Instagram november

Imorgon är det första december så jag tycker att vi tar en liten titt på min Instagram vad som har hänt i november!

Jag började månaden med att bli friskförklarad från anorexin, wiiiho! Sedan har jag gått i lösögonfransar ibland.

Vi hade en väldigt misslyckad halloweenfest på behandlingshemmet och jag gick i mycket smink den kvällen!

Jag har frusit i mina tunna strumpbyxor och så har jag läst nästan varje dag.

Jag har rymt till krogen (förlåt mamma och pappa när ni läser detta) och så har jag klättrat ut genom fönstret när jag varit röksugen de nätter jag inte har kunnat sova.

Jag har sytt och så har jag tittat på sista säsongen av desperate housewives.

Jag har blivit allergisk mot min älskling men gosat lite med honom ändå!

Jag har varit kreativ och gjort om min anslagstavla till en fotovägg och så har jag haft väldigt jobbiga dagar.

Jag har börjat skriva tre positiva saker med dagen och sedan har vi varit och bowlat.

Jag har gjort min tredje piercing och kommit på världens bästa julklapp!

Jag har shoppat på tok för mycket!

Jag har gått från röd/svart hår till orange, gul/vitt och rosa.

Jag har fått min första ”permis”, druckit kaffe ute strax innan december och samma dag som första snön kom, sedan har jag precis bokat biljetter till Göteborg då jag satsar på att få fira jul hos mamma & pappa.

 

Det har varit en ganska bra månad även om vissa stunder har varit hemska. Nu ser jag fram emot december och allt som den månaden innebär!

Att vara en före detta anorektiker och älska sin kropp

Jag avskyr inte min kropp. Jag älskar den just nu. Jag har fått kurvor, muskler. Jag mår bra av att ha storlek 38. Jag tycker på riktigt att jag är fin nu. Vissa delar av min kropp är lite ”rundare”, men jag passar i det. Bilden ovanför är tagen ganska nyligen. Bilderna här nere är tagna lite då och då men hela tiden har jag varit sjuk i anorexi. Jag är så glad för att jag inte ser ut sådär längre. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli någon som tyckte om medium och lite breda överarmar, men vet ni? Jag är nöjd nu, mer nöjd än vad jag var när jag vägde som minst. När man är sjuk i anorexi så spelar det ingen roll hur mycket man går ner i vikt, man kommer aldrig bli nöjd ändå. Därför är det så viktigt att man får hjälp med att förändra synen på sig själv.

 

Dagens outfit och framsteg

Såhär har jag sett ut idag! En oversize-skjorta från Tradera, hatten från H&M och hängsleshortsen från Monki.

Idag har jag haft en speciell dag. Efter tre månader tillsammans med personal fick jag idag min första ”permis”. Jag tog bussen SJÄLV till stan och gick i affärer och drack kaffe ute i höst/vinter-rusket. När man är inlagd uppskattar man varje liten sak som är lika med frihet. När jag i tre månader inte har varit själv så var detta en fantastisk känsla. Bara en sån sak att åka buss blev stor för mig, en grej som många gör varje dag. Det gick hur bra som helst att vara själv. Jag har varit nervös över att jag skulle köpa rakblad eller hämta mina mediciner på apoteket, men när jag var själv på stan så fanns det knappt i mina tankar. Så jag gick där och njöt, tittade på människor, shoppade lite och drack en efterlängtad cappuccino. Nu ska jag fortsätta få små korta permissioner varje vecka så att jag klarar av att åka till mamma och pappa och fira jul. Att sitta här och äta köttbullar då känns som en mardröm. Ibland är allt så himla jobbigt men jag går verkligen framåt. Jag utvecklas och blir friskare för varje dag som går. Livet kan vara så fint och idag känner jag mig så tacksam för att jag inte har dött när jag har försökt och hamnat på sjukhus. Tack kroppen, tack psyket och tack mitt hjärta för att du har orkat all svält och alla överdoser.

Tisdag

Såhär ser jag ut idag! Jag är så GRYMT nöjd med mitt hår. Hatten, linnet och shortsen kommer från H&M. Koftan från Cubus och skorna från Skopunkten. Nu har jag precis kommit hem från Hässleholm. Har varit där ett par timmar med min kontaktperson. Vi gick i affärer och åt lunch, mysigt och så himlans skönt att lämna behandlingshemmet en stund.

