livet i en mardröm

Hej. Det är ganska hemskt här. Gick från att vara i grön zon och ha mycket frihet till att få övervakning. Förut hade jag fri utgång, nu får jag inte ens ta luft själv. Det känns hemskt och som att jag vandrat tusen miljoner steg åt fel håll. 

Har träffat läkaren idag. På grund av epilepsin kan vi inte göra så mycket just nu med medicineringen. Mina mediciner är väldigt noga bestämda och planerade både från psyk och neurologen så att vi minimerar risken för fler epileptiska anfall. Det är inte bara att byta mediciner på mig, och eftersom vi nyligen gjort det får det vara såhär.

Igår kväll fick Petter komma hit med alla mina mediciner som fanns hemma efter ett beslut från överläkaren. Risken för överdos är för stor. Egentligen skulle jag åkt hem idag men nu måste jag vara kvar på avdelningen tillsvidare.

Som att detta inte räckte så har jag blivit överfallen av hemska tvångstankar och nu fått ett återfall i mitt självskadebeteende. Helvetet tar aldrig slut.

Nu måste jag ut till dagrummet igen. Efter middagen kommer mina oroliga föräldrar hit. Vi hörs ♥

30 reaktion på “livet i en mardröm

  1. Usch vad tufft det låter. *Kram* Har inte riktigt förstått detta med grön zon etc. Vad finns det för zoner och vad innebär de? Hoppas du känner att du kan skrivca av dig här i bloggen. *skickar styrka*

  2. Ge inte upp!
    Bakslag och återfall är det värsta som finns, men så länge man VET att man vill så kan man klara det!

    Jag skickar tusentals miljoner fallande stjärnor ner till västra götaland så passa på att önska dig det du mest av allt vill ha! Glöm inte bort titeln på din blogg: ”En flicka som är stark”, för du är verkligen stark!

    Kram

  3. Men du ska ha beröm för hur länge du lyckades klara dig utan att skada dig själv, du har varit otroligt duktig och det är du fortfarande trots ett återfall. Tänk på alla små och stora framsteg du har gjort, om du klarade det så kan du garanterat klara det här. Du är starkare än vad du tror.

  4. Älskade hjärtat vill komma ner till gbg och krama om dig.
    känner igen de där som du skriver. fick göra samma sak lämna in alla mediciner som ja hade hemma. och hamnade i rödzon. sen skicka dom mig till psyk efter som ja bara hade 4 dagar kvar på avd och dom våga inte skicka hem mig.
    önskar du kunde få mår bra. tänker på dig<3

  5. Usch, fan vad hemskt! Det är aldrig roligt att falla tillbaka, man känner sig så jävla värdelös då. Men man måste nog ändå fortsätta tro på sig själv, annars kan man aldrig må bra igen, eller hur? Jag vet att allt är mycket lättare sagt än gjort & jag är inge bättre jag, jag kan tala om för andra vad de bör göra & hur de bör tänka, men själv sitter jag i skiten ännu en gång & vill bara ge upp. Så jag förstår dig, det är fan inte roligt att falla tillbaka tusen steg när man precis har sett en liten ljusglimt…

  6. åh min fina, vackra alldeles underbara vän! det gör ont att du gör ont, du är värd så mycket mer än ett liv på sjukhus <3 vill s gärna att du ska må bra!

    älskar dig fina, puss & kram!! <3<3

  7. Vet precis hur de känns, jag står still och fallit tillbaka till gamla möster med sötsuget och småätandet för att dämpa ångest… Och får mer ångest för att ja står still… Vill bara ta till nästa självskadebeteende för att dämpa… =(

  8. Oj vad trist att höra. Men ge inte upp. Jag har anorexi, men även annan sjukdom som jag aldrig kommer kunna bli av med, och jag måste ta en massa mediciner för det dagligen. När jag var sjukare än Jag är nu hade jag också självskadande beteende, men jag har slutat nu och har inte själv skadas i kanske 6 månader!
    Men det enda sättet är att bli bättre, och att tro att en dag kommer du bara har epilepsi att oroa sig för, i stället för två hemska sjukdomar!
    Fortsätta kämpa! :) Massor av styrke kramar

  9. Söta vännen KÄMPA!! Livet är hemskt men det kan bli bättre.. Du måste tro att det kan bli bättre!! Vad hände för att du skulle åka från grön zon till övervakning?? Börja inte självskada igen, håll ut.. Åhhh vad jag hade önskat att jag kunde hjälpa dig.. KRAM KRAM <3

  10. Även om jag inte lägger en kommentar varje gång jag tittar in så tänker jag på dig ofta och undrar hur det går för dig. Hoppas du mår bättre snart och att du har en fin helg! Kram!

  11. Gå vidare bara, se inte återfallet som en stor grej. Trampa på bara. De händer att man faller tillbaka ibland. Va stark och ta dig igenom detta nu, du kan ju.
    ha det bra.

  12. Ätstörningar är det bland det värsta man kan vara sjuk med. Det gör mig glad att se att du vet att du är stark. Det är du verkligen. Om du inte var stark skulle du ha givit upp för länge sen.
    Jag tog mig ur skiten och kan idag äta mycket och onyttigt utan ångest. Jag har tid att växa som människa och bli den jag ska bli utan att behöva tänka på maten.
    Du är stark, kämpa på.

  13. Du kan klara det här Jessica !! <3 Jag håller tummarna för dej <3 Du är nog den starkaste personen som finns och jag VET att du kommer klara det här !

    Sen vill jag också säga LYCKA TILL i veckans blogg ! <3 :)

  14. En sak som jag alltid undrat över,
    Varför har du två bilder på sjukhussängen i din header när du verkar hata att vara inlaggd?

    Kom ihåg vem du är. Du är stark och har klarat dig soppas långe, då kan du klara den sista biten också.
    Kram <3

  15. Det gör enormt ont, som förälder, att se ett barn lida så som du gör. Men glöm inte att av de miljoner steg som du tagit åt ”fel håll” (som du skriver) så räcker det med ett enda i rätt riktning för att vara på väg tillbaka.
    Glädjs åt de små sakerna i ditt liv och värdesätt det unika, underbara i att vara Du, för de finns där även om de inte syns!!
    Stor KRAM till dig!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>