20 år!

Japp, imorgon fyller jag 20. Jag avskyr födelsedagar och alla andra högtider. Därför blir det inget speciellt imorgon. Jag ska upp vid 5 och åka till jobbet, sedan ska jag träffa Julia en stund. Det blir fint, behöver kramas med henne. ♥ På kvällen blir det middag på en grekisk restaurang tillsammans med familjen. Inte ens till systembolaget ska jag imorgon. Antagligen inte inom de närmsta dagarna eller åren heller eftersom jag inte får dricka någon form av alkohol. Men what the hell, jag ska dricka cola på min 20 års dag!

Ett par år sedan va? Ett liv innan sjukdomar och allt. Lika bra att man inte visste vad som skulle hända när man satt där i sina tights med hundar på.

såhär ser jag ut idag


Perfekta kläder för en hemmafixar-dag. Där jag egentligen sitter för mycket framför datorn och städar för lite. Jag har i alla fall varit ute i solen en stund. Men, det är k a o s i lägenheten så nu måste jag städa.

Förresten har jag klippt av mig håret. det känns hemskt. så en fjuttig liten knut har jag där bak just nu. Hoppas det växer ut fort.

en vardag med lögner

Trött och nere. Tvingades ställa klockan imorse då jag hade telefontid med en AT-läkare på psykiatrin. Ett kort samtal då jag låtsades att allt var jättebra. Som att livet flöt på utan större problem. Hon nöjde sig med det svaret och erbjöd mig att komma tillbaka i slutet av året för att försöka ta bort min antidepressiva medicin som vi redan minskat radikalt eftersom den inte fungerar något vidare med min epilepsi.

Petter har precis åkt till jobbet igen. Jag klarar mig inte ensam. Eller, jag klarar inte dagens måltider ensam. Men, jag vet också att det blir bättre. Att det går att vända sitt liv trots att det är svårt. Det går att bryta tankemönster och ändra beteenden. Jag har ju lyckats sluta skära mig. Jag kan jag kan jag kan. Men inte just nu.

besatt

Så mycket skam och skuldkänslor. Hela dagarna går åt till att tänka på mat. Ha ångest och göra allt för att slippa den där måltiden. jag går åt fel håll, vill och måste vända nu – men jag kan inte. jag vet inte alls vart stoppknappen finns. varje dag så tänker jag ”nu skiter jag i det här och äter som jag alltid gjort”. Det vill säga, allt. Har aldrig tidigare haft problem med matångest. Men för en dryg månad sedan började det. Det är väl först nu som min vardag störs av allt detta. Jag har ingen diagnos, är varken anorektiker eller bulimiker. Inte på något papper. men jag har en störning kring mat och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.

Jag kan kriga med mig själv en hel kväll om jag ska äta ett äpple till middag eller inte. Jag känner mig som två personer, har aldrig haft den känslan förut. En del av mig, den kloka Jessica går och gör ordning lunch nu. Den andra delen av mig tänker istället på siffrorna på vågen ikväll. Som att några siffror skulle spela roll? Men kilo, kalorier, BMI och mat är det enda som finns i mitt huvud just nu.


Just nu

20110628-053644.jpg

Så himla skönt det är att vakna och må hyfsat bra. Kunna äta frukost utan dåligt samvete. starta dagen med att äta istället för att stå på vågen. Jag känner mig rätt glad i allmänhet. Lite småtrött, men det fina vädret fick mig att piggna till direkt.

Nu ska jag åka och arbetsträna några timmar. Längtar tills jag börjar jobba på riktigt.

Ha en fin tisdag. ♥

sale of Weekday


Idag fick jag med mig denna underbara sailor/60-tals inspirerande klänning hem för 300 kronor istället för det dubbla.

En typisk semester i Sverige.


När jag och Petter kom fram till Norrköping och hans föräldrar var det vacker solnedgång. Efter en promenad och kvällsfika tog dagen slut.


Tidigt morgonen efter lämnade jag och Petter Norrköping och tog bilen mot Valdemarsvik och sedan ytterligare några mil för att komma ut till deras sommarställe.


Där ute träffade vi Petters bror Jonas och hans familj!


Vi plockade kantareller som vi sedan åt till lunchen, underbart!


Jag fick finaste blombuketten av söta Ebba som är Petters guddotter!


När Jonas och familjen hade åkt hem trotsade jag och Petter vädret och gav oss ut med segelbåten.


Solen kom fram och jag var glad! ps. jag vet att jag inte har några byxor på mig.


