En underbar dag i Trollhättan!


Idag åkte jag till Trollhättan och hälsade på bästa Sara!


Eftersom vädret var fantastiskt bestämde vi oss för att sitta ute, alldeles vid kanalen. Så himla vackert.


Jag åt en smarrig räkmacka!


Varje gång jag & Sara ses köper vi en trisslott var. Idag vann vi båda 50 spänn men eftersom vi har en regel att man alltid måste hämta ut minst 1 ny lott vid vinst så slutade det med att vi gick plus minus noll.


Sen åkte vi hem till Sara och hoppade studsmatta!


Till mellanmål åt vi glass med färska hallon och blåbär och drack saft med sugrör. Så himla mysigt minibarnkalas. Sen var det dags för mig att åka hem, men gud så fin den här dagen har varit!

Nu har jag flyttat!

20120428-164533.jpg
Nu sitter jag i min nya lägenhet! Det har varit en lång dag med mycket åkande, IKEA och många flyttkartonger. Nu finns allt i en faslig röra i mitt nya hem. Har precis varit och handlat lite frukost och ska nu börja packa upp det viktigaste. Sen ikväll ska jag tillbaka till min syster och Mattias för att äta middag. Inatt ska jag sova första natten i mitt nya hem, pirrigt!! Så fort jag kommit i ordning lite ska ni såklart få se bilder på lägenheten!

Ny psykiatrisk mottagning

20120427-102730.jpg
Nu har jag precis varit på den nya psykiatriska öppenvården. Jag träffade en ny psykolog som verkade jättebra! Det är dock alltid så himla jobbigt att börja på ett nytt ställe då man måste dra hela historien från början. Men ett par tårar och en timmes prat senare känns det ganska bra. Det är dock inte säkert att jag blir kvar där då jag eventuellt ska skickas till ett speciellt borderline-team här i Göteborg. När jag var inlagd fick jag ju avslag på remissen dit men nu ska dem eventuellt göra ett nytt försök. Vart jag än hamnar hoppas jag så på att få bra hjälp så att mina sju år av sjukdom, psyk och sjukhus snart ska ta slut. Jag kan inte fatta att jag varit sjuk i sju långa år…

IKEA

20120426-220013.jpg
Hela eftermiddagen har jag & min syster varit på IKEA och köpt massa saker till min nya lägenhet!! På lördag ska vi börja flytta och det ska bli SÅ kul!!

jag är inte rädd för mörkret


© Bilden är tagen av mig och får inte kopieras.

Idag är det en speciell dag, dagen då kent har släppt sitt nya album!! Sitter och lyssnar igenom det först nu för jag är så pinsam att jag glömde bort att det var idag. Förr i tiden kunde jag inte sova dagarna innan kent släppte nåt nytt, för att jag längtade så otroligt mycket. Denna gången känner jag inte riktigt samma känsla, varför vet jag inte. Det jag vet är att kent har räddat mig från många dagar när jag legat på sjukan. Hur jobbigt livet än blev kunde jag alltid fly in i deras värld och känna att det går att överleva trots allt. kent är mina gudar och kommer alltid vara mitt favoritband. ♥

Ny mejladress

Jag har skapat mig en mejladress till bloggen där ni alltid kan nå mig om ni inte vill skriva en kommentar. Jag har fått en del mejl det senaste, på min ”vanliga” adress, och eftersom jag får så många mejl på en dag (mest reklam) tappar jag liksom bort dem fina mejlen från er och så glömmer jag svara. så förlåt till alla er som inte fått något mejl tillbaka, men nu ska jag bli bättre på att svara, det lovar jag. Här är adressen:

enflickasomarstark@hotmail.com 

Nu är lägenheten ”min”

20120424-195945.jpg Nu har jag varit i min nya lägenhet och skrivit på kontrakt och fått nycklarna!! Är så himla glad för det. Nu ska jag få inreda min första egna lägenhet, och flytten börjar redan denna veckan! Kan knappt vänta tills ni ska få se den!

