Det är lätt med facit på hand

Jag fick en kommentar från en tjej som hade lite frågor angående de psykiska övergreppen jag utsattes för som jag har pratat om här.

Hur kunde killen som dagligen hotade mig förstöra så mycket? Varför bytte jag inte bara nummer när han ringde och trakasserade mig? Varför pratade jag inte med mina föräldrar? Varför påverkades jag så mycket av vad han sa och varför struntade jag inte bara i det? Varför gjorde jag inte en polisanmälan?

Först och främst, jag tycker inte om att gräva ner mig i dåtiden. Jag tycker inte att det är bra att fokusera så mycket på vad man har eller inte har gjort. Och dessutom, med facit på hand är allt så jävla enkelt.

Jag var ett barn när jag kom i kontakt med killen som hotade och trakasserade mig. Han kränkte mig dagligen vilket ledde till att jag blev en ledsen och orolig tonåring med dålig självkänsla, självhat och mycket ångest. Jag tyckte att allt var mitt fel. Därför började jag skada mig själv, för att få bort ångest och alla jobbiga psykiska smärtor. Att utstå dagliga hot och kränkningar är jobbigt, och att man börjar må dåligt för det tycker jag inte är så konstigt. Jag var trots allt bara ett barn, som var väldigt rädd. Mitt sätt att stå ut var att skada mig själv, vilket jag såklart mådde ännu sämre utav. Som jag nämnde i videon pratade jag inte med mina föräldrar eller polisen för att jag var rädd och för att jag ansåg att allt var mitt fel. Det var jag som gav ut mitt nummer och jag hatade mig själv för det. Ett självhat som ledde till ännu fler självskador.

Med facit på hand är det lätt. Självklart borde jag ha polisanmält och pratat med mina föräldrar. Självklart. Allt är så lätt när man ser tillbaka på det, när man är vuxen och mår bättre. Men jag såg det inte så då. Visst kan man önska att man borde gjort annorlunda, men ärligt, vad vinner man på det? Vi kan inte förändra dåtiden, men vi kan påverka framtiden. Därför tänker jag inte hata mig själv för att jag inte sa något. Jag var rädd, med all rätt, och jag förstår mitt beslut då. Men jag tänker däremot kämpa för en bra framtid.

Jag berättade i videon att jag hade bestämt mig för att polisanmäla. Jag är inte längre säker på att jag kommer göra det. Jag har gått vidare i alla fall, tänker väldigt sällan på honom. Att dra upp allt igen känns inte bra för mig. Jag har vunnit i alla fall, för jag lever. Om jag hade blivit sjuk om jag inte hade utstått detta är helt omöjligt att säga. Därför tänker jag heller inte lägga mer energi på att fundera på det. Kanske hade jag det, kanske inte? Egentligen spelar det ingen roll, för som sagt, dåtiden kan vi ändå inte förändra. Jag började må dåligt när jag var tretton, sen upplevde jag flera kaosår. Men nu mår jag bättre och det är faktiskt det enda som är viktigt.

Men varför sa jag inget och hur kunde detta få mig att må dåligt? Vill ni diskutera och analysera detta så fine. Men jag kommer inte vara med i diskussionen. Jag har gått vidare och jag mår inte dåligt över detta längre. Jag är inte rädd och jag hatar inte mig själv för att jag gjorde som jag gjorde. Det är lätt att komma med synpunkter utifrån, att Jessica var ju rätt dum som inte polisanmälde. Men nej, det var jag faktiskt inte. Jag var tretton år och livrädd. Jag hatade mig själv. Det är lätt att ha åsikter med facit på hand.

5 reaktion på “Det är lätt med facit på hand

  1. Helt rätt. Det är lätt att ha åsikter med facit på hand. Anledningen till att folk inte anmäler den som utsätter dem för psykisk/fysisk misshandel är ju att förövaren lyckas få en att känna sig dum/usel/ovärdig/rädd etc. Det ”bygger på” att förövaren tar ifrån en allt självförtroende och självkänsla och man VÅGAR inte anmäla.
    Om man kunde få facit innan, så vore det inte problem med något här i livet.
    Kram till dig Jessica.

  2. Jag blir så peppad av folk som du, mått/mår så fruktansvärt dålig, och vågar ta tag i sina problem.. Då är så jävla stark.. Jag hoppas du vet det! jag känner igen mig i det du skriver.. Så mycket.. Jag har också haft problem med rakbladen, eller jag har problem! Ville bara säga att du är så stark!

  3. Finns saker jag inte anmält för att jag ändå gått vidare och vet att vissa saker är totalt onödiga att ta tag i dels för att det oftast är svårt att bevisa saker då det gått så väldigt lång tid. Men Det handlar om att göra vad som känns bäst för en själv.

  4. Det du skriver här påminner så himla mycket om min dåtid. Jag var också tretton år och blev tillsammans med en idiot till kille som har satt spår i mitt självförtroende och liv sedan dess.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>