3 reaktion på “Näthat

  1. Hej! Jag berördes så otroligt mycket utav denna tjejen (Linn) som som tog sitt liv i fredags. Jag har kollat runt på diverse olika sidor och det är inte bara näthat hon blivit utsatt för utan även utnyttjning av bilder osv. Och hon har haft kontakt med soc och bup på grund av självskadebeteende och ätstörning med. (iaf det jag läst som hon själv har skrivit). Droppen gick förmodligen på grund av näthatet som blivit utsatt för och det är fruktansvärt. Man önskar att man kunde ha gjort någonting tidigare om man hade vetat. Men det sjuka är – vart fan var alla vuxna? Det var ju inte bara nätmobbning hon var utsatt för utan även i skolan. Lärarna gjorde inte ett dugg vilket jag tycker är helt sjukt. Det är de vuxna som har svikit henne. Och må mobbarna ha otroligt dåligt samvete, det förtjänar dom. Och gärna mer än så.

    Ta hand om er.

  2. Det är ju fruktansvärt, allt detta hat. Jag har verkligen ingen som helst förstående för tänkande människor som medvetet trycker ner, förnedrar och mobbar andra. Jag kan inte tänka mig att det får någon att må bättre angående dem själva.

    Jag tycker att det var nog hemskt med mobbning på ”min tid” när jag gick i skolan, i mellanstadiet (15 år sedan) var jag mobbad. Då var det samma som nu med att man var ful, och i mitt fall var jag även smal och en hästnörd.
    Men aldrig, aldrig, ALDRIG fick jag någonsin höra att jag borde ta livet av sig eller liknande. Usch! Hur kan man yttra såna ord och sen leva med sig själv?

    Jag hoppas innerligen att alla som varit taskiga mot denna flicka mår hemskt dåligt och inser vad de gjort, hur sårande ord kan vara och att de försöker bättra sig själva och hjälpa andra som är mobbade istället. Man kan ju bara hoppas, för jag börjar undra var denna jävla värld egentligen är på väg!

  3. Jag har nog kollat igenom alla dina videoinlägg nu och har gråtit en skvätt på varje.

    Jag går själv igen ett självskadebeteende, djup depression, ångest/panikattacker, grov socialfobi och massa annat.
    Jag har blivit sjukskriven från skolan och har varit det i några månader nu. Jag är ständigt i kontakt med bup och dem ställer massa frågor hela tiden. Men jag kan inte prata med dem, jag säger inte ett ord när dem är hemma hos mig. Jag kan inte. Jag håller allt inom mig, och det gör ont. Men jag har även en bok jag skriver ner saker i då och då.
    Och det som mamma och mina kontaktpersoner inte vet, är att jag under en längre tid försökt ta livet av mig.

    Om du hade vart i min situation, vad hade du gjort då?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>