för 31 536 000 sekunder sedan

hospitalIdag är det exakt ett år sedan jag upplevde en av mina värsta dagar någonsin. Mitt sista självmordsförsök. Då jag hatade hela livet och trodde att det inte fanns någon lösning. Då jag trodde att jag skulle må dåligt varje dag för resten av mitt liv. Men jag kom till sjukhuset, fick hjälp med att få ut gifterna ur min stackars kropp. Hjärtat klarade sig. Jag klarade mig. Kanske inte levern, kanske var det just den där överdosen som skadade min lever. Eller så var det någon av alla andra gånger under många år. Kanske har det inte alls påverkat. Frågor jag kanske aldrig kommer få svar på.

Den där dagen för ett år sedan kommer jag i alla fall aldrig glömma. När jag stod där med landstingets filt visste jag inte att jag aldrig skulle komma hem igen. Ett år har gått, och efter den där överdosen fick jag aldrig komma tillbaka till mitt hem. Idag har jag skapat mig ett nytt hem tack och lov. Idag är behandlingshemmet mitt hem. Min trygghet. Min fasta punkt i livet.

Trots att jag har det jobbigt nu. Trots att jag kämpar med levern, depressiva tankar, ätstörda röster och självskadetankar så är det inte som då. Absolut inte. För idag hade jag aldrig valt att avsluta mitt liv. Idag vet jag att det går att bli fri från mörkret trots att jag just nu är tillbaka där. Det viktiga är inte vart jag är just nu, det viktiga är att se hur det var då och hur det kan bli. För det kan bli bra igen. Det kommer bli bra igen. Jag bevisade att det gick. Jag lyckades bli fri från både en och två diagnoser. Jag lyckades sluta självskada och bli lycklig. Just nu är jag inte lycklig. Just nu är inte mitt liv speciellt bra. Men jag vet, att det går att ta sig tillbaka. Till ett värdigt liv. Att jag vet att jag kan må bra hjälper mig varje dag. Varje tår känns inte lika sorglig nu som då. För ett år sedan hade jag mått dåligt varje dag i åtta år. Hur skulle jag kunna tro på något annat än mörkret? Jag hade testat de flesta behandlingar, de flesta sorters medicin. Jag hade provat så jävla mycket men det blev aldrig bättre. Aldrig. Hur skulle jag orka kämpa varje dag? Tillslut orkade jag inte. Tillslut trodde jag mig veta att döden var den enda utvägen.

Idag vet jag bättre. Och tack och lov för det, annars hade jag nog inte orkat kämpa vidare. Men nu vet jag.

8 reaktion på “för 31 536 000 sekunder sedan

  1. Du är stark Jessica och har kommit så långt!
    Skulle du inte kunna skriva ett inlägg vad det egentligen var som hände den där kvällen för ett år sedan? Var var det som fick dig att vilja avsluta ditt liv? Någon speciell händelse, Vr alkohol inblandat eller blev ”bara” ångesten för stor? Var det ingen på apoteket som reagera när du köpte såpass många smärtstillande?

    Ringde du själv 112 och larmade eller var det någon anhörig? Hur tig ambulans och sjukhuspersonalen hand om dig? Fick på LPT och hur behandlade personalen på Psyk dig. Hur länge fick du stanna och fick du någon samtalshjälp? Vet att det är många frågor men jag undrar helt enkelt hur rutinerna det ut vid ett självmordsförsök.

    Styrkekramar från Ida <3

    • Hej! Jag håller med Ida. Du är stark och har kommit långt.
      Jag hade också gärna velat läsa om vad det var som hände den där kvällen och hur du blev mottagen både på akuten och avdelning. Hur personalen i ambulansen och på sjukhuset behandlade dig och vilken hjälp du blev erbjuden under tiden och efteråt.

      Kranar!

  2. Ja den hopplösa förtvivlan man känner vid självmordsförsök är som inget annat, så fruktansvärd. Tack och lov att du mår bättre och nu vet att det går att må bättre. Det är något av ett pusslande hit och dit för att hitta vägen till att må bättre. Vi medmänniskor får försäka tipsa varann så gott det går om hur man gör. Stora varma kramar

  3. Kära Jessica!! Oj, så stark och klok du är!! Men det vet jag ju redan av dina tidigare inlägg! Dina rader berör mig mycket, då jag har upplevt 4 självmord i min släkt, granne och bekant. Jag är så glad över att du inte lyckades med ditt!!! Jag tänker ofta på dig! Det är helt rätt, håll ut, snart kommer det dagar då du kan känna glädje en liten stund. Minuterna blir alltflera och till slut kan du känna livsglädje i en hel timme. Och så fortsätter . Hoppas att du trots allt får uppleva någon glädjeglimt i helgen! Varm kram, Anna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>