Den som skär djupast är inte alltid sjukast

[videofyme id=”1844532″ class=”aligncenter”]

 

Lite tankar om självskadebeteenden, ärr och om den där tävlingen i vem som mår sämst.

18 reaktion på “Den som skär djupast är inte alltid sjukast

  1. Även jag kände så, typ hela tiden när jag var sjuk. Jag ville alltid säga att jag skar/skadade mig, och varje gång min behandlare sa ordet ”rispa” led jag så jävla mycket. Jag kände mig då helt totalt misslyckad och under det sista året skar jag allt djupare. Fan vad jag hatar tävlingen och jag minns hur arg jag var på alla andra som också tävlade. Idag har jag varit fri från självskador ca 1/2 år(!) men fortfarande ploppar de tankarna upp, de sitter liksom inpräntade i ryggmärgen trots att jag idag klarar att stå emot dem.

    Bra att du tar upp detta, vi alla borde prata mer om det. Dels för de som står utanför men också för att de som är inne i tävlingen ska fatta vad de egentligen sysslar med.

    Kram

  2. Väldigt bra resonemang! Det är verkligen hemskt att det alltid ska bli en tävling kring dessa självskadebeteenden. Vem är magrast? Vem har flest och djupast ärr? Vem dricker sig fullast? osv… Tycker inte det verkar som att vården hanterar detta på något bra sätt heller… Om man tar ätstörningar som ett ex. De ska alltid läggas för stor vikt vid vikten, alltid ska man tvingas upp på vågen. Det borde vara personens tankar och känslor, det som faktiskt ligger bakom det ätstörda beteendet, som ska jobbas med, inte utseendet och vikten. Såklart man måste få upp en person i vikt som är livshotande mager, men tycker ändå inte man ska glömma personens tankar och känslor. För hur ska det annars gå sen? När personen nått normalvikt men fortfarande har kvar sitt sjuka tankesätt?

  3. Verkligen jätteviktigt att våga ta upp det här! Jag är jättenoga med att göra det jag kan för att minimera ärrbildning. Men sen när jag ser att andra har större ångrar jag mig lite, för jag vet att om jag inte var lika noga skulle jag också ha så stora. Då är det så himla bra att tänka på att jag inte behöver bevisa att jag skurit mig ”på riktigt”, för det spelar ju egentligen ingen roll.

  4. Alltså, i början av klippet tänkte jag ”Va, nej men jag ha väl inte skrivit till Jessica?” för detta tänker jag så himla himla ofta på. Jag vill liksom att det ska synas att jag gått igenom någonting jobbigt. Jag vill visa att jag verkligen mått dåligt, jag vill att det ska synas. Och jag blir s glad över att du tar upp detta!
    Är det okej om jag delar videon på min blogg?
    Kram!

  5. Hej! Vad roligt att du kikade in hos mig.
    Usch vad mycket jobbigt du har gått igenom. Så starkt att du kämpar vidare och är ett stöd för andra.
    Kram!

  6. Jag tycker att detta är ett mkt viktigt ämne. jag har själv haft den tanken, att jag önskar jag kunde skära mig ännu djupare. och i min kamp att bli ”värst” så tappade jag kontrollen. den här tävlingen, både att tävla mot sig själv och andra, är mycket farlig. och jag märker ju att det inte bara är jag som haft dessa tankar. en tjej sa till mig, när jag hade armen gipsad, att ”det där vill jag också göra”. nu när jag ser tillbaka på mig själv vill jag bara skrika ”gör inte sådär, du måste inte vara värst, du duger som du är!”.

    men som sagt, viktigt ämne. som måste diskuteras.

  7. Var likadan. Ville skära djupare djupare djupast men idag ångrar jag varje djupa ärr. Och idag så vill jag efter ett djupt sår helst sy, eller iaf strippsa(tejpa) om jag kan. För har mycket ångest över mina ärr.

