Mina sjukhusvistelser

Idag tänkte jag berätta om mina olika sjukhusvistelser.


Första gången jag blev inlagd var november 2008. Då låg jag två veckor på BUP akuten i Borås. Mitt liv var ett hemskt kaos under den perioden så inläggning var den enda lösningen. Jag behövde en paus, en paus från självmordstankarna och en paus från rakbladen. Jag tyckte det var en bra avdelning även om jag antagligen mådde som sämst under den här perioden. Vad gör man om dagarna på BUP?  Mina dagar bestod utav samtal, vila, pyssel, besök och en himla massa ångest. Efter två veckor var jag såpass stabil och utvilad att jag fick komma hem igen.

 


Andra gången jag blev inlagd var på en vuxenpsykiatrisk slutenvårdsavdelning. Jag stannade bara där en kort tid innan jag skrev ut mig själv. jag var 18 år, ledsen och självmordsbenägen. Istället för en trygg plats hamnade jag på den värsta avdelningen. ALLA var drogmissbrukare och kriminella. Detta var april 2010.

 



I februari 2011 hamnade jag på en bra vuxenpsykiatrisk avdelning. Jag hade hamnat i en rejäl svacka när jag kom in där, skadade mig alldeles för mycket och det var min dåvarande behandlare som ville lägga in mig. Avdelningen var bra, men överläkaren var en idiot. Minns inte hur länge jag var här, men sen en dag skrev läkaren ut halva avdelningen, trots att de flesta av oss fortfarande var självmordbenägna. Den här händelsen skulle anmälas till socialstyrelsen, men tyvärr fick jag aldrig krafter nog till att göra det.

När jag kom ut härifrån hade jag i alla fall fått en enorm kämparglöd och det var då jag lyckades sluta skära mig. Ville inte leva på sjukhus längre.

 


I oktober 2011 gick jag sönder igen och hamnade på avd 82.

 
Efter två veckor på 82:an hade jag ju möjlighet att få bli inlagd på avd 336, där jag bor nu. Så 1 november 2011 flyttade jag in hit. femte gången som inlagd. NU SKA DET VARA DEN SISTA!

30 reaktion på “Mina sjukhusvistelser

  1. Och jag hoppas du är okej :) Ibland faller man men det gäller att ta sig upp igen, right? Det är aldrig kört som någon sa och jag försöker intala mig det :) Kram <3

  2. Vilken resa, men du verkar bara bli starkare! Håll ut och tänk på dina vänner/familj (osv) som tycker om dig som du är! hoppas verkligen det här är sista gången, för du borde slippa allt sånt här. Hoppas du mår bättre snart! :)

    SVAR: Tack för din fina kommentar! :) Håller helt med dig, jättefina bilder på en jättefin tjej! :)
    Kramar!

  3. Åh, du har verkligen hoppat runt mellan olika avdelningar! Hoppas att du är på ett bra ställe nu, att personalen är snälla och duktiga och att du kryar på dig <3

  4. Jag kan inte annat än beundra din kämparglöd! Vilken resa du gjort. Håller verkligen tummarna för att det är sista gången du är inlagd nu. Det låter som om du har underbart stöd av både pojkvän och föräldrar. Förresten.. Fint rum du bor i nu :)

  5. Åhh, egen kock? Så underbart.. Vi hade sjukhusmat under hela min tid jag var inlagd. Som kom från centrallasarettet. Inte någon höjdare vilket definitivt inte gjorde det lättare att börja äta vill jag säga. Men det har fört nått gott med sig, och det är att jag nu äter nästan allt som serveras. För mat behövs, man ska inte bara äta det som är gott..

    Hur ser helgen ut?
    kram

    spännade att läsa din bakgrund

  6. du har verkligen haft det tufft hjärtat! du är så stark som kämpar, sluta aldrig med det!! <3

    sv: ja, jag hoppas också det!! hihi, jaså? 😛 varsågod 😉

    ja, jag fattar ingenting hur den kunde ligga där :S jag menar, allt var som vanligt i huset, inget saknades. men nyckeln kan ju inte hoppa upp själv, nån måste lagt den där, känns läskigt att tänka så 😮

    tänker på dig gumman <3

  7. Tänker samma sak som Anna. Tror inte det är för sent för att anmäla om du känner att du orkar med det. Hoppas att detta är din sista gång som inlagd! Jag har bara varit inlagd två gånger + legat på sjukhus för överdos en gång, så inte riktigt inläggning den gången, men okej tre gånger kan man kanske säga. Hoppas verkligen på att aldrig behöva det igen, för det är hemskt. Jag önskar ingen det. I regel mår man ju så jäkla dåligt då man hamnar på ett sådant ställe och ibland kanske man mår ännu sämre av stället, dessutom. :/

  8. Beundrar dig verkligen!
    Och sluta skära dig, mår så dåligt när jag hör om sånt, det finns bättre sätt att ta itu med det, fortsätt kämpa!:) Jag tror alla du känner och de som läser din blogg gillar dig oavsett om du är smal tjock, kort lång enbent, vad som helst! <3

  9. Fan vad fint och mysigt rummet på bilden längst ner såg ut. Jämfört med när jag låg inne på slutenavdelningen på SCÄ (Stockholms Centrum för Ätstörningar). Dem rummen var fan inte mycket att hurra för. Tyckte jag iaf.

    Sen tycker jag att du verkar vara en sån bra person. Så stark!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>