den jobbigaste dagen

Idag är det nog den värsta dagen sen jag blev friskförklarad från min depression. Jag bara gråter och gråter för det känns som att smärtan aldrig kommer ta slut. Som att jag aldrig kommer bli frisk igen. Som att det inte kommer lösa sig, sluta lyckligt. Idag fick jag höra hemska sanna ord från en i personalen. ”När jag kom tillbaka från semestern så såg jag hur du hade förändrats. Hur deprimerad du var, så smal du blivit, läpparna som inte längre ler, blicken som är tom.” Jag vill inte att det ska vara sant. Jag vill bara vakna och inse att allt är en jävla mardröm. Det känns som att jag står framför en vägg och inte kommer någon vart. Jag var så frisk psykiskt, och nu måste jag acceptera och inse att jag blivit sjuk igen. Som att jag vandrat tusen steg åt fel håll. Jag vet inte hur jag ska acceptera detta, förstå det. Jag ville aldrig ramla tillbaka till depressionsträsket. Nu står jag här i alla fall. Det enda som tröstar mig är att jag har blivit frisk förut, jag har bevisat att det går. Därför kan jag klara det igen. Men just nu orkar jag inte gå igenom detta en gång till. Jag vill inte gå igenom det igen. Och mitt i alltihopa så är jag fysiskt sjuk. Det har liksom blivit för mycket. Jag har kraschat, det erkänner jag. Tack och lov så är jag ju på behandlingshem med bra personal. De kommer hjälpa mig ur krisen, depressionen, det fysiska. Tyvärr är det ju lätt så med psykiska problem, det är lätt att falla tillbaka i negativa tankar, banor, känslor. Jag var trots allt deprimerad i åtta år, och frisk har jag inte varit så länge. Allt det som har hänt den sista tiden har fått mig att gå sönder. Nu är jag trasig, trött och har ögon som svider efter alla tårar. Tack och lov så har jag en hel kropp och den ska aldrig bli trasig igen. Vi hörs när vi hörs. Nu är det fight for life som gäller. För mig och för er.

bild (46)

16 reaktion på “den jobbigaste dagen

  1. Du hade gillat min bild på instagram med samma citat, men jag älskar det och skriver det igen. ”Tänk att varje tår är som ett björklöv på trädet. När trädet har fyllts av löv har du gråtit färdigt och är hel igen”. Det var en fantastisk sjuksköterska i det psykiatriska akutteamet som sa det till mig i måndags kväll när jag inte kunde sluta gråta. Tårar är läkande för själen. Jag kan till viss del förstå hur du känner. Jag lever med min tarmsjukdom varje dag, tillsammans med ptsd och alla möjliga följdproblem det ger. Det är svårt när man måste balansera både fysiska och psykiska sjukdomar. Som om man aldrig får må bra. Har man en dag som är ångestfri så gör det ont fysiskt. Men det finns en framtid, och den vet vi ingenting om. Den kan bli helt fantastisk. Massa kramar till dig!

  2. Åh vännen, blir så ledsen för din skull. Men samtidigt glad för att du är på ett ställe där det finns bra och kunnig personal. Det är skönt att veta att du inte är ensam i detta. Vi är många som tror på dig och hejar på dig även om du inte ser oss. Du vet som stjärnorna på himlen. Man ser inte alla men man vet att dom finns där =)
    Kramkram <3

  3. Att falla är ju livet, men vet man att man kan resa sig upp gör man det fortare, sedan är det ju extremt nedslående att må dåligt både psykiskt och fysiskt (sitter i den sitsen själv) det ena väger ut det andra och det känns riktigt hopplöst. Styrkekramar, och tack för en underbar och peppande blogg!<3

  4. Kära DU!! <3 Livets vägar är krokiga minst sagt! Nu känns det extra tungt för dig, men håll ut för runt hörnet väntar solsken! Precis som du själv skrev, har du klarat av att bli fri depressionen en gång, klarar du av det en gång till. Skönt att du är omgiven av fin personal, som kan stötta dig!<3 jag skickar dig många varma styrke kramar <3

  5. Hej! Vill tacka för din fina kommentar på min blogg :)
    Kommer definitivt fortsätta läsa din blogg, känner igen mig i mycket av det du skriver.
    Vi hörs, Kram!

    //Rebecka <3

  6. Men vännen :( du får väl bo kvar där nu när du mår såhär? Läste nåt tidigare om träningslägenhet?
    Kämpa!! Du är så himla duktig o du kommer klara detta. Vi är många som hejar på dig!!

  7. Men jag tänker så här: precis som att man inte kan hjälpa att man faller tillbaka i somatiska sjukdomar, så kan man inte hjälpa att man faller tillbaka i depressioner. Det kan ju hjälpa en ur en depression om du jobbar hårt på det och kämpar med att vända dina tankar, men jag tycker att det är helt fel att beskylla sig själv för att man hamnar i en depression igen. Det är ju det hela tänket med att ändra attityden mot att somatiska och psykiska sjukdomar skiljer sig åt handlar om. Det kommer inte bli lättare att kämpa sig upp ur den om du tycker att du är misslyckad som blivit deprimerad igen. Men det vet du nog redan, så detta är bara för att påminna dig. Hejja, tänker på dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>