När vi ser vår samtid brinna ner

Den tjugofjärde och tjugofemte juni skrev jag två statusuppdateringar på facebook. Att jag skulle börja skolan. Att jag älskade mitt liv. Att jag var så lycklig. Sjuttiotre likes och fyra kommentarer.

Idag hade det varit en vecka kvar. Sju dagar och 604800 sekunder. Istället fick jag göra ett svart streck i min kalender. I lördags fick jag ett utbrott och slängde ut alla mina skolsaker genom fönstret. De kunde gott ligga där och regna bort, blåsa bort, försvinna. Rev sönder mitt antagningsbesked. Precis som mitt liv har gått sönder. Sedan låg jag på mitt golv och grät.

Istället för att vara lycklig över skolan ska jag dricka kontrastvätska, få en slang i halsen, leta efter tumörer, lämna tusen rör blod, vara orolig, gå igenom sjukhuskorridorer och dricka näringsdrycker. Inte världens bästa byte precis. Självklart är jag ledsen. Självklart är jag så förbannat besviken. Jag hade verkligen sett fram emot att få en klass, träffa friska människor, köpa kurslitteratur och plugga. Jag hade sett fram emot att få flytta till behandlingshemmets träningslägenhet och försöka börja leva ett riktigt liv. Men det kommer fler chanser. Det kan inte sluta såhär, det måste finnas något mer. En dag kommer jag bli sjuksköterska, en dag kommer jag vara frisk från allt. En dag kommer livet bli bra igen. Men man måste inte alltid vara så förbannat positiv så därför säger jag idag – fan också.

bild (22)bild (23)

13 reaktion på “När vi ser vår samtid brinna ner

  1. Nej, man måste inte vara så förbannat positiv jämt. Går livet itu så har man all anledning att vara sur och säga fula ord. Skit också. Fan. Helvete. Satan perkele.

  2. Du har all rätt att vara ledsen och arg över det! Man kan inte vara stark hela tiden varje dag. Jag hoppas att det går bra på sjukhuset och att du får börja skola snart <3

  3. Jag säger det med – fan också!
    Fan också att just det blev som det blev för dig, fan, fan, fan..!

    All styrka och kärlek jag har, ger jag till dig!
    Jag tror på dig, jag tror på dig till 110%!!

    Styrkekramar i massor!<3

  4. åhh :(
    jag hoppas situationen blir bättre snart.
    såhär ska du ju inte behöva ha det.
    klart du har rätt att bli ledsen & arg, kan inte ens tänka mig hur det känns…fyfan.

    kram på’re vacker <3

  5. Såklart det kommer fler chanser! Men jag vet hur det känns, så himla drygt att vänta och se fram emot grejer som man bara vill ska hända nununu. Förbannat positiva människor är bara irriterande. Jag gillar folk som vågar vara helt negativa, det är mer mänskligt och realistiskt på nåt sätt. Hoppas du mår bättre imorgon än idag. Med din blogg så verkar du nå ut till många som känner som du, fortsätt med det! Kram!

  6. Det låter förjävligt, det där. Ibland ser man fram emot saker så himla mycket… att det blir såååå tomt om de inte blir verklighet! Men du klarar detta. Precis som du har klarat ALLT hittills. Det är bara att söka in igen, komma in igen, köpa skolgrejer igen. Nästa termin, nästa år, eller vad som helst!

  7. Hej! Nä, man behöver absolut inte vara så djävla positiv alltid!! Bara svär och få ur dig all frustration, besvikelse, ilska och sorg!!! Sedan tror jag att du kommer bli en fantastisk underbar sjuksköterska!!! Det kommer flera tåg! Vi är många som hejar på dig!! BAMSEKRAM Anna

  8. Kära du, klart du är ledsen, orolig och besviken och det har du all rätt till att vara! När man har sett så fram emot något och så blir det inte så av en anledning man själv inte kan påverka, då är det klart att besvikelsen blir ännu större.
    Du kommer att ta dig igenom det här!

    All kärlek till dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>