Från avd 82 till avd 336

Det har hänt något helt fantastiskt!! Mitt id-band är avklippt och jag har lämnat avd 82. (förhoppningsvis för alltid!)

Min underbara läkare från anorexi- och bulimiavdelningen ringde mig i eftermiddags. Jag har fått plats på slutenvården IMORGON!!! Egentligen skulle jag ju bli inlagd 12 december men eftersom jag mådde så himla dåligt och allt var så jävla skit så såg min läkare till att jag fick komma in på slutenvården direkt. Jag är så tacksam och glad. Såklart känns det skittufft att jag från och med imorgon är inlagd i minst 3 månader, men, JAG SKA FÅ HJÄLP NU!

Så, imorgon klockan 11 skrivs jag in på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. Jag har en väldigt jobbig tid framför mig, men jag ska klara detta, jag ska bli frisk.

Nu ska jag njuta av en kväll med Petter och av att sova hemma för första gången på två veckor. Packa massa massa massa kommer jag också behöva göra. Vi får se när vi hörs. Ta hand om er! ♥

hatet till Sveriges psykvård



Hej vänner. Nu sitter jag vid köksbordet hemma i Vasastan och skriver. Har lämnat både psyk och min sjukhussäng för ett par timmar. Har dagpermission både idag och imorgon. Allt är så upp & ner. I torsdags var jag som sagt på den slutna anorexi- & bulimiavdelningen och hade möte. 12 december kommer jag bli inlagd där. Det var en väldigt ”mysig” avdelning, inte alls den där sjukhusmiljön jag lever i nu.

Tanken från början var att jag skulle vara kvar på avd 82 tills dess, men nu ändrade de sig. De kunde tydligen inte hjälpa mig mer på avd 82, trots att jag gjort så många framsteg sen jag kom dit. Jag kämpade som en idiot och lyckades att inte kräkas en enda gång där. Men allt handlar om pengar, hela vårt samhälle är uppbyggt ekonomiskt, och samhället bryr sig inte ett skit om hur det går för dig som individ. Hade någon brytt sig om min hälsa så hade jag inte haft dagpermis i helgen, hade någon brytt sig hade jag inte blivit utskriven i veckan som kommer nu.

Vad händer nu då? När jag inte får vara kvar på avd 82 men inte klarar mig hemma? Jag vet knappt själv. Min läkare på anorexiavdelningen skulle försöka hitta nån annan sjukhusavdelning som jag kunde få komma in på, alternativt dagvård. Får besked på måndag. Tycker bara att hela samhället är så jävla sjukt. Hela systemet är så idiotiskt att jag bara vill gråta mig till döds. På avdelning 82 ligger jag i min sjukhussäng och gråter med panikångest, funderar på hur jag ska ta livet av mig. Trots att jag är en fara för mitt eget liv finns det ingen hjälp.

Vet ni? jag orkar inte mer. Så jävla trött på att kämpa. jag vill inte vara med mer. Det gör så ont allting, och inte smärtar det mindre när samhället sätter sig på mig.


En gång var jag stolt över att bo i Sverige. Det är jag inte längre. Visst, vi kanske har det bättre än många andra, det spelar ingen roll för mig just nu. Sveriges psykvård trampar på mig och spottar mig i ansiktet.

Muminmammastrumpor!

20111026-140015.jpg

Hittade sötaste strumporna i sjukhusets skoaffär! Dessa är jättevarma och gosiga. Ska gå runt i dem hela långa vintern här på sjukhuset.

Äntligen händer nåt här!

20111025-174012.jpg

Wiiiho, det händer nåt här! På torsdag ska jag få lämna sjukhuset jag är inlagd på nu och besöka ett annat sjukhus, där den slutna anorexi- och bulimiavdelningen ligger. Ska ha möte med överläkaren och titta på mitt kommande ”hem”. Förhoppningsvis kommer jag även få ett datum på när jag kommer få bli inlagd där. Trivs dock rätt bra där jag är nu, bra personal och sådär, men lyckas inte så bra med viktuppgång här, nånting som jag vet att jag behöver även om jag såklart inte vill…

Annars, mår inget vidare. Går mycket upp och ner. Igår var det rätt hemskt. Nu, lite bättre. Har precis fått lämna mitt egna rum här på avd 82, känns ju såklart blä, men min rumskompis verkar snäll och lugn. Petter och syrran har varit här idag och imorgon kommer mamma och pappa hit.