När två blir en

20120423-153200.jpg
Är i Petters lägenhet och håller på att packa ner mitt liv i flyttkartonger. Det är jobbigt och gör ont. Vårt gemensamma liv försvann och nu när mina grejer åker ner i kartonger känns det så verkligt. Det kommer göra ont länge, både sorg och smärta river i min kropp, men i slutändan kommer det bli bra. Hjärtat kommer sluta göra ont en vacker dag, både för mig och Petter. Det gäller bara att hålla ut nu.

Det är underbart att träffa er!

20120422-141320.jpg
Nu sitter jag på tåget på väg mot Göteborg efter fina dagar i Värnamo!

När jag stod på stationen och väntade på tåget kom en söt tjej fram till mig, nämligen en bloggläsare vid namn Johanna! Åh man blir alltid så himla himla glad! Ni är så fina hela bunten så tveka aldrig att komma fram om ni ser mig någonstans så ska ni få en stor kram!

Hej då Göteborg!

20120420-150738.jpg
Nu sitter jag på tåget mot Växjö. Min destination är Värnamo för hela helgen ska jag kramas med min vän Lina. Längtar så himla mycket efter henne så detta kommer bli toppen! Nu har jag en två timmars tågresa framför mig, mysigt! Extra mysigt är det när regnet öser ner utanför fönstret.

Vad ska ni göra i helgen?

Min mysiga torsdag

20120419-224403.jpg
Idag har jag haft en fin dag! Efter sjukhusbesöket mötte jag upp Sara och sen har vi gått på stan, fikat, pratat och myst. Jag har även piercat mig! Det gjorde ont som tusan och nu har jag en stav genom tragus.

När klockan började bli kväll lämnade jag av Sara vid tåget och gick vidare till biografen där jag mötte upp mina syskon och Mattias. Sen kom några av hans jobbarkompisar och vi kollade på battleship, helt okej film och riktigt bra dag!

Hej då Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus!

20120419-112002.jpg
Nu är jag på väg bort från detta sjukhus, för all framtid. Jag kommer aldrig glömma dagen jag satte min fot här för första gången, i augusti 2011. Sedan har det varit månader av öppenvård, dagvård och slutenvård, mina värsta dagar har jag upplevt här. Men nu är det dags att lämna det bakom mig och kämpa på så att jag aldrig hamnar där igen.

Nästa vecka börjar jag på allmänpsykiatrin istället för anorexi- och bulimimottagningen då ätstörningen inte är mitt huvudproblem just nu. Även om jag inte är helt frisk från äs än så har jag tagit mig så otroligt lång och längre ska jag komma!

Aktivitetshus

Just nu sitter jag vid en dator på det aktivitetshuset jag har börjat på. Vad ett aktivitetshus är kan ni läsa om här. Första dagen var igår och det känns så bra att vara här! Personalen är jättebra och när jag är här lyckas jag äta lunch vilket jag inte klarar av hemma. Idag är jag här för att jag inte vet riktigt vart jag ska ta vägen annars. På tisdagar och på fredagar går jag på kurser här. Just nu läser jag en photoshopkurs, en sykurs och en skrivarkurs. Idag blir det bara att vara här, prata med personalen, läsa nån tidning och röka för mycket. Om ett par timmar slutar min syster jobba och då ska jag åka hem till henne. Jag ska bo där ett tag nu tills jag får tillträde till min egna lägenhet. hihi längtar tills jag flyttar in så jag kan visa den för er :) Hoppas ni mår bra! ♥

LÄGENHET!

Ville bara berätta att jag har fått lägenhet!!!!! Imorgon blir jag hemlös men bara tills 1 maj för sen ska jag flytta in i min andrahandslägenhet här i Göteborg. Mitt första egna hem! Såklart gör det fortfarande skitont i hjärtat att jag & Petter har gjort slut, men att jag nu har någonstans att ta vägen gör att allt känns lite lättare. Nu jädrar ska jag fixa det här!