♥♥


Framåt eftermiddagen blev det jättefint väder och vi hittade en mysig ö där vi bestämde oss för att lägga till och spendera natten.


fina båten.


Morgonen efter var inte lika fin. Vi vaknade av att regnet öste ner, det var storm och båten hade gått på grund. Då var det bara för Petter att kasta sig ut och ge sig iväg. Jag kan ju inget om båtar eller segling så jag höll mig nere i hytten och var rätt rädd faktiskt.


Vi lyckades ta oss till Fyrudden och la till i hamnen. Vi sov ytterligare ett par timmar och när vi vaknade hade ovädret dragit undan och solen tittade fram.


då mååååste man ju passa på att köpa en stor glas!


Det fina vädret höll i sig så jag och Petter åkte vidare till en annan mysig ö för lite sol och mys.


En badsugen tjej som inte fick bada. Det började blåsa och blev kallt så vi tog båten tillbaka till sommarstugan. Och någon mer segling blev det inte under denna semester.

Sen blev det midsommar och en bra sådan. Mycket god mat med Petter och hans föräldrar, syster och hennes familj. Men efter den här dagen mådde jag inte bra alls av olika anledningar och därför avslutar vi denna resa här, när det fortfarande var bra!

Hoppas ni också haft en bra vecka. ♥ Nu har jag massor att ta igen i bloggvärlden!

Semesterstängt…

… blir det nu här ett tag.
Eller stängt kommer det ju inte vara – men semester!

Imorgon eftermiddag lämnar jag & Petter västkusten och beger oss till östkusten istället. Lite segling och midsommarfirande med hans familj. Först tänkte jag att ni skulle få följa med på resan genom mobilbloggning, men nej. Jag ska ta semester från allt och mysa med Petter istället.

 

Jag är tillbaka om en vecka kära läsare.
Ta hand om er och ha en underbar midsommar!

Love ♥ / En flicka som är stark.

och där trampade jag på mållinjen.

Förstår ni att jag blir utskriven imorgon? Jag fattar ingenting. Att jag inte ska vara på avdelningen någonting mer. Känns helt knäppt. Skönt och bra såklart, men också läskigt och konstigt.

Jag köpte en blomma på vägen hem till min fina behandlare. Hon har varit så himla bra. Jag kommer nog gråta när jag kramar henne hej då imorgon.


Usch, jag känner mig ledsen och förstörd. allt är så upp & ner.

skratt i regnet och krossat glas

Åh vilket fin (och regnig) dag jag har haft tillsammans med Linnea! ♥ Vi har skrattat massor men också pratat allvar. Ventilerat kaoset.

 

Efter att ha ätit sallad tillsammans med fiskmåsarna hittade vi ett alternativ till blomrabatter… MASSOR med krossat glas!

söndag

20110619-122752.jpg

Man skulle ju kunna tro att jag ska äta upp min kära mumin-mugg. Sanningen är dock att jag dricker kaffe ur den och slöar framför datorn. Snart snart snaaaart ska jag möta Linnea! Det ska bli fint, mysigt och väldigt behövligt.

blommiga byxor och allmänt kaos

Det är lite rörigt med allt nu. Petter jobbar denna helg både natt och dag – på olika jobb. De få timmar han är hemma måste han sova = han vill helst vara ensam i lägenheten och få lugn och ro, samtidigt som jag har tusen saker som måste fixas här hemma. Min kropp mår inte alls bra av allt detta. Mitt i allt har jag hemsk matångest, och just nu sitter jag fast i en dum och ond cirkel.

Planerna har ändrats lite och om en timme så lämnar jag lägenheten och åker hem till mamma & pappa för lite lugn och ro. Är alldeles för stressad för att må bra. Har alldeles för lite näring för att må bra. Men jag har i alla fall världens skönaste blombyxor!

jag är glad för ett liv utan rakblad

Tårarna vill bara komma fram, och det är helt okej. Just nu är det av glädje. Jag inser att allting har gått väldigt fort egentligen, hur livet och min syn på verkligheten har förändrats på några år.

Det är först nu, först idag, just den här kvällen, som jag inser att jag faktiskt är FRI från mina rakblad. På riktigt och förhoppningsvis för alltid. Självklart finns det risk för att få bakslag, eftersom mitt skadebegär fortfarande är så stort. Men mitt största framsteg är nog egentligen inte att jag aldrig självskadar – utan min bild av alltihopa.

