Heja Grönsvart!

20120331-165310.jpg
Sitter på Gamla Ullevi och kollar fotboll då GAIS spelar idag! Nu är första halvlek slut och det står 0-0. Så himla kul att allsvenskan är igång igen!

Lördagens outfit


Klänning från Carlings och kofta från Cubus. (den jag köpte förra helgen)

Idag är det en sån där dag då man får klistra på ett leende.

kroppslig reaktion vid svält

Jag fick en fråga om min mens försvann när jag hade min ätstörning och ja, det gjorde den. I början blev den väldigt oregelbunden, men sen fick jag höra på anorexi- och bulimimottagningen att den inte skulle försvinna helt eftersom jag åt p-piller. När jag blev inlagd på psykiatrin slutade jag äta mina p-piller (åkte till akuten i kaos och glömde att ta med dem). När jag slutade med dem så försvann mensen helt. När jag sen låg inne på 336 började jag med p-piller igen och strax efter det kom mensen tillbaka, men antagligen på grund av mina p-piller eftersom jag då var underviktig. Trots att jag nu varit normalviktig i flera månader så är mensen fortfarande oregelbunden. Man märker såhär i efterhand hur mycket kroppen påverkas av svält.

Jag tycker det är bra att ni frågar om saker ni undrar. Fortsätt med det så ska jag försöka svara så gott jag kan!

Hej då avd 339

1 november 2011 började jag vårdas på detta sjukhus. då på avd 336, 13 veckor på slutenvården. nu har jag varit åtta på avd 339, dagvården. Idag blev jag utskriven!! Resan har varit lång, men inte längre än vad jag har kommit. Det var en helt ny tjej som sa hej då till sjukhuspersonalen idag. Nu ska jag bara på tre samtal till i den byggnaden, på öppenvården, sen ska jag ALDRIG tillbaka till det sjukhuset. Det sista jag fick höra innan jag lämnade avdelningen idag, det var att om jag bara fortsätter såhär kommer jag antagligen kunna bli av med min ätstörningsdiagnos snart. Fattar ni hur bra det känns?

Resan som startade den 1 november är nu slut. Jag är i mål.

Världens finaste Linköpingsbesök


Idag har Göteborg haft Linköpingsbesök. Min underbara vän Anna kom hit över dagen. Det var så härligt att få kramas och skratta med henne igen. Önskar att hon kunde bo här nere så man fick vara med henne jämt. Jag kände verkligen idag hur mycket jag har saknat henne. Sist vi träffades var i september, antagligen då jag mådde som sämst. Det var kul att höra från henne att jag nu såg så frisk och fräsch ut. 13 kg + känns ganska så bra. Älskar dig, hoppas vi ses snart igen. ♥

Ärrad hud


Eftersom jag lider av ett självskadebeteende i form av att skära mig så har jag tyvärr en del ärr på min kropp.

ps. över 2 veckor utan rakblad nu. Heja heja! 

Torsdagens outfit


Shortsen är dem nya från H&M. Toppen har små hjärtan på sig och kommer också från H&M. Skärpet har jag köpt på Ullared.

Som vanligt får ni gärna rösta på min outfit HÄR

Borderline


Fick en fråga häromdan som jag tänkte försöka svara på.

 

Borderline, eller emotionell instabilitet som det också kallas, är en personlighetsstörning. Det främsta problemet som personer med borderline har, är att reglera sina känslor. De känslomässiga problemen resulterar vanligtvis i svårigheter att bete sig på ett fungerande sätt, vilket i sin tur leder till relationsproblem och svårigheter att behålla en stabil självkänsla. När man lider av borderline har man ofta ett väldigt svängigt humör. Man kan gå från ett normalt stämningsläge till nedstämdhet och ångest, ibland stegrad till gränspsykotiska upplevelser. Vredesutbrott, dramatiska utspel, provocerande självdestruktivitet och impulshandlingar är vanliga.

En ständigt närvarande tomhetskänsla beskrivs av många, liksom svårigheter att behålla en känsla av en stabil identitet. Relationer till andra präglas också av detta. Självskadebeteende är något som är mycket vanligt. Många skadar sig själva just för att reglera dessa starka känslor, känslor som friska människor klarar av att reglera utan att göra sig själv illa.

Många med Borderline lider också av andra psykiska sjukdomar. I mitt fall är det då dystymin och ätstörningen.

Vill ni läsa om kriterierna man måste uppfylla för att få diagnosen borderline, tryck här

new in


I söndags shoppade jag igen. Tröjan kommer jag använda varje halvkylig sommarkväll. Den är från Cubus och kostade 249 kr. Jeansshortsen är från H&M och kostade också 249. De är lite högre i midjan och helt i min smak.

