Första dagen i t-shirt

Idag hade jag bestämt mig för att åka till praktiken trots att magen har gjort ont. 22 grader och sol men ändå tog jag på mig den långärmade tröjan. Jag var inte redo för att barnen skulle se mina ärr. Sedan kom jag på, att jag antagligen aldrig kommer känna mig redo. Jag kommer alltid ha en undanflykt på varför första dagen i t-shirt inte skulle bli just idag. Därför bestämde jag mig för att det får vara nog nu. Jag bestämde mig för att aldrig mer skämmas över mina ärr, vare sig det handlar om vuxna eller barn. Den lättaste vägen är att gå i långärmat, men det är inte den bästa vägen enligt mig. Därför bytte jag om, tog på mig t-shirten och när jag åkte till praktiken tog jag varken med mig tröja eller jacka, för då skulle det finnas en risk att jag fegade ur när jag väl kom dit.

Första dagen med barnen och ärren har gått bra. En del barn har stirrat, andra har frågat. Men jag blev varken ledsen eller osäker, för jag visste att frågan tillslut skulle dyka upp. Som jag sagt till er innan så berättade jag att jag har varit sjuk inombords och att jag då fått utslag på kroppen som sedan har gett sådana märken. Och barnen tog det bra och var lika kramiga och gulliga trots att min kropp ser lite annorlunda ut. Idag är det första dagen mot något nytt känner jag, för idag var dagen då jag vågade, dagen då jag slutade må dåligt över mina ärr. Jag ser ut såhär, men so what. Idag har jag fått så himla mycket bra peppning på instagram och på bloggens facebooksida, så tack tack tack till er ♥

Jag hoppas att mina framsteg kan peppa någon annan till att våga göra samma sak. Att våga visa ärren. För vi har all jävla rätt att gå i kortärmat en sommardag precis som alla andra. Ärren är ett bevis på styrka. Och vi är starka. Kom ihåg att man ibland måste göra saker som man inte vågar. Jag var jättenervös idag inför detta, men det gick ju bra, och nu är jag så stolt, glad och fri. Kämpa på vänner. Det kommer bli bra tillslut! Och glöm aldrig, man måste våga för att vinna!

freeBilden har jag hämtat här.

11 reaktion på “Första dagen i t-shirt

  1. Självklart har vi lika stor rätt som alla andra att bära t-shirt. Men det är ju så himla fult med dessa ärr på hela armarna!! Men om man tänker lite till, så kanske det är bra att vi med BLEKTA ärr visar oss med t-shirt. Det kanske avskräcker andra från att börja/fortsätta skada sig, då de ser dessa fula märken som de kommer att få leva hela livet med om de väljer att skada sig.

    (Jag är inne i en period nu, då jag funderar mycket kring självskadebeteende. Detta beror på att jag just avslutat ett projektarbete som behandlar detta ämne. Därför kommer jag nog att skriva en hel del kommentarer på din blogg den närmsta tiden, oavsett om du gillar det eller inte. Hehe!)

    MVH/ Linnea

  2. du är så stark och inspirerande! så länge det är ÄRR och inte sår, så tycker jag att det är helt okej att gå i kortärmat. det faktiskt trigga andra som mår dåligt, men att gå i kortärmat i vardagen en varm dag ska inte behöva vara uteslutet bara för att man har ärr! :)

  3. Hur tänker du kring att visa plåstrade sår som inte hunnit läka helt ännu? Jag vill inte gå runt och visa en massa förband hela sommaren, men jag vill inte heller behöva klä mig som om det vore vinter och inte kunna bada. Vill ju helst inte skära mig något mer alls, men det är fortfarande en bit kvar innan jag kommer klara det.

    • Har också funderat över det, Emelie. När jag hade gjort nya och hade plåster/förband på gick jag ibland ändå i kortärmat (dock bara på platser där de kände mig eller där jag kände mig trygg), men visst känns det bättre om det enbart är gamla ärr… tror jag skulle försöka ha långärmat om det var väldigt färskt… om det nu inte är så att man har förband eller något.

  4. Blir så glad av att läsa detta! Hoppas att jag en dag också kommer att våga gå i t-shirt. Här har det varit uppåt 30 gradet varmt men har gått i långärmat då jag inte orkat möta folks blickar, att veta att de stirrar… är så mycket enklare att bara gömma sig, när man inte är tillräckligt stark. Men det är outhärdligt, verkligen (den långärmade tröjan). Gillar verkligen din förklaring också, lätt att förstå.

  5. Denna sommar har jag bestämt mig för att våga visa mina armar, vilket är det jobbigaste någonsin men du peppar mig så otroligt! Tack så himla mycket, du är en otroligt bra förebild!

  6. Jag tycker att sålänge man inte har helt nya sår/stygn så kan man gå i kortärmat. Däremot är jag ganska petig vad gäller när jag väljer att visa armarna. I skolan och på jobb döljer jag mina armar, mest för att jag inte vill bli dömd på förhand utan vill bli bemött som vem som helst. Man borde inte bli dömd för hur man ser ut, men så är det i verkligheten. När jag mådde sämre kunde jag gå runt med hundra stygn på armarna och så blev jag sur om folk stirrade. Idag skulle jag aldrig göra så. Även när jag är inlagd på psykiatriska avdelningar brukar jag dölja mina ärr, av respekt för andra och mig själv, för jag vet att jag skulle ångra det i efterhand. Men om jag bara är ute på en promenad eller är med vänner har jag inga problem med att visa armarna. Så för mig är det olika beroende på i vilken kontext jag befinner mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>