när en dag är sämst och bäst

Jag har världens bästa nyhet till er. Men vi tar det från början.

Idag var det hemskt. Så hemskt att hjärtat drog ihop sig och tårarna gjorde det svårt att andas. Min bästa kontaktperson och bästa terapeut hade ett allvarligt möte med mig. När de sa att de inte tänkte se på längre, så menade dem det. Det var inte längre ett hot, utan verklighet. Jag hamnade i situationen där jag hade två val. Antingen så stannar jag på behandlingshemmet och börjar samarbeta, eller så händer det där som absolut ingen vill. Idag var jag bara sekunder ifrån att bli tvångsomhändertagen och bli skickad till Göteborg och en slutenvårdsavdelning. Jag fick höra att min kropp tog så stor skada av undervikten och svälten, att jag var i riktigt dåligt skick nu. Trots att en del av mig förstod vad som höll på att hända, så fattade jag inte. Jag sa bara om och om igen att jag inte tänkte äta mer.

Sedan låg jag i min säng och insåg. Att jag har en jävla chans i mitt liv att förändra detta nu, annars hamnar jag väldigt snart under tvångsvård. Och är det så man vill ha sitt liv, om man har chansen att välja? För faktiskt så har jag det. Jag har chansen att stanna på behandlingshemmet med mitt bästa team, där jag är trygg. Äta mer måste jag börja göra ändå. Och gå upp i vikt är också någonting jag inte kan välja bort. För om jag inte gör det här, så gör jag det på en slutenvårdsavdelning i Göteborg med ett LPT på mig. Jag insåg att det är dags att börja kämpa nu. Att jag måste sluta ljuga för mig själv och inse att det bara är JAG JAG JAG som kan se till att JAG blir frisk. Ingen annan.

Resan som väntar kommer bli jobbigt. Fy fan vad jag kommer gråta av ångest. Men jag vet att det kommer bli bättre med tiden, att det gör som ondast i början. Min resa mot ett friskt liv (igen), den börjar här. Tisdagen den tjugosjätte november. Det har bara gått några timmar sedan jag tog mitt beslut men jag har redan hunnit äta en bättre måltid än på länge, tagit bort alla kalori- och träningsappar, smsat mitt bästa team, fått fina svar och ringt mamma som blev så glad. Nu kan det bara bli bättre.

17 reaktion på “när en dag är sämst och bäst

  1. Så var det för mig också, för 18 år sen. Värsta och bästa dan på en och samma gång. Det var ingen helt rak resa därifrån men jag visste att jag alltid hade den där dan. Det var den dan som jag vann över ätstörningsmonstret (även om det inte ville ge sig så lätt).
    Jag har nog aldrig varit så euforisk och rädd som den dan och jag har aldrig, aldrig, ALDRIG någonsin ångrat det beslutet.
    En enorm kram till dig!

  2. Blir så sjukt glad när man läser det här. Jag älskar verkligen din blogg på grund av just det här. Inte för att du får återfall menar jag då, utan för att du skriver sanningen. Du är så brutalt ärlig på bloggen och det är rent ut sagt underbart att läsa om allt för då märker man verkligen hur stark du är. Att inse att du bestämmer och du kan få dig själv frisk är en sådan stor grej, men jag tror inte att många hade insett att det är en stor grej om du inte skrivit på sättet som du gör.
    Du är oerhört talangfull, skriver bättre än många jag känner, du är stark, modig, intelligent och jag vet att du kommer klara det här galant. Som du säger, det är värst i början men håller man fast vid det har man snart ”gått förbi början”. Det blir bara enklare :) Kram

  3. Vad jag blir glad av att läsa att du är beredd att kämpa igen!
    För nä, vad är ett liv på en låst avdelning?

    Visst, det kommer säkerligen bli jobbigt.. Vilket du själv också skriver. Ett tips från mig till dig är att; även när ångesten blir som värst, när du känner att du bara vill ge upp och skita i allt för att det är så jobbigt. Tänk då att *du vill leva ett liv som du själv kan styra på ett bra sätt*. Om du fokuserar på det varje gång (eller något annat peppande du själv formulerat) det känns jobbigt så kan det till slut börja hjälpa. Även de dagar som du kanske inte ens tror på ditt eget pepp, tvinga dig att till att fokusera ändå. Det hjälpte mig.. Hur konstigt det än kanske låter(?) det gjorde mig inte frisk. Men som sagt, det hjälpte.
    Aja, ett tips i alla fall.

    KRAM!

