ingen ska se mig gå ner mig

Flera gånger den här helgen har jag funderat på vad fan jag håller på med.
Om det är värt det.

I går skulle min kära älskade vän Sara ha kommit hit och hälsat på mig. I tisdags fick jag beskedet att det inte gick. För att jag var i för dåligt skick. Att få höra det gör mig ledsen. Jag förstår vad behandlingshemmets personal menar, men det gör ont i alla fall. För att jag saknar henne och för att jag aldrig ville bli för sjuk för mina vänner, hur dem än mår. Den här helgen har allt varit tröttsamt. För att jag har varit så orkeslös. Alla timmar som jag legat i sängen har jag funderat på mitt liv. Kroppen är uttorkad och hjärnan orkar inte tänka. Därför har jag gjort något bra. Jag har slutat smyga ut på mina promenader. Min sista var i onsdags, och efter den fattade jag, att nu måste jag sluta. En enda smygpromenad till hade inneburit vak. Är det jag? Ska mitt behandlingshem bli som en sluten psykiatrisk avdelning? Nej nej nej nej nej nej. Därför insåg jag att det är nu eller aldrig som det gäller. Det finns inget sen. Det här kommer ta tid, men ett första steg är att sluta smygträna när man faktiskt har fått träningsförbud. Sedan har jag utmanat mig också. Ätit bröd två gånger igår och två gånger idag. Bröd som har varit så fruktansvärt förbjudet. Det är så mycket jag vill förändra, så mycket jag vill bli frisk ifrån. Jag ska skriva en lista framöver som jag tänkte dela med er sen.

Jag är så trött på mitt velande. På min ångest. På min sjukdom. På allt. På mig själv. Jag är så förbannat jävla trött på att tänka på mat. Jag minns hur det var när jag mådde bra. Då jag gjorde vettiga saker varje dag. Då jag jobbade med olika projekt, drev jourmejlen och förändrade människors liv. Nu vandrar jag bara runt i min sjukdomsbubbla och ser inte längre än till nästa måltid. Jag önskar att jag fick tillbaka motivationen som jag hade augusti tjugohundratolv. Då jag sa hej då till anorexian och blev frisk på egen hand. Jag hade nog kunnat döda för att få tillbaka just den viljan.

23 reaktion på “ingen ska se mig gå ner mig

  1. Vetskapen om att du har haft den viljan betyder att du kan och kommer få tillbaka den. Du är så himla stark och jag vet att du kommer klara det här. Jag har sett hur stark du är, jag förstår att det är svårt, och det är en djävulsk kamp. men du kommer klara detta. Vill skicka massa styrkekramar finaste du <3

  2. Det kommer ju bakslag…tyvärr. Jag önskar verkligen att det inte gjorde det, varken för dig eller någon annan. Jag själv mådde också så mycket bättre för bara några veckor sen och trodde att nu skulle allt bli bra på riktigt. Men så blev det visst inte. Och jag skulle också kunna ge vad som helst för att få känna känslan som jag hade för bara ett par veckor sen, känslan som är totalt borta just nu. Som verkar helt overklig. Men man får inte tappa hoppet! Du är jättestark! Det lyser styrka om hela din blogg och jag är säker på att du kommer att gå segrande ur allt det här. Du verkar dessutom ha väldigt bra personal på ditt behandlingshem och det är kanon! Se det som en tillgång! De kommer inte att överge dig tills du är frisk och kan stå på egna ben!
    Kram!

  3. Det kan vara svårt att inte förlora hoppet när det känns som om man glider bakåt, nedåt igen. Men man är aldrig på samma plats som man en gång var. Lite livsvisdom kletar av sig på en vare sig man vill eller inte allt eftersom tiden går. Du kommer att klara detta!

