En liten uppdatering

Hej vänner. Först och främst, tack så himla mycket för alla fantastiska ord ni ger mig. För alla kämparkramar och allt stöd. Ni är bäst och jag har saknat er och bloggen nu under mina bloggfria dagar. Jag kämpar på så gott det går. Ibland går det lättare, ibland är det svårt. Idag har i alla fall min läkare ringt efter sin semester. Att få prata med en läkare man tycker om är guld värt i dessa situationer. Jag tänkte ge er en liten uppdatering om hur utredningen går då jag idag har fått reda på lite nya saker.

I nästa vecka ska jag få en akuttid för att göra en gastroskopi. Då ska jag också få träffa min läkare en liten stund, vilket känns bra. Sedan får jag fortsätta vänta på datortomografin, men nu är det bara en och en halv vecka kvar tills det är dags. Sedan ska jag in och ta massor med nya prover i olika omgångar. Tyvärr hade nu läkaren hittat att ytterligare ett levervärde är avvikande. Tydligen stämmer ingenting. Vissa värden är förhöjda och ett värde är för lågt, vilket enligt läkaren var väldigt ovanligt och förbryllar sjukvården ännu mer. Mig också såklart.

Vi pratade även om näringsdrycker. Jag började ju dricka dessa på eget initiativ, men nu ska jag få träffa en dietist som ska skriva ut på recept (så dyrt att köpa själv). Min läkare ordinerade även två om dagen istället för en.

Det känns bra att semestern är slut. Att det börjar rulla på igen inom vården då det känns som att det har stått still hela sommaren. Vi pratade också såklart om eventuell cancer. Sanningen är att jag har många symptom, och läkaren förstår min oro. Men hon påminde mig också om att jag gjorde ett ultraljud för några månader sedan och då kunde de inte se någon tumör, även om hon också berättade att man inte alltid ser allt på ultraljud. Men, hon ville att jag mitt i den här oron skulle ha med mig det, att det finns goda chanser för att det inte är något allvarligt. Som jag sagt innan, jag tror inte att jag har cancer, men såklart är jag orolig både för det eller för att det ska vara något annat allvarligt. Den här ovissheten och väntan är näst intill olidlig. Men jag kommer klara det här, trots att livet känns motigt då och då. Nästa vecka blir en sjukhusvecka och därför ska jag vila mig ordentligt i helgen för att orka med det.

Återigen. TACK för att ni är bäst och följer med mig på min resa ♥

bild (16)

10 reaktion på “En liten uppdatering

  1. Hej Jessi! Jag undrar om du skulle vilja göra ett länkbyte? :)
    Fastnat för din blogg riktigt mycket, och din blogg är riktigt läsvärd! Bara att du skickar en vänförfrågan till mig på facebook : Tintin Persson eller mailar mig till : tintinpersson-@hotmail.se
    Tack på förhand! ♥

  2. Jag vet hur det är. Jag åkte in på sjukhus efter nyår, kom ut 3 månader senare. Drabbades av hjärtsvikt, men lunginflammation. Var jäkligt illa däran. Den fick jag en propp i högerlungan. Då vart allt sämre. Höll på att dö. Men jag kämpade på. Min högra kammare på hjärtat hade 10% kapacitet. Bara att ändra ställning i sängen var en pärs.
    Fick morfin för all smärta, så vart beroende av alla sprutor. Men då var det skönt att slippa all smärta. Jag beslutade att dra ner på morfinet själv. Men mitt upp i detta så fick jag besked att jag hade en hudinfektion i höger lunga. Ingen visste var det kom ifrån, mer att den kom utifrån.
    Stort larm här i Norrköping och på Karolinska som satte in en jäkla dos antibiotika. Tabletterna kostade 500 spänn styck och jag skulle ha två per dygn i 14 dagar.
    Då beslutades det att jag skulle på en pacemaker. Mitt hopp ökade och jag fick tillbaka livsgnistan. Två dagar innan den avslutande kuren så opererades jag. Var vaken hela tiden, tjatade men kirurgerna. Var mycket trevligt. De sa att de aldrig haft en patient som var så gott humör. Plus att de båda gillade blues så det spelades i operationsrummet.
    Efter operationen fick jag vila. Dagen efter fick jag äntligen åka hem. Efter tre månader. Hjärtat hade återfått sin gamla rymt. Men pacen var det värsta de kunde uppbringa i Sverige. En riktig datorn som kan ringa när det är kris. Är otroligt glad för min lilla dosa som ingen ser. Men jag bär den med stolthet.

    Har ju haft en massa skit i kroppen, tuber, rör och grejer. Men att detta är bara en del vad jag gått igenom.
    Så jag vet vad du väntar dig och allt var inte nervös, det blir bra till sist.

    I förra veckan fick jag besked att jag hade en liten tumör i lungan, där proppen satt. Men det tar jag med en klackspark. Har gått igenom en massa så en tumör kan aldrig få mig på fall.

    Lycka till.

    Kram

  3. Har läkarna kunnat utesluta Crohns syndrom och Ulcerös kolit? Kan ju absolut vara någon annanstans än just i levern det spökar men som ändå ger förhöjda värden?! Kämpa på!

  4. Jag förstår verkligen din oro. Är i nästan samma sits, men ändå inte. Har problem med min mage så ska göra gastroskopi den 22 augusti. Ingen har nämnt cancer för mig men man kan inte låta bli att få dom tankarna. Jag tror det kan vara magsår eller nåt liknande men att symtomen är samma vid magsår och magcancer skrämmer mig en del :/
    Hoppas det går bra för oss båda.
    Kramkram

  5. Hoppas att det inte är cancer! Min morfar har cancer (han är som min pappa) Fast en väldigt elakartad sort som är kronisk och som läkare aldrig har botat någonsin. Så det är extra hårt, inte ens ett hopp. Men den cancern är väldigt ovanlig.
    Även om du får cancer eller ej. Så vill jag gärna fortsätta följa med dig hur allt går!
    kram

  6. Usch, otäckt att gå omkring och inte veta vad det är! Har själv en tarmsjukdom och har haft ganska många turer kring den. Det är inget av den allvarligare sorten, ”bara” ibs, men den å sin sida är ganska svår och ger symptom som är rätt lika de inflammatoriska sjukdomarna. Periodvis har jag varit rejält sjuk. Jag har i och för sig aldrig varit riktigt orolig för att det har varit något farligt, men jag har varit rädd för alla obehagliga undersökningar och jag har varit rädd för alla viktnedgångar som magbesvären har fört med sig. Har fått oerhört många elaka kommentarer för att jag varit så mager…Till sist fick jag komma till ett sjukhus där de var specialister på tarmsjukdomar och där blev jag äntligen tagen på allvar och fick hjälp. Så nu vet jag att när jag blir sjuk och det kommer ett värre skov så behöver jag bara lyfta på luren och så är hjälpen där. Bara det gör att jag kan må mycket bättre i magen! Jag hoppas att det inte är något allvarligt med dig och att du får den ALLRA BÄSTA hjälpen som finns att få!!
    KRAM

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>