att göra slut


we ♥ it 

det gör ont i hjärtat. hugger i hela kroppen när jag tänker på oss. blundar och fantiserar om en annan värld. det känns som att jag sitter fast i en mardröm, en dröm som jag inte kan förstå. Hela tiden blir jag påmind om sanningen. att det var sista gången jag tvättade i det här huset, att mitt liv snart kommer ligga i flyttkartonger, att fotot på oss på kylskåpet snart kommer att tas ner. För det är inte vi längre. det finns inget vi ,men jag minns det så väl, hur det kändes att vara din. Allting vi planerat  blir plötsligt ingenting. I sommar skulle vi resa utomlands och sedan segla i Sverige. Till vintern skulle vi åka till fjällen, jag som köpt mina första skidor. I framtiden skulle vi ha barn, flytta till ett hus vid havet och köpa Bella, hunden vi båda ville ha. Det blir ingen Bella och inget annat heller för den delen. Jag finns inte med i din framtid. Jag visste att det skulle göra ont att göra slut, men det var nog ännu mer smärtsamt än vad jag hade kunnat föreställa mig. jag saknar dig och älskar dig på samma gång. det som gör mest ont av allt, det är att det var mina sjukdomar som förstörde oss. för egentligen var du & jag perfekta för varandra. om allt bara hade varit lite annorlunda. om jag bara kunde få vara frisk.

Jag är helt förstörd. Orkar inte kämpa överhuvudtaget, blir sämre och sämre för varje dag. Klarar inte av att äta, skadar mig för mycket, börjat röka igen. Söker lägenhet mellan mina tårar. Imorgon bitti kommer boendestöd hit och vi ska tillsammans leta fler bostäder. På onsdag kommer Petter tillbaka till lägenheten och då står jag där med min väska och är hemlös. den närmsta tiden tills jag hittat ett eget boende kommer vara så fruktansvärt jobbig… men man kan inte ge upp, man måste kämpa kämpa kämpa hur jävla hopplöst och meningslöst allt än känns.

När livet går sönder

Hej vänner. Jag vet att det varit väldigt tyst här hela veckan, det är bara det att jag har blivit sämre igen… Idag har väl jag & Petter i princip bestämt att vi ska separera. Det gör så fruktansvärt ont i hela mig trots att jag vet att det inte funkar mellan oss. Nu måste jag akut hitta någonstans att bo… Ett tag får jag bo kvar här hos Petter så jag i alla fall har en chans att hitta ett boende. Eftersom det är så himla svårt att hitta lägenhet här i Göteborg kanske jag måste flytta till annan ort. Förutom att jag förlorar Petter och mitt hem så förlorar jag också boendestöd och min planerade vård. Jag vet inte om jag är stark nog för detta, men jag har inget val. Eftersom mitt liv är helt kaotiskt så får det nog fortsätta eka tomt här. Vi får se om jag klarar mig utan att hamna på sjukhus, just nu tvivlar jag på det.

Om någon av er därute har tips på någon som vill hyra ut en lägenhet i Göteborg med omnejd, snälla mejla mig på jessi_91__@hotmail.com eller skriv en kommentar här.

Ta hand om er så länge. ♥ 

det gör så ont så ont så ont

we ♥ it

Hela dagen i soffan. Under täcket med neddragna persienner. Känts som att livet aldrig kommer bli bra igen. Kvällen har bestått av allvarligt prat med Petter. Ska vi ge upp nu eller ska vi fortsätta kämpa? Han orkar inte leva med mig när jag skär mig, och jag förstår honom, samtidigt som jag känner mig helt förstörd då jag inte kan hjälpa att jag gör det. Vi har i alla fall bestämt oss nu att försöka ett tag till. Fortsätta kämpa trots att ingen av oss orkar egentligen. Jag har gråtit så mycket att ögonen svider, vi har övervägt att åka till sjukhuset igen. Vi får se hur det blir, en sekund i taget är allt jag orkar med. Varför ska livet göra så himla himla ont.

När det inte blir som man har tänkt sig

Påsken skulle bli så himla bra men det blev inte riktigt så. Jag & Petter åkte hem till mamma och pappa och det var trevligt till en början. Sedan kom ångesten och jag blev sådär sjuk igen. Matschemat gick inte att hålla och jag fick panik. Var ledsen och förstörde väl allas kväll. Vi åkte hem till Göteborg tidigare än planerat och jag & Petter började bråka… Kvällen slutar med att jag skär mig efter flera veckors uppehåll. jävla jävla jävla borderline.

