ett fruktansvärt dygn

de senaste timmarna har varit extra svåra. jag har upplevt saker som varit så obehagliga att jag knappt orkar tänka på det. igår kväll var jag väldigt ledsen och hade många mörka tankar. min terapeut kom hit till behandlingshemmet och vi pratade och pratade. övervägde om vi skulle in till psykakuten eller inte. när vi till sist bestämmer oss för att jag ska stanna på behandlingshemmet så får jag en blackout. jag minns det knappt, men jag lämnar behandlingshemmet sent på kvällen och bara går eller springer utan att veta vad jag gör. jag minns inte att detta har hänt, men min terapeut har berättat att hon plötsligt inte hittade mig och körde då iväg med bilen för att leta. då går jag bara där på vägen, utan att förstå vad som händer. när hon hittar mig sätter hon mig i bilen och kör mig till psykiatrin på sjukhuset. där sitter jag sen i kanske en timme, men helt plötsligt förändras jag. jag börjar förstå vart jag är, vad som händer. i bilen på väg till sjukhuset var jag helt borta, svarade inte på tilltal och var apatisk. så på psykakuten börjar jag bli mig själv igen och fick då åka hem på egen begäran.

idag känns allt som en dröm. vi försöker förstå vad som har hänt, och antagligen har jag fått en blackout på grund utav mycket ångest och stress sista tiden, och så har ju inte hjärnan fått tillräckligt med näring heller. idag har vi haft möte och det gjorde ont. det gör ont. jag har nu fått hot om att få vak på mig och dessutom hot om att hamna på en ätstörningsavdelning om inte situationen förändras snart. jag har fått svara på jobbiga frågor om självmordstankar och självskadetankar. jag har sovit från och till hela dagen, bråkat, varit ledsen, haft ångest, höjt flera medicindoser.

jag står i mitten av alltihopa och önskar att jag kunde sluta vela. att jag kunde välja livet. nu. men jag är så rädd för att gå emot det sjuka, så rädd för att jag ska gå upp i vikt att jag står kvar och velar. men en dag kommer jag att bestämma mig, för att jag vill – eller för att jag måste.

21 reaktion på “ett fruktansvärt dygn

  1. Åh fina Jessica, hoppas verkligen att det ljusnar inom snart framtid för dig. Hoppas att du snart kan se det fina i livet och se att din kropp faktiskt är perfekt precis som den är. Vill bara krama dig och få dig att må bra..
    massa styrkekramar finaste du <3

  2. Underbara du! Jag önskar att du skulle må bra och helt plötsligt vilja bli frisk för att jag säger att vi tror på dig, att du klarar allt och att du kommer bli frisk. Men det är tyvärr inte så enkelt. Men jag hoppas verkligen att du ska bli frisk snart. Från vad vi ser på din blogg är du en stark tjej, som kan erkänna när saker och ting är jobbiga. Du är snäll, och en allmän glädjespridare när du mår bra. Så tusen kramar till dig, jag tror på dig och vet att du kommer bli frisk igen.

  3. du är bäst Jessica, det är så läskigt att se denna radikala förändring i ditt liv. Du ger oss en tanke på att vi alla ska njuta av de stunder som är bra. Kämpa på finaste, vi kämpar med dig <3

  4. Ville bara säja hej!
    Har följt din blogg ett tag nu men nog inte kommenterat. Jag är så himla imponerad av dej! Vill att du ska veta det. Bloggen kunde liksom inte ha ett bättre namn.
    Du har fått så mycket jobbigt över dej och livet är så jäkla orättvist ibland. Jag kan inte ens börja tänka på hur rädd du måste ha varit med tanke på problemen med din lever.
    Jag har också haft ångestproblematik, har fortfarande ibland men är på det hela taget lycklig. Det blir bättre och bättre ju äldre jag blir. En sak jag tänkte på var att när något händer i mitt liv så ploppar ångesten upp på de mest konstiga sätt. Det har varit tvångstankar, hypokondri, rädsla för att åka buss (?), allt möjligt. Kan det vara så med ätstörningarna för din del också? Att de är ett symptom på ångesten.

    Du är i vilket fall helt otrolig! Du hjälper nog otroligt många med den här bloggen. Det är så starkt och fint att du vågar skriva om psykisk ohälsa. Det behöver synas. Det är något som kan drabba alla och inget man rår för.

    Jag hoppas av hela mitt hjärta att du blir frisk, eller du kommer att bli det!

    Stor kram och massor med värme från mej.

  5. Åh… Jag önskar bara att du kan få må bra, du har kämpat så mycket. Du verkar vara en fin människa och inspirerar många (inklusive mig). Jag är verkligen imponerad av att du faktiskt kan se på sin sjukdom och dina problem från ett annat perspektiv. Du verkar fundera mycket (vilket så klart kan vara både positivt och negativt)… Men som sagt. Du verkar vara en underbar människa och är en förebild för mig.

    Jag vill även passa på att tacka för tipset om boken från egonova. Jag fick hem den igår och är verkligen jättenöjd. Jag pluggar till socionom och har själv haft ett självskadebeteende, alltså är den bra av flera anledningar. Jag hoppas att fler socionomstudenter och andra som kommer jobba eller redan jobbar med människor med självskadebeteende/ätstörningar beställer boken. Mer kunskap behövs.

