Vänta på mitt paradis så vi kan fara dit sen

Personalen frågar om och om igen. Jessica, hur orkar du? Du är stark, och hur står du ut?

Idag kom min bästa terapeut tillbaka från semestern. Jag berättade för henne, att jag orkar. Att jag står upp. Att allt känns fan åt helvete ibland. Men jag har inget val. Jag tvingas in i kampen igen, vare sig jag vill eller inte. Jag har bara ett val. Och det är skönt, faktiskt. Att jag inte längre har två. När jag var sådär sjuk och allt var mörkt, så tyckte jag att jag hade två val. Jag kunde kämpa, eller så kunde jag ta den där överdosen en gång till och hoppas på döden. Jag kunde alltid välja att skära i min kropp och svälta. Jag kunde välja att ligga kvar i sängen hela dagen och skita i hela livet. Idag väljer jag inte, idag går jag bara framåt. Visst står jag i det där vägskälet igen. Då vänster betyder kamp, och höger betyder att jag ger upp. Men valet är inte svårt. Jag behöver inte ens fundera. Jag skulle aldrig ge upp idag, trots att det ibland gör så himla ont i mig.

Jag slutade välja, och det hjälpte mig upp från mörkret. Jag slutade se självmord som ett alternativ och jag bestämde mig för att välja kampen vad som än händer i mitt liv. Därför kämpar jag, för att livet är värt det. Enkelt är det inte, kanske kommer det heller aldrig att bli det. Men jag tvekar aldrig på att jag går på rätt väg. Man måste kämpa för sin egen skull. Vi har bara ett liv. Människor söker tröst genom att lämna planeten, tror att det blir bättre, utan att man vet det. Ibland hade det varit skönt om livet var lätt. Om det för en gång skull hade blivit som man ville, som man hade tänkt sig. Men trots att det dyker upp hinder på min väg precis hela tiden, så tänker jag hoppa över. Det är faktiskt bara att hoppa. Med tårar i ögonen klättrar jag förbi och tänker, det blir bra tillslut.

10 reaktion på “Vänta på mitt paradis så vi kan fara dit sen

  1. Åh, du tänker som jag gör! Ibland tänker jag att jag borde sluta kämpa och dö istället, men då inser jag att: man kan inte välja när man ska dö, man måste kämpa, för att det finns inget annat alternativ, vadå? Vänta med att äta kakan tills man ändå måste göra det, då kan man lika gärna göra det nu när det är enkelt. Kämpa på!

  2. Åh Jessica, du är en så stor förebild och det här inlägget gav mig verkligen massa hopp och nu vill jag välja livet, har det som tatuering dessutom. Jag hoppas att jag kommer fram mot livet snart och tills dess är det nog bara att kämpa. Du är verkligen en flicka som är stark<3

  3. Hmm jag skrev en kommentar men vet inte om den kom fram, så jag testar igen, haha =)

    Tack för kramen och kämpa vidare på det vis du gör nu. Du är på rätt väg =)

  4. Usch har ångest just nu. Livet ser så mörkt ut. Utan anledning.
    Du skriver så bra. Jag ska också kämpa för livet. Försöka iaf. Men det livet jag kämpar för kommer inte till mig. Jag kanske har en onödig kamp, vill ju bara njuta av livet…Är så ensam och vill inte ta emot hjälp. Kan ingen bryta sig in i mitt mörker. Jag vill ha ljus. Ljus är allt jag vill ha men det verkar hopplöst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>