  4. I början kommer det blir både svårt och jobbigt, men du kommer klara detta galant! För det har du gjort tidigare.

    Du är en stark tjej! Tro på dig själv. Och en sak i taget!
    Kram!

    ” Det kan kännas nog så motigt att plocka bort tegelsten efter tegelsten i en stor mur. Men en dag rasar hela fängelset och du inser vad du har åstadskommit”. Deepak Chopra.

  5. MEN FAN VAD BRA DU ÄR, alltså jag gråter av lättnad! På riktigt.
    Och ååh vad det där var viktigt för mig att läsa nu ”och inse att det bara är JAG JAG JAG som kan se till att JAG blir frisk. Ingen annan.” Ååååh, så klokt och rätt och viktigt, trots att man vet det och att det är ganska självklart så är det så eneklt att intala sig annat.
    Kram fina!

  6. Åh Gud vad glad jag blir när jag läser det här!!! Du kommer klara det här, jag vet det!! Du är så stark!
    För mig är 25 november den dagen jag bestämde mig, det har bara gått en dag, men det har gått så bra! Jag har ätit helt normalt, när jag är hungrig och tills jag är mätt. Jag känner mig så otroligt stolt över mig själv! Det blev så mycket enklare när även jag slängde bort kaloriappar, siffror kan inte längre ge ångest vilket är fantastiskt!!
    Det är så skönt att vara lagom mätt och ej panikslagen på grund av hunger. Gud vad vi är bra!! <3
    KRAM fina du!!

  7. Jag har följt din blogg och tycker du är så stark som väljer att blir fri från ätstörningen (igen) och har den viljan…ibland är det bra att få det ultimatet även om det kanske är jättehemskt val…men personalen på ditt behandlingshemmet vill ju bara väl och det känns som du har ett bra team som stöttar dig och vill hjälpa dig….ta vara på den hjälp du får och kämpa…jag tror på dig och det är många många som också gör det….du fixar detta även om det kommer bli en helvetesresa men du har den lilla viljan långt inom dig och den vill bara komma fram…..man måste se dom små stegen också….ett lite ordspråk på din väg….”Även tusenmil börjar med ett steg”, tror att det var Nalle Phu som sa det…..

    All lycka! och jag ser fram mot att se din resa här på din blogg…som btw är en helt fantastisk blogg….

  8. Åh vad du är bra, blir så jävla glad att läsa det där! Det kommer vara jättetufft, men ge inte upp! Du kommer fixa det, jag vet det. Du är sån fin och himla bra förebild, jag ser upp till dig varje dag och jag älskar din blogg. När jag blir stor vill jag vara som dig. Du är bäst, och fortsätt kämpa! Massor med kramar <3

  9. Du är så bra så stark som väljer att samarbeta där du är det kommer bli bra du kommer komma ur det värsta stå ut lita på de människor som är runt omkring dej de vill dej väl ingen vill sätta lpt på dej men de måsste se till att du överlever å nu har du chansen att bli fri å frisk utan nån jävla tvångsvård å det kommer du klara för du är en stark å jätte fin go tjej som verkligen är värld ett liv utan anorexi jag tror på dej många kramar louise

  10. Åh, jag sitter i skolan bland med andra människor, så jag vill inte gråta nu, men det är nog svårt att hålla tårarna tillbaka. SÅ glad, så lycklig för din skull. Det här blir bra, vi finns här för dig, stor kram! <3

  11. Helt rätt beslut! Jag tror nog inte att en allmänpsykiatrisk avdelning är rätt för dig, då ditt problem är ätstörningen. Dessutom, om man blir inlagd på LPT så blir relationen till personalen inte bra. Man ser dem som fienden.

    Jag var inlagd en längre period på LPT förra året. Vi i LPT-gängen 85P (vi som varit på 85an och PIVA) slet av våra armband för att visa att de inte bestämde över oss. I början fick vi inte gå ut, och jag fick inte ha cigg & tändare & skosnören. När vi väl fick börja gå ut & röka bröt vi mot alla regler, drack x-tra stark öl på rökpauserna, rökte på, tuggade xanor och zopiklon, gick runt påverkade på avdelningen osv. vi hatade personalen och ville aldrig prata med dem. Jag vände mig aldrig till dem när jag mådde dåligt. Det blev ingen behandling, bara förvaring. Det blir lätt så när man är tvångsinlagd.

    Men om du bestämmer dig nu för att du ska bli frisk, och samarbetar med personalen, så tror jag verkligen att ljusare dagar väntar på dig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>