Nu har jag fått en restskatt på 3500 kr så nu blir det ingen mer shopping för mig på ett tag. buuuhu.

Beviset är dig själv, så kämpa min vän


we ♥ it 

Idag hade jag mitt sista möte med en av sjukgymnasterna. jag fyllde i ett papper som handlade om synen och känslan kring min kropp. Jag har gjort denna övning två gånger tidigare. Första gången den 17 november. Då hade jag varit inlagd på slutenvården i två veckor. Andra gången jag gjorde den var 17 januari, en vecka innan jag blev utskriven från avd 336. Och så gjorde jag den idag, strax innan jag blir utskriven från avd 339.

Första gången jag gjorde den fick jag 75 poäng. 100 var max och det sämsta (sjukaste) man kunde ha. Andra gången fick jag 50 poäng. Idag fick jag 33. och vet ni? Allt under 36 är liksom friskt. svart på vitt så hamnade jag på den friska sidan.

I söndags fick jag mig en riktig prövning. Jag och Sara var på stan och jag skulle prova ett par jeansshorts. Strl 36 var plötsligt för liten. Innan jag blev sjuk hade jag storlek 34-36. Sen blev jag sjuk och gick till 34-barnstorlekar. Nu blev jag friskare och gick till 36-38. Aldrig har jag haft storlek 38. Men vet ni? Jag brydde mig inte. Idag när jag kom till dagvården hade jag gått upp i vikt, igen. Men vet ni? Jag bryr mig inte längre. När jag är klar på anorexi- och bulimimottagningen ska jag inte väga mig mer. Varför ska jag bry mig om hur mycket jag väger eller vilken storlek jag har på mina kläder när jag faktiskt MÅR BRA?!

Ibland känns det jobbigt att jag väger x antal kilo mer nu än vad jag vägde innan jag blev sjuk. Idag fick jag förklarat för mig att jag var underviktig redan innan jag blev sjuk och att min kropp behöver ett BMI kring 20-21 och inte 18. Ja, min kropp är byggd så helt enkelt. Jag är så stolt över mina framsteg. Det känns som att jag har bevisat för hela världen att man kan bli frisk ifrån en ätstörning. Jag har lyckats!

 

ps. glöm inte att gilla mig på facebook. Länk

Vinnaren av helgens blogg!


Klicka på bilden för att komma till bloggen.

Den här veckan (förra veckan) vann Ellen Kiara! En söt och stark tjej som precis som jag kämpar mot en ätstörning. Hon verkar ha kommit en god bit på vägen! Dessutom tar hon härliga bilder också. Fortsätt kämpa & grattis till vinsten.

Sorry att helgens bloggvinnare kom ut så sent. Jag har haft (och har) dataproblem.

Söndagens outfit


Kjolen är från H&M och tröjan är köpt second hand. Kjolen har rosa prickar men det ser man ju inte så värst tydligt. Ni får gärna rösta på min outfit HÄR.

Svar på frågestunden

Hur ofta har du boendestöd?
Svar: Jag har boendestöd 3 gånger i veckan. Måndag, onsdag och fredag.

När kräktes du första gången?
Svar: Sommaren 2011 började jag med det, ganska tidigt i min ätstörning.

Kan du tycka du är smal ibland?
Svar: Nej, inte längre. Jag kunde tycka det när jag vägde som minst, men nu känner jag mig i princip aldrig smal.

Hur länge har du och Petter varit tillsammans?
Svar: Sen april 2009, så snart tre år. Men vi har känt varandra i fem.

Favorit godis?
Svar: Såna där peace-märken. Röda & svarta ni vet?

Var bor du?
Svar: I centrala Göteborg. 

Syskon?
Svar: Ja jag har en äldre bror och en äldre syster.

Vill du ha barn någon gång?
Svar: Ja, jag tror det. Ett tag var jag ganska säker på att jag inte ville det, men jag har ändrat mig nu.

Favorit serie?
Svar: Sex and the city!

Skriver du privat dagbok?
Svar: Nej. Jag gjorde det nu när jag var inlagd, fast inte varje dag. Jag har en privat blogg som bara en person har lösenordet till och där skriver jag om allt jag känner.

Favorit ämne i skolan?
Svar: När jag gick på gymnasiet läste jag media och nåt av dem ämnena (journalistik/mediekunskap/film etc) var nog dem roligast.

Gillar du att rita?
Svar: Nej usch nej!

Har du bra kontakt med dina föräldrar?
Svar: Ja, nu anser jag att vi har bra kontakt. Men vi har haft det väldigt jobbigt i min uppväxt eftersom jag varit så sjuk. Jag och pappa bråkade mycket och i perioder kunde vi inte ens prata med varandra. Sen när jag flyttade hemifrån blev det bättre.

