarvärmen med en långtröja när alla andra gick i linne. Då man inte alltid kunde vara på stranden som alla andra, på grund av ens sår. Ibland struntade jag i tröjan och insåg att jag hade lika stor rätt att ha på mig t-shirt som de andra, även om jag var full med sår. Men allas blickar genom alla år var jobbiga. Hemska. Fruktansvärda.

Nu får ni stirra på mina ärrade armar hur mycket ni vill. Jag är glad ändå.
och hoppas på att jag aldrig aldrig aldrig mer ska behöva ha en kofta i 25 graders värme och en stor sol. Aldrig mer.

sommar för en stund


När jag kom hem från arbetsträningen tog jag på mig bikinin och drog med mig min kille ut till sommarvärmen för läsning i solen! Härligt! Nu har det dock blivit mulet och jag gissar på åska ikväll!

Jag hoppas på att tiden kan få sjukdomar att stanna


Idag har jag spenderat några timmar på Sahlgrenska igen. På en sjukhusbrits med folk i vita rockar och blå kläder. Skulle träffa en professor inom Epilepsi och det var världens bästa läkare. Jag finner inga ord, hon tog hand om mig som sitt barn. Ibland hugger det fortfarande till i hjärtat, tycker allt är orättvist. Tycker jag har varit alldeles för mycket på sjukhus under mina dagar, att jag inte förtjänade en sjukdom till.

Men, nu när har jag fått en fantastisk läkare och har två underbara sjuksköterskor som kontakter på avdelningen kommer jag klara detta också. ”Vi kommer hålla dig i handen genom hela svåra resan. Du är aldrig ensam”

Så efter tre rör blod, ett ont armveck och elektroner på kroppen är jag nu hemma och ska tillbaka till avdelningen först nästa vecka.

en sjuk söndag

Idag orkar jag inte stå på benen. Varit nerbäddad i soffan hela dagen framför en film. det har varit en kraftansträngning att orka gå ut genom dörren för att röka. har bara orkat det två gånger på hela dagen. Idag orkar jag inte ens äta. Hela jag är totalt slutkörd.

Igår kväll på kalaset mådde jag dåligt. grät tusen tårar och när jag inatt kom hem till Göteborg var ögonen svullna och sminket borta. Idag mår jag bättre psykiskt, men har nu åkt på något virus i kroppen. Hostar, ont i halsen, snuvig – och framför allt svag. Matt och hängig. Orkar inte vara sjuk.

Får bli en kopp te och en till film. mer än så orkar jag inte idag.

Kalas


Nu åker jag iväg på kalas. Min syster fyller år på måndag så ikväll ska hon firas hos mamma & pappa!

 

Ha en fin lördag ♥

knäppisar i en badbalja på Åhléns

Idag hittade jag och min kille en ny fåtölj som kommit in i varuhuset. Såg ut ungefär som en badbalja. Vi ställde ut två stycken på golvet och satte oss där. Oj vad vi skrattade. och jag skrattade på riktigt! Fint.

ps. många andra skrattade också. åt oss.

Bloggsvar

Tack vare söta Ingrid har jag nu Bloggsvar 😀 Så klicka på ikonen i menyn till höger eller tryck HÄR för att fråga mig något!

iPad 2

Här får ni en hälsning från en iPad 2 på macforum här i Göteborg! Jag och min älskling har en dag på stan!

Hör seeen!

Fotbollskväll!

Ikväll möttes GAIS – Häcken på Gamla Ullevi här i Göteborg och det kunde jag (min kille) såklart inte missa!

På våra vanliga platser satt vi. Tänk att JAG har en vanlig plats. Då har man väl ändå blivit fotbollstjej? Det blev i alla fall en himla bra kväll och en braaa match! Speciellt i början. Och i slutet hade jag ont i magen av nervositet. Det är så det ska vara. Spänning och känslor. 1-0 till GAIS slutade matchen! wiiiho!

Häcken-GAIS på Rambergsvallen 2010

EEG

Här har jag spenderat förmiddagen. På en avdelning på Sahlgrenska Universitetssjukhus. Idag var det dags för att göra EEG(haha se hur snygg jag blev i håret efter att ha haft ett 20-tal elektroner på skallen!)

