Mentala förberedelser

Trots att jag mest ligger i min säng och vilar hela dagarna så händer det väldigt mycket i mitt liv nu. Mentalt. Det är mycket svåra känslor jag måste handskas med och dessutom måste jag nu vara realist och planera hösten.

Jag har slutat tvärt på min praktikplats. Jag ska dit och ha avskedsfika om några veckor, men jag kommer inte jobba med barnen mer. Jag och min kontaktperson här på behandlingshemmet tyckte att det blev bäst så när läget är som det är. Det känns hemskt tråkigt, men jag inser att det var ett nödvändigt beslut.

Vi har även börjat prata om hösten. Tanken var ju att jag skulle börja skolan den nittonde augusti. Chansen att det blir så är väldigt liten. Så liten att jag knappt orkar hoppas på det längre. Jag håller mentalt på att förbereda mig för att det inte blir någonting. Min höst kommer antagligen inte alls bli som jag ville eller hade planerat. Så länge jag är under utredning med levern så kommer jag inte orka gå i skolan. Om läget inte förbättras snabbt utan behandling så kommer det absolut inte fungera. När jag knappt orkar gå på en kort promenad så skulle det aldrig gå att börja skolan. Det gör ont, så himla ont. Det värker i hela bröstet när jag tänker på det, för fan vad jag längtade efter att få komma tillbaka till livet, få en klass, träffa friska människor och göra något vettigt.

Vad jag ska göra i höst istället är ganska oklart. Allt handlar ju om hur fort utredningen blir färdig, om läkarna hittar något fel på levern som kan åtgärdas lätt. Men det är som läkarna har sagt till mig, vägen är lång och krokig. Det kommer antagligen innebära många sjukhusbesök innan jag kan få något besked. Jag har ju en rad undersökningar och provtagningar framför mig. Därför kommer nog hösten få bli sådan. En kamp. Jag får försöka fokusera på att bli bra igen. Förutom det fysiska så måste jag också bli bra psykiskt. För kampen mot levern hade jag inte räknat med och självklart påverkar det också mig psykiskt. Jag har många känslor och mycket oro att ta hand om, jobba och kämpa med.

Första steget framöver är att vänta på besked angående alla allvarliga leversjukdomar. Hålla tummarna för att jag inte har cancer eller någon annan hemsk sjukdom. Det är tungt det här, men jag kommer att klara det. Jag bara vet det. Det finns inga andra alternativ. Visst funderar jag på livets mening, och visst är längtan efter rakblad större nu, men det betyder inte att jag kommer ge upp eller skada mig själv. Verkligen inte. Jag har lovat mig själv, att om så hela livet skulle rasa så ska jag aldrig tillbaka till det destruktiva. Ibland känns det som att mitt liv håller på att gå sönder, men hur trasig jag än blir så ska aldrig min kropp bli det igen.

mem

14 reaktion på “Mentala förberedelser

  1. Åh, hoppas att det hittar orsaken till dina symptom och att det inte är något desto allvarligare! Kan bara tänka mig hur hemskt det är att leva i ovissheten :3 många styrke- och kämpakramar <3
    + Din blogg är verkligen jättebra, gillar't! :)

    Sv: Eller hur :)

  2. Jag vet att du klarar detta också. Du är så otroligt stark och du hjälper andra som har det svårt. Mår sämre än någonsin just nu men vill bara att du ska bli bra :)

    Många kramar <3

  3. Skickar dig miljaders styrkekramar och hoppas på att det är bra besked du kommer få angående levern. Och att du fortsätter med att kämpa för att en dag vara fri och lycklig. Du får komma ihåg att du är unik (precis som alla andra) 😉 men så är det ju. Det finns bara 1 av dig! Kämpa på och hoppas du kan se livets små glädjeämnen varje dag och överallt! ☆

  4. Först vill jag tacka för din fina kommentar hos mig, det värmer. Har det rätt tufft just nu men det verkar jag inte vara ensam om… Jag hoppas att du ska få må bra och slippa allt för många sjukhusbesök och ovisshet, känner med dig! Kämpa på! Kramar <3

  5. Vackra!

    En dag i taget. Låt alla känslor komma som behöver komma. Har också en del utredningar i höst, dock inte så skrämmande och läskiga som dina. Dem kan jag inte ens föreställa mig.

    Sänder en kram till dig. Du är fantastisk, glöm inte det!

  6. Jag hejar på dig! Detta är en sådan jävla kamp du går igenom, och du ääär redan så himla stark men du kommer bli ännu starkare! Du klarar detta, det vet jag! Trots att det är orättvist, men du vet: det svåra drabbar de som är starka nog att klara av det.
    Jag fick ont i kroppen när jag läste att du inte kommer kunna gå i skola. Jag kan nog inte ens föreställa mig hur du längtat. Men jag antar att det kommer fler chanser, livet är inte över än!
    Kämpa! :*

  7. Hoppas verkligen att du snart är pigg och glad igen !
    Läkarna misstänker att min lever är skadad.. Så jag har en liten aning om hur det känns med all oro för att det ska vara ngt som är riktigt fel <3

  8. Kära söta DU!! Oj, vad jag blir ledsen över att läsa att dina planer med studierna måste skjutas fram, och att du måste sluta på din praktikplats. Men studierna finns kvar, även om det är en klen tröst för dig. Jag hoppas innerligt att du inte har någon allvarlig sjukdom! Inte cancer! Det är en lång väg för dig med många undersökningar innan du får rätt diagnos. Det måste vara skit tufft, men du är så underbar och stark även om du kanske känner dig liten och svag i stunder när din rädsla och oro tittar fram. Känn kärleken och värmen som strömmar till dig av alla dina läsare och vänner!! Vi ska skicka dig många varma kramar och positiv energi! Tusen kramar <3 Anna

  9. Åh nej, vilket helvete du går igenom:( Ge aldrig upp. Det bara måste lösa sig för dig. Massa styrkekramar till dig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>