Hur kan nåt så vackert som livet gå så fel?

Jag minns tiden då jag var så lycklig att jag inte kunde sova på nätterna. Då jag skrattade från tidigt på morgonen vid frukosten tills sista kvällsciggen vid elva då dörrarna skulle låsas. Det var den bästa tiden i mitt liv, men det känns verkligen som att det var längesedan. Jag har hamnat någon annanstans nu, har varit för länge. Jag ser inte fram emot något, har svår ångest, gråter varje dag. För att det gör ont överallt. Jag erkänner, jag var inte stark nog för att gå igenom en kris. Inte just nu. Mitt psyke var för skört för att jag skulle kunna ta mig igenom mina leverproblem utan större problem. Jag börjar falla tillbaka till ångesten, självskadetankarna och depressionen. Då jag tappar bort mig själv och hon som jag blev efter kampen mot psykiska sjukdomar. Jag vet att när allt det här med sjukhusutredningen är över så kommer jag behöva tid för att ta mig tillbaka där jag var. Jag har ett stort jobb framför mig, både fysiskt och psykiskt. Livet gör ont och trots att jag verkligen har försökt att hålla mig kvar ovanför vattenytan så sjunker jag sakta i alla fall. Jag funderar på att sluta skriva här. För ett tag. Mitt liv håller på att gå sönder och jag måste kämpa, kanske hårdare nu än någonsin för att inte hamna tillbaka på ruta ett. Det sägs att det finns en mening med allt, men har jag cancer eller får allvarliga psykiska problem igen på grund av det här, då tror jag inte en sekund på det.

Kämpa nu kära ni, och kämpa säger jag också till mig själv. Det måste bli bra tillslut. Det bara måste.

38 reaktion på “Hur kan nåt så vackert som livet gå så fel?

  1. Du är fantastisk Jessica! Jag vill bara krama om dig, fast att vi inte känner varandra. Fortsätt fokusera på dig själv! Vägen är målet! Jag håller tummarna för att det inte är cancer och jag önskar dig all lycka till med jobbet du gör med dig själv! Självskadetankarna är förjävliga. Försök att se de som vilka tankar som helst – utan värdering.
    Stor kram!

  2. Hej Jessika! (Hoppas jag stavade rätt).
    Jag har följt din blogg i några månader nu och jag beundras varje gång då jag läser dina inlägg. Du är verkligen stark!! Efter allt som hänt i ditt liv så har du kämpat och hållt dig flytande. Och belöningen för det har kommit de senaste 6 månaderna när du skrattat och varit lycklig, visst du har kämpat under dessa månader också men har kunnat skratta och leva mellan varven :)
    Det är verkligen så orättvist att du som redan har haft det tungt i så många år nu ska drabbas av ännu mer problem och nu fysiska som man tyvärr inte kan styra över själv. Men vet du?! Är det någon som kommer fixa detta så är det DU!!! Jag vet att det känns förjävligt nu och tankar på självskada och depression kommer tillbaka när vi är nedsatta i psyket och kroppen, men du det är INTE värt det!
    Du har skrivit flera gånger på bloggen att vad som än händer ska du inte ta till rakbladen, för det kommer inte hjälpa och det är INTE värt det!!! Kommer du ihåg?! Håll fast vid det!
    Tänk alla människor unga tjejer och killar som du inspirerat via din blogg att det går att bli självskade fri, för DU har bevisat det! Till dig ser man upp till :) nu är det dags att vi ger tillbaka till dig! Vi hejar på dig, tror på dig och stöttar dig. Jag vet det är svårt, kämpigt på alla sätt, tårarna rinner, det gör ont i både själen och kroppen. Men det kommer gå över! Under den här resan du har framför dig med undersökningar, besked, oro, ångest och svåra tankar så kommer det finnas lite ljusa stunder, jag vet det är svårt att tänka så när det är mörkt, men det kommer att ske! :) Ta till vara på dem, efter den här resan kommer de stunderna bli fler och fler och sedan bestå av din vardag! Håll ut!

