28 reaktion på “frågestund

  1. Kommer du börja uppdatera mer igen? Jag saknar dina mer ”sakliga” inlägg där du skriver om ditt liv och dina tankar.
    Sköt om dig!

  2. Kan du börja lägga upp mer ”vanliga” bilder igen? :)
    Hur ser en typisk dag ut för dig på behandlingshemmet nu? Med aktiviteter, tankar, osv.

  3. Jag vet ju att du har det svårt just nu, men jag saknar dina videos väldigt mycket! och sen frågorna:
    Läser du några bloggar?
    Har du någon annan som inspiration?
    Vilken låt sätter du på när allt är så dåligt som det bara kan bli?
    Finns det något speciellt du gör när du märker att mörkret kommer?
    Favoritfilm?
    Varför är du så fin?
    kram på dig finis <3

  4. Vad sa dina föräldrar när de fick reda på att du skar dig?
    Jag mår sjukt dåligt! Jag vet inte vad jag ska göra, något tips?):
    Jag är hatad i skolan, av mina lärare och en av dom, Therese gör allt för att trycka ner mig och få mig att må dåligt.. Vad ska jag göra?

    Jag känner mig tom inombords vad ska jag göra?
    Jag vill dö!
    Jag hatar mitt liv, alla hatar mig tillochmed min pappa:( vad ska jag göra med mitt liv

  5. Kanske en annorlunda fråga. Men tror du att om man skriver mycket om sin sjukdom kan bli ”beroende” av den uppmärksamhet man får och att det på så vis försvårar tillfrisknandet om man då man börjar må bättre inte får lika mycket medlidande och uppmärksamhet från omgivningen?

    Kram och kämpa på

  6. Hur fick du veta att du har borderline? Liksom vad var det som fick dig att börja misstänka det? Hur testades det? Hur länge tog det innan du fick diagnosen? Kram!

  7. Hej fina du jag undrar så hur det går för dej i din kanp mot anorexin går det bättre ? Klarar du av att äta nånting eller dricker du bara tänker så på dej många kramar louise

  8. Hej Jessica.
    Jag undrar om du vet ”vad som hände” när du nu blev dålig igen? Var det leverproblemen som ”triggade” igång anorexin igen eller ( vilket inte är helt ovanligt) var allting ”för bra” och du skrämdes av det så att du ”tog till” det som du känner till igen, dvs en sjukdom?
    Önskar dig allt gott! /E

  9. Hur kan du formulera dig så jäkla bra??? Skulle jag försöka blogga om min bpd skulle det bara bli ”uääääh” och ”helvete” hela tiden…

  10. Om man vill testa sig för en diagnos, hur går man till väga då? Pratar man med sin psykolog/kurator eller sin läkare? Jag skulle t.ex vilja testa mig för GAD, då jag och min kurator pratar mycket om generell ångest. Men har aldrig vågat nämna det. Eller är det på kuratorns initiativ det ska vara i så fall?

  11. Hejsan,
    Jag undrar om du har något tips för att dölja skärmärken alltså längtar att ha T-shirt, men går inte, snälla hjälp mig..
    Kan man kanske skrapa armen mot grus så det blir andra märken så man inte ser min skärmärken

  12. Jag slutade skada mig själv i januari i år. Hade ett pytteåterfall i april, men är annars helt clean. Nu har jag börjat må mycket sämre igen och de senaste veckorna har jag fått en intensiv längtan efter att skära mig, bränna mig, ta mer medicin än vad det står på receptet och så vidare. Hittills har jag lyckats hålla mig till att bara riva mig själv med naglarna, men det trycker på hela tiden och det är oerhört frustrerande att hela tiden längta efter något jag egentligen vet att jag inte vill ha. Har du några tips på hur man kan hantera de här känslorna?

  13. Hej fina du! Jag skrev till dig för flera månader sedan (om du minns) angående tips för att blir stödperson åt människor som mår dåligt. TACK, för ditt långa mail och flera bra tips! Jag är nu stödperson åt en tjej och jag känner att jag gör en fin insats åt någon som behöver det. Jag följer din blogg och är så ledsen för din skull. Vill ju bara att du ska få MÅ BRA! Vet du själv vad som har utlöst din anorexi igen och att du mår som du gör? Jag undrar lite om mediciner; har du fått bra hjälp att hitta rätt medicin för just dig eller har du fått vara ”försökskanin” och provat ut under lång tid? Hur vet man när man har rätt inställd dos av sin medicin? Tar man ett blodprov för att ”se” om det är rätt dos eller är det bara patientens upplevelse och känsla som vittnar om rätt dos och kan man som läkare tro på detta till 100% då? Jag menar att man kanske inte vet hur det ska kännas och då säger man att medicinen inte hjälper och då får man högre och högre dos tills man är helt väck? Jag minns nämligen första gången jag träffade tjejen jag är stödperson för och jag förstod ju att hon gick på tunga mediciner för hon gjorde allt så himla sakta… Pratade sakta, gick sakta, drack kaffet sakta och såg så trött ut. Jag tänkte mycket på detta när jag lämnade henne; om hon själv kände sig precis så som jag upplevde henne eller om hon kände sig ganska ”normal” eftersom man har gett henne lugnade för att inte vara så ”uppåt!” Så min fråga till dig är: HUR upplever man sig själv och omgivningen när man är full av lugnande mediciner? Eller är känslorna helt avstängda, synintrycken helt fel, hörseln helt dov/förstärkt, kan man ta instruktioner, känner man vad mat smakar och känner man själv att man gör saker i slow motionen? Hänger hjärnan med när man talar? Berätta gärna utifrån dina egna upplevelse så jag lättare förstår hur jag ska bemöta ”min” tjej. Tack för du finns och tack för din blogg! Har lärt mig mycket. Kram Marie

