nej jag har inte dött…

Jag har bara haft det så förbannat jobbigt. Den senaste veckan har varit en av de mest kaosartade i hela mitt liv och jag kände att jag behövde en paus ifrån alla sociala medier.

Vi tar det från början. Min ätstörning har blivit väldigt allvarlig då jag i princip har slutat att dricka. Aldrig har jag känt mig lika vilsen och ensam i hela mitt liv. För hur förklarar man att man inte kan dricka på grund utav ångest och tvång? I en hel vecka har jag åkt fram och tillbaka mellan behandlingshemmet och psykakuten. Överallt har jag mött människor som inte vill eller kan hjälpa mig. Behandlingshemmet har inte kunnat hantera det och därför skickat mig till psykiatrin. Psykiatrin vill inte ta hand om det och skickar tillbaka mig till behandlingshemmet. Alla timmar på psykakuten har varit jobbiga. När läkarna har börjat prata om sond, dropp, intensiven och LPT har jag slutat att lyssna. För att jag inte orkar ta in det.

Ungefär där står jag nu. Jag har svårt att somna på kvällen för att jag är rädd för morgondagen. Att behandlingshemmet ska köra mig till sjukhuset igen. Det värsta är att jag inte har något val. Jag kommer aldrig frivilligt att åka till psykiatrin igen, men om jag inte följer med personalen när de säger åt mig så kommer de med tvång att få dit mig. Och då kan det bli polisen och hela helvetet och det är ju tusen gånger värre. Ibland gråter jag så att kudden blir alldeles blöt, och ibland är jag bara tom. Allting känns fruktansvärt overkligt och jag vill bara skaka om mig själv, förändra mig själv. Nu. Och inte sen. Ändå blir varje dag så svår.

16 reaktion på “nej jag har inte dött…

  1. Kära du, du måste bara fortsätta kämpa och inte ge upp, även om det känns tryggt, försökt, för din egen skull, att fortsätta kämpa. jag tror på dig, jag vet att även om det kanske tar ett tag, så kommer du att vela kämpa. och det kommer att vara så jävla värt det sedan när du har blivit frisk. styrkekramar till dig! <3

  2. Jag önskar jag har något smart att skriva, men det har jag inte.
    Jag hoppas däremot av hela mitt hjärta att du finner kraften att gå emot ätstörningen snart. Så att du får fortsätta uppleva det fina i livet. Så att du slipper hamna på ställen du inte vill.

    Kram <3

  3. Av din berättelse förstår jag att du har det jättejobbigt just nu. Det enda jag kan säga, är att jag verkligen hoppas att du tar emot hjälpen som finns inom sjukvården. Att du funderar över tanken på en ätstörningsavdelning eller dylikt. För som du skriver, så klarar ditt behandlingshem inte av ätstörningar, och du vet ju att du kommer behöva vård till slut. Det bästa vore om du tog emot hjälpen nu.

  4. Hej, Vi har haft mailkontakt till och från tidigare.
    Du säger att du absolut inte sk börja skära dig igen, vilket verkligen är toppen!
    Men att skära sig är ett självskadebeteende, men att svälta sig är ett minst lika allvarligt självskadebeteende. Du behöver ta kontrollen igen Jessica. Jag vet att det är tufft, men du har ju bevisat för dig själv att du faktiskt kan det, eller hur?
    Du måste våga! Jag och många många andra tror på dig, det gäller bara att du själv ska göra det också.
    Det blir inte bättre av att befinna sig i mörkret. Du måste ta dig ut, se världen igen. För den är förjäkla underbar, inte sant?

    Jag själv kunde tidigare inte ens dricka vatten, mat var absolut förbjudet.
    Där kom det fort upp som sond och dropp, vilket också genomfördes. Och inte blev jag bättre av att ha sådant och ett LPT hängande över mig hela tiden. Jag blev bättre när jag tittade framåt och bestämde mig. det var JAG som hade kontrollen. Inte rösterna. Inte det förflutna. Bara JAG.

    Du kan Jessica. Men du måste våga. Det är DU som har kontrollen, ingen annan.

    Skulle verkligen vara kul om du mailade mig, vi kan prata om väder och vind pm det så är.

    Jessica, ta hand om dig nu och var rädd om dig!
    Hoppas att höra något från dig snart..
    STOR kram på dig! ❤️❤️

  5. Du verkar inte vilja ha någon hjälp. De är hemskt tycker jag! Jag hade en gång en kompis som var sjuk i ätstörning hon ville inget annat en att ha hjälp men hon fick inte den hjälpen som DU i dag har och erbjuds. Hennes pappa hittade henne död en morgon i sängen.

    Hon svalt i gäl sig själv. Hon fick ingen hjälp pga platsbrist. Händelsen är anmäld. Men de spelar ingen roll min kompis är för alltid borta

  6. Vännen gud vad jag önskar jag kunnde hjälpa dej har vart i din situation många gånger vart livrädd att nån annan skall ta över nån jag inte vill men inte klarat sv på grund av anorexin att vända det själv men det finns hopp allting varar inte för slltid det kommer att vända det kommer att bli bra igen jag har många många gånger trott att nu är det slut nu kommer det inte bli bättre jag kommer få ha det så här men så har det hänt nånting som har ändrat situationen å ljuset åter kommit in i mitt liv jag har säckert skrivit det men jag har vart svårt sjuk i anorexi i 21 år helvetet på jorden men hoppet har jag aldrig tappat å du är en flicka som är stark :) sluta aldrig kämpa den dan du kan säga JAG DÖDADE ÄT STÖRNINGEN DEN DÖDADE INTE MEJ då kommer allt kämpande var värt det tänker på dej fast jag inte känner dej många kramar med hopp å styrka <3 louise

  7. Jag hoppas verkligen att du kan ta till dig av alla stöttande kommentarer du fått. Jag har själv mått väldigt dåligt och vet hur svårt och jävligt det kan vara. Vill bara säga att (och jag hoppas du vågar lita på mig) jag tror så starkt på dig och att allt kämpande kommer leda till något bra! Du är värd att må bättre och det vet du, så det är dags att vara diktator över ditt eget liv nu!

  8. Att inte kunna dricka pga ångest känner jag verkligen igen.
    Och har man ångest samtidigt som man ska ta medicin suger ju också, för då måste man dricka.
    Men om 5 år, kommer du kunna tänka tillbaka på denna dagen och se att det ”bara” var en period i ditt liv, den här perioden kommer passera snart. Allt kommer kännas bra någon dag, det lovar jag dig. Jag har också fallit tillbaka i anorexskitsian och det suger verkligen, speciellt om man inte har motivation. Så du och jag får skaffa oss lite motivation från ingenstans, kavla upp armarna och ta oss själva på allvar. DET RÄCKER NU, its our time to shine! —- glöm aldrig att vi är några utan alla våra diagnoser också, vi är precis någon, som alla andra.

  9. man faller aldrig tillbaka varken i anorexia eller tex alkoholism man tar ett återfall.Att säga nått annat är att ljuga för andra men framför allt för sig själv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>