Läkarbesök och regn inom mig


jessi91 @ instagram

Idag har jag varit på läkarbesök med mamma. Kanske det jobbigaste men mest givande besöket på länge. Det var en ny läkare, en bra sådan, hon kunde verkligen sig grej. Hon provocerade mig för att få en reaktion. Och reaktion fick hon, jag både grät och var arg på henne. Men vi slöt fred och nu i efterhand förstår jag varför hon gjorde som hon gjorde.

Nu är det i princip bestämt att jag ska bli inlagd igen. Läkaren skulle göra sin bedömning angående behandlingshem och hon tyckte precis som alla andra inom vården och soc: Det finns inget annat alternativ. Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen men jag är nog båda delarna. Jag är glad att jag ska få hjälp men så ledsen för att behöva lämna mitt liv här och flytta. Jag är så ledsen över att jag aldrig blir frisk och att jag åker in och ut på sjukhus år efter år.

Jag har också fått höra idag att jag måste vara i skick för att få komma in på ett vårdhem. Alltså, om jag fortsätter gå ner i vikt som jag gör nu finns det risk att jag hamnar på akuten innan jag är redo för ett behandlingshem. Läkaren vägde mig och det var ner ner ner. Ganska mycket ner. 10,2 kilo minus på bara några få veckor. Och akuten är det sista stället jag vill hamna på så jag önskar så innerligt att jag lyckas hålla mig på fötterna tills det är dags att läggas in.

Jag har också fått information om min medicin. Jag har under sju år provat de flesta antidepressiva mediciner utan resultat, och nu är det inte bara jag och min familj som är förbryllade utan också vården. De misstänker nu att jag tillhör en grupp (10%) som helt enkelt inte får effekt av mediciner. Antagligen stöter levern bort den antidepressiva medicinen i kombination med att min epilepsimedicin bryter ner den. Min Cymbalta ökades i alla fall till 120 mg men hoppet att det ska hjälpa mig är inte så stort.

Läkaren trodde också att jag lider av PTSD, Posttraumatiskt stressyndrom, en diagnos man kan få om man utsätts för ett trauma, något jag råkade ut för vid 13 års ålder, och det var i samband med det jag blev sjuk.

Sen ville läkaren kolla på mina nya skärsår och då hon tyckte att dem glipade för mycket blev jag ihop plåstrad och har nu åter igen bandage runt armen.

Jahapp, det var det läkarsamtalet. Jobbigt, bra och långt. 

Mitt svåraste beslut


Jag tvekar och tvivlar. Ringer till olika behandlingshem runt om i Sverige. Får information, möts att trevlig personal. Möten med soc och sjukvården. Kontakter från landstinget. Jag blir sämre för varje dag som går. Rädd för LPT, rädd för en sommar på sjukhus. Försöker leva varje dag så bra jag kan, njuter av sekunder av frihet då jag inom den närmsta tiden kommer bli inlagd. Hur, när och var vet jag inte än.

Jag har i alla fall hittat ett par behandlingshem som verkar bra och som det ser ut nu kommer jag flytta till Skåne eller Västervik. Känns så himla hemskt att behöva lämna mitt kära Göteborg, mina vänner, min familj, min lägenhet. Jag kommer tvingas lämna allting, men jag vet att det kommer finnas kvar om något/några år då jag blir utskriven och får komma hem igen. Men att fatta ett sånt här beslut är nog det svåraste och jobbigaste jag har gjort, och även om jag tänker på det dygnet runt har jag inte riktigt förstått att jag ska bli inlagd igen. Framför allt inte att jag ska bli inlagd så många mil ifrån mitt hem, och inte heller så länge. Den närmsta tiden kommer gå åt till att ta tåget fram och tillbaka genom Sverige för att göra studiebesök på de olika hemmen. Och förutom alla möten med myndigheter som väntar mig så ska jag försöka ha roligt. Njuta varje dag av att vara fri. Så fri man nu kan bli med alla tvång som hör sjukdomarna till.

En sommarlördag

Började morgonen med en promenad genom stan. Mötte upp mamma som kom med tåget och sen tog vi båten ut till Göteborgs södra skärgård. Min mamma är verkligen SÅ bäst. Jag älskar henne så mycket och är så glad att hon finns. Vi har både skrattat och pratat allvar då min sjukdomssituation är ganska kritisk nu. Men det får ni höra om en annan dag. Vi har fikat ute i solen och haft det så gött. När det blev kväll lämnade jag henne och stack vidare till min syster och Mattias för att grilla och ha det trevligt med dem, Sandra och Andreas. s å b r a l ö r d a g. Nu – BILDER!



