allt för många gånger har du fallit in i gråt, skrikit och sagt att ingen annan kan förstå

bild (67)

Jag ville aldrig bli tjejen som tänker på mat och vikt. Aldrig och speciellt inte igen. Men vad fan skulle jag gjort? Min värld rasade. Jag sitter och väntar på ett cancerbesked. Sjukhus för ofta, oro, utredning, undersökningar, provtagningar, viktnedgång, illamående, trötthet. Hela min trygghet rubbades. Självklart kändes det lite tryggt, lite bra, att gå tillbaka till tankar som jag känner till. Känslor som jag känner igen. En falsk jävlig trygghet – ja. Men en trygghet. Jag ville bara få bort allt leverkaos för en stund. När jag istället kan tänka på mat och vikt så slipper jag tänka på cancer och sjukhus dygnet runt. Jag ville bara ha en ynka minut till att ha något tryggt. Något konkret att hålla fast vid, andas vid.

14 reaktion på “allt för många gånger har du fallit in i gråt, skrikit och sagt att ingen annan kan förstå

  1. Hatar att du mår såhär. Men jag tror på dig, du klarar allt! vet att jag skrivit det förut men så är det. Du är en av de starkaste personerna jag vet! Svackor är okej. Man får ramla. Det viktigaste är att man tar sig upp igen och det kommer du göra.
    KRAM!

  2. Fina fina Jessica! Ästankarna är falsk trygghet. Jag tror att du vet det vid det här laget. Önskar att det gick att ta lite smärta ifrån dig å rättvist dela med sig till dem som inte lider. 😉 jag är dålig isatt i fysisk smärta och dess oro, däremot är den psykiska biten väl bekant med mig och jag tycker att den biten räcker gott och väl med lidande. Du är stark Jessica! En riktig kämpe! Ta hand om dig så gott det går! ♡

  3. fina du. Jag har inte kommenterat hos dig tidigare… men kikar in ibland och varje gång tänker jag samma sak : vilken fin tjej. Vilken STARK tjej! Vilken underbart klok och viktig tjej, en människa som behövs i den här knasiga världen…
    För verkligen, din insikt, din intelligens och din ödmjukhet behövs! Du är en sådan som redan nu hjälper, men framför allt framöver kommer hjälpa hundratals vilsna själar. Idag hjälper du genom att plocka bort tabu, det är såå viktigt, vi MÅSTE få prata om det här. Om det som pågår i huvudet och inom oss. Du hjälper genom att vara människa, genom att säga ”hey, du är inte ensam – vi är tillsammans”.
    Och vet du, du är inte heller ensam i din kamp. Även om det känns så ibland. Jag är med dig i tanken, håller dig hårt i handen och ger dig varma kramar mest hela tiden. Precis som så många andra som läser här, eller finns i ditt liv på annat vis. Det må vara en klen tröst, kan jag förstå, men du ska ändå veta det. Du är inte ensam.
    Stor kram, kicka äs-monstret i rumpan och fortsätt kämpa. För som du vet – man vinner inga krig utan att ta sig an striden!

  4. Jag är hemskt ledsen för din skull. Det hjälper inte att säga så och det hjälper inte att säga att du måste vara stark för det vet du redan. Men du har väldigt många som stöttar dig och som vill se dig må bra. Kramar i mängder och hoppas allt ordnar sig.

  5. Förstår dig gumman<3 Håller tummarna för att de inte är cancer och att levervärderna och de blir bättre. Och att du snart slipper allt som har med sjukhus/vård och göra, så du kan börja njuta av livets alla äventyr i naturen m.m…

    Kramiz<3

  6. oj =/
    låter som att du inte har de så skojigt du heller..
    vill du så kan vi utbyta ”tankar” med varandra. ibland lättare o häva/haspla ur sig t någon man inte känner så väl..

    Tack för kommentaren..
    kram <3

  7. Jag går in och läser din blogg lite då och då. Känner massor varje gång. Det finns så mkt fint inom dig. Jag känner dig inte, men det känns så ändå.
    Önskar dig allt det bästa i världen –
    Kram Lina

  8. Väldigt mycket prat om mat vikt och ätstörning förstår hur jobbigt du har det då jag själv har en ätstörning och varit inlagd flertal gånger. Och absolut det är din blogg du säger vad du vill, men det är inte bra att skriva om det för ofta för då kanske du trillar dit igen för det är det enda du tänker på. Inget elakt med denna kommentar och hoppas du förstod hur jag menade, följer din kamp och du är sjukt stark och jag hoppas du kan bli fri snart och få börja leva igen!

  9. du är så jävla stark! Glöm ALDRIG det, du är så mycket starkare än många andra som orkar med och ta skit, smärta och motgångar men du är så modig som vågar ta dig genom dom med framgångar och framsteg! det gör mig glad. både du och jag vet hur fruktansvärt jobbigt anorexia är och hur jävla fel allt kan bli

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>