Gillar du att baka?
Svar: Sådär mycket… Ibland kan det vara roligt men inget jag gör ofta.

Vad är din favorit mat?
Svar: Skaldjur! 

Hur skulle en perfekt dag se ut?
Svar: Först och främst skulle jag må bra! Sen skulle jag ligga på stranden vid havet en sommardag antingen med kompisar eller med Petter. På eftermiddagen skulle vi gå på stan och shoppa och sen på kvällen skulle vi äta middag på restaurang på nån härlig uteservering.

Vad älskar du att göra?
Svar: En väldigt svår fråga. Jag vet knappt vad jag tycker om. Det jag vet är att jag gillar att vara med vänner och med Petter.

Har du några husdjur?
Svar: Nej tyvärr. Vill så gärna ha en katt!

Vad tycker du om din kropp?
Svar: Det går i perioder. Just nu tycker jag att den är okej. Visst trivdes jag bättre med min kropp när jag var underviktig, men samtidigt trivs jag bättre med hur jag mår nu och den energin jag har nu när jag äter.

Hur länge här du haft ätstörning?
Svar: Jag blev sjuk i den förra våren, så typ ett år nu. Jag har tidigare år haft problem med maten i perioder, men då gick det aldrig som långt som det gick nu förra sommaren.

Vilken linje gick du på gymnasiet?
Svar: Jag läste media på LBS, Ljud- och Bildsskolan i Borås. Världens bästa skola! 

Jag som inte har en ätstörning har såklart lite svårt att sätta mig in i hur det känns. Tänker man främst på sig själv och hur man ser ut eller kan man även tänka på andra som ”tjocka” etc?
Svar: För min del handlar det om synen på mig själv och min kropp.

Jag har själv några meningar som personal sagt under mina vårdtidar, ord som fastnat och blivit en aha upplevelse. Har du några sånna menningar?
Svar: Hm, inte riktigt vad jag kan komma på..

Hur är du som person?
Svar: Glad och snäll! Jag är trevlig mot andra och har en stark känsla för service och att hjälpa andra människor. Jag är också väldigt känslig av mig. Gråter mycket och kan ofta bli väldigt nedstämd.

Hur länge har du bloggat?
Svar: Jag har bloggat på olika sidor från och till från ca 2008. Den här bloggen har varit den mest seriösa och här har jag väl bloggat ett år ungefär.

Har du pojkvän?
Svar: Ja jag är tillsammans med min Petter.

Vad för sorts bloggar tycker du om?
Svar: Helt ärligt läser jag inte så många bloggar. När jag var sjukare läste jag många ätstörningsbloggar men har nu insett att det inte är bra för mig, därför försöker jag fokusera på att läsa positiva bloggar, det mår jag bäst av. Jag gillar både personliga men också modebloggar, gärna med second hand och vintage inslag! Fina bilder gör också läsningen roligare.

Hur gammal du är?
Svar: Jag är 20 år, fyller 21 i juni.

Hur började det hela och vad det berodde på?
Svar: Allting började med att jag kom i kontakt med en kille på Internet som gjorde mig väldigt illa. Han hotade mig, kränkte mig och misshandlade mig psykiskt. Det var då jag började må dåligt och skära mig, sen gick allting bara utför och jag blev sjukare. Började stjäla stark receptbelagd medicin och började överdosera. Slutade gå i skolan, skar mig mer. Blev tillslut inlagd på barnpsyk när jag var nära att inte överleva längre. Sen har åren sett ut sådär. Rakblad och in och ut på psyket och olika behandlingar. Sen ett år tillbaka fick även ätstörningen en plats i mitt liv. Men som tur är så mår jag ju just nu lite bättre!

Hur gammal var du när du fick din Borderline diagnos?
Svar: Jag fick den nu detta året, i slutet på januari, så jag var 20 år.

Vad tar du till för knep som kan funka för dig när du mår dåligt som inte är destruktiva?
Svar: Först och främst tar jag mina lugnande tabletter för att öka mina chanser att inte skada mig. Sen försöker jag att inte vara ensam hemma. Om Petter är hemma så är jag med honom, berättar hur jag känner och så får jag inte gå och låsa in mig på toaletten. Det är också viktigt att distrahera sig, jag brukar sätta mig framför datorn eller se en film. Ni får gärna läsa mitt inlägg ”Tips på att minska självskador”. LÄNK.

Jag undrar om du är rädd för att bli frisk? Om inte, var hittade du modet att kunna ta det steget?
Svar: Ohja. Jag har varit jätterädd. Men sen jag levt 5 månader på olika psykiatriska avdelningar insåg jag att det inte var det friska jag behövde vara rädd för. Jag orkar inte spendera fler dagar inlåst på sjukhus och därför har jag bestämt mig för att inte vara rädd att vandra framåt på rätt väg. Men visst tvivlar jag ibland. Men om det nu är så att det friska livet är jätteläskigt, då kan man ju alltid gå tillbaka till det sjuka igen. Så försöker jag tänka.