När vi vaknade imorse bestämde vi oss för att inte åka till Norrköping. Varken jag eller Petter orkade det just nu när vi fortfarande är osams och jag har blivit sjuk igen. Så ja, nu är det som det var förut. En deprimerad Jessica med ett stort plåster på hela armen, en tjej som ligger under täcket hela dagen. Jag är rädd att den där glada tjejen är borta igen och jag är tillbaka i en svacka. Livrädd för vad som kommer hända nu om det fortsätter såhär. Blir det sjukhus igen då? Nä, jag måste sluta med mitt katastoftänkande. Jag orkar bara inte falla igen.

Hoppas ni har en bättre påsk. ♥

GLAD PÅSK

we ♥ it

Nu är det påskafton så jag och bloggen kör på en semesterpaus ett tag. Om ett par timmar ska jag & Petter åka hem till mamma och pappa för att fira påsk tillsammans med mina syskon. Inatt åker vi tillbaka till Göteborg och imorgon bitti går tåget till Norrköping för påskfirande hos Petters familj. Mycket resande men vad ska man göra när man har släkt på olika håll i Sverige? Redan på tisdag kommer jag hem igen så vi hörs då. Ha en underbar långhelg och ät massor med godis – det ska jag göra!

PUSS & GLAD PÅSK! ♥

Mitt matschema

En del av er har varit nyfikna på vad ett matschema är och hur det ser ut för mig så därför tänkte jag att ni skulle få se mitt! Detta är kontrollerat av sjukhuspersonal så att mängderna är rätt.Alltså har jag ett schema hängt på kylskåpet så att jag kan se vad jag ska äta. Till exempel ska jag på onsdagar kl 16:00 (eftermiddagsmellanmål) äta en smoothie och en skorpa.

Jag ska föreläsa!

Japp, ni läste rätt. I början av veckan frågade en av mina boendestödjare om jag ville föreläsa om ätstörningar på socialtjänstens utbildningsdag! Självklart tackade jag ja även om det känns lite nervöst. Framför allt har jag tänkt fokusera på det där som man inte kan läsa om på Internet, alla knep som vi med ätstörningar har för att slippa äta, sådant som socialtjänsten oftast inte vet. Denna föreläsning går ut på att andra boendestödjare ska få mer information om ätstörningar och hur vi ätstörda tänker, allt för att kunna hjälpa andra klienter på bästa sätt.

Har ni där ute några förslag på vad som är viktigt att ta upp? 

Premiär på uteservering och friska beslut


Igår träffade jag min älskade mamma. ♥ Vi satt ute i solen och fikade och pratade. Hon hjälpte mig att försöka acceptera det där matschemat. Hon berättade för mig hur sjuk jag faktiskt var när jag blev inlagd på avd 336. Jag såg mig aldrig som sådär lågviktig när jag kom in på avdelningen även om sjukhuspersonalen har sagt det till mig har jag inte riktigt tagit åt mig, men när mamma berättade igår att jag faktiskt var rejält underviktig och såg ut som ett litet barn, då fattade jag, att det faktiskt var illa, att jag aldrig vill hamna där igen. Och matschemat kan vara min hjälp till att inte falla tillbaka och rasa i vikt en gång till. Så ja, jag har accepterat matschemat och kommer äta efter det. Ett klokt och friskt beslut.

Matschema

Sjukhus besök idag igen. Idag var det möte med min socionom och boendestöd. Det började bra och slutade dåligt. Jag måste ta flera steg tillbaka och börja med ett matschema igen. Okej, jag erkänner, jag slarvar med maten ibland, men jag anser att jag har kontroll och gör det för att jag inte är hungrig/glömmer att äta etc, men sjukhuset menar att det är anorexin som spökar. Jag som äntligen kände mig så frisk.

Jag får väl försöka lita på att sjukhuset vet vad dem gör, men jag känner mig ändå så ledsen. Det känns som att jag blev frisk för snabbt och att det inte riktigt var okej. Och det här med att bli av med diagnosen som jag kämpade för får jag nog vänta med. Åh så jävla skit detta känns…

Inte okej

Från klockan 10-17 satt jag i soffan under täcket och drack te och glodde på desperate housewives (sov dessutom lite där emellan). Inte riktigt okej sysselsättning va? Tack gode gud att dessa serier finns när man är sjukskriven. Nu på kvällen har jag varit iväg på yoga i alla fall och är nu alldeles slut i hela kroppen.