    Fortsätt kämpa. Det blir bättre! Stor kram :) <3

  6. Det måste ha varit jättejobbigt och läskigt! Jag har själv vandrat runt på gatorna utan att veta vad jag gjort eller komma ihåg (då var jag iofs drogpåverkad), jag kommer ihåg hur himla svårt det var att hantera efter att jag efteråt börjat förstå och få ett sammanhang.
    Men, iaf. Det jag ville säga är detta. Jag vet ju inte om ditt behandlingshem är specialister på ätstörningar. Men, helt utan att känna dig så jag kan ju inte säga säkert, så tror jag att du behöver specialiserad vård för din ätstörning just nu. det verkar som att du mår jättedåligt över den. jag kan ju inte säga något alls om huruvida du borde vara inlagd på en ätstörningsavdelning, men du kan väl tänka över det? (fast det kanske du redan gör?)

  7. Åh, fina du… Jag vet inte alls vad jag ska skriva och jag vill inte låta okunnig (vilket jag visserligen är) eller oförstående (vilket jag inte är) så jag skickar bara en hög med cyberkramar och hoppas att det snart känns bättre <3

  8. Hej vännen det låter hemmskt det du varit med om men kroppen å hjärnan resgerar så när det blir för mycket jag läste tidigare i din blogg att du en dag var så trött på din ätstörning att du själv klarade av att bli frisk att du plockade fram ditt matchems å sen gjorde du det bara försök hitta tillbaka till det det kommer den dan när detta släpper å du orkar igen en dag när sjukdomen inte är lika stark komm i håg att du vill leva du vill må bra å du ska må bra igen tänker på dej kramar louise

  9. Du vet det här redan, men jag känner för att påminna dig. Livet är alltid värt att kämpa för, och att må bra är härligt. Du är hur vacker som helst när din kropp och du mår bra, du förstör bara dig själv genom att lyssna på ätstörningarna. Jag vet att det är otroligt jobbigt att gå emot, även om jag aldrig varit med om det själv, så helt fullt kan jag ju inte förstå det, men vad jag menar är att jag inte säger att det är en lätt sak, men du har gjort det förut och jag är säker på att du kommer att klara det igen, för innerst inne vet du ju redan allt det här, att du ”bara” måste bestämma dig, att du måste kämpa emot, att du kan bli lycklig och frisk igen, och framför allt att du är stark – starkare än ätstörningen. Jag vill dig allt väl och kämpar här tillsammans med dig, håller tummarna för att du snart ska få skratta och vara glad igen.

    Många stora styrkekramar till dig Jessica! <3

  10. Jag önskar jag kunde göra något som tar bort allt det ”onda”. Jag har själv ett självskadebeteende, depression och ett förflutet med anorexi. Fast jag är dock inlagd med LPT och har blivit runt skickad och när jag var 16 år så skickade dom mig till rättspsyk och här sitter jag nu. Men jag är nu 18 år och är snart på väg ut från rättspsyk och slutenvård. Jag är glad för din skull att du har fått komma till ett behandlingshem och jag hoppas att du får stanna kvar där och slippa skit psykiatrin. Du är stark precis som du skriver på din blogg. Du fixar detta, vi fixar det. Vi ska få ett bra liv, men vägen kommer inte bli lätt men jag tror att det som väntar där ute är värt den vägen och kämpandet.
    Tusen styrkekramar till dig ♥

  11. Har läst din blogg ett tag, ett rätt långt tag, men inte kommenterat förren nu. Och jag vill bara säga att jag tänker på dig och hoppas allt blir bättre för dig snart!!!

    Har det själv rätt kämpigt så vet vad du går igenom

    kramar

  12. Hej,
    Håller på dig, du kommer klara det. Vet att du är stark, och glöm inte att det tar tid men går att lösa de flesta problemen.
    Glöm inte heller : att man får falla och måste acceptera det men ändå kunna ta sig upp senare.
    Du är en väldigt fin person och är en stor inspiration till mig och skulle gärna ge dig en stor kram, men det får bli en internetkram *KRAM*
    Hoppas det löser sig och att du snart kommer tillbaka till bloggen och kan hitta den friska Jessica <3

  13. Hej,
    Håller på dig och tror och hoppas verkligen att du klarar detta! Glöm inte: att man får falla och måste acceptera det, sen tar det tid och när man orkar tar jobbar man uppåt igen. Du är underbart fin och förtjänar inte all denna skit, men man växer väl som människa.. Skulle gärna ge dig en jättekram, men det får bli en internetkram, *KRAM*
    Hoppas du snart kommer tillbaka till bloggen och hittar den friska Jessica igen <3

  14. Hej Jessica.

    Jag älskar verkligen din blogg och jag är inne och tittar efter nya inlägg varje dag! Men något som skulle underlätta läsandet av dina långa texter skulle vara om du kunde börja använda versaler när du börjar ny mening! Finner det svårt att läsa ibland för man noterar inte alltid punkterna. :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>