Min fråga är om du och Petter bor ihop?
Svar: Ja det gör vi, sen 1,5 år tillbaka.


Vem är du närmast ?
Svar: Svår fråga för jag är nog nära olika personer på olika sätt. Petter står jag så nära eftersom vi lever tillsammans. Sen tycker jag att Marcus (min lärare på gymnasiet som har stöttat mig och funnits där så länge) står mig nära eftersom han får reda på allt på riktigt. Han är väl den enda som jag aldrig ljuger för och eftersom han vet all sanning står han mig nära. Sen står mamma, pappa, min syster och min bror mig nära och en del vänner.

Har du bra självförtroende ?
Svar: Både och. Jag vågar stå för saker och tycka vad jag vill. Jag kan vara mig stolt över mig själv och jag vet att jag är omtyckt av många. Men ibland hatar jag mig själv så mycket och ser så nedvärderade på mig själv och då sjunker ju även självförtroendet.


Vad fick dej att börja blogga ?
Svar: Jag insåg att jag kunde hjälpa andra i liknande situationer.

Då undrar jag om du följer några serier?
Svar: 30 grader i februari och Kontoret följer jag. Och Solsidan när den går.

Vem ser du mest upp till i din närhet?
Svar: Marcus. För att han är så himla bra och alltid finns där.

Vad är du mest rädd för?
Svar: Just nu är jag mest rädd för att jag ska bli sjukare igen. Sen är jag också ofta rädd att någon i min närhet ska dö.

Vilken är din favorit maträtt?
Svar: Skaldjurspasta! 

Hur hanterar du nederlag?
Svar: Inte så bra. Inte alltid i alla fall. Under många år har jag alltid hanterat allt jobbigt genom att skära mig/svälta mig. Det gör jag väl fortfarande, i alla fall när det är allvarliga saker. När det är mindre allvarliga saker hanterar jag mycket genom att gråta och sova ordentligt.

Vad drömmer du om inför din framtid?
Svar: Att jag ska må helt bra och vara frisk! Sen vill jag jobba med att hjälpa människor på något sätt. Jag drömmer också om att bo vid havet och ha en häst.

Har du någon förebild?
Svar: Mia Skäringer är en förebild för mig. Hon har haft det väldigt kämpigt med bland annat både ätstörningar och självskadebeteende, men idag har hon kommit så otroligt långt.


Är du en blyg eller utåtriktad person. Ex säger du vad du tycker när du träffar en läkare och så?
Svar: Jag är väldigt utåtriktad och pratar gärna. Men om jag blir upprörd vid tex ett läkarbesök kan jag skrika och vara elak samt rusa ut ur rummet.

Hur kom det fram att du hade en ätstörning, hur upptäckte du det?
Svar: Petter fattade att allt hade gått för långt när jag varje dagen pratade om hur mycket kalorier jag hade förbränt, hur lite kalorier jag hade fått i mig. Jag kommer ihåg att jag sa det till honom av glädje. Jag ville att han skulle bli glad för min skull, men han insåg ju bara att allt var sjukt. Sen såg han ju att jag inte åt så fort jag var ensam och sen var jag på gymmet varje dag + var ute och sprang på kvällen. Ibland sa jag att jag bara skulle ta en promenad men så fort jag kom runt hörnet började jag springa. Tillslut fattade jag också att jag hade gått för långt, men det var nog först när Petter sa till mig på allvar att jag var sjuk.

Har du något tips på hur man ska göra för att gilla sin kropp?
Något tips på hur man ska få i sig mat och näring även om man inte är så jätte hungrig?
Svar: Jag har själv svårt för att gilla min kropp men jag försöker tänka att det är såhär jag ser ut. Visst, min mage är kanske inte platt, och visst känns låren stora. MEN, jag vet att jag har en frisk kropp. Jag är normalviktig. Inte överviktig. Är man normalviktig så är det bra. Jag tror att man får försöka acceptera sig själv och försöka fokusera på dem delarna som man trivs med, för jag vet att alla har någon sån del.

Tips på hur man ska få i sig mat utan att vara hungrig är jag nog expert på efter så många månader inlagd, hehe. När man blir sjuk i en ätstörning tappar man ofta hungerkänslorna, och det var då jag var tvungen att börja äta mekaniskt. Detta fick jag ju hjälp med eftersom jag var inlagd men även nu får jag gå efter min matklocka. Jag VET att det är lunch kl 12, och då äter jag vare sig jag är hungrig eller inte. Så det är väl mitt enda tips, att ha en matklocka att gå efter. Såhär såg den ut när jag låg på slutenvården:
Frukost 7:30
Mellanmål 10:00
Lunch 12:00
Mellanmål 14:45
Middag 17:00
Kvällsmat 20:00 

Hur mkt vägde du som minst?
Svar: 42 kg. 

