Att tänka på sig själv i första hand

Hur lätt är det? Förbannat skitsvårt i många situationer. Genom alla år har jag tänkt mer på andra än vad jag har tänkt på mig själv, och det vet jag att jag inte är ensam om.

När jag var sjuk var nittio procent av mina vänner sjuka. När jag hade anorexia hade jag nästan bara vänner med ätstörningar. Ibland är det så himla bra att ha vänner med liknande problem, för tänk så mycket stöd man kan ge varandra. Men för alla är det inte bra, för mig var det dåligt.

När jag kämpade mig fri från min anorexia och andra problem var jag därför tvungen att ta ett beslut. Antingen så försöker jag bli frisk, eller så stannar jag hos mina vänner. Tyvärr, för mig var det antingen eller. Jag bestämde mig då för att säga upp kontakten med de flesta av mina vänner. Ett förbannat svårt beslut, men jag var tvungen. Jag kunde inte må bra när jag varje dag drogs ner av andras sjukdomar. Egoistiskt tyckte nog många, tycker nog än idag. Och ja, kanske. Men, man måste tänka på sig själv i första hand. I alla fall när det handlar om liv eller död.

Jag har själv blivit lämnad för mina problem. Det blev för svårt för flera av mina vänner. De orkade inte. Jag var mest sjuk och tillslut blev det för mycket. Jag var så ledsen då. Hade så ont inom mig att jag trodde jag skulle gå sönder. Jag var arg, hatade, grät. För fy fan vad orättvist att lämna mig när jag mådde så dåligt. Idag ser jag det inte så, idag är jag faktiskt stolt över dem som vågade lämna mig. Mår någon dåligt av mig och bättre utan – då vill jag att personen ska lämna mig. Och det är modigt att våga bryta sig ut, våga tänka på sig själv. Ingen människa ska behöva gå under på grund utav någon annan. Men de som har orkat med mig och alla problem i så många år ser jag verkligen upp till. De är starka människor, modiga och tappra. Men de som lämnade mig gjorde helt rätt.

En av mina närmsta vänner är sjuk i anorexia. När vi båda var sjuka var det faktiskt svårt att träffas, trots att vi knappt ville erkänna det för oss själva eller för varandra. När vi träffades hade vi båda så starka anorektiska tankar att allt blev kaos. Den där måltiden blev ett äpple och en isglass på tjugofem kalorier. Då insåg vi båda två, att om vi ska kunna fortsätta träffas måste vi kämpa emot anorexiamonstret. Annars får vi sluta umgås för tillfället. Vi båda bestämde oss för att kämpa, vilket jag är väldigt glad för. Men trots att vi älskade varandra så mycket, så var vi för sjuka båda två. Vi drog ner varandra istället för att peppa varandra. Men vi upptäckte det i tid som tur var och idag står vi varandra väldigt nära.

Jag menar inte att det är fel att vara vän med någon som är sjuk när man själv är det, men det är viktigt att tänka efter. Hur man påverkar varandra. Att man blir medveten om att man kanske drar ner varandra kan hjälpa mycket. Då kan man hitta lösningar för att peppa varandra istället. Det jag mest av allt vill säga är att du är viktigast i ditt liv. Och din hälsa går före allting annat i hela världen. Egoistiskt? Ja, kanske – men det kallas överlevnad.

7 reaktion på “Att tänka på sig själv i första hand

  1. det är ju en sak om jag till exempel mår dåligt för att min kompis har ett självskadebeteende och jag då bryter kontakten ett tag för att vi inte ska påverka varandra.

    det är en annan sak, som har hänt mig mycket, att vänner utan psykiska problem lämnar en bara för att de inte vill umgås med någon som är sjuk, för att de inte vet vad de ska säga, hur de ska bete sig. det har gjort väldigt ont i hjärtat. folk som plötsligt inte hör av sig. folk som inte ens skickade ett sms när jag mådde som sämst.

    när jobbiga saker händer, då lär man sig vilka som är ens äkta vänner och vilka som kan dra åt helvete.

  2. Du har så rätt, och det är verkligen en viktig grej att ta upp, för man ska inte behöva känna sig som världens sämsta vän för att man sätter sitt eget mående i första hand om det blir för jobbigt. Jag har själv inte lämnat kanske men ‘tagit en paus’ eller lite ‘avstånd’ från en person i en period då vi bara drog ner varandra. Nu har vi hittat ett sätt att stå varandra nära och hjälpa varandra utan att låta det påverka vårt eget mående vilket känns jättebra!

  3. Mycket kloka rader!! Allt handlar om olika livsfaser, situationer, hur vänskapen ser ut mm. Naturligtvis är det inte bra för ens egen läkning att påverkas negativt av en vän. Sedan finns det ett flertal olika ex på energitjuvar som man ska undvika, men det behöver inte handla om sjukdom. Kort och gott ska man umgås med människor som man känner en varm gemenskap med och både ge och ta emot positiv energi! Vissa människor vill vara offer och vägrar ändra ngt i sina liv, då kan man inte göra så mycket som vän. Välj dina vänner med omsorg!:):):) kram, Anna

  4. Det gör så förbannat jävla ont att bli lämnad bara… så fruktansvärt jävla pissont. Saknar henne så jag går sönder. Vi peppade varann, men drogs ner samtidigt. Eller, snarare påverkade varandra så mycket. Men när vi båda mår bättre kan vi nog vara vänner och umgås igen. Hoppas och tror det. hoppas det blir så snart som möjligt……

  5. Det är skillnad på att prata och komma fram till att det kanske är bättre att inte ses så ofta om man drar ner varandra. Men att bara lämna en vän för att han/hon är sjuk är förjävligt, då är man fan ingen riktig vän. När några av våra vänner mådde som sämst skyllde du dina ätstörningar på dem och stack.. Som sagt, det är skillnad.

  6. Viktigt och svårt ämne du tar upp här. Jag håller med om att man måste tänka på sig själv i första hand. Men det är verkligen sjukt svårt att bryta med vänner av den orsaken, om allt i övrigt funkar bra i en vänskapsrelation. Man är stark om man klarar av det!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>