Att vara offer för ett övergrepp


we ♥ it

Idag har jag gjort något viktigt. Viktigt och smärtsamt.

Tog bussen hem till mamma och pappa för att vara ärlig. Berätta den där sanningen som skadat mig i många år. Jag berättade hur allting började, varför jag blev sjuk.

Jag försöker nu förstå, att det inte är mitt fel. Att jag träffade en sjuk människa som utnyttjade mig. Mentalt. Han gjorde mig så illa och har nu tagit sju år av mitt liv. Tvingat mig att plågas, hata, skära, svälta, vara på sjukhus fler dagar än vad de flesta behöver under hela sin livstid. Befinna mig på olika psykiatriavdelningar, bakom lås och galler. trasig tillsammans med ångesten.

Jag vet att jag inte är ensam. Att det är många som kämpar där ute med den där skammen man kan känna efter ett övergrepp. Jag vill inte skämmas längre, jag vill bli frisk.

Det är aldrig ditt fel.

40 reaktion på “Att vara offer för ett övergrepp

  1. Fyhelvete vad bra du är. Du är så stark. Du har klarat ett övergrepp, du har tagit dig igenom sju års helvete – och överlevt. Du har klarat dig igenom det. Och har du gjort det – kan du klara allt. KRAM PÅ DIG!!!

  2. De är bra att du har berättat. Kämpa på nu bara du kommer fixa de här. Har med vart med om övergrepp och vet vilket helvete de är. Men de är inte vårt fel.

    Sv: mår inte så super bra om ja ska vara ärlig. tänker på dig massa underbara veckar jessica <3

  3. Otroligt starkt gjort att berätta vännen, riktigt stolt över dig! <3

    nejdå, snarare positivt beroende, vill inget annat än tillbaka till gymmer & tennisbanan igen, hihi :)

  4. ush.. får jag fråga lite närmare hur allt började? du behöver självklar inte svara om du inte vill.. men ibland kan det ju vara skönt o bara skriva av sig!

    det är jag, men det är ju du med, right :)?????

  5. Starkt av dig att berätta! Och du har rätt, det är absolut inte ditt fel! <3

    Jaa, jag fattade det som att de inte tar tidsbokningar, utan bara har drop-in för annars skulle det antagligen vara fullbokat hur långt fram som helst 😛

  6. gud vad modigt av dig att skriva om detta. och FY FAN vilka hemskheter man kan råka ut för. det finns ju inga ord… :( det är inte ditt fel!
    kan ju säga att jag läser din blogg oftaoftaofta, men så blir det alltid så att datorn krånglar eller att tiden rinner iväg så jag bara hinner svara på kommentaren ”i huvudet”, så aatt säga. men hejjahejja dig, det tänker jag alltid!

  7. Varsågod! Och jag menar varje ord. Jag blir så ledsen vad ätstörningar gör med en. Varför ska en viss andel människor inte få njuta av att allt gott som finns att äta? Ätstörningar är verkligen skit, som alla andra sjukdomar. Och blir så leden att du har varit med om ett övergrepp. Kan omöjligt förstå hur du känner.. Men det du har varit med om har gjort dig starkare (även om det bästa vore om du inte hade varit med om det alls såklart) och nu kanske du i framtiden kan hjäpa andra som har varit med om samma sak..om du vill. Men fokusera på dig själv nu Jessica! <3

  8. jessica, du ska verkligen inte skämmas över detta. du ska snarare vara stolt över att du vågar berätta det. du är så himla stark!! <3 nu förstår jag lite mer hur du hamnade i allt det här och det är verkligen inte ditt fel. det är inte ditt fel att det finns så idiotiska människor som gör något sådant. du är stark, vacker och förtjänar att må bra, glöm aldrig det!
    finns om du behöver prata eller så <3

    sv: tack :) <3

    stor kram!!

  9. Det blir Capio i Varberg för min del, (om jag inte går ner denna vecka som kommer för då får jag inte komma),

    Hur kommer det sig att du inte valde Varberg? Tänkte om du vill slippa sjukhusmiljön, för där är det inget sjukhuslikanande alls.

    Kran, kämpa på nu =)

  10. Sv: Jag är himla lycklig över min lilla radio, den får mig att bli himla glad.

    Ville även säga att du har en otroligt viktig blogg, för genom att dela med dig på det här modiga sättet hjälper du nog väldigt många andra. Det blir inte lika ensamt om man kan läsa att det finns fler som går genom samma grej. Så fortsätt kämpa, du är verkligen en stark tjej. Jag hejjar på dig!!

  11. Hej & tack, ännu en gång för att du kikar in på min blogg! Du verkar vara en sån himla stark och bra tjej, en sån som klarar allt. Kikar med stor säkerhet in här igen alldeles snart :) Kram!

  12. FYFAN VAD DU ÄR BRA TJEJEN! starkt och modigt gjort! detta gjorde min dag(jag läst inlägget innan men hann aldrig kommentera då ;))

    Aw, nä fybubblan för magont! Tack sötnos och krya på dig du med! <3

  13. Jag gick in på din blogg för första gången idag, efter att du kommenterat på min. Och som jag har läst. Kunde inte slita mig. Jag bli så ledsen och samtidigt så otroligt imponerad av dig, som vågar dela med dig om allt jobbigt i livet. Du är stark och jag tror på att du kommer bli frisk, glad och ännu starkare! Kram

  14. Jag önskar att du aldrig behövt uppleva ett övergrepp och stöta på en sådan där människa, för det påverkar en lätt för en lång tid efteråt, medan personen som kränkte en kanske inte alls lider av det idag. Men när man ändå råkar ut för någon skit… det är fantastiskt när man vågar berätta om det, eftersom det hjälper både en själv och andra att förstå varför man mår som man mår och ibland reagerar som man gör. Det är inte alla som vågar berätta dock, så det var riktigt modigt och starkt gjort av dig. Kämpa vidare!