  14. Jag kom på fler frågor som jag inte vågar fråga någon annan:
    * Hur hanterar man personal som man inte tycker om? Personkemin kan ju inte stämma med alla men personalen måste ju ändå göra sitt jobb och som patient har man väl inget val att välja bort personal för då kanske man inte får någon hjälp den dagen; eller?
    * Kan man välja om man vill ha manlig eller kvinnlig personal vid t.ex dusch och vak vid toabesök m.m?
    * Har du blivit kär i personal någon gång och hur hanterar man det?
    * Har du fått ECT? Och hur upplevde du det före/efter? Biverkningar?
    * Om du legat bältat någon gång; vad var orsaken till det? Kan man be om att få bli lagd i bälte eller är det alltid förenat med en tvångsåtgärd? Och finns det något bra med detta eller är det bara så hemskt som alla tidningar skriver? Hur länge får man ligga så och finns det personal i rummet hela tiden om man behöver hjälp? Vad gör man om man måste kissa?
    * Berätta om olika graderna av vak! Vad ingår i dessa och varför får man inte gå på toa i fred? Hur nära är personalen i dessa privata situationerna?
    * Hur tycker du man ska bemöta en självmordsbenägen person? Kan man säga något fel som kan trigga personen att faktiskt begå självmord? Tips mottages tacksamt!
    Tack ännu en gång för din blogg och tack för du öppnar upp till frågestund ibland. DU ÄR SÅ VIKTIG! Ge aldrig upp…

  15. Hej!
    Börjar med att säga att jag tycker du verkar vara en väldigt fin person som bryr sig mycket om andra tycker du är tapper som fortsätter att kämpa!
    Jag undrar om du har ett tips på hur man vågar öppna sig mer för sina nära och kära?

    Hur gör man om man upplever att man inte alls får den hjälp man behöver?

  16. Hur mycket har du gått ner i vikt ungefär sedan du fick bakslag? På hur många veckor har du gått ner dem kilona? Du behöver inte svara exakt hur många kilon, men på ett ungefär?! Förlåt om ja frågar detta.
    När du började bli frisk i från dina ätstörningar hur fick du hjälp? Hur lärde du dig tycka om dig själv?
    Vad för du för hjälp för din ätstörning i nuläget?
    Vad vill du jobba med i framtiden?
    Hur länge kommer du bo på behandlingshem? Vad vill du efter din tid på behandlingshemmet,?

  17. Har dina självskadetankar kommit tillbaka i samband med ätstörningen – alltså påverkar ätstörningstankarna även de andra självskadetankarna (som att skära sig)?
    Stor kram!

  18. 1.Vem är det som är produsent,manusförfattare,huvudrolls innehavare om filmen om ditt eget liv???

    2.Är det du eller är det någon av dina diagnoser psykiska som fysiska som bestämmer i ditt liv?

    3. Varför kallar du dig fortfarande flicka när du är kvinna?

    4.Är du hetrosexuell?

    5. Vad måste du läsa in på konvux innan du kan börja utbilda dig till sjuksköterska?

    6.Varför använder du bara dina fysiska problem som en anledning att gå tillbaka till det du känner till så väl ätstörningen?

    7. Hur mycket av din identitet sitter i diagnoser?

    8.Hur många gånger har du blivit bälltad?

    9.Hur många gånger har du blivit magpumpad?

    10.Har du tankar på att börja skära dig igen?

    11.Tycker du synd om dig själv?

    12.Vad vill du med ditt liv?

    13.Hur mycket pengar kostar du att ha på behandlingshem per dygn?

    12.Hur många gånger ca har du blivit sydd?

    13.Varför har du en ofentlig blogg?

    14.Den killen som trakade dig som tonåring, påverkar det dig nått i dagens läge?

    15.Har du sållt någon sexuelltjänst?

    16.Vem är du utan dina diagnoser?

    17.Har du läst Zebraflickan av sofia åkerman?

    18.Vad för annsvar tar du för ditt tillfrisknande när du helatiden skyller i från dig på dina diagnoser?

    19.Vad får din familj för hjälp?

    20.Varför ser du dej själv som offer?

    21. Är du kristen?

    22. Har du hört ”gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra mod att förändra de jag kan och förstånd att inse skilnaden”???

  19. När du visat tröjor eller bilder på dig så har du ofta ut ena armen är det för att visa dina ärr på över armen? Är du stolt över dina ärr?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>