tillbaka på behandlingshemmet

gbgb

Vid tio lämnade jag centralstationen och älskade älskade gbg. När jag kom till Skåne med bussen så grät jag. Jag började närma mig mitt hem, men aldrig hade jag känt mig lika borta. Som att jag inte längre hör hemma här. Som att det är dags för mig att gå vidare nu, börja leva. Men nu har jag varit ett par timmar på behandlingshemmet och det känns mer okej nu. Mest för att jag vet att det är nyår imorgon och för att jag har tusen underbara planer under 2014. Jag hoppas att jag snart kommer bli utskriven, men fram tills dess ska jag ta vara på behandlingen. Men det är bara det, att just nu så känns det som att jag inte kommer kunna bli helt frisk här. För att det är så mycket sjukdom runtomkring mig. Helt frisk kommer jag bli när jag får komma ut till det verkliga livet, umgås med människor som är friska och som jag älskar. När jag kan lämna personalen och klara mig själv.

Trots att det känns jobbigt att vara inne i detta just nu, att bara vilja komma härifrån så tror jag att det är den bästa känsla jag någonsin har haft. För det är BARA ett friskhetstecken och ingenting annat! Att man vill bort från vården och börja leva. Att man inte vill vara sjuk och patient. Permissionen har verkligen gått jättebra. Igår var jag ledsen som jag skrev, men bara av helt naturliga orsaker. Ingenting som hade med ångest, depression eller borderline att göra. Nu gäller det att stå ut ett par månader till och ta vara på den sista tiden av behandlingen. Imorgon ska ni få höra om mina planer inför kommande år. Jag har en så rolig sak att berätta för er. Jag har vetat om det strax innan jul men har valt att dela nyheten med mina närmsta först :) Men imorgon ska jag berätta om alla planer jag har inför 2014! Om allt blir som jag vill kommer det bli det absolut häftigaste året i mitt liv!

6 reaktion på “tillbaka på behandlingshemmet

  1. Du är så himla stark alltså, och ja det är bara ett friskhets tecken! Blev nyfiken nu, längtar tills att få läsa imorgon :)
    massa styrkekramar finis ♥

  2. Om du inte vill vara på behandlingshemmet längre så är det väll ingen som tvingar dig?
    Varför flyttar du inte till utslussnings lägenhet om du inte orkar med alla andra som är sjuka på hemmet?
    Varför har du velat vara sjuk och vara patient???

    • Nej det är ingen som tvingar mig men man måste ju tänka lite smart för att få en bra framtid. Jag har ingenstans att bo och ingenting att göra. Hur bra skulle det då bli för mig? Jag behöver en stabil plan och bygga upp ett liv med hem och sysselsättning innan jag blir utskriven. Man måste tänka lite klokt för att det ska gå bra för en. Dessutom har jag saker kvar att jobba med i terapin innan jag är redo att flytta. Jag är inte färdigbehandlad än och att avsluta sin behandling bara sådär är korkat.

        • Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara och fråga två skulle jag precis blogga om. Men, om du har läst min blogg under dagen så vet du att jag snart ska slussas ut.

          Fråga tre är ganska komplicerad. Jag har väl aldrig velat vara sjuk och patient, men jag har haft svårt att lämna det av rädsla. Det har varit min identitet och min trygghet. Men nu vet jag att jag aldrig har varit mina sjukdomar. Jag har alltid varit Jessica och nu när jag är friskare och mår bra så har jag förstått att det, att jag aldrig har varit mina sjukdomar och att det inte är läskigt att leva utan dem – bara underbart! Men som sagt har jag haft svårt att skiljas från det och varit väldigt rädd, men så är det inte längre tack och lov!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>