Lördagens outfit


Såhär ser jag ut idag. Kjolen är från Monki och har massa små hjärtan på sig. Älskar plagg som på långt håll ser ut att vara prickigt men på nära håll så är det nåt annat motiv. Blusen är från Lindex.

Rösta gärna på min outfit på minoutfit.se. LÄNK

På facebook

Nu finns min blogg på facebook som ni gärna får gilla. Tryck här eller gilla i menyn till höger! Jag kommer nu ta bort alla ”blogg-vänner” från min privata facebooksida. Inget illa ment alls, bara att jag får många förfrågningar och jag vill ha min privata sida till dem jag träffar i verkligheten. Hoppas ni förstår det.

Men, på min bloggs fanpage, En flicka som är stark, kommer ni få följa med i mitt liv ändå. Hoppas ni vill gilla och följa mig på facebook. Ni är dem bästa! ♥

Sommar i mars


Alltså hallå, vad hände?! Sommaren kom hit i mars i år. Vår borde man väl kalla det, men hur ofta kan man gå i enbart klänning i mars? Det är helt sjukt. Efter dagvården gick jag och Petter och köpte glass och satte oss nere vid vattnet med ungefär tusen andra människor. Idag var det som att hela Göteborg vaknade till liv efter månader av mörker. 16.6 grader i SKUGGAN idag, åhåh så lycklig! Efter glassmyset skulle Petter iväg så jag promenerade till Järntorget och Myrorna. Hittade dock inget skoj. Eftermiddagen avslutades med en promenad genom Haga där uteserveringarna var överfulla och en kille spelade Håkan Hellström på gitarr. Så vackert. 

det är jobbigt att ha en personlighetsstörning


we ♥ it 

Min värld rasar och ingen förstår mig. så känns det ofta, och egentligen förstår jag varför ingen fattar. Jag är sjuk, jag märker det på vissa saker så skrämmande tydligt. Att jag inte är som alla andra. Mitt humör skiftar så otroligt mycket och på en sekund kan jag gå från att må bra till att vilja skära sönder hela min kropp. Utlösande händelse är oftast en skitsak, utåt sätt. Inte i min värld, där är allt verklighet. Men ingen förstår den, inte ens jag.

Jag har ett exempel som hände igår: Jag skulle se på Desperate housewives som fanns nedladdad på datorn. Till varje avsnitt fanns en fil på datorn som var den svenska översättningen. Jag klickar mig in på mappen och ser att filerna med översättningen är borta.

Hur skulle en frisk människa reagera? Jag vet inte. jag vet bara hur jag reagerar. Gråter i panik, starka självskadeimpulser, vägrar att äta. Sen kommer jag på att jag enkelt kan ladda ner textfilerna igen, men det spelar liksom ingen roll. Det spelar ingen roll att det var två och en halv minut för mig att få tillbaka filerna på datorn. Jag gråter ändå i en halvtimme med stark ångest. Då får jag akut medicinerna mig och sen blir det bättre igen. Men det är så jävla jävla jobbigt att vara så emotionellt instabil.  Jag vill inte skada mig men jag vet inte hur jag ska hantera mig själv. det är så jävla jävla jobbigt att vara jag.

Känner nån där ute med Borderline igen sig? 

Yoga, boendestöd, halsont & tvätt


we ♥ it

Tjohej. En bra onsdag än så länge. Boendestöd var här på morgonen. Idag pratade vi lite och sen gick vi ut på en promenad i solen. Jag har länge velat börja med yoga och idag gick vi äntligen in på ett yogacenter som ligger alldeles där jag bor och nu är det bestämt att jag ska börja på söndag! Jag har testat yoga en del på sjukgymnastiken både på avd 336 & 339 och tror att det skulle passa mig. Eftersom jag inte klarar av att gå till gymmet är nog detta en perfekt träningsform för mig. Så himla bra med boendestöd, med hjälp av dem tar jag tag i grejer. Vi pratar inte bara om massa saker utan vi gör verklighet av allt det där som jag inte riktigt klarar av att ta tag i själv.

Nu håller jag på att tvätta och om ett par timmar ska jag till vårdcentralen. Jag har haft ont i halsen i två veckor och det går inte över. Några andra förkylningssymptom har jag inte heller så nu är det dags att ta halsprover.

Nu kom Petter hem och är mitt matsällskap idag, skönt!!