New Jessica

I helgen har jag både gjort en ny piercing och färgat håret ganska rejält 😉

Det bästa med att må dåligt är att man uppskattat varje sekund som man mår bra

Hello friends. Nu har det ekat tomt här ett tag. Jag har haft en rätt så jobbig vecka här på behandlingshemmet. Har hamnat i bråk, igen. Blivit triggad och hållit på att gå under av självskadetankar. Men jag har överlevt det också utan att ha skadat mig. Jag har gråtit och varit så arg och trött och ledsen på min situation. Idag lyckades jag inte ta mig upp från sängen förens på eftermiddagen. Allt är så förvirrande och konstigt, men jag försöker verkligen att stå ut och hålla fast vid det positiva. Man måste få hamna i svackor, bara man tar sig upp igen. Sedan har jag sovit kasst hela veckan, vilket säkert också har påverkat mitt mående negativt. Jag har i alla fall börjat med en himla bra sak. Varje kväll skriver jag upp tre positiva saker med dagen, och trots att det ibland inte känns som att det har varit en enda bra sak, så kommer man tillslut på saker som faktiskt varit bra. Ibland stora saker, ibland små. Det är så viktigt att försöka se saker från den ljusa sidan, att försöka hålla fast vid det som är bra. Jag har under alla år som sjuk varit ganska negativ även om jag utåt sett har verkat vara en positiv tjej, därför försöker jag nu bryta min negativa syn på saker, vilket jag tror har en stor betydelse för ett bättre mående och ett tillfrisknande. Så, att skriva ner tre bra saker med dagen varje kväll är verkligen något att rekommendera. Trots att mitt mående går upp och ner som världens värsta berg- och dalbana så försöker jag hålla fast vid varje sekund som är bra. För det bästa med att må dåligt är att man uppskattar varje stund som man faktiskt mår bra och skrattar.

Nu ska jag fortsätta titta på sista säsongen av desperate housewives som jag äntligen har köpt. Det är min tröst just nu när allt känns lite tyngre. Hoppas ni mår bra, kram. ♥

Vem är jag utan min sjukdom?

[videofyme id=”680672″ class=”aligncenter”]

Idag pratar jag om det där som jag tror många känner men som knappt är acceptabelt att känna – Jag vågar/vill inte bli frisk. Det är viktigt att prata om det där som är jobbigt, då inser man att det är okej att känna och du är inte ensam. I slutet berättar jag också vad jag har beslutat angående chatthjälpen.

Chatthjälp?

Hej vänner. Jag fick en idé precis. Jag får en hel del mejl från er där ni behöver stöd och har frågor kring olika sjukdomar och problem. Jag blev nu sugen på att starta en chatthjälp, där jag vid någon tidpunkt i veckan kommer finnas tillgänglig på en chatt och där ni då kan prata med mig om jobbiga saker. Min tanke är ju att det ska finnas till för er som mår dåligt och behöver stöd. Men först vill jag veta om ni skulle tycka att det vore något vettigt eller tycker ni att det går lika bra att mejla?

Kram ♥

Lördag

Såhär ser jag ut idag. Har precis varit iväg och bowlat med de andra tjejerna och personal. Kul att äntligen göra nåt då vi annars bara brukar hänga framför teven hela helgerna. Ikväll blir det kycklingtacos och skräckfilm, och såklart massa godis. Hejsvejs.

Frågor om behandlingshemmet

Det har dykt upp lite frågor kring mitt liv på behandlingshemmet som ni ska få svar på!

Får din familj och dina vänner hälsa på?
Både ja och nej. Mina vänner får inte komma än då jag är för instabil. Jag får ta emot besök från familjen men som det känns nu enligt mig och personalen så är jag fortfarande i för dåligt skick för att orka. Min familj kommer eventuellt nästa helg, men vi får se hur jag mår och vad jag orkar med.

När får du åka och hälsa på dina närstående?
Just nu kämpar jag för att få komma hem till jul. Det är mitt mål och jag hoppas verkligen att jag ska vara tillräckligt stark för att klara av det. Att sitta här på julafton och äta köttbullar känns som en mardröm.

Kostar det att bo på behandlingshem?
En del behandlingshem kostar som ett sjukhus, det vill säga 80 kronor om dagen. (kan säkert kosta mer/mindre på olika ställen). Behandlingshemmet jag bor på är ”gratis”. För mig är det gratis men jävligt dyrt för mitt landsting.