  4. Helt sjukt, läste din blogg för ett tag sedan, du var en stor motivation och jag älskade hur du skrev. Sen tittade jag in här igen och såg det här, trodde jag läste fel. Fina fina Jessica, hela livet framför dig och du är en sån underbar människa. Fortsätt kämpa

  5. Åh, min älskling <3 Jag blir så stolt över dig att du gått emot tankarna flera gånger. Både du och jag vet att det är enda vägen till att bli frisk. Jag längtar så efter dig och ser framemot att få komma och hälsa på dig SNART! Nu vinner vi denna kampen en gång för alla. Älskar dig så otroligt mycket Essi <3

  6. Hej vännen vad bra att dina friska tankar har börjst komma att du slutat smygträna å gått emot dina tankar det är ett steg i rätt riktning kämpa på tänker på dej kramar louise

  7. Sunt att du beslöt dig för att du inte vill att behandlingshemmet ska bli som en sluten psykiatri-avdelning!
    Å så härligt att du kan plocka fram minnet av när du mådde bra. Plocka fram det igen och igen och igen…Försök minnas känslan. Låt den ta över din kropp.
    Håller tummen för dig!

  8. Åh, du är så stark. Avundas dig, du är verkligen fantastisk. Fortsätt att kämpa – du klarar det! Det är ditt liv & du som bestämmer, kom ihåg det. ♥
    sv: Så väldans glad jag blir, tusen tack finaste du!
    Tisdagskram. ♥

  9. Starkt att du bestämt dig för att sluta nu – som du säger så kommer det att ta tid, men du kommer att fixa det. Tänker på dig finis, styrkekramar!

  10. Jag ser verkligen att du v i l l bli bra. Att du v i l l få tillbaka den där känslan som du hade tidigare. Och jag tror verkligen att din vilja kommer att göra hela skillnaden. Fortsätt kämpa! Jag tror på dig! Kram! <3

  11. Jag har följt din blogg sedan innan sommaren. Det finns så mycket jag skulle vilja skriva, men det får kanske bli sen någon gång. Nu vill jag så gärna skriva snälla ord till dig som kan nå in, som du kan tro på! Jag kämpar själv med sjuka tankar, så jag vet hur svårt det kan vara att tro på de friska orden…
    Du är så fin i dig själv! Ditt inre är starkt och vackert och det är det som betyder någonting! Som jag har förstått det så har du fortfarande en frisk vilja i dig, du har fortfarande en tro på att det kommer att bli bra. Och jag tror också det! Jag tror på dig och jag tror att det kommer att bli bra! Fortsätt kämpa! Det kommer att gå, tillslut!

  12. Finaste, finaste du. Önskar så att du sluppit att gå igenom hela den här skiten igen men så är fallet och då får man göra det bästa av situationen. Jag har också haft ett stort bakslag men nu är jag på väg igen! Så otroligt skönt. Hoppashoppashoppas att du förstår ditt eget värde och att det vänder. För det är en underbar känsla.

  13. Du är mer än den där sjukdomsbubblan, precis som du skriver. Du kommer igen. Det finns folk som tror på dig och vet det, folk som bara längtar efter nästa gästblogginlägg hos Tilia. Även om du är inne i en fet jävla svacka nu (ja, jag väljer att se det så) så är du du. Och du är helt jävla fantastisk. Åt helvete med allt annat, du fixar detta. Du är ju den där andra friska, peppande, grymma tjejen, hon kommer igen!!

  14. Hej Finaste kämpe! Jag har inte varit inne och läst din blogg på ett tag för jag har oxå haft/har en tuff period. Men vill bara skicka dig TUSEN VARMA STYRKEKRMAR!! <3 Anna

  15. kan relatera med dig genom att inte kunna gå ut träffa vänner för man orkar inte jag har ödem det gör att jag är stor väldigt stor det gör att jag svullnar upp liknar en balong jag är stor och så enkelt är det innan hade jag perfecta smala kroppen kunnde äta vad jag ville gick inte upp ett kg. nu kan jag knappt gå för min kropp är så svullen att det gör ont att gå jag kan inte ta på mig kläder ellr skor för jag är för svullen. så jag kan relatera till dig rätt mycket det enda är att jag svullnar upp och du har en ätstörning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>