    Jag känner inte dig, men jag bryr mig och det gör väldigt många som följer dig :) känn ingen press vad gäller bloggen och din jourmejl utan tänk på dig själv och sätt dig i första hand! Vi förstår, jag lovar :)

    Oj det här blev ett långt inlägg, jag har aldrig kommenterat förut men kände nu att jag ville försöka ge dig en knuff i rätt riktning :)

    För att avsluta detta ”brev” så vill jag berätta om mig, jag är i din ålder och jobbar som sjuksköterska på ett större sjukhus i landet. Jag har haft depressioner till och från under de senaste åtta åren, detta år har allt kollapsat, jag gick ett självskadebetende och blev utbränd. Nu har jag varit självskadefri i snart två månader :) jag ska idag börja arbetsträna 2 h, vilket påminner mig om att jag måste gå upp nu, haha. Med detta vill jag säga, DU Jessika kommer fixa detta, DU kommer bli sjuksköterska och en mycket bra sådan!! För du har viljan, även om det ibland (såklart) inte känns så!

    Avslutar med en dikt:
    Att Vara Stark

    Att vara stark är inte
    Att aldrig falla
    Att alltid veta
    Att alltid kunna

    Att vara stark är inte
    Att alltid orka skratta
    Att hoppa högst
    eller vilja mest

    Att vara stark är inte
    Att lyfta tyngst
    Att komma längst
    eller att alltid lyckas

    Att vara stark är
    Att leva livet som det är
    Att acceptera dess kraft
    och ta del av den
    Att falla till botten
    Slå sig hårt
    Och alltid komma igen

    Att vara stark är
    Att våga hoppas
    när ens tro är som svagast

    Jag hoppas du känner dig lite bättre nu, varma styrke kramar från Linnea.

  3. När mitt första barn dog i magen två veckor innan det skulle födas sa människor i min omgivning att det var säkert meningen det som skedde, och du är ju så stark som klarar det här. Jag förstod inte vitsen med att behöva drabbas av en sådan jobbig händelse. Och att jag försökte ta mig igenom det hela och hitta tillbaka till mig själv och livet betydde inte att jag var stark. Det fanns två val, kämpa eller ge upp och dö, jag ville ju leva så valet var ju enkelt. Det jag menar är; man ska inte tro på att det finns en mening med allting i livet.
    Jag tycker faktiskt man ska undvika att säga till en person som går igenom en kris att han eller hon är stark och duktig, och att man beundrar denne.
    Om människor i ens omgivning tycker att man är så stark och duktig, vem ska man då kunna visa sig svag inför? Vem ska krama en och trösta när man är ledsen? Alla har ju bestämt att man är stark och duktig så då är det väl bara att bita ihop och vara det då, fast man håller på att gå sönder fullständigt innombords…eller?
    Jessica, jag hoppas du har människor omkring dig som kan stötta dig i det du nu går igenom, och att du känner att du kan vara svag, ledsen och ha ångest. För man kan inte gå igenom det du gör utan att det sätter sina spår.
    Kram /Sara

  4. Jag hoppas det löser sig så bra det kan för dig, efter allt du kämpat dig igenom är du värd att det ska gå bra och smärtfritt ett tag <3
    Kämpa på!

  5. Ja, det gäller att fokusera framåt och veta att det tillslut blir bra och att man kommer må bra. Annars blir det så outhärdligt. Jag försöker också tänka så. Att det skall bli bra.
    Hoppas du får dina provsvar snart du kan släppa oron!!

  6. Jag håller med om det Sara skrev, även om jag inte har sett på det på det sättet förut (att folk i ens omgivning tycker att man är stark och duktig, och vem ska man då kunna visa sig svag för).