Jag har en favoritperson, han heter Marcus och är min gamla gymnasielärare. Han är den som fått mig att överleva genom allt. Jag minns alla gånger jag har frågat honom hur man står ut med svårigheter utan att skära sig? Jag kunde inte för allt i världen förstå hur människor gick igenom hemska saker i livet utan ett rakblad mot handleden. Hur hanterar man livets motgångar? Alla de gånger jag och Marcus har pratat om detta, så har jag varit så säker på att jag aldrig skulle bli frisk nog att förstå.

 

Idag förstår jag. För idag är jag en av alla som hanterar livet utan att självskada. Och det känns så jävla bra rent ut sagt.

byeeee Göteborg!


Idag ska vi tre kramas igen. Jag och Lina ska lämna Göteborg och ta tåget till Uddevalla för att hälsa på Astrid!

Svenska epilepsiförbundet


Idag fick jag hem ett paket från Svenska Epilepsiförbundet. Det innehöll halsbandet som jag beställde i rekommendation från Sahlgrenska. Fick även med ett litet informationskort som man ska fylla i och alltid ha med sig i fickan. Det känns tryggt. Eftersom jag inte kan ha någon som helst kontroll på detta handikapp är det skönt att veta att om jag skulle få anfall offentligt så finns både kort och bra information om epilepsi, mina mediciner och vilken anhörig som ska kontaktas.

En tidning följde även med i paketet, denna ska läsas ikväll. Ibland behöver man förstå att man inte är ensam och läsa och få tips om andra med samma diagnos. Acceptera och fortsätt vandra framåt.

att gå emot sin känsla

När klockan ringde imorse gick jag emot den hemska klumpen i magen av ångest och oro. Egentligen ville jag bara dra täcket över huvudet och skita i allting, men jag valde att åka till arbetsträningen i alla fall. När jag kom hem la jag mig ute i den härliga solen och somnade direkt. Man blir trött av att gå upp klockan 5 och dessutom må dåligt. Just nu vet jag inte riktigt hur jag mår. Man får liksom ta en timme i taget.

 

trött

Godmorgon. Idag är jag tröttare än tröttast. Det gick helt okej på arbetsträningen igår. I början hade jag panik och allt var jobbigt, sedan blev det bättre. När jag skulle åka hem kom dock en hel våg av hopplöshetskänslor över mig. tårar och så mycket smärta.

Kom hem sent, kom i säng sent och nu gör det ont i hela kroppen av trötthet. Men snart ska jag träffa min fina Lina. Det ska verkligen bli skönt. vänner är så himla himla bra att ha.

kvällsjobb


Jag & Emilia (och en liten del av Stephen) från firmafesten mars 2011.

Idag tog jag och Petter låååång sovmorgon. Ibland får man det, speciellt eftersom jag ikväll ska åka till jobbet för arbetsträning. Idag blir det kvällstid eftersom jag snart ska börja jobba på riktigt och behöver förbereda mig på bästa sätt innan sjukskrivningen går ut. Känns lite konstigt att jobba 19-23. Så ”sent” har jag aldrig börjat jobba efter alla år. Men jag får ju inte jobba mer än 4 timmar så därför blir det så.

Det blir lugnt här hemma innan det är dags att åka. Lite städning och mycket vila – skönt!

Kvällsfilm

Nu ska jag äta godis ur en sån där söt burk och se på film med min Petter. Åh vad jag älskar den killen!

bikinikaos

Minns ni bikinin jag köpte? Fick hem den för ett par dagar sedan och tyvärr passade den inte… Den ligger nu ute på Tradera igen om någon av er är intresserade? Ni hittar auktionen HÄR!

Idag hittade jag en liknande på Stadium som fick följa med mig hem. Den passade mycket bättre så trots vårens bikini-strul är jag tillslut nöjd!

materiell lycka

Vet ni? jag blev kär i en klänning idag! Solo hade stor rea och jag fick med mig den här hem för halva priset, 250 kronor! happy!

Tjörn i bilder


Igår åkte jag ju som sagt ut till skärgården och träffade Astrid & Martin. Vi åt det godaste som finns – grillat kött och svensk färskpotatis!


Sedan blev det massa sällskapsspel och te-drickande!


Kvällen avslutades med vattenpipa och brasa. (i grillen!)


Tre zombies som äter frukost ute i solen.


Sedan var det dags för mig att åka tillbaka till Göteborg så jag hann pussa lite på Petter innan han skulle åka till jobbet för ytterligare ett kvällsskift.

 

 

 

Fin helg i alla fall!  ♥

Skärgården nästa!


Bilder från Marstrand 2009.