Testet gick väl dock inte riktigt som planerat. Ett EEG består av tre olika delar, och efter del 1 & 2 fick vi avbryta. Min kropp reagerade så starkt på del 2 att jag tappade känseln i både händer och fötter. Jag kunde inte röra händerna överhuvudtaget. Obehagligt! Detta kunde tydligen hända. Speciellt vanligast om man har epilepsi och är ung. Så efter en stund på sjukhusbritsen var det bara att åka hem igen och göra del 3 en annan dag. Min kropp blev trött av den starka reaktionen så nu är det ett par timmars vila som står på schemat!

Till alla som bloggar hos Spotlife

Hej alla fina Spotlife-bloggare! Som säkert en hel del av er har märkt så har Spotlife haft stora driftstörningar (framför allt under kvällstid). Jag har nu fått kontakt med en kille som jobbar på Spotlife och ju mer information vi får in, desto snabbare kan de försöka återgärda detta!

Så snälla, för ett bättre bloggnätverk för oss alla, ta er några minuter och svara på frågorna! TACK!

1. Har du upplevt problem med att komma in på Spotlife.se?

2. Om ja, hur har problemet yttrat sig? (Felmeddelanden, sidan bara stått och laddat etc.)

3.  Har det varit någon speciell tid på dygnet?

4. Har du upplevt problem att läsa/kommentera en annan spotlife-blogg?

Har ni någon annan information om detta, lämna gärna den!

i min bubbla finns ingen luft

Jag lever. Spotlife har krånglat en massa, sedan har jag varit borta en del och dåligt har jag mått = tomt här.

Igår var jag i alla fall i Uddevalla och hälsade på fina Astrid tillsammans med fina Lina. Det var jättefint och mysigt. Drack kaffe och åt bullar ute i solen. Mysdag! Sedan återvände jag hem till min sjukdomsbubbla. ungefär där sitter jag väl nu.

Var och jobbade i förmiddags och sedan åkte jag upp till sjukhuset och min avdelning. Jag längtade dit men sen satt jag mest och grät när jag var där. Jag har fastnat lite grann, hamnat på fel spår igen. går åt fel håll, vet inte riktigt hur jag ska vända igen. Men jag kämpar kämpar kämpar och kämpar. Känner mig väldigt skör och trasig men hoppas på att detta ska vända snart. Helst att jag ska lyckas utan att åka in på psyket igen. Vi får se, en dag i taget.

Tack för ert fina peppande. Jag överlever. igen.


Astrid & Lina.

det går över, det går över, det går aldrig över…

inatt grät jag. Låg i min gamla säng. Där minnena äter upp mig. plågar mig och vill döda mig. Jag ser bara rakblad och blod i det där hemska rummet som jag var så sjuk i. Ångesten anfaller mig där. slår och sparkar och jag ger upp. Kan inte slå tillbaka. Igår var det också en månad kvar tills jag blir helt utskriven från min psykiatriska avdelning. Det känns så skönt men så hemskt. Jag mår fortfarande väldigt dåligt många dagar. Och nu är jag i mål? Så frisk jag kan bli? Så fri jag kan vara. Jag måste vara nöjd nu, nöjd för att jag har överlevt. Men jag kommer aldrig bli nöjd förens jag får leva igen.

restaurangmat


iphonepics.

Det var mysigt igår. God mat och min familj. Men det är alltid så himla himla skönt att komma hem till lägenheten igen efter en natt någon annanstans. Mådde dessutom ganska dåligt inatt. Somnade av tårarna.

Idag är det en sån där typisk söndag. Det är så grått ute att man blir dödstrött. Man har en hel hög med tvätt som man ska ta tag i.. Men, det var jag tydligen inte ensam om. Tvättstugan för fullbokad hela dagen. Och imorgon. Och på tisdag. Därför ska jag inte göra något vettigt alls idag. Sitta i soffan och gäspa.

 

 

Och grattis till min fina mamma som fyller år idag ♥♥

dagens Jessica


Prickig blus från Bik Bok. Svart pennkjol och skor från Second hand. Och så den dagliga rosetten i håret.