    Gör det som känns bäst för dig, ta en paus från bloggen och fokusera på dig själv om det är det du behöver. Du har varit och är en stor hjälp och inspiration för många (inkl. mig), det är något att vara stolt över. Det behövs fler människor som du, Jessica!

    Styrkekramar. Tänker på dig.

  7. Det gör mig så otroligt ont att du som kämpat så hårt ska börja må sämre igen pga. Fysiska problem.. Du förtänar inte detta, du är värd att få vara en lycklig tjej och det hoppas jag att du kommer bli!
    Massa styrkekramar till dig <3

  8. Hoppas av hela mitt hjärta att allt kommer bli bra för dig fina du. Du är en helt fantastisk människa som kämpar och bevisa gång på gång att det går.
    Du har gett så många och framförallt mig hopp att kämpa och leva igen, att inte ge upp.
    Det har ingen i vården gjort för mig men det har DU gjort.
    Du har räddat mitt liv, om du bara visste vad det betyder för mig men också för de i min närhet.
    Det är riktigt stort.
    Det gör ont i mig vad du går igenom just nu, om jag bara kunde förändra och vända allt till rätta.
    Om jag bara kunde göra ngt för dig, så som du har gjort för mig.
    Du klara detta, du bär en skyddsängel vid din sida som skyddar dig med sin vinge och du har/är min ängel.

  9. Jag önskar att jag var där nu och kunde ge dig en riktigt stor kram.

    Du kommer att klara det här Jessica, du är stark, men kom ihåg att även de starkaste får vara ledsna och nere ibland. Jag hoppas att du snart igen finner styrkan att simma upp till ytan, och sedan fortsätta därifrån mot stjärnorna, för det är där du hör hemma. Du är som en sol för så många människor, men inte ens solen finns där för oss hela tiden. Tillåt dig själv nu att fokusera enbart på dig själv, så att du ska må bra, och se till att ha människor omkring dig som kan stötta dig, för du ska inte behöva gå igenom det här ensam. Jag håller tummarna för dig, det kommer nog att ordna sig. <3

    Kramar <3

  10. Hej,
    Är grymt imponerad av dig oc har följt din blogg sen första dagen jag hittade den.
    Jag håller tummarna för dig och hoppas att det inte är något farligt med levern och att du orkar ta dig tillbaka till det friskare livet, vet att du är grymt stark!
    Ingen vill hamna på ruta 1 igen, men man kan ta sig upp igen. Kommer inte se ner på dig eller tappa hoppet om du hamnar på ruta 1 igen och som du brukar säga, allt har sin mening. Så tappa inte hoppet om du skulle råka hamna där nere igen. Du kommer alltid vara lila fin och betydelse full för mig och måga fler. Fortsätt kämpa för det klarar du! Puss och kram <3

  11. Åh vännen det gör så ont i mig att du som är en sån fantastisk själ ska behöva gå igenom så mycket, kanske är det just för att du är stark nog att klara av det. Har följt din blogg ett tag nu och kan inte sätta ord på hur du har hjälpt mig igenom min egna kamp, bara genom att vara en sån förjävla bra förebild, och det menar jag verkligen. Du är en sån otroligt fin och omtänksam människa, som bryr sig om andra trots att du har så mycket eget att brottas med. Det är verkligen beundransvärt.

    Kanske är det så att du borde ta en paus från bloggen, hur som helst hoppas jag att du vet att jag och alla andra som följer dig över bloggen och instagram kommer att stötta dig vad du än gör, och vara här för dig när du behöver det och när/om du väljer att komma tillbaka.

    Jag önskar dig all lycka i världen, och massa massa styrkekramar. Sluta aldrig vara Jessica, och sluta aldrig vara stark för det är du även om du faller ibland.