  15. Hej raring.

    FÖr de första ska du inte se din inläggning som något negativt. Se det inte som ett misslyckande gumman. Se de som att du lyckas. Du har tagit hjälp och du tar emot hjälpen för att bli stark och frisk. Det handlar inte om att bli inlåst heller. Se inte detta i negativa termer. Vänd dom till en positivitet så gott du kan. Glöm ordet MÅSTE. Du måste inte. Du gör detta för att du vill. Du vill må bra, eller hur?

    Gråt och berätta. få ur dig. Som jag sagt innan Jessica du ska ta tag i roten till ditt problem och nu har du tydligen rakt ut berättat för mamma och pappa vad som har hänt dig. Jag vet inte vad som hänt. Övergrepp ser jag. Det är hemskt men det är inte ditt fel. Du ska inte straffa dig själv för att någon annan gjort dig så illa. det är den här personen so har gjort fel, inte du. Du är inte värd olycka och straff. Du har fått tillräckligt med lidande som personen gett dig samt de du gjort själv mot din kropp. de räcker nu. Nu ska du gå vidare. Acceptera att detta trots allt har hänt. Du kan inte få de ogjort men du kan acceptera att det har hänt. Se det som något du lärt dig av. Något som gjort dig starkare. Något du kan använda dig av i framtiden. Hjälpa andra? Visa att det går att komma vidare.

    förlåt dig själv för de som varit. Man är inte mer än människa. De är okej. Men försök hitta positivitet i allt elände du fått gå igenom. Du är så pass frisk så du tar hjälpen. Ut med allt nu så du kan jobba med detta på ett annat sätt…. Jag vet att du kan. för du vill leva. Du vill bli frisk.

    Jag tror på dig Jessica…. finns på mailen om du vill skriva av dig. jag lyssnar gärna.

  16. Uf, det här inlägget gjorde riktigt ont att läsa… men samtidigt väldigt skönt – för du inser ju att det INTE är ditt fel någonstans, endast en förvriden och osäker människas inflytande på dig. Och starkt, som många andra har skrivit, av dig att berätta för dina föräldrar. Att prata om sina känslor, upplevelser och tankar är nog a och o när det gäller att försöka trivas med sig själv, bli fri från sina inre demoner. Du är så duktig, blir så stolt över dig!

    sv: Ja, verkligen! Superskoj, haha. Och det är jättemånga för mig haha, även om det kanske inte är det för alla andra haha :)

    Tack hjärtat. ♥

  17. Om du bara visste hur stark du är som vågar berätta. Och du ska absolut inte skämmas över något sådant som övergrepp, det är inte ditt fel, det är aldrig ditt fel när det gäller sådant hemskt. Det var han som gjorde fel, inte du. Red ut röran, ta hjälp av andra, du kommer gå hel ur det här. Jag tror så mycket på dig.

    Svar: Ja lite extra pengar sitter verkligen aldrig fel, det är alltid välkommet! Tack <3 Hur mår du idag? <3

  18. kämpa tjejen, du klarar det!
    Jag har själv tyckt livet vart svårt, men jag kämpar för varje dag som går och hoppas att det ska bli bra, !

    Hur är det nu?

    Kram

  19. Lilla gumman, vad stark du är!!!!
    Jag går just nu och brottas med precis samma problem; att inte kunna/våga berätta om vad som säkerligen har stor del i varför livet blivit som det blivit. Jag är 28 år och VET att min mamma kommer jag aldrig att berätta för, hon har visat att hon inte kan handskas med förtroende. Mins två bästa vänner vet om vad som har hänt men det var inte förrän väldigt nyligen som jag lyckades få ur det för dem. Något som hjälpte väldigt var att jag sovit en del ihop med den ena vännen och visst burit mig åt ganska ordentligt i sömnen, skrikit och fäktat och haft mig, så han förstod att något hänt och frågade rakt ut. Men jag går och laddar för att berätta för psykvården.
    Jag har haft den turen/oturen att bli diagnostiserad med en sån ”bokstavskombination” och där har psyk fått sig en ordentlig genväg. Nu handlar allt om diagnosen, allt beror på den. Mår jag dåligt så är det för att jag inte kommer överens med diagnosen. Ingen har NÅGONSIN frågat om min barndom eller mitt förfluta och alkoholiserade föräldrar, misshandel, utnyttjande och sånt är inget i alla fall jag drar upp bara spontant.
    Är jättestolt över dig, för att du varit så stark och vågat berätta!! Kämpa på Jessica, vi är många här som tänker på dig och håller på dig!!
    Många stora kramar.

  20. Så starkt och så otroligt bra av dig att berätta. Att släppa en tung sten ut från sitt hjärta. Så fruktansvärt det som du varit med om */
    Åhhh, jag hejar på dig så mycket.
    Du är en sådan kämpeflicka och jag vet att du kommer kunna få ett såååå bra liv när du klarat av denna kamp!

    Du är verkligen en flicka som är stark!

  21. Starkt att berätta för dina föräldrar!
    Jag har också varit med om liknande saker så jag förstår dig verkligen. Hoppas att ditt liv går vidare ändå gumman, det går ju om man vill!!

  22. Förstår precis hur du känner… Vi är i en liknande situation men jag har inte anorexi men har också en ätstörning har jag precis fått veta och har nyligen börjat på behandling för det…

    Tycker du är stark som orkar skriva om allting!

Lämna ett svar till Julia Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>