Jag mår bättre än igår och åker därför ut till min favoritplats under helgen – Västkusten ♥ Denna gång blir det en tur till Tjörn! Vädret är sådär, men det gör inget. Det ska bli skönt att komma iväg lite med mina fina vänner Astrid & Martin! Ikväll ska vi grilla och spela sällskapsspel! Hur mysigt som helst!

Men ingenting i denna världen var väl någonsin lätt att förstå?

just nu vill jag bara krypa ner i en sjukhussäng och sluta tänka för en stund. kunna ligga där hela dagarna. njuta av ”friheten” när det varje timme är rökpaus. dock i en bur… med galler och taggtråd runt. som ett jävla fängelse. hur kan jag vilja dit? Jag vet knappt själv, bara att jag är så himla rädd för att vara med mig själv. inne på psyk kan jag inte skada mig. här hemma, ensam, är det så jävla lätt. det finns både knivar, rakblad och saxar. jag hoppas på att jag är starkare än så. Egentligen VET jag att när sjukdomen och jag krigar, så är det nu för tiden jag som vinner. om och om igen. Men trots det ger den aldrig upp. Jag ger heller aldrig upp.


världen är liten

Vet ni?! Jag var med om sjukaste grejen precis! Var inne på Hemköp där jag bor och hör plötsligt ”Ursäkta, heter du Jessica?”. När jag vänder mig om så står Linnea där!! Vi har haft kontakt via bloggen och så möts vi av en slump. Så himla häftigt!


Hennes glädje & energi smittade av sig på mig. Tack ♥

indiskt


Har precis suttit ute i solen och ätit lunch med min fina Petter! Indiskt är allt en favorit! Har ni ätit det nån gång?

hemma hos mamma & pappa

Det gick superbra på arbetsträningen idag! Har även fått mitt schema nu eftersom jag ska börja jobba den 17 juli! Efter jobbet tog jag bussen hem till mamma och pappa. Ska sova här inatt och imorgonbitti ska jag träffa en AT-läkare på psyk.

Vi hörs imorgon vänner, så länge bjuder jag på en bild från Italien-resan förra sommaren eftersom mamma & pappa drar till Cypern imorgon! Ta hand om er.

mycket står man maktlös till


I förmiddags var jag på Sahlgrenska och neurologmottagningen. Satt på avdelningen en stund och pratade med mina två underbara sjuksköterskor. Planerna har förändrats lite, men eftersom jag har min psykiska sjukdom kommer jag ha nära kontakt med avdelningen, vilket känns tryggt och bra. Vet inte hur jag skulle orkat med det här utan bra sjukhuspersonal. Tur att de finns. Nu fick jag tillbaka min epilepsimedicin så jag håller tummarna för att jag aldrig mer behöver få ett anfall.

Nu blir det snart sängen, imorgon ringer klockan 05:00 och arbetsträning står på schemat!

Känslomässigt vrak


Jag önskar jag kunde trycka på paus nu. Det är för mycket känslor kring allt. Gråter helt okontrollerat. På bussen, i telefon med mamma eller var som helst. Jag var på avdelningen idag. Om två veckor ska jag tillbaka… För att bli UTSKRIVEN!! Så många dagar jag varit där det senaste året. Nu trampar jag snart på mållinjen men hoppades att jag skulle göra det som frisk. Blir det inte bättre än såhär? Jag mår ju fortfarande väldigt dåligt alldeles för ofta.

Jag är ändå jättestolt över mig själv. Tänk att jag har lyckats sluta självskada! Det är fantastiskt. Kvar återstår massa känslor. Lycka, sorg, ångest, hopplöshet, glädje, stolthet. Det ska bli skönt att bli utskriven, ett stort steg fram. Samtidigt ska det bli hemskt läskigt. Dock ska min behandlare har kvar jouren på mig, det är skönt. Då kan jag alltid ringa henne. Jag är inte redo att bryta allt.

Ja, jag är lite upp & ner nu. Mycket på en gång. Om en månad ska jag börja jobba på riktigt igen och fram tills dess har jag en ny stor utmaning. Min pojkvän började på sitt nya jobb idag, vilket innebär att han ska jobba mycket kvällar och nätter. Jag har väldigt svårt för att vara ensam kvällstid och under det senaste halvåret har han kunnat anpassa sina tider efter mitt mående. Nu ska jag klara mig själv. Men det går, om man vill. Jag kommer bara få kämpa lite extra. Eftersom man blir dödstrött av att ha så mycket känslor blir det en lugn kväll. Imorgon blir det sjukhus, igen.

uppe med tuppen!