  12. Kämpa kämpa kämpa. Vändpunken kommer när du minst anar det!
    Alla människor hamnar i svackor. ALLA, bara de att det är väldigt få som vågar erkänna det. Jag tycker du är otroligt stark som vågar visa att du mår dåligt!
    Jag vet precis hur jobbigt det där, då jag ofta hamnar i svackor.
    Som sagt, kämpa för att orka stå på benen igen, för att orka vara den där personen du en gång var. Du kan om du vill! <3

  13. Depressioner är fördjävliga, speciellt när de återkommer :( jag har klarat mig rätt bra de senaste månaderna men mellanvarven har det varit hemskt :(

  14. Sluta inte hoppas! Jag tror på dig. Vi alla tror på dig <3 Du är en sån fin och vacker tjej på både insidan och utsidan. Massa styrke kramar från mig!

  15. Tack för kommentaren!! =)
    Jag hoppas innerligt att du kommer må bättre snart.. INGEN människa förtjänar att må som du gör just nu!!!
    (vet själv hur det är..)

    kram <3

  16. Alltså…
    Att du varit inne på min blogg och kommenterat mina ”problem” känns helt galet. Jag har inga problem som är värda de ord du skrev till mig. Man får perspektiv på saker och ting när man läser dina rader. Så tillbaka till dig, kämpa på ❤ kram vännen

  17. Kämpa på själv tjejen! <3
    Oh tack för kommentaren!
    Känns ändå skönt att det finns folk därute som förstår en, "vanliga" kan ha problem med att förstå.
    För mig har det gått upp otroligt mycket, men så slutade jag ta mina mediciner och då blev allt hundra gånger värre.
    Blir så ledsen lätt och humöret hoppar om inte annat.. Så jobbigt! :c

  18. Fina fina du. Jag hoppas du orkar kämpa. Och vet du en sak, jag tycker inte du ska känna att det är pga av ett skört psyke som du känner som du känner…. Det du får gå igenom skulle kunna få vem som helst att må riktigt dåligt psykiskt. Jag tror du ska försöka skilja på det du går igenom nu och det du varit igenom tidigare. Det ena har varit en kamp för att bli fri från psykiska sjukdomar. Det du går igenom nu är något helt annat. Jag hoppas mina ord kan stärka dig att tänka hoppfulla tankar. Tankens kraft är stor. Styrkekramar till dig från mig

  19. Jag älskar dig så det gör ont <3 Föll lite tårar när jag läste detta inlägg. Jag tror på dig gumman, det måste bli bra och det snart. Love you

  20. Åh vad ledsen jag blir att höra att du har så mycket att kämpa emot, det är aldrig lätt när allt bara hopas över en. Jag skickar massa varma kramar och hoppas verkligen på att du snart mår bättre! Du kommer ta dig igenom detta, jag bara vet det <3

    Sv: Ja visst är den sööööt! :)

  21. skickar över styrkekramar till dig och lycka till med allt! du är en stark tjej och verkar ha väldigt många fina människor bakom dig. kramar

  22. Tack för din hälsning hos mig. Det gör ont i mig när jag läser om vad du sliter med. En varm hälsning och en önskan om att hoppet ska orka sig fram genom mörkret.

    Och en dikt.
    Varma tankar!
    /Cecilia

    Till dig som kämpar

    Så länge du slitit
    och burit din kamp
    den som just du fått att bära.
    Och fast det finns många
    som delar din väg
    är det svårt att släppa nån nära.

    De kallar dig stark
    de som sluppit din lott
    men själv bär du skörhetens kläder.
    Du ser att du inte
    har haft något val
    och får uthärda oavsett väder.

    Du är inte stark
    men du kämpar ändå
    för att livet ger stunder att hoppas.
    Och när stormarna lagt sig
    ska du sen kunna se
    att framtidens frön ska få knoppas.

