Den jobbigaste tiden i mitt liv var inte värt något

Vågen visar nu samma siffror som den gjorde den dagen jag blev inlagd på avd 336. Sedan väntade månader på slutenvården och dagvården. Varje litet gram som jag tvingades gå upp var en kamp, men jag lyckades. Nu känns det som att dem sju månaderna är helt bortkastade.

11 reaktion på “Den jobbigaste tiden i mitt liv var inte värt något

  1. Ingenting man gör är bortkastat. Du lär dig av varenda sak du gör, varenda utmaning. Du kommer klara dig ur detta, bara du inser att du är starkare än vad du tror. Du måste låta logik övervinna känsla, då trillar poletten ner och du inser att ”må bra” är bättre än ”va smal”. Säger inte att det är en enkel väg, och trots att jag inte känner dig så stöttar jag dig!

    Att vara vacker (och frisk) på insidan är viktigare än vad som syns i spegeln.

    Maila gärna om du vill ha någon att prata med, jag har gått i terapi i 7 år, varit på botten men nu är jag äntligen uppe och frisk. Jag tål allt du skriver, om du nu vill skriva med någon du inte känner. Det kan vara bra det också.

    <3

  2. Jag har följt din blogg, jämt. Och jag vet vilken kamp du har haft. Jag har själv anorexi och varit deprimerad. Men jag klarade mig ut ur det, efter några bakslag. Men även om jag fick bakslag och gick ner i allt igen så hade jag ändå lärt mig saker på vägen. Jag tror att du har lärt dig mycket om dig själv och sjukdomen under den här tiden. Du kom nästan in i mål, och med den erfarenheten du fick så kan du denna gången klara dig helt i mål. Jag tror på dig. Vem vill leva i anorexi? Ingen. Därför kämpar vi oss ur det! Och även om bakslag kommer så betyder inte det att vi inte har en chans att bli friska längre, nej, vi, du har fortfarande en chans att bli frisk. Kämpa!!!! (även om jag vet att det kan vara svårt)

    Hoppas jag skrev några bra ord till dig… försökte iallafall.. Kram på dig!!!

  3. Låter som att du har det rätt tufft just nu, in på min blogg och läs om du inte vill känna dig ensam eller mejla mig om du vill ha nån att snacka med :) kram

  4. De är INTE bortkastade!
    Du kommer att öka igen, kroppen gör så ibland, även om man inte vill.
    Du vet ju att det egentligen är värt det!
    Kämpa!

  5. Det är inte bortkastat. Nu har du ett kvitto på att du kan bli bättre, så du vet att du gjort det en gång och därmed kan du göra det en gång till.

  6. Det är inte bortkastas, även om det känns så. Men något har du lärt dig av den perioden och något bidrar den med, den formar dig, och även om du inte känner just nu att du lärt dig något… så ser du det kanske om ett år eller så. Det gäller bara att fortsätta kämpa även när det känns som tyngst. Jag tror på dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>