Trots att jag somnade sent inatt var jag vaken redan klockan 6 imorse. Efter en timme gav jag upp hoppet om att jag skulle lyckas somna igen och begav mig ut på en powerwalk! Morgonen är helt klart skönaste tiden att träna. Dock mådde inte min kropp så bra idag… Yr och svimfärdig, näringsbrist. Därför var jag hemma igen efter 40 minuter och mådde genast bättre när jag insåg att jag hade en hel liter Brämhults juice i kylskåpet!

Svar på tal

Postat den 5 juni 2011 av Rebecka.

”seriöst ge fan i att gnälla.
jag är en tjej på 15 år, jag har diagnosen depression och äter fluoxetin, sömnmedel och ångestdämpande. jag har svår ångest och får ofta panikångestattacker.

jag anser mig inte ”psykiskt sjuk” som du gör, jag har försökt ta livet av mig flera gånger, jag har fått ligga på BUP-akuten och BUP har jagat mig i flera år nu.

om du hela tiden intalar dig själv ”jag är sjuk jag är sjuk jag är sjuk jag är sjuk” så blir du sjuk till sist. sluta tänk på det bara och fokusera på det bra istället. du har kommit ur ditt självskadande beteende och du är på bättringsvägen, du är smal, snygg, smart.

din diagnos beskrivs som ”en lindrigare åkomma än depression och kan beskrivas som ”utspädd depression” av mer kronisk art.”
var glad att du inte lider av melankoli”


Först när jag läste den här kommentaren blev jag irriterad. Sedan såg jag likheten mellan mig och Rebecka. Jag äter också flouoxetin, sömnmediciner, har svårt ångest och får ofta panikångestattacker. Skillnaden är väl att jag inte finner något välmåeende i att kritisera andra som mår dåligt. Att tävla i vem som är sjukast är inget smart alls. Men Rebecka, jag har också legat inne på BUP, och på vuxenpsyk. och varit på sjukhus en hel vinter. Jag vet hur det är.

Synd att du inte är tillräckligt stark för att ta tag i ditt liv och se din sjukdom och jobba emot den. Om BUP har jagat dig i flera år är det ju hemskt tråkigt att du inte tar emot hjälpen och jobbar med ditt dåliga måeende istället för att kränka andra. Det är väl min största styrka – att vilja och våga.

Min sjukdom är kronisk. Både min psykiska och min epilepsi. Enda sättet för mig att bli bättre, sluta självskada och gå åt rätt håll, har varit att just förstå att jag är sjuk och försöka acceptera det. Har man inte kommit så långt, kan man antagligen inte må bättre heller. Därför är jag glad att jag idag vågar stå för mina sjukdomar. Tack förresten för informationen om min diagnos, i fall jag hade glömt att läsa det. Ps. kul att du tycker att jag både är smart, snygg och smal 😉

gränslandet

Blir så trött. Har ju haft en så himla fin dag. Ändå slutar dagen i kaos. hopplöshet och miljoner tårar. Det är både min psykiska sjukdom och epilepsin som spökar inom mig. För mycket tankar, sorg och ångest. jag önskar att allt var så himla himla annorlunda. Jag önskar att jag fick vara frisk.

Vad gör man då? hatar men vandrar vidare. jag vet att jag måste, att jag inte kan lägga mig ner nu. därför välkomnar jag den otroligt starka Jessica, går och lägger mig och är glad att det är en ny dag imorgon. Men fy fan rent ut sagt vad jobbigt det är att alltid tvingas vara så stark. För att överleva.

världens bästa lördag


Jag har haft en helt underbar dag tillsammans med Julia ♥ Dagen har gått jättefort men vi har hunnit fika, äta lunch, gå på stan, sitta i Kungsparken och blåsa såpbubblor, prata och skratta.
Åh vad jag tycker om dig tjejen! Tack för att du finns.

Sol = tomt på bloggen


Eftersom vädret är helt fantastiskt väljer jag att sitta ute i bikini istället för att blogga – hoppas ni andra gör det samma!

brunett och tusen gånger starkare


trött och osminkad.

Ja, såhär ser jag nu ut i håret. Dels för att håret var totalt förstört efter xx antal blekningar.
Dels för att jag ville ha en förändring.
Jag har tagit så många steg mot ett bättre liv. blivit friskare än för ett år sedan. Jag har förändrats. Därför ville jag också göra det på utsidan. Den blonda Jessica inne på psyk med trasiga handleder är förbi. Det känns både bra och dåligt. en del av mig är glad och stolt, en del är rädd och förvirrad. Men det går. jag vet att det går.