Får du pengar till nöjen eller ingår det i behandlingshemmet?
Vissa som bor här får veckopeng. Totalt brukar man få 1500 kronor i månaden för ALLA utgifter. (dvs: cigaretter, hygienartiklar, godis etc etc.) Då jag har aktivitetsersättning från försäkringskassan så får jag inga pengar för egna nöjen. Däremot betalar behandlingshemmet om vi bowlar, äter lunch ute tillsammans etc.

Är man verkligen inlagd på ett behandlingshem? Jag har känslan av att man mer frivilligt väljer att ”bo” där.
Ja, jag anser att man är inlagd. Det är dygnet runt vård och långt ifrån alla som är på behandlingshem är här frivilligt. Många är placerade både genom LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård) och LVU (lagen om vård av unga).

Vad gillar Jessica?

Idag ska ni få höra lite om vad den friska Jessica tycker om. Dels för att ni har berättat att ni vill det, dels för att jag har tänkt på det idag likaväl som jag behöver påminna mig om det. Så, nu kör vi ett sjukdomsfritt inlägg och bara massa saker som jag tycker om!

Jag älskar att läsa!
Jag läser varje kväll, annars kan jag inte sova. Just nu håller jag på med en av Henning Mankells böcker. Jag läser helst svenska deckare eller självbiografier. Min favoritförfattare är Lotta Thell!

Jag ser på film varje dag!
Jag har blivit lite av en skräckisnörd. Annars gillar jag verklighetsbaserade filmer eller komedier. Action och pang pang filmer är inget för mig (förutom första och andra Taken som är så bra!). Mina absoluta favoritfilmer är alla svenska kriminalare som Beck, Wallander och Johan Falk.

Jag lyssnar mycket på musik!
Kent är mina gudar. Kent är bäst på alla plan. Även här gillar jag svenskt. Förutom Kent lyssnar jag på Winnerbäck, Melissa Horn, Håkan Hellström etc.

Jag är inte så mycket för att titta på teve…
… men när jag gör det gillar jag bland annat program som Efterlyst, Ensam mamma söker, Desperate housewives, Scrubs och Djurakuten.

Jag älskar prickar och rosetter!
Men det visste ni väl redan? Jag tycker det är jätteroligt att göra mig i ordning med kläder, smink och accessoarer. Som jag sagt innan så har jag ju hittat min stil och jag trivs så bra med den.

Jag tycker om djur!
Speciellt katter. Tyvärr har jag nu blivit kattallergisk och det känns skit såklart. Men snart ska jag få allergimedicin så jag hoppas att det ska bli bra trots allt.

Jag drömmer om att jobba med människor!
För att vara exakt så vill jag bli sjuksköterska och jobba på sjukhus. I framtiden SKA jag också hjälpa människor med psykisk ohälsa på ett eller annat sätt.

Andra saker som jag gillar är havet, mumin, peter-pan kragar, parkhäng, god mat, åka skidor, shoppa, konserter, hjälpa människor, skriva, skratta, fika och såklart tusen saker till. I grund och botten är jag en glad och sprallig tjej som mår bra av fina människor.

En glad Jessica en underbar sommardag för ett par år sedan i väntan på Winnerbäck och Melissa Horn.

tre frågor och lika många svar

Det har dykt upp tre frågor från personer som inte lämnat mejl- eller bloggadress så det får bli svar såhär! Jag får in en hel del tips på vad ni vill läsa om i min blogg, och det är jättekul, så om ni vet med er att ni gett ett förslag på vad ni vill att jag ska berätta om så kommer det ett inlägg om det inom kort.

Först undrar en person om min sjukgymnast på avd 336 & 339 hette Jennie eller Karin?
Jag hade Jennie i individuell sjukgymnastik och i grupp hade vi både Jennie och Karin. Jennie åkte dock på semester när jag gick på dagvården så då hade jag Karin en del individuellt också.

Sedan undrar en annan vem Marcus är?
Jag har berättat om det här. Men kort och gott är han min stöttepelare. Han var lärare på min gymnasieskola och det var då jag träffade honom. Han fick reda på hur jag mådde och stöttade mig väldigt mycket, och gör än idag. Det finns ingen jag litar på lika mycket, och så länge han finns kvar så klarar jag allt, så vet jag att det är. Förutom att man alltid kan ringa till honom så har har kommit och hälsat på mig flera gånger när jag legat på sjukhus. Han är bäst helt enkelt!

