Att sluta kräkas


we ♥ it

Jag tänker på det oftare och oftare, hur skönt det är att jag har slutat kräkas upp den mat jag får i mig. Det är så fantastiskt skönt att ha ett problem mindre, för kräkningarna lockar inte ens längre. Det är fantastiskt att kunna gå på toaletten efter att man har ätit, utan att kräkas eller trycka i sig laxerande tabletter. Det är fantastiskt att kunna vara ensam hemma efter måltider och ändå behålla all mat.

Det var inte så många månader sedan då jag inte fick behålla någonting av det jag åt. Då hela vardagen såg ut sådär: svält – mat – kräkning – laxerande – svält – träning – mat – laxerande – kräkning – svält. Då satt jag fast i en hemsk cirkel som jag inte trodde gick att bryta. Tack och lov blev jag inlagd på avd 336, den slutna anorexi- och bulimiavdelningen, då. Det var där som jag lyckades sluta kräkas helt. Från den dagen då jag satte min fot på avdelningen med min stora resväska, den 1 november 2011, så slutade jag kräkas. Impulserna fanns där under en lång tid efteråt, men helt ärligt, när jag väl bröt den onda cirkeln var det ganska enkelt.

Den oron Petter satt inne med när det var som värst, den kan göra ont än idag. När han var i skolan och jag satt hemma och svalt och kräktes. Då han varje dag var orolig att jag inte skulle leva när han kom hem. Allt var så hemskt då, värre än vad det är just nu. Det var då jag hamnade på psykakuten och sen på avd 82 och till sist på avd 336.

Alla ni där ute som stoppar fingrarna i halsen efter varje måltid, eller någon gång i bland, alla ni som känner att ni sitter fast, som att det inte går att sluta – det går. Jag lovar. Idag ser jag det inte ens som ett alternativ att kräkas. Jag skämdes mycket när jag satt fast i detta beteende, kände mig äcklig och som att ingen förstod. Idag skäms jag inte. Jag var bara väldigt sjuk i ätstörningen och idag är jag lite friskare. Det tackar jag mig själv och sjukvården för. Och Petter, för att han tog mig till psykakuten den där hemska dagen i oktober.

24 reaktion på “Att sluta kräkas

  1. Jag tycker du är stark som har slutat kräkas! Jätte stark. Jag har aldrig kräks upp mat med flit, så jag vet inte hur det är. Men stark är du! Tack för din kommentar tidigare! <3

  2. Vad glag jag blir, du är stark! Jag hade själv bulimi i 10 år och jag är så GLAD att jag äntligen är fri från det. Många styrkekramar och pepp till dig! <3

  3. Det är så härligt att läsa att du fortsätter att göra stora framsteg & det märks på ditt sätt att skriva att du verkligen menar det du skriver. Du verkar se på livet ur en annan synvinkel än tidigare & jag hoppas att du kommer att fortsätta på den här vägen, mot ett bättre liv. <3

  4. Glad att höra!! :)
    Usch att krakas är värst… mellan 13-15 år så krakdes jag efter nästan allt jag åt.. det är helt hemskt.
    Jag är jatte glad att jag har slutat också! Det är inte värt det.

    Kämpa på nu!! :) Bli fri från anorexi. Du kommer klara det, du är stark!

  5. Starkt jobbat tjejen! Och guud så bra att du bloggar, kan tänka mig att du når ut till en mängd tjejer som bär på samma tunga börda och som behöver se ett exempel på någon som klarar av att ta sig ur det. Fortsätt kämpa, du kommer klara det galant!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>