hur frisk kan man bli?

När jag var inlagd på avd 336 så trodde jag aldrig att jag skulle kunna äta igen. Bli frisk. Njuta av mat. Det kändes som att hela världen sa till mig att visst skulle jag kunna äta. Men tankarna skulle alltid finnas kvar.

Jag hatade dem orden och därför bestämde jag mig att det inte var sant. Man kunde visst bli fri från tankarna. Så fri att man inte märkte att man hade varit sjuk. Den sanningen, det hoppet, har jag alltid stått fast vid. Och jag bevisade att det faktiskt gick. För jag blev lika frisk som jag var innan jag fick anorexia. Jag kunde äta som att jag aldrig hade varit sjuk.

Sedan föll jag. Igen. Och fan, igen. Den sista tiden har jag och min terapeut pratat mycket om det här. Hur frisk man egentligen kan bli. Om och om igen så får jag höra från alla möjliga olika håll, att visst kan du bli fri. Men tankarna kommer finnas kvar. Min terapeut förklarar det som med en nykter alkoholist. Men jag vägrar lyssna. Jag vägrar sluta tro på min sanning, min önskan, mitt hopp. Men jag tvivlar mer nu än vad jag gjorde innan. För alla som känner mig, och säkert ni också, visste hur frisk jag var. Både från ätstörningar, självskadebeteendet, borderline och depressionen. Jag funderar på om en människa med ett instabilt psyke kan bli mer frisk än vad jag var? Knappast. Och då gör det ont i mig. För om jag var så frisk, men ändå föll tillbaka till det sjuka så förbannat fort – hur jävla frisk måste man vara då?

Jag vägrar bli någon ”nykter alkoholist”. Jag vet att hela jag är svart-vit. Att det inte finns någon gråzon i mitt liv. Allt eller inget. Och jag vägrar kämpa om jag inte kan bli fri från tankarna. Fri på riktigt. Jag vill inte leva annars. Tack och lov så tror jag fortfarande på det där, att man visst kan bli helt helt helt fri. Och därför kommer jag leva vidare. För att jag hoppas och önskar så starkt. Jag tvivlar dock mer just nu. Tredje jävla gången jag ramlade in i ätstörningsträsket. Så frisk varje gång och ändå blir det såhär. Jag tvivlar och är rädd för att min önskan inte finns. Men innan det är motbevisat tänker jag leva på mitt hopp. Mitt hopp som säger, att man kan bli fri. På riktigt fri. Få en lika sund relation till mat som innan man fick ätstörningar. Och stanna där. För evigt.

15 reaktion på “hur frisk kan man bli?

  1. svar; åh tack så mycket!

    Jag hoppas innerligt att du kommer att nå friheten, att det inte ska behöva finnas en gråzon. Själv tampas jag också med dem, ätstörningarna, och jag vill inget hellre än få ett slut på det hela, samtidigt som känns så jävla svårt att ta sig ur det. (Du är den första utomstående jag nämner detta för)

  2. Det känns så hopplöst på något sätt om man aldrig ska kunna bli helt frisk från destruktiva vanor och tankar. Kommer dom alltid finnas där? Och hur länge ska man behöva stå ut med det? Blir det ens lite lättare? Jag vill gärna hålla kvar vid tanken, precis som du, att man kan bli helt frisk – annars känns det bara ännu svårare. Kämpa vidare <3

  3. Jag har visserligen ingen som helst erfarenhet av ätstörningar på något sätt, men jag tror nog att man kan bli fri från tankarna också. Jag kan tänka mig att det är en längre väg dit än att endast klara av att äta ”normalt”, men jag tror inte att det är omöjligt. En dag så är du där. Kanske inte imorgon, eller ens det kommande året. Men en dag så…

    Sen tror ju jag på Gud också. På att Jesus har tagit alla våra smärtor och sjukdomar på korset, och att vi i honom är helt fria. Vi behöver bara tro och ta emot. Jag blev själv fri från depression och självmordstankar då någon bad för mig, så jag vet att det funkar i verkligheten så att säga. Jag gick från att vara nere på botten och aldrig ha mått sämre till att bokstavligt talat känna hur mörkret togs ut från insidan och ersattes med ljus, allt på mindre än en minut. Jag har även själv bett för människor som har blivit friska från olika saker, i somras bad jag t.ex. för en tjej som varit döv i ett år och medan jag bad började hon höra igen. Så för Jesus är ingenting omöjligt. Det spelar ingen roll om det är en depression, dövhet, en cancertumör eller anorexia. Han kan – och vill – bota! Vill du att jag berättar mer så maila gärna eller fråga mig i bloggen! :-)

    Kram och välsignelser! <3

  4. Klart man kan bli frisk. Det ska jag bli. Jävlar vad frisk jag ska bli.
    Jag tvivlar inte en minut på att jag kommer kunna bli helt fri. Sen tampas väl typ ALLA med lite småknäppa tankar då och då, för det är trots allt det samhället vi lever i.
    Men det ska inte hindra en, och man ska kunna släppa sånt direkt.
    Jag tror att jag kanske alltid kommer vara svagare än andra för att just falla tillbaka. Det kommer vara enklare för mig att få en ätstörning, just för att det är ett mönster jag är van vid. Men så länge jag äter normalt, inte bantar och lever det liv jag VILL leva kommer jag kunna bli frisk. Du med. Jag vet det.
    Tvivla inte. Du kommer ur det här.

    När jag sjunker djupt ner i anorexitankarna tänker jag alltid om och om igen: jävlar vad vaniljglass är gott. Och jävlar vad jag förtjänar att njuta av vaniljglass. Med kolasås. Jag. Förtjänar. Att. Njuta.

