Jag undrar hela tiden

Idag har jag pratat med sjukhuset. Imorgon ska jag dit, igen. Som vanligt. Jag är så trött på det. På provtagningar, sjukhus och alla hemska timmar innan jag får ett besked. Klarar sig min lever, eller krävs det inläggning? Får jag komma hem eller måste jag vårdas akut i en sjukhussäng? Det känns som att jag inte klarar fler sekunder med den väntan. Ovissheten och oron. Den här sommaren skulle bli den första på många år utan massa sjukhus. Det blev inte så. Kroppen är helt slut och psykiskt är jag tom. Jag kan inte gråta nu, för det krävs energi. Energi som min kropp inte har. Därför är jag bara tom. Men någonstans inom mig har jag ett hopp. Om att allt ska bli bra tillslut. Det måste finnas någonting mer än det här. Jag måste få bli frisk en dag. Om inte, så undrar jag vad jag har kämpat för under alla dessa år.

5 reaktion på “Jag undrar hela tiden

  1. Det kommer bli bra! Sedan kanske det krävs att du blir inlagd, men även om du tappar hoppet, vet du att det finns en obegränsad källa av hopp hos oss läsare :)

  2. massa kramar till dig Jessica!
    som trots motgångarna fortsätter kämpa,
    tråkigt att den här sommaren inte blev som det var tänkt
    men det viktigaste är att du kommer bli frisk! att du kommer leva ett liv utan sjukhus som vardag! jag är säker, för du är så himla stark!
    krya på dig, och åter igen massor utav kramar <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>