Vad man kan säga till barn om ärr

Äntligen kommer det där inlägget som jag har pratat om; Vad man kan säga till barn om sina ärr efter ett självskadebeteende.

Jag har tänkt, funderat, testat, gråtit, hatat och accepterat. Den här frågan har varit jobbig för mig, men jag har nu bestämt vad jag ska säga, hur jag ska förklara. Om det är rätt eller fel, det vet jag inte, och självklart finns det också andra svar än det som jag ger. Jag tror att det är viktigt att bestämma sig vad som känns rätt för en själv. Jag har fått många tips från er, vilket jag är väldigt tacksam för. Jag kommer dela med mig av alla dessa och sedan berätta vad just jag kommer säga till barn. Det kan också vara viktigt att tänka på i vilken situation man hamnar i. Med det menar jag att svaret kan variera beroende på ålder och mognad hos barnen. Barn är man ju trots allt från noll till arton år.

Här kommer en sammanfattning med saker som man kan säga:

• Ett svar som är ganska vanligt som jag har förstått är att man berättar för barnen att man varit i djungeln etc och slagits mot djur eller att man slagits mot ett monster. En del barn blir nog väldigt fascinerade av just djungeln eller monster att de glömmer själva skadan. Detta svar tror jag dock passar bättre till yngre barn.

• En läsare berättade att hon sa till en femåring att hon hade haft ett jobb med vassa knivar och det fungerade bra.

• En annan sak man kan säga är att ärren är märken på huden som solen inte kan få färg på.

• Man kan vara ärlig och säga att man har gjort sig illa, utan att förklara hur eller varför.

• Ett bra svar när barn frågar är att säga; jag ser ut så här. Vi är alla olika. Sånt accepterar ofta barn. Vi har alla olika livshistorier.

• Man kan säga att det hände under en period i ens liv när man var ledsen.

• Man kan säga att man har varit sjuk, och sedan inte berätta mer. Det kan då också vara bra att poängtera att man är frisk/mår bra nu.

• Man kan förklara att man har varit sjuk i själen och fick ärr från det, på samma sätt som vissa måste operera knät och får ärr efter det. Om barnen frågar vad själen är, kan man be barnen tänka på en stund då de var riktigt glada och berätta att de då var glada i själen. Sedan kan de tänka på en stund då de var riktigt ledsna, för det var också i själen. Är man sjuk i själen är man ofta väldigt ledsen och har ont inombords.

Jag har efter mycket funderande och diskuterande med min terapeut bestämt mig för vad jag ska svara. Jag kommer berätta för barnen att jag har varit sjuk inombords. Om barnen inte förstår vad jag menar med inombords kommer jag förklara det som hjärtat. När jag har fått frågor har barnen inte förstått kopplingen, hur ärren kunde dyka upp för att jag var sjuk inombords och därför har jag kommit på ett svar till det också. Jag kommer berätta att man kan få utslag på kroppen när man är sjuk inombords, och sedan när det läker så får man ärr. Som jag berättade för ett tag sedan fick jag frågor om mina brännskador som jag har på mina armar/händer (en del av mitt självskadebeteende) och då sa jag bara att jag hade bränt mig. När barnen frågade på vad, berättade jag att jag hade bränt mig på eld. Det förstod barnen bra och accepterade det. Jag berättade även att jag inte hade ont nu, utan att jag mår bra.

Denna fråga är djävulskt jobbig, men jag tror att man vänjer sig och lär sig. En viktig sak i detta tror jag är att man hittar någonting som känns rätt för en själv att säga. Det är inte fel att berätta att man varit i djungeln och slagits med djur, men för mig skulle det inte kännas rätt. För andra fungerar det hur bra som helst, och det är just det som är viktigt, att det känns okej för en själv.

Försök även att komma ihåg att du inte behöver skämmas och att barn måste få se att man kan må dåligt, och sedan må bättre igen. Att skydda barn från allt hemskt tror jag inte är en bra lösning, men att försköna verkligheten kan vara bra ibland. Jag tror också att det kan vara viktigt att känna av situationen och tänka på barnens ålder och mognad. Kom ihåg att man också har rätt att förklara att man inte vill prata om det, trots att det är barn som gärna frågar. Barnen lever ju också väldigt i nuet, vilket kan göra det lätt att byta samtalsämne och fortsätta måla, spela fotboll eller vad man nu gör.

Som avslutande ord vill jag säga att vi är fina, med eller utan ärr. Vi är vi, vi är starka och vi måste ibland göra saker som vi varken vill eller vågar. Jag hoppas att ni kan ta nytta av detta inlägg. Jag lägger även en länk till detta inlägg under ”viktiga sidor” i menyn ifall ni vill eller behöver läsa det igen i framtiden. ♥

24 reaktion på “Vad man kan säga till barn om ärr

  1. Detta kommer att vara ett stöd för mig som kommer att spela teater för barn och vuxna och vara på dagis när jag hämtar min syster. Tack för tipsen Jessi

  2. Stort tack för titt-in hos mig! Du är verkligen en stark flicka och väldigt modig.
    Jag tror att vissa saker är betydligt lättare att förklara för barn än för vuxna. Barn är betydligt ”ärligare” i sin reaktion och öppnare i mottagandet av ett budskap. Vuxna är mycket mera rädda och avståndstagande. Tycker jag iaf.
    Å japp, vi är alla vackra oavsett hur vi ser ut och vilken kropp vi har.

