Att leva med borderline

[videofyme id=”794434″ class=”aligncenter”]

 

Idag pratar jag om hur min borderline yttrar sig hos mig efter ett önskemål. Vad jag tycker är jobbigast men också hur frisk jag känner mig idag.

3 reaktion på “Att leva med borderline

  1. sv:
    jo jag har läst hela inlägget men jag tycker ändå att det är fel att ge träningstips till folk som precis har blivit friska från en ätstörning. Och självklart ska man få leva ett vanligt liv efter en ätstörning, men jag som själv har lidit av ätstörningar vet hur lätt det är att falla tillbaka i dåligt beteende. Även fast jag har varit friskförklarad i flera år så kan jag fortfarande få tillbaka tankar och gammalt beteende. Såsom en våg, jag skaffar inte våg för att jag inte ska falla tillbaka, går sällan på toa direkt efter maten osv…
    jag tycker att man ska vara försiktig med vad man skriver om träning och ätstörningar. För jag tror att även om din avsikt inte är att ge folk fel tips eller så så kan folk få tips av det och folk kan börja för tidigt och så.
    Jag tycker du gör fe som skriver ett sånt inlägg.

  2. Hm. Det här inlägget gav min hypokondri vatten på kvarnen.. jag har övertygat mig själv om att jag är en ‘beroendepersonlighet’ och att jag ersatte mitt skärande med en ätstörning, och att jag inte lärt mig hur man hanterar känslor på andra sätt än självdestruktiva och just nu med mat. Att det finns ett steg till där bakom, att allt det kan bero på något har jag inte vågat släppa fram :/ men just det där att vara sjuhelvetes förbannad, ända tills pojkvännen ruskar om mig och frågar vad som är fel, och jag inte kan komma på en enda grej som är fel, känner jag verkligen igen.. galet. kram på dig, kämpa på! =)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>