Min ofrivilliga viktnedgång

Allt för ofta nu för tiden får jag kommentarer och mejl om att jag har gått ner i vikt. Jag vet att ni bryr er, och det värmer i mitt hjärta. Men samtidigt blir jag ledsen, inte på er, men på min kropp. Jag får många frågor om jag verkligen äter bra, hur jag mår psykiskt. Jag vet att jag har skrivit om detta innan, men det känns viktigt att ta upp igen då kommentarerna blir fler och fler. Det är precis som när jag blev sjuk i anorexin gång två. Då nästan ingen skrev att jag hade fina kläder i dagens outfit, utan då alla bara skrev om min viktnedgång. Att jag har hamnat där igen känns hemskt.

Ja, jag äter bra. Verkligen. Jag äter fem till sex gånger om dagen och fikar nästan varje dag. Jag kräks inte. Jag tar inga laxeringsmedel. Jag tränar sällan.

Min viktnedgång handlar om det fysiska. Antagligen handlar det om min lever som är sjuk på något sätt. Att jag går ner i vikt ofrivilligt när jag har haft anorexia känns såklart fruktansvärt. Hemskt till och med. Jag vill gråta bara jag tänker på det. Det är för jävligt när kläderna som satt så bra har blivit förstora. När jag måste gå ner i storlek igen när jag shoppar. Detta är skit, förbannat störande och påfrestande. Men, det påverkar inte mig psykiskt på det sättet att ätstörningstankar börjar komma tillbaka. Jag blir inte triggad och jag får inte för mig att jag borde äta mindre eller träna mer. Faktiskt så blir jag mest ledsen. För att jag är livrädd att jag ska förlora den kroppen jag har kämpat för att få tillbaka och som jag har lärt mig att älska. Men det kommer lösa sig, jag vet det. Jag är ju under uppsikt med sjukhusutredningen och jag kan inte annat än hoppas att läkarna kan hitta något som inte är allvarligt och som kan åtgärdas snabbt innan jag tappar fler kilo.

Tack för att ni bryr er, men ni behöver inte oroa er. Inte för det psykiska i alla fall. Jag har verkligen inga problem med att äta. Jag vet att jag har gått ner i vikt, men jag kan inte hjälpa det, tyvärr. Hade jag kunnat, så hade jag stoppat detta nu på en gång. Jag sätts verkligen på prov som måste utstå detta när jag ganska nyligen har blivit frisk från anorexian. Men jag kommer inte falla tillbaka. Aldrig någonsin.

2 reaktion på “Min ofrivilliga viktnedgång

  1. Jag , personligen, tycker det är väldigt dåligt ändå att kommentera en viktnedgång på någon som lidit utav en ätstörning.. Visst, jag kan förstå folk på sätt och vis; de är väl oroliga att du går ner i vikt igen p.g.a. ätstörda tankar. Men de vet ju om att du bor på behandlingshem? Då borde ju personalen märka något liksom.. Nu säger jag inte att jag inte bryr mig om dig, för det gör jag ju självklart också.. Men tycker det är så onödigt att kommentera.. Det verkar alltid vara så himla okej att kommentera en viktnedgång snarare än en viktuppgång? Hoppas levern börjar må bra igen snart, du är värd det bästa! Kram! <3

  2. Mina tankar är hos dig, jag håller tummarna för att allting ska ordna sig snart. Du är så otroligt stark! <3
    Kramar i massor

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>