Och till er som undrar vilken film vi såg på bion igår så var det Contagion. Hyfsad!

Hej så länge, tack till er som följer min kamp ♥

Första permisen!

20111024-082015.jpg
Just här spenderar jag 90 procent av mitt liv just nu. De andra tio procenten spenderar jag med personalen eller med mat i dagrummet.

I eftermiddag ska jag få min första permission som är längre än 30 minuter. Jag och Petter ska gå på bio och det ska bli så himla himla skönt att lämna sjukhusets väggar för några timmar. Så han kommer till avdelningen och hämtar mig sen! (att få åka till stan själv var tydligen inte ens att tänka på, känner mig som en 5-åring)

Hoppas ni mår bra! Tack för alla fina ord ni ger mig.

Ensam och inlåst

20111021-222559.jpg

Livet skulle inte bli såhär. Inte en gång till. Varje gång jag blir inlagd så ska det vara sista gången, men det tar aldrig riktigt slut. Befinner mig någonstans där jag aldrig skulle vilja vara, en plats där man inte kan ha ett liv.

Ikväll har jag vandrat fram och tillbaka i de långa korridorerna. Vita sjukhusväggar. Där miljön är lika hemsk som den låter; psyket.
Jag har gjort många hopp på mitt rum, i panik, som att kvällsmackorna fick mig att gå upp tio kilo.

Allt handlade kanske om kontroll. Bara det där att inte kunna stå på vågen halva dagarna är för mycket kaos för mig. Hur ska jag stå ut? Dör inombords när jag inser, att jag kan ha ett halvår på sjukhus framför mig.

Allt handlade om att gå ner x antal kilo. Visst är jag lycklig över varje litet ben som sticker ut på min kropp. Men var det värt det? Att nu tvingas sitta och gråta en fredagkväll framför idol, gråta miljoner tårar för att jag är så ensam och inlåst? Det är helg och man ska umgås och mysa med nära och kära.

Håll huvudet högt,
Imorgon är det ny dag.

Avd 82

20111019-184229.jpg

Idag har jag träffat två bra läkare. Blir antagligen kvar här tills jag får komma in på den sluta anorexi och bulimiavdelningen. Vi kan liksom prata om månader. Känns hemskt och jobbigt.

Hela eftermiddagen har jag haft fint besök. Både mamma, pappa, syrran och Petter har varit här. Jag har fått andas lite frisk luft och druckit te på ett café som finns på sjukhusområdet. Hur ocharmigt som helst, men det var skönt att lämna avdelningen för en timme.

Nu ska min iphone stängas av och jag ska bläddra i några tidningar innan det är dags att kämpa med kvällsfikat.

Hörs fina läsare.

Inlagd

20111019-003532.jpg

Efter sex timmar på psykakuten befinner jag mig nu nerbäddad i en sjukhussäng. Avd 82 och eget rum.

Har aldrig varit på denna avdelning innan men allt känns så bekant. Tillbaka under landstingets filtar, en vit sjukhusskjorta och ett blå/vitt id-band runt handleden.

Det gör ont att vara sjuk.

Psykakuten

20111018-194326.jpg

Hej kära ni. Sitter på psykakuten just nu. Jag och Petter har i alla fall fått ett eget rum, så himla skönt eftersom det är kaos i väntrummet. Väntar på att få träffa en läkare och sen får vi se vad som händer. Antagligen blir jag inlagd igen eftersom allt är som det är…

Ta hand om er så länge. ♥

Det enda som rört sig här är tiden


Hej alla fina fantastiska bloggläsare. Har jag sagt att ni är helt underbara? Blir så rörd och glad av alla kommentarer. 67 stycken peppande fick jag i förra inlägget. Det är fantastiskt. Har även fått mejl och frågor om min adress för att ni vill skicka något fint. Tack. åh ni är så bra. ♥ och till er som inte har fått svar på mejl – det kommer.

