mitt (bästa) 2014

Äntligen ska ni få höra om mitt tjugohundrafjorton! Jag vet knappt vart jag ska börja då det är så mycket. Men vi börjar med den underbara nyheten som jag nämnde igår.

Ni som har hängt med ett tag vet att jag skulle börjat plugga den här hösten som har varit. Men på grund utav sjukhusutredningen så fick jag ställa in det, någonting som gjorde mig så fruktansvärt ledsen. Sedan dess har mina bästa kontaktpersoner på behandlingshemmet försökt hålla kvar i hoppet att jag kanske kan börja läsa våren 2014 istället, men då jag under hösten har varit svårt sjuk i ätstörningen så har allt känts rörigt och omöjligt. Men en dag i november bestämmer jag mig i alla fall för att kolla sista ansökningsdatum för komvux. Detta var på eftermiddagen en torsdag, och sista ansökningsdagen var på fredagen. Allt blev panik och jag var helt förstörd. Men tack gode gud så vägrade behandlingshemmet ge upp. Vi kämpade (mest dem) och skrev papper och brev, ringde och krigade. Tillslut hann vi skicka ansökningsbrevet men klockan var så mycket då att vi trodde att det var försent. Dagarna gick och jag vågade inte hoppas på någonting. Men strax innan jul fick jag det underbara beskedet – Jag har kommit in på komvux och den 13 januari ska jag börja läsa 150 poäng naturkunskap! Detta är sista steget för att jag ska kunna fortsätta mot min dröm – att bli sjuksköterska. Det känns helt obeskrivligt underbart!

När jag ska börja plugga om två veckor ska jag också förhoppningsvis börja få bo lite i en av behandlingshemmets utslussningslägenheter, någonting som jag verkligen längtar efter. Att få bo själv, laga mat själv, vara själv. Att få leva lite vanligt.

Nu efter alla helgdagar ska jag också aktivt börja söka lägenhet i Jönköping. För faktiskt, jag ska nog bli utskriven inom en snar framtid. Planen är att jag ska lämna behandlingshemmet i sommar och börja läsa till sjuksköterska i Jönköping till hösten. Att 2014 förhoppningsvis blir året jag lämnar behandlingshemmet känns så underbart då jag har varit här sen 2012. Tänk att jag SNART är klar här!

Så kommer min vår se ut ungefär. Gå i skolan, plugga, göra högskoleprovet, slussas ut, leta lägenhet i Jönköping, börja bo i Jönköping lite grann och söka till högskolan. Ett vanligt normalt underbart liv.

Utöver allt det här ska jag också:
• fortsätta jobba med jourmejlen såklart
• utöka mitt jobb som bloggredaktör på SHEDO. Istället för var tredje vecka ska jag nu ha SHEDO-bloggen ungefär två till tre veckor av fyra
• aktivt jobba som gästbloggare hos föreningen Tilia. Jag har ju nu varit gästbloggare hos dem ett tag, men tyvärr inte tagit det helt på allvar då jag har haft det svårt. Men nu när jag mår bättre kommer det förändras rejält vilket jag verkligen ser fram emot

Jag längtar så mycket efter 2014 att jag inte kan beskriva. Om allt blir som jag vill och önskar kommer det bli ett helt fantastiskt år! ♥ Jag hoppas att ni vill följa med på min resa mot ett vanligt liv efter nio år av sjukdom och vård.
Jag är så lycklig.

Den här bilden på mig och min extrasyster Sandra beskriver ganska bra hur jag känner inför det kommande året :)

ett långt år

Processed with VSCOcam with t1 presetIdag är jag ETT ÅR fri från självskador. Äntligen. Vägen har varit lång, svår. Ibland lättare, ibland så jobbig att jag trodde att jag skulle ge upp. Men jag gjorde inte det. Jag gav mig inte. Jag skulle bli fri. Jag blev fri. Jag är fri. I alla fall rakbladsfri. Ibland så längtar jag, saknar. Men ändå inte. För livet utan sår, blod och ångest är bättre. Många av mina ärr syns knappt längre. Ibland känns det som ett misslyckande. Oftast känns det bra. Det är bra. Jag trodde aldrig att jag skulle få skriva ett sånt här inlägg. Det trodde nog ingen om man ser tillbaka på hur mina senaste nio år har varit. Men saker kan förändras, förbättras. Tack och lov. Med den vetskapen kan jag somna på kvällen, för hur smärtsamma saker än kan vara så kommer det bli bra igen. Det känns inte alltid så, och idag på min årsdag så känner jag att nej, det kommer inte att lösa sig. Men det är bara en känsla, sanningen är att det blir bra. Tillslut. Men inte utan kamp. Därför måste vi kämpa, i hopp om en bättre framtid. Och egentligen, när jag har klarat av ett år utan självskador genom ren vilja – då kan jag nog klara av precis vad som helst. Och det kan ni också. Grattis till mig och heja er ♥