Kvällsmaten är uppäten och nu är det dags att kila i säng. Imorgon ska jag upp tidigt och åka till sjukhuset, IGEN. Blääää så trött på det!

jag ska vara en av dem som överlever


Idag har jag varit på öppenvården på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. Jag har träffat min socionom och vi har försökt hitta redskap till mig för att kunna hantera min borderline på bästa sätt. Vi har också pratat om mina chanser att bli frisk. Självklart kan man bli det, men, antagligen är denna personlighetsstörning någonting jag kommer känna av resten av mitt liv. Jag har hört det förut och egentligen är jag inte det minsta förvånad, men jag vill bara höra att jag kan bli bra igen. Jag kommer antagligen inte att bli frisk, men jag kommer lära mig att leva med sjukdomen. Det är en så himla svår situation det här. Jag MÅSTE lära mig att leva med det och acceptera att jag har vissa störningar och leva utefter dem. Men ibland känner jag bara att allt kan dra åt helvete för blir jag inte bra så vill jag inte kämpa mer.

Men, jag kan få ett bra liv. Jag kommer bara behöva stöd på vägen med mediciner och psykiatrin. 10-20% av alla med borderline dör tyvärr, men det ska banne mig inte jag göra! Jag är en fighter! :)

Mina epileptiska anfall

Jag fick frågan om jag kunde berätta lite mer om mina epileptiska anfall. Jag vet att jag skrivit en del om det tidigare, men jag tänkte dra historian igen.

MITT FÖRSTA ANFALL
Det var den 18 april 2011, dagen då jag fick mitt första anfall. Det började bli eftermiddag och jag var ensam hemma. Plötsligt blir allting svart. Jag vaknar framför datorn, min första tanke är att jag har svimmat. Jag har panik och är livrädd när jag vaknar. Jag inser direkt att någonting med mig är väldigt fel, men jag kan inte sätta ord på vad. Enligt samtalslistan i mobilen ringer jag till Petter 17:22 och berättar att jag har svimmat och att allt var hemskt. Han ber mig sätta mig ner och ta ett stort glas vatten så skulle han snart komma hem.

Nästa gång jag vaknar ligger jag framför spisen. Jag har satt på alla plattor på högsta effekt och det är fruktansvärt varmt. Jag har bitit mig i tungan och blöder. Jag blir livrädd och stänger av plattorna. Sedan har jag jättemycket minnesluckor så jag vet inte riktigt vad som hände. Jag har svaga minnen av att jag mådde illa och kräktes på toaletten. Jag har förstått genom svaga minnen och samtalslistan i mobilen att jag ringde till sjukvårdsupplysningen. Strax efter detta kommer Petter hem och jag berättar vad jag minns och att jag pratat med sjukvårdsupplysningen och att dem sa till mig att gå akut till vårdcentralen.

Mitt nästa minne är när jag och min pojkvän lämnar vårdcentralen, runt 20:30 på kvällen. Då har jag varit på vårdcentralen 1,5 timme. Helt plötsligt sitter vi i en taxi på väg till akuten. Där blev allt rörigt. En slang i armen. EKG. Drogtest. Blodprov. Hjärnröntgen. Sjukhusrum. Läkare. ID-band. Jag blir kvar under natten men 04:30 får jag beskedet att jag inte har en hjärntumör, någonting läkarna misstänkte. Jag fick åka hem igen och egentligen visste ingen vad som hade hänt mig den där eftermiddagen.

MITT ANDRA ANFALL
Den 8:e maj 2011 är jag och Petter i Slottsskogen. På eftermiddagen får jag ett svårt epilepsianfall, blir medvetslös och börjar krampa. Jag har stora minnesluckor även den här gången och mitt nästa minne är när amulansmännen är på väg med mig till ambulansen. ett hundratals människor står och stirrar på mig, blickar jag aldrig kommer glömma. Jag är väldigt förvirrad, har svårt att prata. I nästa sekund blinkar blåljusen och ambulansen kör akut till sjukhuset.