För mig går det inte så bra. Har haft en katastrofvecka.I alla fall om man tittar på hur det gått med maten och hur jag har mått. Varit på psyk lite grann, haft ångest dygnet runt, träffat familjen, kämpat med Petter. Det har gjort ont att sitta mitt emot en nära vän som gråter. som gråter för att hon är rädd att mitt hjärta ska stanna. Det har gjort ont att få hålla henne i handen och lova att jag ska leva ett tag till. Det har gjort ont att se hur ont det gör hos mina nära, hur svårt det måste vara för dem att se mig tyna bort mer och mer. alla är ledsna och alla längtar efter samma sak. Har även förstått att ni bloggläsare längtar efter det. Jag måste få bli inlagd snart. Idag var jag hos min behandlare och pratade om kaoset och framtiden. Det är fullt överallt – både på dagvården och slutenvården. Det känns hemskt, för jag blir sämre och sämre hela tiden. tänk om jag hinner dö innan jag får komma in på en avdelning?

 

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och läsa era bloggar. Sen är det fikadags på stan innan det är kvällens derby! Heja GAIS! 

jag går under varje dag


we ♥ it


vågen pekar ner ner ner.
jag är så lycklig.

30 minuter långsam promenad blir till timmar av tvång.
jag skulle tydligen vara rädd om hjärtat.

ångest hela tiden.
jag hatar att jag älskar mat.

får inte sitta still.
apatisk i soffan timme in och timme ut, jag orkar inte mer.

njut av friheten.
jag längtar tills jag blir inlagd.

Vaniljscones i formar

Det var dessa goda jag fick smaka på på kalaset i lördags. Igår bestämde jag mig för att baka egna i söta formar. Tyvärr blev de inte så goda. hahaha, men receptet är bra så tänkte dela med mig av det. Receptet är för cirka 20 stycken.

DU BEHÖVER:

  • 3 dl matlagningsyoghurt.
  • 100 gram smör.
  • 7,5 dl vetemjöl.
  • 5 tsk vaniljsocker. (om du vill att de ska smaka myyycket vanilj. Annars, ta mindre)
  • 3 msk strösocker.
  • 4 tsk bakpulver.
  • 1/2 tsk salt. 

  1. Sätt på ugnen på 250 grader.
  2. Blanda mjöl, vaniljsocker, socker bakpulver och salt i en bunke.
  3. Skär smöret i bitar och blanda ner det i mjölet. Finfördela smöret med fingrarna till en grynig massa.
  4. Blanda ner yoghurten och rör ihop till en deg, men rör inte i onödan utan sluta när du kan kan forma till en deg.
  5. Fördela degen i formar. Tänk på att de jäser lite.
  6. In i ugnen i cirka 10 minuter.
  7. Låt svalna lite och ät som de är eller med smör/marmelad.


Om ni testar detta hoppas jag innerligt att ni lyckas bättre än mig, haha.

jag vill inte att mitt liv ska beskrivas med orden slutenvård och allvarlig ätstörning

Idag har jag varit på avdelningen i två timmar. Det började med kaos i min hjärna eftersom jag skulle vägas, IGEN. tyckte inte att det behövdes eftersom jag gjorde det i torsdags. Men nu ska jag tydligen till sjukhuset 2-3 gånger i veckan för vägning och planering inför min tid på slutenvården. Har träffat mina nya behandlare, hon verkade bra. Jag fick ett svårt ångestanfall under samtalet, hon upptäckte det innan mig och hjälpte mig att få ångesten att gå ner. När jag kom hem hade jag fått mitt sjukintyg på posten. är det verkligen mig hon skriver om? allt gör ont. ont ont ont.


Allvarlig ätstörning? Slutenvård? JAG?

Sconeskalas


Igår var jag på finaste kalaset hos min vän Julia som fyllde 20 för ett tag sedan, om ni minns? ps. vi åt scones då också. haha.