    Cecilia Ekhem

  23. Hej! Du gjorde en videoblogg ett tag sen där du berättade att allt det dåliga började med att du kom i kontakt med en kille på Internet, och du blev Utsatt för ett psykiskt övergrepp. 
    Nu hoppas jag att du inte tar illa upp av det här, för jag menar inte att vara elak utan jag är bara nyfiken, men hur kunde den här killen förstöra så mycket för dig? Du hade ju bara kontakt med honom genom sms, och visst han skrev hemska saker till dig, men varför bytte du bara inte nummer? Eller sa till dina föräldrar? Det är ju pga den där hemska killen som ditt liv blev som det blev, men varför blev du så påverkad av vad han sa? Du hade ju inte ens träffat honom! Hur kunde hans ord få dig att må så dåligt, och efter att du bytte mobil, varför struntade du inte i honom och fortsatte med ditt liv? Varför tog du åt dig så mycket utav vad han sa? om han dödshotade dig och visste var du bodde så kunde du ha sagt till dina föräldrar, polisen eller vem som helst! Varför gjorde du inte det?
    Som sagt jag menar absolut inte något elakt! Utan jag läser din blogg och ser hur dåligt du har haft det, och sen så förstår jag att allt började med den här killen, och jag undrar bara hur han kunde göra allt det här mot dig genom sms! Tycker du är sjukt stark och din blogg är jättebra! Kan du svara på det här i ett inlägg? För jag tror att många undrar samma sak som jag! :)

  24. Du har inte heller haft det särskilt lätt i ditt liv läser jag. Att kämpa på låter för fjuttigt för sådana som du och jag. Men livet är värt att ta fighten för. Nångonstans på andra sidan skogen mynnar stigen och där väntar skratt och glädje. Våga tro!! Det är värt det♥♥ Och om du inte redan är medlem så checka in UngCancer, en förening för oss unga vuxna som kämpar mot cancer.

    Kram!!

  25. Jag tänker på dig och ber för att det fysiska kommer visa sig vara något lätt åtgärdat. Att det psykiska blir sämre igen är inte konstigt: den här situationen skulle ta väldigt hårt även på en människa som aldrig kämpat med psykisk sjukdom. Att ha ångest och känna sig deprimerad i situationen du är i nu tror jag vem som helst skulle göra. Att självskadetankarna kommer är inte heller konstigare än att en nykter alkoholist när något jobbigt händer kan känna sug efter alkohol flera år efter att den slutat. Att du känner och tänker så är helt okej, normalt och det betyder inte att du kommer att falla tillbaka. Jag är övertygad om att det på något sätt kommer att lösa sig.
    Kram

  26. Det här är första gången jag är inne på din blogg. Jag har själv en lång historia av psykisk sjukdom bakom mig (över 10 år nu), bl.a bipolär sjukdom, borderline och anorexi, men är idag relativt ”frisk”. Jag har också bott på behandlingshem i 3+ år så jag har erfarenhet av det också. Jag tycker din blogg verkar intressant och att du verkar ha rätt inställning så jag tror att jag kommer att komma tillbaka. :)

    Det jag hade att komma med apropå just det här inlägget och dilemmat med fysiska sjukdomar när man mår psykiskt dåligt är främst lite uppmuntrande ord men även ett lästips som jag tror att du skulle kunna uppskatta. Jag skulle ge dig rådet att titta in på en blogg, inte min egen (den kan nog vara lite triggande för folk med ätstörningar) utan en som tillhör en nära vän till mig som heter Tjelsi:

    http://trepunktnoll.com

    Hon blev friskförklarad från sin borderline-diagnos men blev i samma veva en av de yngsta i Sverige att drabbas av en mycket ovanlig neurologisk smärtsjukdom (Trigeminusneuralgi). I bloggen beskriver hon sin kamp mot sjukdomen och den hjärnoperation som hon bestämde sig för att genomgå i vintras för att orka med att fortsätta leva.

    Bloggen är en ”uppföljare” till hennes första blogg – http://tjelsi.com – som handlar om hur hon blev friskförklarad från sin borderline-diagnos.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>