Vem är jag utan min sjukdom?

[videofyme id=”680672″ class=”aligncenter”]

Idag pratar jag om det där som jag tror många känner men som knappt är acceptabelt att känna – Jag vågar/vill inte bli frisk. Det är viktigt att prata om det där som är jobbigt, då inser man att det är okej att känna och du är inte ensam. I slutet berättar jag också vad jag har beslutat angående chatthjälpen.

9 reaktion på “Vem är jag utan min sjukdom?

  1. Jag trodde att jag var i princip ensam om att känna så här… Jag har skämts så oerhört mycket över dessa känslor, och känt mig som en bortskämd snorunge. Men på senare tid har jag insett att dessa ”jag vill inte bli frisk” ingår i ens sjukdomsbild och att det inte är något att skämmas över. Det bästa är nog att prata om dem, så att man lättare kan förstå varför man känner på det sättet!
    Tack för att du tog upp detta, kram <3

  2. Hej ! Jag har följt din blogg sen början av det här året, men aldrig skrivit till dig, har även lagt till din sida på facebook.

    Jag tycker jätte mycket om dina inlägg , och tycker det är kul att du har börjat vidio blogga och tagit upp massa viktiga saker.

    Av allt det du har berättat om dig själv i bloggen och som du har skrivit så verkar du vara en väldigt snäll , omtänksam och stark tjej som vill hjälpa alla runt omkring dig som mår dåligt :)

    Ville bara säga att jag tycker du är jätte bra. Kram .. Madeleine

  3. Åh, detta har jag tänkt mycket på. Särskilt när jag var som sjukast. hela min identitet låg i sjukdomen, att vara stammis på psyk och ortopedakuten och mava var det enda jag kände till. jag var livrädd för att lämna patientrollen och gå tillbaka till ett normalt liv. men nu när jag mår mycket bättre har jag lite distans till det hela. jag känner att jag vill aldrig tillbaka dit igen, vill aldrig tillbaka till mörkret.

  4. @ ghost, samma här.. när jag lyckades ta mig ur en fobi som gjorde att jag inte kunde äta så kände jag mig tom och orolig när det var borta.. jag tänkte, ska det kännas så här lätt nu? o så var jag rädd att det skulle komma tillbaka för jag tänkte på det…

  5. och kompisar kunde säga, men jag blev så himla glad när jag tog mig ur min depression elr vad det var, för det var så hemskt! det ficvk mig att känna mig hemsk :S

  6. Vilket otroligt bra inlägg. Vad du är duktig som kan sitta sådär och prata framför kameran. Du pratar så bra utan att staka dig, utan att vifta med armarna, utan att fylla ut texten med en massa ”hmmm” och ”vad var det nu jag skulle säga?” och tramsigt fnitter som jag skulle göra.
    Otroligt informativt. DU är inte bara stark, du är skitduktig på att informera också.
    SÅÅÅÅÅ bra blogginlägg. Djupt impad är jag!

  7. Hej. Jag tänkte bara berätta att jag tycker du är en förebild som skriver så öppet och låter andra ta del av det du lärt dig. Jag har skrivit ett inlägg där jag nämner dig. Det är verkligen inget ge-mig-mer-läsare men OM du VILL får du gärna dela det. Jag ville bara säga det att du hjälpen andra och jag ser upp till det =)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>