”du verkar ju inte vilja ha någon hjälp”

Jag har fått lite kommentarer och påståenden kring inlägget jag skrev igår, och därför tänkte jag förklara lite mer. Jag erkänner. Jag tvekar hela tiden på vad jag egentligen vill med mitt liv. Jag längtar efter friheten men viktfobin, ångesten och tvångstankarna gör att jag tar fel beslut för ofta. Men kommentarerna har handlat om att jag borde ta emot den utökade hjälpen som mitt behandlingshem erbjuder. Och faktiskt är det fel, för den utökade hjälpen innebär att jag ska bli inlagd på en sluten psykiatrisk avdelning. Och för mig är inte det hjälp – det är förvaring. I sju år har jag åkt in och ut på dessa avdelningar och aldrig, inte ens en enda gång, har jag fått hjälp där. Jag vet att jag får bättre stöd, bättre trygghet, bättre vård på behandlingshemmet. Därför vägrar jag att bli inlagd på sjukhus.

Däremot har jag pratat med mitt behandlingshem om att en ätstörningsenhet borde kontaktas. För ja, jag inser och tror att jag behöver mer specialiserad ätstörningsvård än vad mitt behandlingshem erbjuder. Men, det är också mitt behandlingshem som säger nej till detta. De anser att de själva jobbar så pass mycket med ätstörningar att det inte behövs. Hade jag blivit erbjuden en mer specialiserad ätstörningsvård så hade tagit emot den hjälpen, men trots att jag själv tar upp frågan så kommer vi ingen vart då mitt behandlingshem tycker att jag kan få vården här.

15 reaktion på “”du verkar ju inte vilja ha någon hjälp”

  1. Sv. Tack gumman. Kram på dig själv <3

    Ibland när jag läser din blogg så tänker jag på den tid du skrev om hur bra du mådde att du inte hade någon ätstörning längre och inte ville tillbaka dit. Jag kände ditt glädjerus och din frihetskänsla av att bara läsa inläggen. Jag hoppas så att du hittar tillbaka dit och du verkar stark och insiktsfull så jag tror du gör det.
    Jag har varit i öppenvården i många år och har bytt behandlare som jag bytt underkläder ibland. Bara för att man har EN person att prata med så innebär inte det att det den personen erbjuder är rätt hjälp för mig, därför tycker inte jag att det är fel att säga nej om man känner att det inte passar. Tar man emot "hjälp" som inte känns rätt så kan det mer stjälpa än hjälpa och då gör det ju ingen nytta. Så jag tycker du gör rätt i att fortsätta kämpa och leta efter den hjälp som passar DIG och när du hittar den så kommer det vara värt allt slit.
    Massa kramar <3

  2. Om ditt behandlingshem jobbar så pass mycket med olika ätstörningar och inte kan hjälpa dig, då gör de ju uppenbart något fel.. Och det känns lite som om de inte vill se dig söka hjälp någon annanstans för då har dom själva misslyckats.

    Så fortsätt kämpa på och jättebra att du kan inse att du har problem och vill göra något åt det. För det är då det uppstår förändring och även om det är jobbigt nu så låt det vara så. Det är bara en kort period i det stora hela som säkerligen kommer möta dig med värme och framgång längre fram!

  3. Det är ju dåligt av ditt behandlingshem. Verkar som om de låter prestige och viljan att ”klara av det själva” gå ut över din vård. Hoppas verkligen att det löser sig för din skull, jag blir så ledsen när folk mår dåligt och inte får den hjälp och behandling som de behöver.

  4. Jag hoppas innerligt att ni på något sätt löser det där tillsammans. Psykakuten är ju precis som du säger, mer förvaring än behandling.. Åh vad jag bara önskar att jag kunde trolla, så jag kunde ta bort all smärta du känner och trolla bort de felaktiga tankarna du har om dig själv. Jag önskar att du kunde se dig själv genom mina ögon, se den tjejen som jag ser. För du är fin precis som du är och du förtjänar att må bra och att äta vad du vill utan att få ångest. Massa styrkekramar fina du, hoppas det ljusnar snart <3

  5. Hej kära du!
    Väldigt tråkigt, och dåligt, av teamet på ditt behandlingshem att inte kunna erbjuda den hjälp som behövs! Det känns ju lite som att mycket tid är bortkastad då, och man bara står och trampar vatten.
    Nåväl, vad jag egentligen ville säga var, att jag har själv ett skitliv som borderline/bipolär, och om du vill maila eller så, så finns här också någon att prata med. :)
    Ta hand om dig så länge.