Kram på er ♥ 

Veckans frågestund

Nu kör jag igång med något nytt! På måndagar börjar en ny frågestund och i slutet på veckan kommer svaren. Ett kul sätt för er att lära känna mig bättre! Vad tror ni? Kan det här vara nåt att ha? Tror inte att det ramlar in så många frågor så att detta funkar att ha varje vecka, men vi får väl se hur ofta det blir.

Så, nu har ni veckan på er att fråga vad ni vill. Skriv helst frågorna i detta inlägg så jag inte missar nån :)

Måndagens


Dagens tröja är från Lindex och är ungefär den skönaste i världen.

Ni får som vanligt gärna rösta på min outfit på outfit.se. Klicka HÄR

mer frisk än sjuk


En helt annan tjej som låg där i sjukhussängen till vänster. 

Idag på dagvården insåg jag en sak. Jag är mer frisk än sjuk. I alla fall i ätstörningen. Jag har tagit mig över på andra sidan, kommit så otroligt långt. Står inte längre och balanserar på en smal tråd. Nej, jag vågar nästan säga att jag snart är frisk. Helt plötsligt fick jag en ny motivation – att bli av med ätstörningsdiagnosen. För visst är det jobbigt ibland, visst hoppar jag över ett mellanmål eller tar mindre smör på mackan än vad jag borde ibland, men jag har kommit så långt på vägen och om jag bara fortsätter vandra på så vågar jag nog påstå att ätstörningen snart är ett minne blott. För jag äter, kräks inte och INGENTING är förbjudet att äta längre. Jag fikar och äter godis som vem som helst. Jag tränar inte heller, jag börjar bli sådär gött lat som jag var innan jag blev sjuk, tar bussen överallt precis som förr.

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna äta igen. Jag trodde att det var så jävla kört men jag kämpade mig upp från det mörkaste mörker och tog mig hit dit solen skiner. Jag är så glad för det. 

en finare söndag kan man inte få


Så himla fin dag jag haft idag. Vid tolv mötte jag upp min älskade Sara och efter en dag med skratt, prat, lunch och shopping tog vi bussen hem till Sara M. Vi låg inne alla tre tillsammans på avd 336 och sen har jag & Sara M gått på dagvården tillsammans också. Vi åt mellanmål, pratade och kramades. Så fina dessa tjejer är. ♥

Det jag har shoppat idag får ni se inom kort. Puss på er.

söndagens


Idag har jag på mig den där prickiga klänningen som jag köpte i Trollhättan förra veckan. Rösta gärna på min outfit på minoutfit.se. Klicka HÄR!

Ps. igår vann jag dagens outfit!!!!!! det kan ni kika på här om ni vill.

Det är som om dom dragit lott


Idag i Borås träffade jag min vän Julia. Vi åt god lunch och sedan åkte vi iväg till kyrkogården. Enda sedan jag blev inlagd har jag längtat tills jag kunnat åka och tända ett ljus för min vän Rickard som gick bort i somras. Ni kan läsa om det här, här & här. Det var så fint att minnas, att prata om honom, tänka på honom lite extra. Det var fint att fälla en tår, för visst är man ledsen. Sorgen försvinner aldrig helt. Jag kommer alltid att sakna honom. Det finns så mycket jag vill prata med Rickard om. Saker som vi brukade prata om. Men han finns där uppe i himlen. Han mår nog bättre nu och dessutom är jag säker på att han tittar ner på mig. Skyddar mig.

Nu ska jag städa lite innan det är dags att bosätta sig i soffan framför Desperate Housewives. Petter är borta hela helgen så jag får mysa ensam.

lördag(ens)


Kjol från Indiska och topp från Monki.

Nu ska jag lämna Göteborg och åka till Borås. Har inte varit där sen jag blev inlagd i oktober. Förut var jag där varje dag. Trots att jag inte gillar stan så värst mycket ska det bli kul att åka dit. Vad jag ska göra där får ni höra om ikväll. Puss & ha en fin dag!

Att våga ta hand om sig själv

Ikväll har jag kört ett sånt där hemma-spa. Först tagit ett bad, tänt ljus, lyssnat på musik. Lagt en lermask och peelat hela kroppen med Lush underbara produkter. Rakat benen och använt hårinpackning.

Skönt tänker ni, och ja, visst är det det – men också jobbigt. Jag har så vansinnigt svårt att ta hand om mig själv. Jag tycker varken om min kropp eller mig själv. Därför har jag plågat den i åratal. Plågat mig själv. När man i många år levt ett väldigt destruktivt liv måste man helt enkelt träna på att ta hand om sig istället. Så jag krigade mot ångesten och gjorde allt det där jag hade planerat trots att låren kändes för stora, magen putade ut och min ärrade kropp kändes hemsk. Någon gång måste man våga vara snäll, våga sträcka på ryggen och vara stolt över det man har. Jag känner mig inte speciellt stolt över min kropp i kväll, men jag har ändå kommit en bit på väg. Det krävs träning. Och jag är beredd att lära mig att ta hand om mig själv.