Sista frågan är om jag fick betala någonting när jag fick hjälp på vuxenpsykiatrin (öppenvård)?
Nej, eller, det kostar som vilket besök inom vården som helst. I Västra Götaland är det 100 kronor per gång och 300 kronor för ett läkarbesök. (Vet inte om det är exakt samma priser i alla län, men runt där omkring). När man kommit upp i ett visst belopp (Tror det är runt 1000 kronor) så får man frikort i ett år.

Vad som hände med min psykolog på BUP

[videofyme id=”673363″ class=”aligncenter”]

 

I mitt videoinlägg om min tid på BUPs slutenvård nämnde jag att det hände något konstigt med min psykolog, och flera av er blev nyfikna och undrade vad som hade hänt så idag berättar jag om det! Kram och hoppas ni har en fin helg. Här är det tråkigt som as, hehe.

Dagens outfit

Såhär har jag sett ut idag! Tröjan kommer från Lindex, hängsleshortsen från Monki, strumporna från Ullared, väskan från H&M och skorna från Skopunkten!

Avd 336

[videofyme id=”670334″ class=”aligncenter”]

 

Efter mitt inlägg om när jag blev inlagd på BUPs slutenvård ville ni även höra om mina andra inläggningar på sjukhus. Jag berättar bara lite kort om alla gånger på vuxenpsykiatrin men berättar lite mer om avd 336, den slutna anorexi- och bulimiavdelningen efter ett önskemål från en läsare. Ni kan ju också läsa mer om hur jag haft det på olika sjukhusavdelningar i kategorierna till höger. avd 81, 82 och 86 är vuxenpsykiatrin och avd 336 och 339 är på anorexi- och bulimi.

Måltiderna på behandlingshemmet

Jag fick lite frågor som handlar om hur måltiderna på behandlingshemmet fungerar, om jag får äta när jag vill, om jag får hoppa över måltider, om vi äter tillsammans och vad jag äter på en dag etc, så jag tänkte att jag skulle berätta lite om det.

Som sagt så äter jag inte efter matschema längre men jag får inte gå och äta när jag är sugen på något, men detta handlar inte om ätstörningen utan det är en regel behandlingshemmet har som gäller alla. Mat serveras sex gånger om dagen och det är då man ska komma till matsalen och äta. Vi äter alltid tillsammans personal och patienter. Vi får frukost 8:30, mellanmål (frukt) klockan klockan 10, lunch klockan 12, fika 14:30, middag 17:30 och kvällsmat 20:45. Men det finns alltid frukt framme som man kan ta fritt.

Jag får hoppa över måltider om jag vill, men personalen uppmanar mig alltid till att äta. Och det gör jag, verkligen. Ibland hoppar jag över nåt mellanmål om jag inte är hungrig eller sugen, och det är helt okej för personalen. Vissa dagar är jag jättehungrig och äter mer, vissa dagar är jag inte lika sugen och äter därför mindre, precis som vilken frisk människa som helst.

Jag äter lite olika varje dag men jag ska ge er lite exempel på vad jag äter på en dag:
Till frukost äter jag antingen två mackor med smör och pålägg och 1-2 glas juice eller 1 macka med smör och pålägg, 1-2 glas juice samt yoghurt med flingor.

Klockan 10 är det fruktstund, hehe. Då äter jag alltid två frukter för att jag brukar vara hungrig.

Till lunch äter jag en portion lagad mat. Är det mat jag inte tycker om t.ex kokt potatis så äter jag alltid knäckebröd till och tar mindre potatis. Det är så himla skönt att kunna äta som en frisk människa och inte behöva äta tre potatisar om man inte gillar det.

Fikat på eftermiddagen brukar vara antingen fikabröd eller skorpor, kex mm.

Middagen är som lunchen.

Till kvällsmat varierar det mycket vad jag äter, det beror helt på hur hungrig jag är. Ibland har jag ätit godis mellan middagen och kvällsmaten och då skippar jag kvällsmat, ibland äter jag både godis och kvällsmat. Ett exempel på vad jag äter till kvällsmat är i alla fall två mackor med smör och pålägg eller yoghurt med flingor.

Kom nu ihåg att detta inte är ett matschema och är Du inte frisk så ska du absolut inte hoppa över något mål här och var som jag kan göra. Jag kan göra det utan problem på grund utav att jag är frisk och normalviktig.