  6. Hej vännen det låter väldigt konstigt att ett behandlingshem som inte kan hjälpa dej tillräckligt i nuläget inte tar hjälp från specialister ? Du skall apsolut inte ta på sej nån skulld det låter som du gör det å du har det så svårt en då du kämpar så väl å psyk som en annan tjej skrev här det är bara förvaring så jag tycker du skall stå på dej att få hjälp från en ätstörnings mottagning jag tror på dej kram louise

  7. Tråkigt att det är så. Du kanske får säga till de exakt vad det är som du vill ha i en specialiserad vård som du känner att de inte kan erbjuda!?

  8. Hej vännen!
    Jag har själv varit svårt sjuk i anorexia. Det går att bli helt frisk och fri! Jag har testat på flera av Sveriges ätstörningsenheter kan varmt rekomendera MHEKLINIKEN i Mora. Var bor du i Sverige? Många landsting har det fria vårdvalet. Du kan själv ansöka att få komma dit och få det beviljat av ditt landsting. Ge inte upp! Tänker på dig! Kram Maja

  9. Jag är säker på att du tar dig upp igen. Du har gjort det förut, det finns inga tvivel om att du kommer upp igen, fina du.

    Tänk på Håkans fina ord, och försök att finna lite tröst i det.

    ”Vi tar oss upp en vacker dag
    Du och jag”

  10. Fina du.

    Behandlingshemmet borde låta dig få den specialiserade ätstörningsvården, då de uppenbarligen inte kan ge dig den vård du behöver. Det är tråkigt att de inte vill ge dig den hjälpen.

    Massor av kramar, tänker på dig.

  11. Du skriver…”Jag erkänner. Jag tvekar hela tiden på vad jag egentligen vill med mitt liv. Jag längtar efter friheten men viktfobin, ångesten och tvångstankarna gör att jag tar fel beslut för ofta.”
    du vet ju inte vad du vill… ingen specialist i värden kommer kunna hjälpa dig om inte du bara du vet vart du bara du vill.
    sluta skyll i från dig på viktfobi ångest och tvångstankar farmor syrran eller för all del vädret.
    sluta se dig själv som ett offer.De är du bara du som väljer att inte äta.

    Du skriver ”Men kommentarerna har handlat om att jag borde ta emot den utökade hjälpen som mitt behandlingshem erbjuder. Och faktiskt är det fel, för den utökade hjälpen innebär att jag ska bli inlagd på en sluten psykiatrisk avdelning. Och för mig är inte det hjälp – det är förvaring. I sju år har jag åkt in och ut på dessa avdelningar och aldrig, inte ens en enda gång, har jag fått hjälp där.
    Samtidigt skriver du i ett annat inlägg att du har fått hjälp där ”Där fick jag hjälp med att börja äta igen, dricka näringsdrycker och sitta still. Jag fick hjälp med mina känslor, gick på sjukgymnastik, jobbade med min kroppsuppfattning, började promenera på ett normalt sätt. Efter fem månader på olika slutna avdelningar fick jag åka hem.” du skriver också ”Att jag hade varit inlagd första perioden hjälpte mig såklart mycket. Jag kunde plocka fram mitt matschema och jag kom ju ihåg allt det jag hade lärt mig där.”
    Humm… undrar bara hur du får i hop detta?

      • Nä har inte läst hela din blogg men de jag ser är en kvinna inte en flicka som ser sig själv som offer i bland och som inte ser sig själv som offer ibland. Ser att när du inte ser dig själv som offer då går det betydligt bättre för dig. Jag har full förståelse för att de finns en trygghet i att vara sjuk även en identitet. Men min fråga är vill du vara kvar i den tryggheten i ätstörning mm. Och bo i en skyddad värd på ett behandlingshem? Och se åren passera ?Eller vill du nått annat?
        Du skriver ju trotts allt att du mycket väl vet hur du tar dig ur din ätstörning. Varför inte göra det?? du vet ju hur du ska göra och har ett helt behandlingshem bakom dig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>