Hon hade bakat jättemånga olika scones. Förutom sconesen på bilden fanns det smaker som blåbär och vanilj. Den sistnämnda var helt underbar och imorgon ska jag baka vaniljscones i muminformar.


Vi drack te, flädersaft och varm choklad med grädde och marshmallows.


Jag hade köpt höstblommor som stod på bordet och sen åt vi så mycket att jag inte behövde någon middag den kvällen.


Eftermiddagen avslutades med sällskapsspel och vid sjutiden tog jag bussen hem igen. Åh ett så himla fint kalas.

Att vara offer för ett övergrepp


we ♥ it

Idag har jag gjort något viktigt. Viktigt och smärtsamt.

Tog bussen hem till mamma och pappa för att vara ärlig. Berätta den där sanningen som skadat mig i många år. Jag berättade hur allting började, varför jag blev sjuk.

Jag försöker nu förstå, att det inte är mitt fel. Att jag träffade en sjuk människa som utnyttjade mig. Mentalt. Han gjorde mig så illa och har nu tagit sju år av mitt liv. Tvingat mig att plågas, hata, skära, svälta, vara på sjukhus fler dagar än vad de flesta behöver under hela sin livstid. Befinna mig på olika psykiatriavdelningar, bakom lås och galler. trasig tillsammans med ångesten.

Jag vet att jag inte är ensam. Att det är många som kämpar där ute med den där skammen man kan känna efter ett övergrepp. Jag vill inte skämmas längre, jag vill bli frisk.

Det är aldrig ditt fel.

min framtid: slutenvård.

Idag var jag tillbaka här. Idag skulle ett beslut om min framtid fattas. Antagligen det svåraste beslutet i mitt liv, så svårt att jag inte ens kunde bestämma. Jag litade på läkaren och nu är det bestämt. Jag blir inlagd i minst 3 månader.

Det fanns inte plats på slutenvården just nu, så det kommer dröja ett tag innan jag ”flyttar in”. Så länge kommer jag förhoppningsvis befinna mig på dagvården. Vågen visade neråt igen så högsta prioritet nu är att inte gå ner mer i vikt. Till och med en promenad är för mycket träning för mig nu. Så ja, så ser väl min framtid ut just nu. Är såklart sjukskriven igen. suck suck suck.

Jag orkar inte känna nu. Jag har ett sjukhus kvar att besöka nu innan dagen är slut. gissar på att jag kommer gråta i Petters famn ikväll. minst 3 månader inlåst.

Men jag saknar illusionen av att allting kommer ordna sig

jag vet inte längre vad det värsta är…

om det är att jag på torsdag ska ta mitt livs jobbigaste beslut.
slutenvård, dagvård, behandlingshem.

om det är att jag de kommande månaderna kommer vara dagligen på sjukhus.
inlåst?

om det är att jag förlorat många vänner på resan.
jag har inte orkat.

om det är att jag väldigt snart kommer börja min resa från undervikt till normalvikt.
vill inte, vill inte, vill inte.

om det är att jag är för trött för att ens orka inse att jag inte har några pengar.
kommer antagligen inte kunna betala en enda räkning nästa månad.

om det är att jag måste säga nej till det där jag vill.
för att jag ska vara på sjukhus.

om det är för att jag står på samma plats som förra året vid den här tiden.
sjukskrivning, sjukhus. hela vintern och tid efter det.

Jag vill inte vara en del av mitt liv längre. Jag vet att jag har saker att leva för. Och jag vet att det kan bli bättre. Jag vill inte höra det mer. Jag vill inte vara med på resan.

bakat bröd


Mitt mående är inte speciellt bra idag heller… Men idag lyckades jag i alla fall lämna sängen i tid och inte sova bort hela dagen. När man inte har några jobbtider, när man mår för dåligt för att be om det, när man inser att man inte har många vänner kvar = nån att umgås med, då har man tid till sånt här – att baka bröd!! Jag gjorde (av misstag) världens minsta källarfranskor, men oj så gott. nybakat bröd & kaffe. det bästa i hela världen. Hade det inte varit för äs hade jag ju en dag som denna såklart bakat kanelbullar istället.