Jag vid behandlingshemmets matsalsbord. Bilden är tagen i söndags efter fikat.

När jag blev inlagd på BUPs slutenvård

[videofyme id=”667702″ class=”aligncenter”]
Idag berättar jag lite om när jag blev inlagd på BUPs slutna avdelning. Varför jag blev inlagd, lite hur det gick till, vad man gör på avdelningen och sådär. En läsare ville gärna höra om detta! Insåg nu att en video på videofy me bara kan vara 10 minuter så lite av slutet på filmen försvann, men jag säger inget viktigt 😉 Kram ♥

Frågor och svar om anorexin

Fick några frågor kring anorexin som jag tänkte ge svar på.

1. Tänker du inte alls på vad mat innehåller och hur många kalorier det är i sakerna du äter?
Svar: Jag tänker nästan aldrig på vad mat innehåller, längre. På behandlingshemmet är de emot lightprodukter så här är det allt med normal fetthalt. Ibland tänker jag på det, men är så frisk att jag inte bryr mig. Eftersom jag, precis som många andra med anorexi, vet hur många kalorier det är i ALLT, så finns ju det med i vardagen då och då. Men jag blir inte rädd för att jag vet hur många kalorier jag fick i mig av den där godispåsen. Jag räknar verkligen inte kalorier längre, det är bara jobbigt och jävligt tråkigt. Men jag VET att jag ibland får i mig mer än 2000 kcal, och ibland mindre, av olika anledningar. (inga ätstörda sådana). Men jag bryr mig inte alls hur mycket jag får i mig. Jag äter som jag gjorde innan jag blev sjuk. Antagligen mer dessutom. Innan jag blev sjuk åt jag nästan aldrig mellanmål, det gör jag nu. Inte för att jag måste utan för att jag är hungrig. Men nästan ingenting skrämmer mig längre. Ibland kan jag vara lite smått rädd för att jag ska bli överviktig för att jag äter godis varje dag, men jag tror att jag kommer hitta en bra balans på allt faktiskt. Men jag måste ge det lite tid.

2. Tycker du att det är jobbigt att äta alla måltider?
Svar: Nej, verkligen inte. Jag är hungrig nästan hela tiden, men jag vet att det kommer jämna ut sig när kroppen har vant sig fullt vid att få näring. En vanlig dag äter jag frukost, mellanmål, lunch, fika, middag, kvällsmat och godis. (haha ja, jag äter godis typ varje dag). Vissa dagar är jag mer hungrig och andra mindre så jag anpassar mina portionsstorlekar efter det, precis som en frisk person gör. Är man hungrig tar man mat flera gånger, är man inte så hungrig tar man bara en. Jag äter ju helt på ”fri hand” nu, följer inget matschema alls. Och nej, jag äter inte tre kokta potatisar som man ska enligt ett matschema, men det är för att jag inte gillar kokt potatis. Då tar jag hellre extra kött etc, knäckebröd eller frukt till. Och sen massa godis på det, såklart. 😉 Och det är så förbannat skönt att inte äta efter schemat. Nu när jag lämnat det bakom mig är jag frisk på riktigt. Jag är väl medveten om att det är ett måste att ha matschema vid behandling för ätstörningar, men jag har alltid känt att det är sjukt att äta efter ett papper. Jag har enda sedan jag blev sjuk längtat efter att äta som jag gjorde innan jag blev sjuk, att inte ens tänka, bara äta som man vill, och det gör jag nu. Och vet ni? Jag trodde ALDRIG att jag skulle kunna göra det igen. Förra året när jag satt på avd 336 och grät så trodde jag mig veta att jag aldrig skulle kunna bli så frisk, men det går. Jag lovar er.

3. Hur gjorde du för att inte bara gå emot sjukdomen utan också trivas?
Svar: Jag önskar av hela mitt hjärta att det fanns ett enkelt svar på detta, att jag hade världens bästa tips att ge er, men jag har tyvärr inte det. Jag tänker så det knakar på vad det är som gjort mig nöjd, och jag ska ge er mina tankar, men det finns som sagt inget självklart svar.