    Lite töntigt kanske, men precis så konkret som jag vill ha det.

    Kramar

  5. Jag har nån gång hört att man inte kan räkna sig som fri från ätstörningen fören man har haft 5 år utan ätstörningstankar, jag vet inte om det verkligen stämmer men.. Jag har pendlat mellan frisk och ätstörning sen jag var 7-8 år och idag är jag 20 år. Har inte haft något återfall det senaste året, mycket tack vare att jag började träna och lärde mig om kost. Hoppas det håller i sig.

    Hoppas du lyckas ta dig ur sjukdomen så att du har en chans till ett friskt och hälsosamt liv. Mat är en så stor del av livet och nödvändigt för att överleva, det är sorgligt att en ätstörning kan ta så mycket ifrån en. Håller tummarna för dig!

  6. Let me tell you something you already know. The world ain’t all sunshine and rainbows. It’s a very mean and nasty place and I don’t care how tough you are it will beat you to your knees and keep you there permanently if you let it. You, me, or nobody is gonna hit as hard as life. But it ain’t about how hard ya hit. It’s about how hard you can get it and keep moving forward. How much you can take and keep moving forward. That’s how winning is done! Now if you know what you’re worth then go out and get what you’re worth. But ya gotta be willing to take the hits, and not pointing fingers saying you ain’t where you wanna be because of him, or her, or anybody! Cowards do that and that ain’t you! You’re better than that!

    Amen to Rocky Balboa! Detta brukar få mig på bättre humör att höra detta från honom. Det är rått men peppande!
    http://www.youtube.com/watch?v=NUodWVy-Q7s

  7. om man tittar på vad studierna säger angående prognos vid anorexia nervosa så säger många att efter cirka fem år är ungefär 70% helt eller nästan helt friska. vissa andra studier säger att av de som behövt slutenvård tillfrisknar 50% helt, cirka 30% har kvar vissa lätta symtom såsom vissa ätstörningstankar och 20% är oförbättrade. i likhet med övriga studier visade en stor studie att två tredjedelar av alla med anorexi är friska efter fem år.

    forskningen säger såklart inget specifikt om just ditt fall, men det kan ju vara skönt att veta att majoriteten får ett tillfrisknande.

    sedan måste man nog vara lite realistisk. det är svårt att bli helt frisk från en psykisk sjukdom. om man tar schizofreni som exempel, så kan de ju ofta tillfriskna från den akuta psykosen och de positiva symtomen, men de negativa symtomen kvarstår ofta trots medicinering. om jag tittar på mig själv, så inser jag att jag trots medicinering antagligen kommer ha vissa kvarstående symtom, såsom låg stresströskel, känslighet för sömnbrist och humörsvängningar.

    så jag tror att man måste ha sitt sikte inställt på att tillfriskna, men att vara realistisk på att ens förslutna alltid kommer finnas där.

    kram & ta hand om dig! <3

  8. Du kommer bli frisk Jessica, och du kanske har rätt!
    DU kanske blir den personen som verkligen blir helt fri ifrån allt som har med ätstörningar, depression, själskada att göra. Det kan ingen veta, men du måste kämpa.
    och det ska du, och du är så jävla grym och stark Jessica.
    Du kommer klara det här <3

  9. Även om jag inte lever ditt liv med ätstörningar som dina så kan jag ändå leva mig in i känslan av frustrationen över att aldrig hitta balans med maten… Hoppas du snart kan hitta någon stabilitet, och det kanske är jäkligt tråkigt att höra när du förmodligen hört det förr; men det blir faktiskt bättre med åldern. Många kramar/Anita

  10. Jag tror absolut att man kan bli frisk, däremot så är man nog skörare än andra och man har lätt för att falla tillbaka. En förkylning kan man bli frisk från, men man kan ju bli sjuk igen och det är lättare att bli sjuk igen om man är lite svag efter en tidigare förkylning. Så visst kan du bli frisk! Och ju längre du är frisk, desto mindre är risken för att falla tillbaka! Du är ju dessutom en kämpe som få!!
    Och tack för kramen – den värmde jättemycket! Den kom i precis rätt tid!
    KRAM!

  11. Jag tror du kan bli helt frisk. Absolut.

    Däremot tror jag att om man har problem med sig i bagaget som ätstörning eller självskador har man kanske lättare att falla dit eller ta till dom metoderna för att hantera om det är så att man senare i livet hamnar i svårigheter på något vis.

  12. Jag tror att man kan bli helt frisk. Men att man kan falla tillbaka. Men bara för att man faller tillbaka så betyder inte det att man inte var frisk, däremellan. Som du var. Jag tror att alla människor har sina egna sätt att ta till när något känns svårt/jobbigt, eller när man vills mita ifrån något genom att gömma sig bakom något annat. Det kan vara alkohol, droger, själsvält, överätande, skära sig, shoppa, gå och lägga sig, m.m. Ett orsak-verkan beteende, och vissa har säkert ett starkare band mellan denna orsak-verkan-process. Vissa kanske inte har något band alls. Bara för att man blir frisk ifrån en ätstörning så betyder ju inte det att man aldrig någonsin igen kommer uppleva svårigheter/behag/osv i livet. Eftersom ätstörningen var just ens eget/en av ens egna sätt att ta till för att kunna klara av/hantera/glömma bort det där jobbiga som hände, så är det ju stor chans man man åter tillgriper äs som en tillfällig ”lösning” när ett för stunden ohanterbart problem dyker upp. Men det betyder ju inte att man inte var frisk innan! Eller att man inte kan bli frisk igen. Det kan man! Ibland mår man dåligt, ibland mår man bra, eller mer/mindre av båda.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>