Om ett par timmar lämnar jag Göteborg och åker hem till mamma och pappa tillsammans med min kille. Mamma fyller år imorgon och ikväll väntas ett restaurangbesök! Min fina bror kommer också med! Tillbaka imorgon!

klaustrofobi, livemusik, ambulansmän, efterrätt och kärlek

Genom mitt tidsinställda inlägg fick ni ju reda på att jag befann mig på Liseberg ikväll framför Veronica Maggio! En bra spelning, men mest var allt ett KAOS. Köerna var extrema, folk var överallt. Jag och min pojkvän visste tillslut inte om vi skulle försöka ta oss in eller gå hem igen. Det slutade med att vi hittade en annan kö och försökte där. Vi var inne runt tjugo över åtta, precis innan Liseberg tvingades stänga ingången. 18 000 var där ikväll.

Jag har ganska svårt för att trängas. Dels får jag ofta ångest av att vara så inklämd och instängd. Idag fick jag känna på en helt ny panik. Mitt i allt kaos kom jag och min kille på att, tänk om jag får ett epilepsianfall här. Rädslan och oron satt i mig även när vi hade kommit in genom grindarna och gick bort mot scenen. Ville helst bara hem, men då såg jag en plats för mig att stå på! Vid evenemangkansliet där två ambulansmän stod. Där var det inte mycket folk och jag skulle snabbt kunna få hjälp vid ett anfall. Då kunde jag känna mig trygg igen och njöt av spelningen!


Jag och min fina avslutade kvällen på den underbara restaurangen Krakow. Här blev det god efterrätt och öl. (Mineralvatten för mig, no more alcohol med mina epilepsimediciner.)

Veronica Maggio


När ni läser detta befinner jag mig på Liseberg och kikar på denna härliga tjej tillsammans med min fina pojkvän. Antagligen är det flera tusen personer där och förhoppningsvis skiner solen! Hörs imorgon!

tryggheten som räddade mig ifrån döden


Idag känns det som att jag vill tillbaka hit. Avdelningen där jag spenderade vintern. Dagvård och trygghet. Det var antagligen tack vare denna avdelning som jag reste mig upp igen. Överlevde och ser nu ett ljus, trots allt mörker. Jag trivdes här, men saknar oftast inte dagar innanför sjukhusets väggar. bara nu, en liten stund. för att sedan vara stolt över att jag står på egna ben.

Ear Cuff

Idag kom min fina mamma till Göteborg. Hon bäst för att hon stöttar mig i detta plågsamma liv med plågsamma sjukdomar. Idag fick hon ett plus i kanten 😉 Jag gick en present av henne inne på Ur & Penn – tre ear cuffs!


Haha, vad roligt att örat på vänstra bilden ser så litet ut. Tro det eller ej men storleken är mina två öron är ganska jämn 😉

Nu – sängen! Imorgon ringer klockan 05:00 och då är det dags för arbetsträning igen!

reflexvästar, systembolagspåsar och ambulans

Efter många timmars sömn vaknade jag lika trött som jag var igår. Men en annan trötthet. En seghet. Som att jag hade druckit en flaska vodka igår och precis gått och lagt mig. Hur gör man för att vakna ur sån ”jag-orkar-inte-resa-mig-från-sängen-koma”? Jag tror motion är det enda sättet att vakna till liv dessa dagar. Så jag skippade morgonciggen och valde 7 km powerwalk tillsammans med min ipod & Kent.

I slottsskogen var allt sig likt. Förskolebarnen åt kanelbullar i sina reflexvästar. Alkoholisterna satt en bit ifrån på de gamla träbänkarna. Två påsar var. Undra hur länge innehållet skulle räcka? En bit in i parken blev jag påmind om min senaste dag där. Då den avslutades i ambulansen. Ibland får jag panik när jag är själv, rädd för ett nytt epilepsianfall. En sjukdom jag inte har någon kontroll över. En dag i taget Jessica.

Nu känns det hur som helst bra igen, och lite kalorier har jag bränt.

 

 

Ps. Jag är pigg nu.

en hälsning från fröken gäsp!

Undra hur många gånger jag har gäspat idag? 03:55 ringde klockan imorse!! Men upp kom jag. och jag piggnade till fort på grund av detta fina meddelande jag hittade på badrumsspegeln. Jag är så himla glad över att min pojke är hemma igen ♥

Sedan var det dags att åka till jobbet. Jag kände mig gråtfärdig när jag kom dit, men mina underbara kollegor tog hand om mig så bra! Därför är jag trots en del ångest nöjd med dagen. (ser till och med fram emot att åka dit på torsdag igen!)



