Året 2012

Snart är 2012 slut så jag tänkte först att ni skulle få en långt inlägg med massor med bilder på allt jag gjort 2012, men av någon anledning kände jag mig så ledsen när jag började med det, så det blir ett kortare inlägg istället.

2012 har verkligen varit en sorgligt år. I sju av tolv månader har jag varit inlagd på sjukhus/behandlingshem. Året började på avd 336 som sedan blev avd 86 alldeles för länge. När våren kom fick jag äntligen åka hem efter fem månader inlagd på olika sjukhus. Strax efter att jag kom hem gjorde jag och Petter slut och jag flyttade till en ny lägenhet i Göteborg. Det blev sommar och livet var hemskt på alla sätt. Jag blev jättesjuk i anorexi igen och hela sommaren bestod utav svält, ångest, träning och ett LPT hängande över mig. Jag skar mig varje dag och mådde väldigt dåligt. Under 2012 har jag försökt ta livet av mig flera gånger. Sista gången slutade med ambulans, medicinakuten, dropp, EKG och slutligen psyket igen. Strax efter det blev jag inlagd på behandlingshemmet och då vände äntligen livet för mig. Jag började må bättre, såg en framtid, kunde skratta och vara glad igen. Jag blev äntligen friskförklarad från min anorexi. För första gången på många år ser jag nu fram emot ett nytt år och allt vad det innebär. Jag hoppas att jag bara kommer bli friskare och friskare och må ännu bättre. Livet gör fortfarande ont ibland, men jag har hittat tillbaka till den positiva och glada Jessica. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna må bättre igen, men det gick och nu är jag så glad för att jag överlevde alla självmordsförsök. Jag är glad att jag fortsatte kämpa mig igenom hela 2012 trots att jag större delen av året faktiskt inte har velat något annat än att dö. 2013 ska bli ett bättre år. Jag kommer med största sannolikhet vara inlagd hela året, men detta kommer förhoppningsvis innebära att jag bara blir friskare och friskare. Nu tänker jag inte se tillbaka på 2012 mer, för som sagt så har det varit ett hemskt kämpigt år. 2012 blev antagligen det jobbigaste året, men också det bästa. Jag kommer att minnas alla fruktansvärda dagar, men jag kommer också komma ihåg att det var året som det äntligen vände för mig.

När jag var som sjukast i anorexin och från avd 336.

Från medicinakuten.

Från psyket.

Tillslut kom den friska och riktiga Jessica fram och jag ser fram emot ett nytt år med henne.

12 reaktion på “Året 2012

  1. Livet kommer nog
    alltid att ”göra ont” av och till, men du har fått ”redskap” att hantera de jobbiga dagarna och det blir bättre och bättre. År 2013 kan bara bli bättre än skitåret 2012 för dig.
    Vi är med dig! Kram/E

  2. Du har antagligen inte riktigt försökt att ta livet av dig, för man kan inte försöka så många gånger utan att lyckas, det har antagligen bara vart ett rop på hjälp från din sida, för en person som verkligen vill ta livet av sig vet hur man ska göra för att verkligen lyckas, och inte överleva varje gång.. Men jag är glad för att du lever, fortsätt kämpa!

  3. Skönt att du ser framåt nu och inte bakåt, starkt av dig! Jag blev helt tagen av ditt inlägg här och jag vet inte riktigt vad jag ska säga.. Men jag hoppas innerligt att du blir bra!

    Jag älskar också den parfymen, luktar fantastiskt gott :)

  4. Du är så stark och jag får verkligen vilja att själv kämpa vidare när jag ser hur du kämpar varje dag. Jag trodde inte man kunde inspireras av en okänd person på nätet på det sättet. Men du har faktiskt hjälpt mig med mitt liv även om det inte är allt, men många tankar blir starkare, att man kan klara sig och att man ska våga vara glad, och ändå våga nå sin botten. Att inte ge upp. Många anledningar är ju förståss familj och vänner, men kan nästan ränka in din blogg/dig. Du hjälper mig nog mer än vad både du och jag tror.

    Kämpa vidare, du är jävligt stark<3

  5. Du är en otroligt stark människa, du klarar dehär! ♥

    Måste bara fråga dig oxå.. har du tips på hur man ska sluta hetsäta? Har tidigare haft allvarligare ätstörningar men orkade kämpa tillbaka, dock nu 2 år efter har jag växt otroligt på både bred & längd. Rösterna i mitt huvud är tillbaka om att jag ska börja svälta och träna igen, men de ändå jag vill är att börja träna och äta ordentligt nyttigt vilket jag SKA. Men hur ska jag sluta hetsäta? Jag spyr självklart inte längre eller motionerar, äter massa godis, glass, chips osv hela tiden bokstavligen & rör mig knappt. Har du tips på hur jag ska sluta? Ursäkta om de blir rörigt men skriver via mobilen. Du är en stor förebild, puss o kram en bloggläsare ♡

  6. Hej Jessica!
    Förstår att 2012 var ett minst sagt svårt år för dig men tänk att 2013 är ett nytt år med nya möjligheter :)
    Nu en fråga jag hoppas du kan besvara ang självskadebeteende.

    Jag har precis som du självskadat. Senast för ca en månad sen.
    Jag har centrerat självskadorna till min vänstra handled och vrist.
    Sen sista gången för en månad sen var det väldigt länge sen gången innan.
    Ärren hade bleknats och var inte iögonfallande. Men nu syns de igen.
    Lilaktiga och jag går hela tiden tänka på hur jag skall dölja dom.
    Och det är så mycket skam och skuldkänslor i detta.
    Att jag i en svag stund föll tillbaka i det destruktiva jag undvikit så länge!
    Smörjet morgon och kväll in ärren men en dyr kräm från Apoteket som skall dämpa rödnad,
    minimera ärren och göra så de inte kliar så mycket. Min omgivning får absolut inte få reda på detta!

    Men hur är du runt din familj och vänner med dina ärr? Skäms du eller har du lärt dig att acceptera dom? Försöker du dölja dom eller bär du dr kläder du vill? Hur lå g tid har det tagit för dina ärr att blekna. Läste att du är skadefri (grattis!) sen tre månader tillbaka. Har de ärren blekts mycket?? Hur tampar man skuld och skamkänslor som följet med ett självskadebeteende? Du behöver absolut inte visa dina ärr men om du hade kunnat visa några gamla som blekts kanske? Och hur lång tid de tog.

    Hoppas verklige du kan svara på mina frågor gällande självskadebeteende då det är ett ämne som många känner igen sig i men endå är enormt skuldbelagt. Många styrkekramar till dig Jessica och kämpa på. Kram från Ida.

  7. Vet du något om Tina-mottagningen i Göteborg. En öppen psykiatrisk vårdenhet. Skulle jag tro att man kan beskriva det som. Har nämligen fått en remiss skickad dit av min läkare men är nyfiken om någon har någon erfarenhet av just dem. Kram

  8. galet snygga piercingar. har också funderat på att göra sådana ett bra tag nu.

    bra blogg dessutom. följt dig rätt så länge nu och det är kul att se att det går bättre för dig nu

  9. Hej jessica, gud vilken tjej du är, och så underbart att den underbara Jessica har kommit tillbaka igen, du är en så otroligt fin och stark person, med allt du varit med om, helt otrligt va du är en undbar stark tjej, och hoppas nu så otrligt mycket att du forsätter att kämpa på, du är för viktig att inte finnas till, wow, massa kramar tony

  10. Vad jag känner igen mig i det du skriver om östra! Precis som när jag var där 07 😛 Är du på segesholmsbehandlingshem nu? Jag är på Finjagården. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>