När jag kom till sjukhuset hamnade jag åter igen i en sjukhussäng. Petter var med mig hela tiden och han hade också ringt mina föräldrar så dem kom strax efter att vi var framme på sjukhuset. En läkare kommer in och berättar för mig att jag har fått ett epileptiskt anfall, och då inser både läkaren och jag att det var precis detta som hände den 18:e april. Jag får diagnosen epilepsi och blir hemskickad med en till medicin och en remiss skickas till neurologen.

Efter ett epilepsianfall blir man extremt trött. Petter säger att jag inte blir mig själv på flera timmar efteråt. Jag är så himla glad över att jag nu varit anfallsfri i snart ett år, nu är det bara att hålla tummarna för att det fortsätter såhär.


Två bilder från sjukhuset natten mellan 18-19 april 2011. 

Frågor & svar

Jag har fått lite fler frågor som jag ska svara på nu. Först och främst, självklart är det okej att ni frågar! Alla dessa ämnen är så viktiga att ta upp, så jag tycker bara det är bra. Fråga på, hur mycket ni vill :)

EPILEPSI
Epilepsi är ett handikapp som innebär att man då och då får epileptiska anfall. Anfallen kan se olika ut och kommer olika ofta hos människor med epilepsi. En del får enstaka anfall under hela sin livstid, medan andra har flera anfall om dagen. Alltså kan man ha olika svår epilepsi. Det finns också flera typer av anfall, en del drabbas av frånvaroattacker medan andra får de stora anfallen, så kallade toniskt-kloniska anfall eller gand mal, och då blir man medvetslös, faller ihop och får kramper. Det finns även andra typer av epileptiska anfall. Epileptiska anfall orsakas av övergående störningar i hjärnans nervceller.

Jag har fått två epileptiska anfall och båda dessa var stora krampanfall, alltså en svår epilepsi men då jag hittat en fungerande medicin har jag nu varit anfallsfri i nästan ett år.

BORDERLINE
Vad borderline är för något har jag förklarat
HÄR.

Jag har ganska länge varit väldigt öppen med mina sjukdomar och har egentligen inte speciellt svårt att prata om det, men det som var jobbigt med kompisarna var att förklara hur man med en ätstörning tänker. Det kändes många gånger som att man inte blev förstådd. I friska människors liv är det så himla naturligt att äta, därför tror jag att det är väldigt svårt att förstå hur det känns när man känner att man inte KAN äta. Ibland försökte jag förklara det med känslan att det låg betong i magen, det går liksom inte. Det var ganska jobbigt att träffa kompisar när man inte åt eftersom man i många situationer just skulle göra det. Käka lunch på stan, tjejmiddag eller fika. Allt detta var jobbigt, och varje gång man satt där med en slät kopp kaffe kom diskussionerna. Vännerna vill ju så himla gärna att man ska äta, men det spelar liksom ingen roll hur mycket alla tjatar.

Så nej, jag hade egentligen inte svårt att prata om det, bara svårt att förklara hur det kändes för mig. 

Vinnaren av helgens blogg!


Denna vecka vann Johanna med bloggen smokeyjoey. En jättesöt tjej som har många kloka ord att säga. Hon vågar prata om sin ångest och det ska hon ha cred för! Hon visar även en del bilder och verkar vara hur trevlig som helst (att bedöma på kommentarer på min blogg och sättet hon skriver.) Klicka på bilden för att kika in på Johannas blogg!

En kväll i TV-studion


Ikväll var som sagt jag & Sara på Bingolotto. Så himla mysigt och lite pirrigt. Tyvärr vann vi ingenting!


Här vinkar jag till er, kära bloggläsare! Hela programmet kan ni se här.


Jag, Sara och Jan Bylund! 😀

Bingolotto

20120401-175504.jpg
Just nu sitter jag i en tv-studio och väntar på att inspelningen till Bingolotto ska börja. Idag ska jag och Sara sitta i publiken så kl 19 får ni slå på sjuan så ska jag vinka till er. Jag sitter vid ett bord vid typ scenen 😉

Söndag


Idag har jag på mig en svartvit prickig klänning från Rut m fl. Den vita koftan är den från Cubus.