Nu ska jag ta hand om mig ännu mer = Poppa popcorn och krypa ner i soffan framför Desperate Housewives. Godnatt. ♥

fredagens


Såhär ser jag ut idag. Ny klänning från H&M, men den har ni ju redan fått se en gång i tiden.

Ps. nu kan man kommentera som vanligt tack vare Tomas på Spotlife som hjälpte mig! 

soffpotatisen på café

Världens segaste förmiddag med soffhäng och ”30 grader i februari” tog slut och jag mötte upp mamma i stan. Efter att ha irrat omkring en del slog vi oss ner på ett café. Mitt eftermiddagsmellanmål blev blåbärspaj och jag & mamma satt och pratade en lång stund. hon är så bra att ha.

Nu har jag laddat ner en Wallander så ska väl avsluta dagen i soffan, igen. hej soffpotatis. Mitt täcke och min kudde har legat här hela dan. Nattlinnet var på fram tills halv två. Så slapp har jag varit, man skäms ju nästan. hehe.

Boendestöd, epilepsi & livet.


på sjukhuset efter mitt första epilepsianfall.

I morse kom boendestöd hem till mig för första gången. Det kändes så himla bra. Vi planerade lite och sen satt vi och pratade om min epilepsi. Boendestöd tyckte att jag skulle bli medlem i Epilepsiföreningen här i Göteborg för att få möjlighet att träffa andra med epilepsi. Antagligen har jag väldigt mycket känslor med mig kring diagnosen som begränsade mig. Mycket känslor kring mina svåra anfall och dagar på akuten. ambulansmännen, blåljusen och dödsångesten. allas blickar i Slottsskogen när ambulansen hämtade mig. När jag vaknade på sjukhuset med nålar i armarna. allt det där som var så längesedan men som jag fortfarande drömmer mardrömmar om. Nu har jag i alla fall mejlat epilepsiföreningen och väntar på svar.

Sedan pratade vi om vad vi ska fokusera på och vi var överrens. Att hitta en meningsfull sysselsättning för mig. När jag tänker på det blir jag alldeles gråtfärdig. Eftersom de senaste halvåret bara har bestått utav sjukhus sjukhus sjukhus kan jag knappt tro att det är sant, att JAG ska få göra något som JAG tycker om! Så roligt det ska bli att få börja leva igen!

glasspremiär!

Efter en lång dag på dagvården åkte jag hem lite snabbt innan det var dags att bege sig tillbaka till stan. Jag träffade min älskade syster. Vi köpte glass och njöt av eftermiddagssolen. Mysigare blir det nog inte!

vår & tankar

Våren är verkligen här nu. Idag har jag promenerat genom Haga med min dagvårdsbehandlare. Om en stund ska jag och Petter gå ut igen. Jag har köpt vita tulpaner och andra vårblommor. Jag mår mestadels bra och livet känns ganska fint. Det var längesedan det var såhär. Antagligen börjar min Cymbalta hjälpa. Jag vet inte om jag mår bra eller om det är medicinerna som gör att jag mår bättre. egentligen spelar det ingen roll för mig längre. Jag kan andas och är lycklig för det.

I förmiddags sorterade jag bland massa papper som legat slängda huller om buller. Där hittade jag en matdagbok från i somras. Den såg ut såhär:
12:45 – 1 macka med kaffe. ”Mår dåligt idag, kräktes upp allting”
14:00 – 1 satsumas. ”Kräktes”
16:00 – 15 smörgåsrån med kaffe. ”Kräktes igen”

Jag insåg hur otroligt långt jag har kommit med min ätstörning. Jag är så glad för det. Och det är jag som har gjort jobbet, med hjälp av all sjukhuspersonal och stöttande familj och vänner. Tack för att avd 336 och avd 339 fanns där när jag höll på att gå under.

Alla goda ting är tre


Shoppade i Trollhättan igår! H&Ms vårkollektion är fantastisk än så länge. Hade plånboken tillåtit skulle jag tagit med mig mycket mer hem igår.

På tåget

20120311-120813.jpg
Nu sitter jag på tåget, äter mellis och lyssnar på Kent. Det ska bli så kul att komma till en ny stad och ännu roligare att träffa Sara!

En fin lördagskväll


jag älskar dig, morfar!

Gårkvällen på restaurang blev så himla lyckad. Jag och Petter hamnade vid ett bord med min kusin, min moster, min morbror och hans fru. Jag har inte träffat denna delen av släkten på jag vet inte hur många år!! Det var så himla kul att få lära känna dem, för det kändes faktiskt som att jag inte kände den delen av släkten. Sen fick jag kramats med min fina morfar och min familj. Jag fick höra många ”kämpa Jessica”, ”vi tror på dig”, ”vi finns här”. Jag kan lova er att jag ska fortsätta kämpa.