när varje andetag gör ont


we ♥ it

En meningslös dag. jag har tappat drivet, orken, motivationen – allt. sovit från och till hela denna måndag. kämpat med maten, tjafsat, haft ångest, viktkontroller, gått ner i vikt. Idag smakar inte ens kaffet gott. Vill bara gå tillbaka till sängen och stanna där. gråta för att allt är så jobbigt. snälla, säg att det är lättare att andas imorgon. 

varför ska man äta när man inte kan behålla maten?


we ♥ it


Det är så gott att äta. Jag tycker verkligen det. tänk er favoritbrödet och en kopp kaffe. jag älskar mackor. Men varför varför varför inser jag aldrig att jag inte KAN äta. Varför äta när jag ändå kräks upp allt? Det hade varit smartare att svälta sig då. Nu låter det som att det är bra för kroppen att svälta sig, det är det ju såklart inte. men stackars matstrupe, magsäck och mina tänder för allt jag utsätter min kropp för. Jag önskar att jag inte tryckte om mat. jag skäms för att jag äter, jag skäms för att jag kräks. jag skäms hela tiden.

Nu ska jag ta av mina vidriga äckliga nerspydda kläder och ta en dusch. förlåt för detta äckliga inlägg. Det är äckligt att vara jag.

dags att vakna och kämpa nu va.

Fick höra att det var bra att jämföra med bilder för att få sig ett uppvaknande. En bild från balen juni 2010 och en bild från igår, oktober 2011. Min första tanke var ”usch vad tjock jag var förut”. Min andra tanke var ”vad fan håller jag på med?” Dock är man la lite snyggare när man ska på bal, sminkad och fin i håret, än man är en sen hemmakväll strax innan man ska hoppa i säng. Men liksom… kroppen… Vad gör man med sig själv egentligen?

frukt i ugn med vit choklad

Igår gjorde jag godaste efterrätten! Jag är frukt & grönt freak och jag älskar vit choklad. Mer passade kan det nog inte bli. 

 
Köp dina favoritfrukter och ca 100 gram vit choklad. (Jag tyckte att detta såg ut att vara rätt normalt mycket frukt för 1 person, jag hade fel – jädrar vad mycket det blev!) 

 
Sen är det bara att skära, skölja och dela all frukt och lägga i en ugnssäker form. Riv chokladen och häll på. In i ugnen på typ 200 grader och vänta cirkus 15-20 min! Ät med vaniljglass till. awesome lätt och gott!

Vackra Vasastan. Älskade Göteborg.

Vilken jättevacker kväll. Har precis kommit in efter att ha promenerat längs hela Vasagatan. Det var ovanligt fint ikväll. En tjock dimma och löv som föll från allén. Det var ännu finare och skönare eftersom jag idag inte behövde röka. jag betraktade alla andra rökare, såg nog fler cigaretter än vad jag rökte på en dag. Men jag blev inte röksugen eller avundsjuk på människorna. tvärt om, jag kände medlidande. Jag hoppas att vägen mot ett liv utan cigaretter fortsätter så här. Första dagen avklarad och den har gått hur bra som helst!

Nu ligger nattmedicinerna i magen och jag ska krypa ner i sängen. Om 24 timmar kommer Petter hem och jag längtar ♥

så många år som tagits ifrån mig


we ♥ it

Vissa stunder gör det extra ont. som nu, när man blir påmind om ens begränsningar.

Jag fick ett telefonsamtal i eftermiddags. Ett samtal som gjorde mig glad och ledsen på samma gång. Ett erbjudande som jag så gärna hade velat tacka ja till. Man inser att det riktiga livet ibland bara är ett telefonsamtal bort, men man måste tacka nej till det. man förstår att man inte är en del av det normala, det friska. Jag är ledsen för att jag kommer tvingas vara på sjukhus dagligen istället för att leva mitt liv. Att behöva tacka nej av den anledningen förstörde mig ikväll. Det hugger i hjärtat och tårarna bränner i mina ögon.