13 reaktion på “Frågestund!

  1. Har du några tips för hur man kan lära sig att tycka om sin kropp? Jag håller på att bli frisk från anorexi men jag har så himla svårt att uppskatta min kropp..

  2. 1. Om du kunde ändra på något i ditt liv (någon händelse, något du gjort osv), skulle du göra det och vad skulle det vara?

    2. Hur känner du för det här med ärr (som dina ärr efter att du har skadat dig)? Känner du att de är en del av dig eller skulle du vilja göra något åt dem (göra de mindre synliga med operation el. liknande)?

    3. Du har nämnt att du mejlar med en del läsare. Mejlar ni fram och tillbaks (som brevväxling fast på mejlen), eller är det mer engångsmejl?

    4. Hur tänkte du när du startade din blogg? Varför gjorde du det? Tänkte du att du skulle bli så ”stor” (eller i alla fall ha läsare som du har nu), eller var det bara något som blev allt eftersom? Vad är roligast med att blogga?

    5. Har du några tips på hur man bygger upp sin självskänsla/känner sig mer bekväm med sig själv?

    Många kramar!

  3. Vad gör ni på be-hemmet? Blir du inte uttråkad till slut och gör något dumt pga det?
    Det är något jag undrar. Hoppas din helg blir positiv <3
    Linda

  4. HEJ
    älskar din blogg.

    min fråga är fanns det nån anledning till att du mådde dåligt hände det nått ?eller mådde du dåligt bara?

  5. Hej jag har en fråga, jag undrar vad behandlingshemmet som du är på heter? Jag vet att du har sagt innan att du inte vill säga det men Jag förstår inte varför?
    Skulle vara roligt att läsa lite om det om dom har någon hemsida!

  6. Hur änns det att bo på behandlingshem och ständigt ha personal som bevakar?

    Vad är absolut bäst med ditt liv idag?

    Vad har blivit bättre nu mot för ett år sedan?

    På vilket vis kan du påverka dina möjligheter till att få fira jul hos familjen i år?

    Hur många kommer fira jul på behandlingshemmet?

    Känner du att du kan vara dig själv och vara öppen gentemot personalen eller känner du dig osäker på dem?

    Har du någon favorit i personalen?

    Läser personalen din blogg?

  7. Jag har varit sjuk i anorexi sedan jag var 14, elle, jag fick diagnosen när jag var 14, jag blev sjuk när jag var 13 år. Nu har jag nyss fyllt 18, och jag är ännu inte frisk. Jag har legat inne på bup akuten 6 gånger, behandlingshem en gång, och jag har provat på dagvård, men dumt nog så ljög jag och sa att jag inte behövde det, just för att jag var så rädd för att gå emot anorexin. Att bli frisk skrämmer mig något otroligt, men jag vill inte leva såhär heller. Problemet är det att jag kan inte be om hjälp, och kan jag ta mig ut ur en situation som handlar om att bli frisk så gör jag det. När jag var under 18 var det annorlunda, för då kunde jag bli inlagd på tvång, och för ett litet tag så blev jag bättre, men bara några veckor efter utskrivning blev jag sjukare igen. Jag känner mig dum som saknar bup och anorexi och bulimimottagningen.. jag känner mig dum som längtar tillbaks till tiden då jag gick där. Jag hatade att gå dit, jag hatade inläggningar, men ändå så saknar jag det nu. Jag vet inte varför, men jag känner mig bara så otroligt dum. I mitt huvud går det till ungefär så här: ”hur kan du sakna det? förstår du inte hur jävla patetisk du är? hur kan du sakna att bli tvingad till att äta? hur kan du sakna att bli vägd varje vecka och ha samtal med läkare som bestämmer över ditt liv? du är ju helt jävla värdelös. Var glad att du slipper det istället, var glad att ingen längre bryr sig eller har makten över ditt liv, sluta sakna all det där som du en gång hatade, du hatade det av en anledning. Nu kan du leva, det kunde du inte då. Nu har ingen längre makt över din kropp, bara du, nu kan du se ut precis som du vill, så varför är du så otroligt dum? varför är du så korkad, patetisk och otacksam? Du ska vara glad, du ska inte sakna det, det är fel att sakna det.”

    Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till, för jag kan inte be om hjälp, jag har aldrig kunnat det, och just nu känns det bara som om att jag aldrig kommer att bli frisk igen. Det känns som om att jag är ensammast i världen, och som om att ingen längre bryr sig. Jag vet inte riktigt vad min fråga är mer än, är jag verkligen patetisk? är jag korkad och dum som känner som jag gör? Ursäkta att jag skrev så mycket, jag kan inte prata om det här med någon, och det känns som om att du om någon, kanske förstår.

  8. Vad har du för planer när du lämnar behandlingshemmet?
    Äter du medicin?
    Vilka är det som bor på behandlingshemmet? Bara tjejer? Har de samma slags problem som dig?
    Har du behövt sy någon gång när du skärt dig?
    Har sjukhuspersonalen alltid bemött dig bra?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>