  8. Måste verkligen kolla på denna videon sen när min pojkvän vaknat, annars är jag väl elak och väcker honom nu hihi.
    Svar: åh tacktacktack fina du.

  9. Oj oj är nästintill mållös! Först måste jag skriva att du ”talar” otroligt bra! Lugnt och kloka ord!
    Jag är mitt uppe i just detta beteende och vill tacka för detta otroligt starka inlägg, tack! <3

  10. Du är så fruktansvärt stark, som ens vågar ta upp detta på internet, där alla kan se dig osv. Just din blogg i huvudtaget är starkt utav dig, det ska du verkligen veta! Ge aldrig upp, fortsätt kämpa & vara stark, ser upp till dig! Just detta med självskadebeteenden, jag har skärt mig en gång, men absolut inget jag kommer göra om, jag har velat göra det igen, men motstår, istället slår jag mig själv, vilket heller inte är bra..

    Tack för ditt inlägg verkligen, så himla bra och starkt. Kram fina du

  11. flicka slutar man vara vid 18, sen är man KVINNA. pinsamt att kalla sig flicka vid din ålder för det är att förneka sitt jag. vill du ses som flicka hela livet och inte en vuxen, mogen kvinna?

  12. hmm,ja va olika man kan vara, jag har alltid önskat att jag INTE hade skurit mej så djupt och illa nu när jag inte gör det, vart opererad ett x antal ggr,skurit av pulsådern i handleden så har ett rör där, tappad känsel,pirrar mm mm,,även gjort mycket på halsen där även känsel är borta, och magen mycket,,har aldrig rispat mej utan alltid fått sy eller opereras, men mitt syfte har ofta varit att förblöda och vart nära många gånger om folk inte hittat mej,,fått hur många påsar blod som helst, jag säger inte detta för att jag är stolt över det, utan jag tycker det är hemskt vad jag har gjort med min kropp så mycket men för livet och ständigt ont, ibland har jag tejpat mej själv fast det borde sytts, men orka,,så har endel stor ärr pga att det glipat så eller vart för sent att sy så det har fått läka under ifrån, då jag har skurit av senor osv,,,så nee,,jag kan inte tänka mej att man skulle vilja ha större ärr,,jag går aldrig i kort ärmat, inte ens på sommarn, det är pga att jag tycker det är fult och andra tittar, jag kan skämmas för vad jag har gjort, så jag tycker det är jobbigt att visa, men halsen går ju inte att dölja så bra när det är sånt här väder,,men ärren e ju ganska blekta men kan hända nångång att jag gör men va några månader sen nu, men har mycket problem fysiskt med mina ärr o skador,,så ni ska va glada att ni inte har gjort det så rejält, jag man kan må dåligt endå inte det jag säger, men som jag skrev mitt syfte har ofta varit att dö, jag mår sämre efter jag skurit mej, för att jag blir så skadad och ledsen när jag ser vad jag gjort med min kropp, men tänker inte just då vad som händer om jag inte dör, så jag tänker tvärtom, jag önskar att mina ärr va mindre, är det fel av mej att tänka så?? bra blogg du har annars =)

  13. Hej! Jag har följt din blogg länge och beundrar dig verkligen!! Vilken kämpe du är!
    Jag hade tycktdet vore intressant att höra mer om hur det var att vara inlagd på en psykiatrisk avdelning. Hur var personalen? Hur blir man behandlad (av dina erfarenheter)? Vad gör man på dagarna? Hur är skillnaden att vara inlagd på sjukhus vs bo på behandlingshem? Är personalen olika på de olika ställerna?
    Du har säkert skrivit om det innan men jag hittar det inte. Och jag som inte kan något kring det utam bara hör debatterna hade tyckt att de vore intressant att veta hur du känner att det har varit. Du har ju ändå upplevt det på nära håll. Jag förstår givetvis om du inte vill berätta!

    Till sist, ännu en gång vill jag skriva hur duktig jag tycker du är. Du är guld värd!
    Kram Sofia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>