Haha, stackars Sara ringde mig för en stund sedan. Då stod hon på stationen och väntade på mig men jag var fortfarande hemma. Det brukar vara ordning med mig men idag hade jag tagit fel på tiden. Nu är hon på väg hem till mig istället och det ska bli så BÄST att få krama om henne och skratta som alltid! ♥
UPDATE: Nu ringde Sara igen. Hon hade hoppat på fel spårvagn och hamnat i en helt annan stadsdel. hihi stackarn!

Varför jag blev sjuk i en ätstörning

Igår fick jag en fråga om vad det var som fick mig att bli sjuk i ätstörningen. Egentligen vet jag inte till 100 procent, men jag har några teorier om varför som jag tänkte berätta om.

Strax innan jag började att konstra med maten, så mådde jag ganska bra. Hade inte skurit mig på flera månader och hade inte heller behövt vara inlagd på sjukhus på ett tag. Sen en dag så fick jag epilepsi och utsattes för hemska anfall som alltid slutade med ambulans och sjukhus. När jag fick diagnosen epilepsi behövde jag plötsligt ställa om mitt liv. Läs mer om det här. Hur som helst så blev jag deprimerad och började må sämre igen, men istället för att hantera det genom att skära mig (som jag alltid hanterat allt jobbigt innan), så började jag svälta mig själv istället. Sedan hittade jag träningen, men väldigt snabbt började jag träna hysteriskt mycket och tappade kontrollen fast att jag egentligen trodde att det var då jag hade kontroll. När jag fick min epilepsi så isolerade jag mig själv mycket, slutade träffa vänner och ville mest vara ifred för jag var så rädd att jag skulle få ett anfall. Men på gymmet vågade jag vara, det blev min frizon. Och när jag blev sjuk i ätstörningen tappade jag snabbt i vikt, någonting som triggade mig ännu mer, för såklart ville jag bli smal som många andra.

Anledningen till att jag slutade äta/tränade/kräktes istället för att skära mig som jag alltid gjort tidigare tror jag beror på att jag i denna period hade mycket kontakt med tjejer med ätstörningar. Jag tror faktiskt att det smittade av sig på mig, jag ville också bli smal. (menar såklart inte att det var dessa tjejers fel, verkligen inte. Alla har ett eget ansvar för sina handlingar)

En annan sak som påverkade detta mycket var att jag och Petter bestämde oss för att bli nyttiga. Vi skulle sluta äta godis, bli hälsosamma och gå ner nåt kilo sådär. Jag hade redan en del ätstörningstankar när vi skulle börja med detta, men det visste inte Petter om, så han såg det som en kul grej. (varken han eller jag behövde gå ner i vikt). Petter upptäckte sen att denna ”diet” hade gått alldeles för långt, men jag hade redan blivit väldigt sjuk på kort tid. Petter slutade ju såklart med ”dieten” så fort han upptäckte hur jag hade blivit, men det var för sent. jag var fast.

Sen får man inte glömma av att jag var emotionellt instabil redan under denna period, och ett självdestruktivt liv stod jag hand i hand med, så att jag bytte ut rakbladen till svält är väl den enkla förklaringen. Nu när jag börjat äta igen har jag ju gått tillbaka till rakbladen så ätstörningen har väl aldrig varit mitt ”huvudproblem” utan mer ett symptom på min Borderline.

en trevlig lördagskväll i svartvitt


Igår kväll kom min bror, min syster och hennes kille över på middag då jag och Petter hade lagat trerätters. Förutom att vi åt och drack en himla massa så spelade vi spel, satt och pratade länge och grabbarna spelade lite FIFA. 20:30 satt vi i mörkret och tänkte på isbjörnen Knut som skulle få leva lite längre om vi bara tänkte på miljön. Dock är ju Knut redan död, men nån annan isbjörn kanske mår bättre nu.. 😉 Släckte ni lamporna vid earth hour?

En himla trevlig kväll i alla fall. Och presenter och en fin orkidee fick jag och Petter också, tack tack tack! Nu står det disk i hela lägenheten så städning står på schemat!