Dagens outfit


Älskar leopardtights men är ändå så himla dålig på att använda dem. Kanske för att dem är trasiga? (upptäckte det nu när jag såg bilden, haha) Men det verkar vara så jäkla inne med trasiga tights att jag nog får följa det modet ikväll. Tjing!

afraid

Mina vänner är så rädda. Många tycker att jag borde lämna min lägenhet och hamna på sjukhus igen. Inte för att bli frisk, utan för att överleva. En mamma som är så himla rädd att jag ska skära för djupt igen, på fel ställe och bli liggandes. Kanske tar mitt liv slut där och då. Hon är så rädd om min kropp som inte får näring, så rädd för min epilepsi. Jag själv plågas av självskadetankar, men jag vågar inte just nu, orkar inte hamna på akuten igen. Jag är så rädd för mitt LPT som hänger över mig, så rädd för att socialens hot ska bli verklighet.

Förutom att jag och alla i min närhet är så rädda försöker jag fortsätta leva. Göra saker jag tycker om, andas och njuta av att vara hemma då jag är så himla rädd för att jag snart är inlåst igen.

ps. tack för alla jättefina ord ni gett mig. ♥

Dagens outfit


Transparent skjorta från Monki, shortsen är från H&M och skräpet har jag hittat på Ullared. Rosetten är köpt i någon liten affär här i Göteborg som jag inte vet namnet på.

En kväll på akuten


Innan jag visste ordet av fanns det blod överallt. Jag fattade inte vad som hade hänt, bara att det hade gått så himla fel. Kallsvettades och hamnade på golvet, hela min värld snurrade och av näringsbrist, chock och tappningen av mycket blod trodde jag att jag skulle svimma. Fick tag i telefonen, ringde sjukvårdsupplysningen som ansåg att jag skulle söka vård akut. Grät så jag skakade när jag med nöd och näppe lyckades ta mig till spårvagnen. Sen gick allt fort. Träffade en jättegullig sjuksköterska och hamnade på en sjukhusbrits. Läkaren kom kort därefter och lovade att han skulle laga mig igen. Fyrtiofem långa minuter med ångest, sprutor och nål och tråd. Nu är jag ihop sydd men lika trasig inom mig.

elva frågor gånger två

Ni vet den där 11-frågor som sprids kring bloggarna har jag nu blivit utmanad i två gånger från Celine, så nu är det nog dags för lite svar. men tråkmåns som jag är orkar jag inte utmana vidare. hehehe. Nu kör vi!

Om du fick ändra bara en enda sak i ditt liv (som varit) vad skulle det vara och varför?
Svar: Jag skulle valt att berätta för barnpsyk och mina föräldrar om det psykiska övergrepp som jag utsattes för när jag var 13 år. Om jag hade gjort det kanske jag hade kunnat få hjälp då och varit frisk idag… 

Om du plötsligt ärvde 1 miljon, men kravet var att du skänkte bort 800.000:- till 3 olika ställen, vilka ställen väljer du?
Svar: Jag hade skänkt till Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, föreningen Psykisk hälsa samt BRIS. 

Om du i ditt nästa liv skulle bli en möbel, viken vill du då bli? Motivera!
Svar: En säng. Den älskar ju alla!

Nämn 3 tv-serier jag bara måste se.
Svar: Sex and the city, desperate housewives & Scrubs.

Nämn 4 bloggar som står högt upp på din favoritlista.
Svar: niotillfem, Karolines Vintage, Retrolover och Bonjour Vintage.

Vilken färg föredrar du på dina kläder?
Svar: Mååånga! Svårt att säga. Men vilket mönster jag föredrar behöver jag nog inte svara på 😉 

Vilken bilmodell och färg vill du helst ha. Kravet är att alla i din familj (ej dina egna bröder, systrar föräldrar utan din partner och barn) får plats i bilen.
Svar: Helt ärligt, bilar är inte min grej. Men någon tuff sportbil hade ju varit najs. Jag vill i alla fall ha en silverfärgad, svart eller vit bil.

Om du vill åka på billig semester i Sverige med din familj, vart åker du då och varför?
Svar: SKÅNE! Jag älskar Skåne. Har varit där mycket under min uppväxt och det är nog mina bästa semestrar. Ett favoritställe är Åhus eller Ystad.

