benen är till för att bära dig

bild (7)1

Mellan behandlingshemmet och busshållplatsen är det cirka en kilometer. Till affären likaså. Under flera månader som jag var ätstörningssjuk har jag inte fått gå den sträckan själv, utan överallt tvingats åka bil. Det har varit svårt och jobbigt, att bli så beroende av någon annan. Buss åker jag inte så mycket, men att inte få gå till affären själv när man är tjugotvå år är sorgligt och hemskt.

Idag skulle jag in till stan själv = ta bussen. Den friheten jag kände när jag fick gå en kilometer och ta vilken buss jag ville är fantastisk. Att liksom säga, hejdå personalen nu går jag. Vi ses senare. Att klara sig själv. Den lyckan och glädjen som slog i hjärtat när jag gick längs trottoaren kommer jag leva på ett tag. Att få gå till bussen kan vara en självklarhet för många, och egentligen för mig också. Men nu när jag har varit sjuk så har jag inte bara haft det jobbigt med ätstörningen, utan jag har också känt mig väldigt instängd. Att liksom inte få gå på en promenad eller köpa cigaretter närsomhelst. Behandlingshemmet har öppna dörrar, men när jag inte har fått gå ut som jag vill så har jag känt mig inlåst. Nu är jag fri. Och lycklig!

7 reaktion på “benen är till för att bära dig

  1. Det är du värd med all ditt slit! Du inspererar verkligen andra med din kamp. En liten fråga från en som missa frågestunden…Hur är det på ditt behandlingshem? Är det blanadad problematik? Där jag bodde var det så mycket skit hela tiden, ambulanser som hämtade människor och folk inklusive jag själv som ständigt besökte sjukhuset, det bara skadade alla ännu mer mellan ens egen perioder om du förstår vad jag menar. Man fick inte chansen att bli frisk. Det verkar vara så lugnt och fridfullt där du bor? Har ni djur och så tillhörande behandlingshemmet?

  2. Hur går det för dig i tillfrisknandet nu? Börjar du må bättre? Hur går maten?
    Du skrev förut att du är på undervikt. Har du många kilon kvar till normalvikt eller till den vikten som din kropp trivs i?

    Tror på dig! Kram <3

  3. Jag kanske låter lite störd nu, som inte alls känner dig eller så egentligen, men ändå.
    Jag är så jävla stolt över dig! Du gör såna otroliga framsteg, är så jävla stark, peppar andra och verkar vara en rakt igenom helt fantastisk person. Ville bara säga det!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>