Strax efter 11 åkte jag hem och efter att ha pussat på min man lite tog jag spårvagnen till Olskrokstorget för att fika med Lina igen. Hon är så bra. Hon förstår mina känslor på ett sätt som gör att jag känner mig mindre ensam. Hon är en förebild & en kämpe. Det går att överleva.

Nu är jag dödstrött och ska med all rätt slöa i soffan hela kvällen!
Jag är stolt över mig själv, jag har klarat dagen! Ett stort steg i rätt riktning!

back to reality

Hej fina bloggläsare! Nu har det varit lite tomt här.


·
Igår var jag iväg med mamma & pappa och hälsade på farmor.

· På kvällen mådde jag inte alls bra = ville inte vara en gnällkärring här.

· Idag har det varit en bra dag då min älskade pojkvän har återvänt hem. Jag vill vara nära honom varje liten sekund just nu = ingen tid framför datorn.


Imorgon händer spännande saker..  Det är dags för mig att försöka ta mig tillbaka till ett hyfsat liv. Imorgon ringer klockan 04:00 (alltså helt jävla omänskligt?). Jag ska tillbaka till mitt jobb för att börja arbetsträna! (som jag berättade om här). Känns väldigt blandat, men det blir nog bra. en dag i taget. Ni kan ju hålla tummarna för mig & dessutom sova lite åt mig också!

Emelie – det är människor som du som får mig att gråta av lycka.

Jag fick en kommentar här ikväll. Från en tjej som jag gick på högstadiet med. Eller, vi gick på samma skola. Vi har aldrig stått varandra nära eller umgåtts, men ändå gör hon detta för mig. Emelie, du får mig att älska mänskligheten. Älska livet. Inse hur vackert allt kan vara. Tack tack tack. Jag finner inga ord. ♥

”Hej Jessica! Jag har tagit på mig ett armband som jag fick i födelsedagspresent, innan jag tog på mig det skulle jag önska mig något. När armbandet sedan faller av kommer min önskan att gå i uppfyllelse. Jag ägnade min önskan åt dig. Jag önskar dig det bästa livet man kan få! Så om några dagar, veckor, månader eller år, när mitt armband går sönder och faller av hoppas jag att min önskan slår in och att din väg mot framtiden blir lite lättare. Ta hand om dig! Kram”


Hon skrev också vackra ord på sin blogg...

”jag har bestämt mig. Jag lever redan ett fantastiskt bra liv, jag behöver inte ändra på något. Därför använder jag min önskan åt någon annan, någon som är värd alla önskningar i hela världen…”

En nattsvart känsla

Jag sitter fast i riskzonen. Jag är ensam hemma hela helgen. Jag brukar inte klara det speciellt bra, det gör jag inte idag heller. fruktansvärd ångest och längtan efter min trygga metall. En frisk Jessica peppar mig mot att kämpa kämpa kämpa, men sjukdomen är fortfarande för stark. Jag har så ont, lider så fruktansvärt av min psykiska sjukdom.

Hudvårds-party på Lush NK!

Idag kom min fina barndomsvän till Göteborg och efter en himla strulig morgon kunde vi äntligen lämna lägenheten för ett tur på stan. Efter en god lunch hamnade vi av en slump på Lush där vi blev ompysslade med deras underbara (färska!!) ansiktsmasker. Nu mår huden bra, och själen också. Så söt personal som man nu fått skratta med – En bra start på helgen!


tolfte maj


Varför vet man aldrig vad man ska ta på sig?

Nu sticker jag ner till stan för en kaffe tillsammans med vackra Lina, en tjej jag träffade på Kents konsert 08. Vi har inte setts sedan dess, så det ska bli fint! Hon är så stark den tjejen! ♥

jag kommer kämpa till mitt sista andetag

Jag lämnar sjukhuset med många känslor. Min behandlare är så stolt över mig, precis som jag är.

Idag är det en speciell dag. Idag har jag inte skurit mig på tre månader. ETT KVARTAL. Ett fjärdedels år. Det är mitt längsta uppehåll någonsin. Jag valde livet.