Mjölk eller Cola?
Svar: Cola, lätt! Mjölk är det äckligaste jag vet i hela världen. 

Vad för tävlingar vill du helst se i min blogg? Vad vil du kunna vinna?
Svar: Jag är inte så mycket för att tävla, men en enkel med 3 miljoner i vinst hade inte vart fel 😉

Loppisar eller Ikea?
Svar: Jag älskar loppisar men är väldigt dålig på att handla där. Men jag gillar mest att köpa kläder second hand, möbler blir det nog mer på IKEA.

Vad har du haft för djur, har du några nu, vad?
Svar: Nepp, har aldrig haft djur då mina föräldrar är pälsallergiska. Men jag tog hand om en häst för ett par år sedan och det var det bästa jag visste. Nu drömmer jag om en liten kissekatt!

Varför började just du att blogga?
Svar: Jag insåg att jag hade ett viktigt ämne att prata om, och sen gjorde jag det nog mycket för att skriva av mig. Jag får så himla mycket fin respons från er läsare och att kunna hjälpa andra med liknande problem är så himla underbart.

Har du syskon?
Svar: Ja, två stycken som är världens bästa. En bror och en syster och båda är äldre än mig. 

Vad gör du om dagarna, jobbar?
Svar: Jag är sjukskriven och kommer vara under lång tid framöver. Vissa dagar är jag på ett aktivitetshus för psykiskt sjuka, sen träffar jag mina boendestödjare mycket. Jag försöker träffa vänner så mycket jag orkar och sen vilar jag mig en hel del också.

Har du åkt ambulans någon gång?
Svar: Ja, en gång. När jag fick mitt andra epilepsianfall åkte jag in akut med ambulans. 


trött tjej på sjukan en gång i tiden.

Har du legat inlagd på sjukhus, varför? Har du exempelvis opererats? Berätta.
Svar: Alldeles för många gånger. Jag har tyvärr tappat räkningen men mest har det varit för mina psykiska sjukdomar. Sen har jag blivit inlagd i samband med epilepsin och när jag var liten opererades jag för ett bråck.

Har du gått på dagis, lekis eller hos dagmamma?
Svar: Inget av det faktiskt. Mina föräldrar jobbade i skift när jag var liten så mamma eller pappa var alltid hemma med mig och mina syskon innan jag började förskolan.

Hur hanterar du värmen som är sommartid?
Svar: Jag njuter! Jag gillar värmen, att sitta på uteserveringar, bada, sola och hänga i parker. Jag gick dock inte att sova när det är varmt.

Bor du så som du vill bo, om inte, hur vill du bo?
Svar: Så som jag bor nu, vill jag bo just nu. Trivs super i min lägenhet. I framtiden vill jag dock ha ett hus vid havet. 

Vad har du för planer för det kommande året?
Svar: Inga roliga planer alls. Som det ser ut nu blir det sjukhus & behandlingshem. 

Vem har bestämt/påverkat vad du har för porslin hemma i ditt skåp?
Svar: Jag!! 😀 

Möte hos soc


Började dagen med möte hos soc. Jag träffade mina boendestödjare tillsammans med en ny kvinna. Hon har jobbat på behandlingshem och olika sjukhusavdelningar under lång tid och har väldigt bra erfarenhet av både ätstörningar, borderline och självskadebeteenden. Just nu jobbar hon med missbruk så egentligen ingår inte jag i hennes arbete men tanken är att vi ska höras och ses någon gång ibland. Hon var väldigt bra, och förstod mig på ett helt nytt sätt. Åter igen pratades det om tvångsvård men då jag nu gått med på att bli inlagd på behandlingshem så slipper jag förhoppningsvis detta… Men det beror väl lite på min viktnedgång, hur fort det går och hur illa det blir. Och sen beror det ju på hur snabbt socialen/sjukvården hittar ett behandlingshem för mig. Det känns ändå bra att jag gått med på det, för ett par dagar sedan var jag så tvärsäker på att jag aldrig skulle acceptera det, men samtidigt, vad har jag för val? Soc pratade med mig om det idag igen. Vägrar jag vård så kommer jag få ett LPT på mig och det vill jag verkligen inte. Så okej, inlagd frivilligt kommer jag väl bli igen, men ALDRIG på ett ”vanligt” sjukhus.

Nu ska jag baka kladdkaka och laga mat för ikväll kommer Petter hit och det ska bli så himla skönt.