Efter flera timmar på restaurangen började folk bege sig hemåt men jag, Petter, min syster Jenny, hennes kille Mattias, min bror Jimmy, mamma & pappa gick vidare till en bar där vi drack öl. (såklart inte jag nykterist som man är!). Tyvärr började jag väldigt snabbt må dåligt så det slutade med att Petter fick ta med mig hem och kvällen slutade med ångest och lugnande tabletter. Nu känns det som historia eftersom jag idag mår bra igen.

Nu måste jag göra mig i ordning för om en timme åker jag till Trollhättan och hälsar på Sara

Släktmiddag

20120310-175357.jpg
Nu har jag duschat och en av mina prickiga klänningar har åkt på för snart ska jag och Petter promenera till en restaurang här i stan. Hela mammas släkt ska komma och det är min kära morfar som bjuder! Åh vilken trevlig kväll det ska bli.

Vad ska ni göra?

Boendestöd

Morgonen började med frukost på dagvården och sedan möte med min socialsekreterare, socionom, dagvårdsbehandlare och mina kommande kontaktpersoner inom boendestöd. Under min tid på slutenvården har jag med hjälp av min socionom ansökt om att få boendestöd. Boendestöd är omvårdnad av personer med psykisk funktionsnedsättning. Syftet är att de ska kunna hjälpa mig att bo hemma och slippa vara inlagd på sjukhus. Jag har nu fått min ansökan godkänd av socialtjänsten och i dag fick jag träffa de två kvinnor som fram över kommer vara hemma hos mig och hjälpa mig i vardagen. Jag känner mig mer sjuk än någonsin, samtidigt som det känns skönt att jag faktiskt accepterat att jag inte klarar mig ensam. Förutom att de ska vara hemma hos mig tre dagar i veckan och hjälpa mig med maten, det sociala livet, min impulsivitet, samt försöka minska självskadorna så har jag också fått telefonstöd så varje dag kommer jag ha kontakt med socialtjänsten. Jag hoppas nu att detta ska fungera och räcka så att jag slipper bli inlagd snart igen.

Har nån av er där ute erfarenhet av boendestöd? 

Mitt mardrömsdygn.

Igår var allt så hemskt. Jag och Petter gjorde slut. Efter tre år tillsammans bestämde vi oss för att gå skilda vägar. Jag är för sjuk för att ha en relation. Efter tusen tårar och flera panikångestattacker satt vi i bilen med en väska. Han körde hem mig till min mamma & pappa. I mitten stod jag och insåg att jag hade förlorat det jag kämpade för. Plötsligt stod jag där utan hem, utan min Petter och utan vård, för skulle jag flytta ifrån Göteborg skulle min vårdplanering förstöras. Jag var så säker igår på att jag inte skulle överleva.

Vaknade i morse med ångest. en stor klump i magen innan tårarna kom tillbaka. Ringde till Petter, han svarade inte. ringde igen igen och igen bara för att få höra hans röst på telefonsvararen. Jag visste att jag hade gjort bort mig, att det var mitt fel att vi hade gjort slut. Men jag vet också med mig att det är det där impulsiva som är ett stort problem i mitt liv. Sjukhuspersonalen har varnat mig, att risken finns att jag någon gång blir så impulsiv att jag gör slut med Petter eller tar livet av mig. Borderline kan förstöra väldigt mycket i ens liv.

Hela morgonen grät jag. Tog alldeles för många lugnande tabletter, vägrade äta och skar sönder båda armarna. Sen ringde Petter. Jag bad honom att få komma hem igen, att vi inte skulle ge upp. Vi har kämpat så länge tillsammans. Efter en stund så sa han att jag fick komma hem. Så nu sitter jag hemma i soffan, och Petter är fortfarande min. Nu måste jag hålla hårt i honom, aldrig låta honom försvinna igen. För jag insåg att det här var min sista chans. Nu måste jag kämpa, för honom & för oss.

Fin helg

Idag har min Sara varit här. Sara som jag träffade på avd 336 i vintras. Hon är bäst! Vi har bakat bärpaj, druckit te, pratat oss ikapp över en månad och spelat kort. Förövrigt har jag mått rätt bra större delen av helgen. Är så himla glad över det. Nu är det bara det stora plåstret på armen som visar smärta, för det har gjort så ont i veckan. I fredags satt jag på sjukhuset och grät tills tårarna tog slut. men sen åkte jag hem och sen dess har Jessica stått på benen och dessutom ätit perfekt. Heja mig!