en vecka i frihet

En vecka har gått. Sedan allt var hemskt. Sedan jag bestämde mig.
Att nu ska jag bli fri.
Igen.

En vecka som har känts som ett år. För att livet i svält känns så långt borta. För att jag är lycklig.
Äter choklad och skrattar.
Pratat framtid och inser att det där jag drömmer om inte är så långt borta.
Konstigt och fantastiskt.

Att äta igen känns bra. Trots att jag är nojig över vikten och har alla magproblem som finns på samma gång. Men det är det värt. Och det går över. Det blir bättre.
Det blir alltid bättre.

Tack Jessica för att du bestämde dig,
började kämpa igen.
Det är trots allt det du är bäst på.

11 reaktion på “en vecka i frihet

  1. åh blir så peppad alltså! du är så jäkla stark, och ett levande bevis på att det faktiskt går trots att det känns fruktansvärt jobbigt och omöjligt. kram!

  2. Magproblem säger du?
    De får mig att blicka tillbaka till min fd anorexi. Hade också många diverse medfödda mag/tarm problem som gjorde det extra problematiskt för mig att börja äta igen.Men tänk på att ätstörningen är ett monster som bara finns i din hjärna. Den kan inte skada dig såvida du tillåter den att göra det.

    Du kommer nog att finna en lösning. De löser sig alltid. Du är en otroligt stark människa, och bara gott kommer att ske dig. Lyckan kommer när man minst anar det.

    Kämpa på!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>