Jag kan tänka tills det knappt finns nåt kvar

akkutenJag tycker att det är orättvist av läkaren att berätta för en tjugotvåårig ledsen tjej att hon har de flesta symptom som vid levercancer. Att berätta det, men sedan skicka hem mig och be mig ha tålamod. Vänta på remissen. Det tar ungefär en månad. Men vänta du, fortsätt ditt liv i den mån det går. Men det går knappt att fortsätta leva det, på grund av all rädsla och oro. Jag försöker skratta på dagarna, hålla skenet uppe. Men varje natt gråter jag mig till sömns. När ingen ser. Jag tycker att läkaren gjorde fel. Antingen får man berätta och sedan akut göra undersökningar för att utesluta något allvarligt, eller så får man hålla tyst och be mig vänta på remissen. Jag är tjugotvå år. Jag skiter i om det är ovanligt att få levercancer i min ålder. Så fort det finns en risk måste det tas på allvar. Alla läkare är överens. Någonting är fel. Problemet är att ingen vet vad, och i nuläget är ingen intresserad av att ta hand om det heller. För att det är köer och för att ansvariga är på semester. Jag är trött på sjukvårdskarusellen som jag har snurrat i i över åtta år. Där ingen tar ansvar. Jag undrar vem ska jag döda först om det visar sig att jag har en allvarlig sjukdom.

15 reaktion på “Jag kan tänka tills det knappt finns nåt kvar

  1. Jag tycker också att det är fruktansvärt oproffessionellt att bete sig på det sättet. Antingen kunde han fortsatt säga att de inte vet vad det kan vara och att undersökningarna ska fortsätta, eller OM han nu sa det han sa om levercancer, så kunde han sett till att ”skyndat på” utredningen lite.
    Det är så uselt av honom!!
    Det är så plågsamt för dig att gå omkring och undra och fundera och behöva gråta dig till sömns varje natt.
    Omöjligt att ”leva som vanligt”.
    Dum doktor!!!
    Kram/E

  2. Åh, fina Jessica! Blir så ledsen när jag läser om hur du har det. Det är förjävligt! Man skrämmer ta mig fan inte upp folk på detta viset. Inte innan man är säker på hur det ligger till.
    Hoppas verkligen att allt blir bra.
    Styrkekramar! <3

  3. det är otroligt hemskt att göra så,
    och otroligt hemskt att få höra, och undra om det är cancer eller inte. Man kan inte göra så, säga att det kan vara cancer och sedan bara be dig vänta tills de kan ta reda på om det är det.
    det är så fel, så himla fel.
    du förtjänar verkligen inte det här, det är så hemskt.
    jag tror på dig, du klarar det. du klarar allt.
    du är den starkaste jag vet, kram <3

  4. Kära Nån, fy vad tufft!!! Jag vet vad du går igenom just nu med din oro! I januari i år blev jag undersökt på Bröstenheten. Först en vanlig mammografi undersökning. Något var fel. Oro. Sedan ytterligare en mammografi – samt ultraljudsundersökning . Ännu mer fel. Därefter 3 cellprov och 6 vävnadsprov och operation. Jag hade elakartade cancerceller och godartad tumör i vänstra bröstet. Allt gick bra, men oron var fasansfull och jag grät mig till sömns precis som du. Om dagarna skulle jag vara positiv och ta emot käcka kommnentarer från folk typ ” Du ska se att det inte är ngt farligt!” . Nä, det är klart att det är lätt att kläcka ur sig sådana kommentarer om man inte är drabbad själv. Därför säger jag till dig, att jag förstår din oro och rädsla!! Men vi håller tummarna att allt ska gå bra! Vi hoppas att det inte är ngt farligt i din lever! Tusen varma kramar från en medsyster , Anna

  5. Nej!!! Vad elakt! Men om du har en allvarlig sjukdom ska du döda den först. Men det är därför du ska bli läkare, tyvärr, ska man förändra något måste man spela enligt de regler som finns, och hitta kryphålen. Det är i alla fall det jag kommer fram till när jag vill förändra ungdomspsykvård :(

  6. Har ganska nyligen börjat följa dig på bloggen. Så mycket klokt av tankar och erfarenheter du delar med dig av. Det gjorde mig ledsen att läsa om det usla bemötandet du fick av läkaren. Bli frisk och bli en bra doktor. Du behövs! Eva 59

  7. Jag tycker att antingen du eller personalen på behandlingshemmet ska ta kontakt med verksamhetschefen på sjukhuset och berätta vad som hänt. Och om denne är på semester så finns det ju någon ställföreträdande. Sen så får dom ju faktiskt se till att göra undersökningarna akut, så att du slipper oron efter vad den där läkaren så klumpigt och oprofessionellt sa till dig. Jag tycker att sjukhusets ledning få ta ansvar för hur läkaren behandlade dig och se till att dom nödvändiga undersökningarna görs för att se om det är levercancer eller ej… För det ska inte behöva förstöra din sommar ännu mer att behöva gå och oroa sig över detta. Det är helt galet av en läkare att uttrycka sig på det sättet, och sedan be dig tänka positivt och vänta… Oetiskt och omoraliskt. Tycker att du eller personalen på behandlingshemmet även ska anmäla detta till Patientnämnden.

    Förstår att din oro gör att orken sjunger på sista versen, men ta hjälp av personalen och få sjukhuset och läkaren att ta sitt ansvar. Det är vidrigt att det går till så här. Usch…

    Kramar till dig!
    //Karolina

  8. Tänker på dig och tycker oxå att du ska följa råden du får av dina läsare! Ta tag i det och kräv undersökning snarast!! Inte lätt i semester tider jag vet, men ge inte upp!! Kram Anna

  9. Tråkigt att få sånt besked! Visserligen är man ju en fullvuxen kvinna vid 22 och ingen liten tjej längre men såklart att man skulle bli galen av oro. Hoppas det löser sig!

  10. Det är sjukt att jag inte längre blir förvånad när jag hör sånt här.. det är så jävla illa, helt jävla fel!!!!
    Jag håller alla tummar för din skull för att det inte är levercancer <3

  11. en herre gud, vad är det för klåpare som arbetar inom vården egentligen!!! Man ska inte kläcka ur sig sådana saker och sedan bara rycka på axeln. Vården måste för fasen ta sitt ansvar snart…regeringen måste ta sitt ansvar och se till att vården får de pengar och resurser som behövs för att göra ett bra jobb och ge befolkningen den vård de behöver!!

    All kärlek till dig!!! Tänker på dig och hoppas verkligen inte det handlar om cancer!
    Stor kram!

  12. Tycker verkligen att det är så fruktansvärt orättvist att du som är en ung kvinna som är mitt uppe i att ta sig ur ett liv av psykisk ohälsa och som äntligen börjar må bra blir fysiskt sjuk istället. Så orättvist. Jag hoppas att du inte har levercancer, eller nåt annat allvarligt, och att du snabbt kan gå vidare från den här processen till ett härligt och friskt liv.

  13. Jag blir så förbannad när jag läser detta! Tänker på dig. Trots att du är så mycket yngre än mig är du ändå en inspiration. Styrka!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>