hej jag lever

tre dagar som har känts som fyra långa år. idag berättade jag för första gången för någon utanför behandlingshemmet vad som har hänt under dessa dagar. jag har inte orkat skriva här. jag har varit i chock och haft ångest nästan hela tiden.

det började i måndags då jag satt på golvet i mitt rum och grät tillsammans med behandlingshemmet föreståndare. i måndags hade jag varit friskförklarad från anorexian i trehundrafyrtio dagar. i måndags fick jag en ätstörningsdiagnos igen. jag tvingades möta vågen. jag kommer inte prata bmi och vikt här, men jag hade gått ner skrämmande mycket under kort tid. gick från stabil normalvikt till undervikt. och det gick så fort, så fort att jag inte har fattat.

sedan blev det tisdag och en och en halv timmes möte med min terapeut och kontaktperson. personalen ville inte se en likblek tjej längre. saker har förändrats. jag måste äta sex gånger om dagen och har fått träningsförbud. jag får inte ens ta en promenad. varje förbannade måltid sedan klockan tio igår har varit så jobbig. jag har gråtit, haft fruktansvärd ångest, varit rastlös. lyssnat på håkan mellan alla tårar. pratat pratat och pratat med personalen. jag har känt att jag vill ge upp. att det inte kommer gå. att det här kommer bli så mycket jobbigare än vad jag orkar gå igenom. jag hatat och varit arg på allt och alla.

nu har jag väl på något sätt börjat förstå i alla fall. och trots att det faktiskt helt ärligt känns otroligt skit och jobbigt, så har jag i alla fall börjat vandra åt rätt håll igen. att börja äta regelbundet efter mycket svält är kämpigt. jag har lite samma känslor som när jag blev inlagd på anorexiaavdelningen. att det känns som att jag inte gör något annat än att äta. men mat är enda sättet att bli frisk. och trots att jag har så mycket ångest varje dag att det känns som att jag kommer dö så är det faktiskt precis så som personalen sa till mig. att äta är att inte dö.

den här veckan har varit som ett vakuum. allt i mitt liv har tagit paus. det måste få vara så nu. jag måste fokusera på att äta, stå ut med ångesten, ta hand om mig själv. ni ska få följa med i min kamp, men just nu är allt så nytt, kämpigt och läskigt att jag inte orkar tänka på vad jag ska skriva här och inte. nej, nu är det överlevnad som gäller. och fan tack för att jag har min bästa kontaktperson och min terapeut. som pratar med mig, kramar mig, sitter med mig, ber mig kämpa, tar hand om tårarna, löser sudoku med mig, spelar kort. jag är glad för att jag får hjälp. och det kommer bli bra. jag har klarat det här förut. men det kommer vara svårt och jobbigt. bara en sån sak att jag gick från att vara fri till väldigt begränsad är en stor omställning. nu vet kära ni varför jag kanske försvinner ibland. för att jag kämpar på eget håll. för att överleva. för att jag har det svårt nu, svårare än på länge. men jag kommer aldrig tappa hoppet om att det ska bli bra igen. och vet ni? egentligen längtar jag så förbannat mycket efter att kunna äta spontant igen. kunna fika och äta godis utan ångest. att ha ätstörningar är helvetet, men himlen är när man blir fri. tack till er som fortsätter kämpa vid min sida ♥

24 reaktion på “hej jag lever

  1. Så fruktansvärt ledsen för din skull. Men samtidigt vet jag att du kommer klara dig!! Du är så sjukt stark och har fått kämpa mer än många andra människor … Du kommer bli frisk igen, jag tror på dig! Så skickar kramar i tusentals till dig!!!! <3

  2. Två steg framåt och ett steg bakåt, men framåt går det…alltid! Att ha anorexia är arbetsamt och jobbigt, mycket mer än vad många tror. Som 16-åring drabbades jag och gick ner 12 kg på en månad. Det är många år sedan och jag kämpade i många år mot ”matjävlarna” (som jag kallade dom). Du kommer att klara detta, det är jag övertygad om och du har fint och bra stöd runt omkring dig. Kram!

  3. KRAM <3
    Det glädjer mig att läsa att du har bra hjälp och stöd. Att du är där du är. Jag håller på dig, Jessica. Bra att du fokuserar på att hjälpa dig själv. Du kan fixa det igen!
    Kom ihåg att du är värdefull!

  4. Fan vad tråkigt. Även om det känns skit, så har du gjort det en gång. Du kommer klara det igen.
    Vilken diagnos har du fått?
    Kämpa på. Du fixar detta.
    Massa styrkekramar

  5. Fina du vad tungt det låter man samtidigt så hoppfullt. Du har gått igenom sånt här förut och vet att det går. Den kunskapen är en stor tillgång nu som ger hopp och förmågan att se möjlighet. Skickar mina varmaste kramar!

  6. Det gör ont att läsa finaste du, men vet du. du kommer klara det här, och vi finns här och stöttar dig, alltid. Skriv när du känner för det, skriv när du har orken. Men fokusera på ditt mående, för det är det viktigaste! Det du går igenom är ett helvete, och du har klarat det innan och du kommer klara det den här gången också!

    Alla vi tror på dig Jessica, och jag vet att du klarar det här. Skickar tusentals styrkekramar finis, tänker på dig <3

  7. Jag tror starkt på dej du kommer bli frisk igen du har varit där å ibland backar man men du kommer igen jag tänker på dej å håller alla tummar massa kramar louise från instagram <3

  8. Du fixar det här!! Kämpa på Jessica! Du har gått igenom en tuff period den senaste tiden så det är troligen inte så konstigt att du reagerat som du har gjort, jag hoppas att du får stöd nog för att kämpa dig tillbaka så fort som möjligt. Stor kram till dig!

  9. En massa styrkekramar till dig finafina du. Du är världens förebild och jag vet att du kommer klara det här. Du är stark så himla stark! Virtuella kramar

  10. Massor massor massor och oändliga styrkekramar. Du fixar det här. Jag som en okänd främling är stolt över dig för att du kämpar och slår tillbaka på alla dumma tankar.

  11. Om din blogg kunde hjälpa mig att bli frisk så kan garanterat DU hjälpa Dig att bli frisk – igen! Hur tungt och omöjligt det än känns nu. Vi är så himla många som tror på din förmåga så det måste gå.
    Massor av kramar till dig,

  12. Jag hejar på dig! Vi finns alla här och stöttar dig, en massa människor här vet, liksom du, att du kommer att klara det. För du är stark, och det att du i ett såhär tidigt skede tar tag i ätstörningarna och kämpar emot är så himla stark, du är så otroligt bra.
    Känn dig inte tvingad att uppdatera oss, det viktigaste är att du fokuserar på att ta hand om dig själv. Det förtjänar du, och du kommer att få ett friskt liv ännu, det är jag säker på.
    Världens största kram till dig! <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>