Den största anledningen är nog att jag just nu förknippar undervikt med ett helvete. Svält, ångest, tvångstankar, hot om LPT, dagar som bara handlar om att räkna kalorier, ljuga, träna. Och dit vill jag inte alls, verkligen inte, därför vill jag heller inte gå ner i vikt och lämna normalvikten jag har nu. Jag vill ha en frisk vikt, en kropp som fungerar, jag vill kunna äta allt utan ångest, jag vill kunna njuta av mat, äta godis, fika. Jag vill inte slösa bort mitt liv på fler timmar av träning (då jag hatar att träna). Jag vill vara vacker, och det är jag inte när jag är underviktig. När jag gick ner så mycket i somras var det aldrig någon som längre sa att jag var fin. Jag fick nästan damp när jag la ut en bild på mig själv på instagram och ALLA bara påpekade min vikt. Jag fattar verkligen att alla, och ni, bara brydde er, men hur kul är det att alla bara ”tjatar” om min vikt och mina spagettiben? Nu får jag SÅ många kommentarer att jag är vacker, har fin klädstil etc, och det gör mig så glad. Jag är nöjd med mitt utseende, jag har hittat min stil, nåt som är jag, och jag är inte en anorektiker. Jag är Jessica som älskar rosetter, peter-pan kragar och prickar 😉 Så att jag har hittat min stil har nog också en stor påverkan på att jag är nöjd som jag är.

Sedan vill jag inte tillbaka för att jag vet att jag har blivit en stor förebild för många av er. Det finns ingenting som jag blir lika glad för som era fina ord, kan inte ens förstå att många därute ser upp till MIG!!! Jag har nu bevisat för er att man kan bli frisk från anorexia, och jag ska också bevisa att jag aldrig ska insjukna i den sjukdomen igen.

Puss, ni är bäst! Och bara så ni vet så dricker jag nu VANLIG läsk och det går hur bra som helst! 

Svar på tal

Fick en kommentar på mitt inlägg om varför jag blev sjuk som jag kände att jag måste svara på.

Först och främst, varför jämföra vad man gått igenom och vem som har haft det jobbigast? Sedan, självklart är jag inte sjuk ENBART för de psykiska övergrepp jag utsattes för, men det var den utlösande faktorn. Alla som lider av psykiska sjukdomar har inte värsta anledningen, man kan insjukna ändå. Precis som man kan bli sjuk i cancer.

Jag tror inte alls att du är starkare än mig på grund utav att jag blev sjuk och inte du. Var tacksam istället för att du slipper ligga på sjukhus eller behandlingshem. Du har nog klarat dig väldigt bra med din bakgrund, och det glädjer mig, på riktigt, för jag tvivlar inte en sekund på att du inte har haft det jobbigt. Men säg inte att jag är svag som blev sjuk. 

Att bli utsatt för ett övergrepp

[videofyme id=”666294″ class=”aligncenter”]
Jag har fått lite frågor om varför jag blev sjuk, och idag berättar jag lite kort hur allting började. Jag blev utsatt för ett brott, jag blev utsatt för psykiska övergrepp vilket ledde till att jag började må dåligt.

Dagens

Idag är allt utom skorna och strumporna från H&M. Skorna kommer från Skopunkten (som ni borde veta vid det här laget), strumporna kommer från nån affär i Kristianstad som jag inte vet vad den heter.

Ps. tack för alla fina gratulationer för att jag blivit friskförklarad från anorexin. Jag firade igår genom att fika flera gånger och äta godis. Så himla bra. 

Friskförklarad från anorexi

Idag är det lyckans dag! Jag är nu friskförklarad från min anorexi. Det är slut nu, på riktigt. Jag är frisk från ätstörningen både i hjärnan och på mina papper. Det känns så himla häftigt och underbart. Jag tog upp med läkaren imorse att jag ville bli av med diagnosen, och han gick med på det då jag inte uppfyller kraven för varken anorexi eller ätstörning UNS längre. Men om jag blev sämre skulle jag få tillbaka diagnosen, men vet ni? Det kommer jag inte att bli. Min resa med anorexi har egentligen varit ganska kort. Bara ett och ett halvt år har jag levt med sjukdomen, men trots det har jag varit på fyra olika sjukhusavdelningar på grund utav min ätstörning. Det har hänt mycket, jag har upplevt fruktansvärda stunder och långa perioder på slutna avdelningar. Men tillslut så tog jag mig ur anoreximonstret och är nu frisk. Jag är så glad!!

Ps. så himla konstigt att jag idag för ett år sedan blev inlagd på avd 336, den slutna anorexi- och bulimiavdelningen. Exakt ett år senare blir jag friskförklarad! Så häftigt! 

Fyra bilder från mina sjukhusvistelser på grund utav anorexin.