  3. Måste bara säga att jag tycker du är grymt stark och jag är så oerhört imponerad och rörd över hur du har vänt på ditt liv. Vi är alla med om olika saker och att kämpa sig igenom det och sen försöka hjälpa andra igenom samma situation är väldigt stort och verkligen ett tecken på styrka! Även om förändringar inte kommer över en natt är varje dag en dag längre! :)

    Sv: Tack så jättemycket fina du! :)

  4. Hej!
    Tack för den fina kommentaren hos mig :)
    Har suttit här och läst lite bakåt i tiden. Jag hoppas att många som är eller varit i samma situation kan hitta mycket kraft och inspiration här hos dig! <3

  5. Åh, vilken underbar text. Ärlighet tror jag vara längst, men det beror ju också mycket på hurdan barnet är som du själv känner, hur långt man kan gå med ärligheten osv.

    Dina sista ord behövde jag just nu, tacktacktack! DU ÄR STARK <3

  6. Tack så mycket för detta inlägg!! Nu börjar det bli varmt och jag vikarierar runt på dagis och skolor. Vill inte behöva gå i jeans på sommaren men har alltid undrat vad jag ska säga till barnen om de frågar. Nu har jag lite att utgå ifrån. Kram på dig <3

  7. När barn har frågat mig va ja har på armarna, då säger ja bara att ja har skadat mig. barn accepterar lättare än va vuxna göra. För barnen vill ofta redan på va de är man har på armnaran, medans vuxna frågar va har du gjort, varför gjorde du så mm.

  8. Jag beundrar dig så för att du är så ansvarstagande, att du värdesätter ärlighet mot både dig själv och barnen men ändå anstränger dig för att anpassa förklaringen till deras nivå. Du är så stark och verkar ha så mycket fint inom dig. Du är så tydlig med att livet ibland är obegripligt svårt och smärtsamt men att det går att kämpa utan att vara martyrisk eller uppgiven. All lycka till dig!
    /Katla

  9. Vad klok du är. :) Jag tror verkligen på ärlighet, men såklart ska man inte skrämma barnen heller eller börja prata om sånt de är för små för att förstå. Barn tar saker mer naturligt än vad vuxna gör så man behöver ofta inte krångla till allt så mycket.

  10. jag har väldigt många olika svar beroende på vem barnet är och hur mogen den är. jag har kört med allt från att jag ramlat på cykeln till att jag har väldigt elaka katter.
    men en kompis som har barn vägrar att ljuga för sin 7-åring och när han frågade henne om mina märken så sade hon bara att det var ärr och han tyckte det var skitcoolt. han trodde automatiskt att det va typ krigsärr (vilket de iof är på ett sätt). jag döljer inte mina ärr, det är näst intill omöjligt att dölja alla. därför försöker jag att svara banen på deras frågor och ofta behöver man inte förklara särskilt mkt, de bara accepterar. tack för en superbra blogg och det är bra att du tar upp dessa ämnen :)

  11. Jag brukar säga att jag varit sjuk, men nu är frisk igen. Barn uppfattar det på samma sätt som om nån har ett gipsat ben, så det fungerar bra. Jag har själv jobbat mycket med barn, och det är nästan alltid någon som frågar om mina armar, och då förklarar jag lugnt att min hud ser ut på detta sätt och att din ser ut på ett annat. Undrar de ändå, så säger jag att jag har haft en sjukdom som ”gjort” det och att den är borta nu.

    Jag tar inte illa upp vid frågor då jag har en syster som frågat när hon var yngre, samt 2 bonussyskon som är ganska mycket yngre än mig, så jag är van vid att de frågat när de var små och att deras kompisar alltid frågade.

    Nu ska jag i och för sig laserbehandla mina ärr eftersom jag vill jobba inom psykiatrin och det kan minska mina jobbchanser om man har sådana ärr vid den sortens jobb (+ att självskada är ett avslutat kapitel för mig och därför vill jag gå vidare UTAN ärr), men jag kommer ju alltid ha lite annorlunda arm då ärr inte försvinner helt. Och jag kommer fortsätta ha det svaret till alla som frågar :)

    Såg förresten att du kommenterat min blogg för ett tag sen, men var för virrig för att komma ihåg att svara. Så jag säger nu istället: Tack för att du gillar min blogg! Din blogg är även den väldigt intressant!

    Kram Tricia.

  12. Kollade igenom lite av dina gamla inlägg. Jag studerar till förskollärare och har funderat en del på vad man ska säga till barnen jag kommer möta, kommer nog att säga att jag har vart sjuk och då fått ärr på mina armar men nu mår jag bra, som många ovan redan har skrivit. Ibland kan man ge olika svar till barnen lite beroende på vem som frågar. Det är inte barnen jag är orolig för att de ska se mina ärr utan de är föräldrarna till barnen

  13. Hej. Fin blogg.
    Tack för tipset. Har barn i 5 och 7 års åldern och de har börjat fråga om ärren. Jag säger att jag skadat mig, bränt mig när jag rökte etc. De har varit nöjda med det men nu börjar den äldsta pojken fråga vidare och jag vet inte hur mkt jag ska säga. Det är svårt det där om hur ärlig man ska ca. Jag vill liksom inte få dem att tro att det är ok att skada sig själv.
    Var rädd om dig.
    /Felicia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>