Det gör fortfarande så ont, det känns som att jag fått livstid som straff. Livstid med lidande och kämpande. Jag önskar att jag levde annorlunda, att jag kunde jobba eller gå i skolan, må bra. Göra det som jag drömmer om. Det gör ont, men jag fortsätter vandra ändå. Jag föddes till en krigare och striden kommer nog aldrig ta slut.

När jag dör vill jag inte ha ett nytt liv, men nu ska jag försöka leva mitt sjuka liv så bra det går.

muminpresenter

dessa två fick jag av min kära pojkvän idag. En teburk och en kaffeburk! Tack älskling för att du stöttar mig i det hårda livet.

Epilepsi

En hemsk dag. På eftermiddagen fick jag ett svårt krampanfall och blev medvetslös. Jag och min pojkvän var i Slottsskogen när detta hände och snälla människor runt omkring hjälpte min pojkvän med att ringa ambulans och alla praktiska saker. Jag har stora minnesluckor (precis som förra gången) och mitt nästa minne är när en ambulansförare och en ambulanssjukvårdare pratar med mig. Jag är väldigt förvirrad och förstår inte vad som händer. Helt plötsligt ligger jag på en brits i ambulansen och vi kör akut till Sahlgrenska.

Nu har jag fått diagnosen epilepsi (som att det inte var nog med min psykiska sjukdom?). Efter ett par timmar fick jag åka hem och nu återstår en stor trötthet, mer mediciner och en omställning. Än så länge vet vi inte hur mycket epilepsin kommer påverka livet. Det är för tidigt att uttala sig om.

det känns som att döden knackar på när man är ensam

20110507-231121.jpg

Det har inte varit någon rolig kväll. Det har bara varit jag och sjukdomen hemma, och vi har inte alls kommit överrens. Kämpat har jag fått göra, för att ens orka stanna kvar i livet. En tur till psykakuten kändes väldigt aktuellt för några timmar sedan, nu är jag glad att jag inte är inlåst.

Ny dag imorgon.

Slottsskogen


Såhär har jag spenderat eftermiddagen. I Sveriges härligaste park, min pojkvän och picknick! ♥

Promenad med en fin bloggvän


Just nu är jag en glad Jessica. I förmiddags var allt väldigt jobbigt, men strax efter lunch träffade jag ytterligare en av mina fina bloggläsare, Julia. Jag är hos mina föräldrar och hälsar på, och i samma ort bor denna fina tjej. Vi har promenerat och pratat i en och en halv timme. Dessutom kom solen fram och nu är vädret underbart!

Det är verkligen roligt att träffa sina bloggläsare. Julia var så himla fin och fick mig på gott humör. Hoppas vi ses snart igen ♥

Så obegripligt svårt

Jag hade gjort vad som helst. Bara jag blev bra igen. Det enda jag vill ha är ett liv utan denna plågsamma sjukdom. Snälla, jag vill också leva igen, inte lida mer.

hm.com

Klickade hem detta i förmiddags. Ett par somriga byxor, fyra prickiga strumpbyxor och en tubtopp! Allt för 188 kronor. rätt bra va? Dock är det över fyra veckor kvar till leveransen, men den som väntar på något gott…

dagens tre bästa

Trots att jag varit fruktansvärt negativ och opepp på livet idag känns det nu ganska bra när jag ska ta nattmedicinen och hoppa i säng.

1
. Ett samtal med min favoritperson kan aldrig vara fel.
2. Fina brevet jag fick.
3. Orden från Jessica: ”Vill du veta en sak? Varje gång jag behöver peppning kollar jag in din blogg, du är så stark och inspirerande att det är galet! Kram på dig”

 

 

 

Det finns allt bra människor här i världen, tack för det.

Ett paket på posten

Detta fina landade i mitt brevinkast idag. Jag blev så glad, tårögd. Lisa är en vän från gymnasiet, som jag snart inte träffat på ett år. Hon har stöttat mig i många lägen. Tack Lisa, Tack. ♥

En vacker plats i Sverige

20110502-164719.jpg

20110502-171758.jpg

Min favoritperson visade mig den här platsen för ett par år sedan. Det är alltid vackert, alla tider på dygnet, året om. En dag skulle jag vilja se det mer än genom ett fönster.

Tävling!

Glöm inte tävlingen som avslutas klockan 20:00 ikväll!

En vinnare dras när jag är tillbaka i Göteborg!