Tre fantastiska saker på samma dag

Jag älskar verkligen att berätta för er om mina framsteg och om positiva saker som händer i min vardag. Idag har det hänt tre sådana saker under åtta timmar.

ett: Jag har blivit av med en medicin, seroquel. Under ett par veckor har jag trappat ut den och idag togs den bort. Så himla glad för det. Jag har även fler medicinborttagningar på gång på grund av egen vilja. Medicinfri kommer jag inte bli just nu, men att bara svälja fem piller om dagen är faktiskt jäkligt bra. Av personalen får jag höra att jag är en riktig kämpe :)

två: Jag har fått ett jobberbjudande. Jag vet, så himla sjukt kul. Min praktikplats erbjöd mig jobb idag, trots att jag inte har någon utbildning. De tycker att det går så bra på praktiken att de skulle vilja ha mig som anställd där. Tyvärr fick jag tacka nej. Jag är trots allt fortfarande sjukskriven och mitt uppe i en behandling, så att börja jobba nu är inte aktuellt. Dessutom börjar jag ju skolan till hösten och kommer då även sluta praktisera för att kunna koncentrera mig på plugget. Men att de erbjöd mig jobb känns fantastiskt!

tre: Jag har fått tillbaka mina rakhyvlar på egen begäran. I tvåhundraåttiotvå dagar var rakhyvlarna inlåsta hos personalen. För att minimera riskerna att jag skulle skada mig själv. Dock hade det ju gått i alla fall då de inte kontrollerar vad jag handlar, men i impulsiva situationer har det hjälpt, i alla fall i början av min tid här. Idag är riskerna att jag ska skada mig själv små. Trots att jag slåss mot tankar och impulser ibland, så är ändå steget till en självskada oändligt. Idag är mitt fack i det låsta skåpet tomt. För det finns ingenting som personalen måste ta hand om åt mig just nu. Från och med idag så kan jag ta hand om mig själv på många sätt, och det känns grymt bra.

me2

Jag ska börja skolan igen!

Idag har jag fått ett så himla fint och bra besked! Jag har blivit antagen till komvux och kommer i augusti börja skolan igen! Längtan efter klasskamrater och att få plugga är hur stor som helst, så detta känns så roligt! Dessutom är det ett nödvändigt steg för att jag senare ska kunna följa min dröm och börja på högskola och läsa till sjuksköterska. I höst ska jag läsa 150 poäng naturkunskap i helfart under en termin. Äntligen ska jag få vara som en frisk tjej och gå i skolan som vem som helst. SOM JAG LÄNGTAR!

komvux2

Som en hel graviditet

Idag är jag nio månader fri. Nio långa månader utan självskador. Det känns fantastiskt och overkligt. Den artonde varje månad är så speciell för mig, kommer alltid att vara. För den artonde varje månad för resten av mitt liv kommer jag kunna räkna. Jag tänker och längtar till den där artonde september 2035 eller liknande. Anledningen till att jag kan skriva det, det är för att jag faktiskt är säker på att jag aldrig kommer falla tillbaka. Man kan aldrig säga aldrig säger vissa, men i detta fallet så kan jag faktiskt det, vare sig någon vill tro på det eller inte. Jag tror på det, och det är det viktigaste för mig.

En gång, för ett par år sedan, så lyckades jag sluta självskada. I nio månader höll jag upp innan jag föll tillbaka. Nio månader precis som nu. Därför blir också just nio månader speciell, för imorgon när jag vaknar så är jag inne på min tionde månad, vilket jag aldrig har varit förut. Den gången började jag dock skada mig själv med maten istället, så fri blev jag aldrig. Och den gången, då var jag inte säker på att jag skulle klara det. Den gången mådde jag väldigt dåligt. Den här gången vet jag att det kommer gå, just den här gången är jag fri på riktigt. Och den här gången, då mår jag bra. För ja, jag mår bra igen. Jag har varit inne i en svacka, men jag börjar ta mig ur den. För varje dag som går så börjar jag bli mig själv igen. Hon som skrattar, skojar, är lycklig, mår bra. Den Jessica som jag älskar är på väg tillbaka, och jag har saknat henne så himla mycket.

Så grattis till mig själv som vann kriget mot rakbladen. Idag krigar jag knappt med självskadetankar längre. Då och då händer det, speciellt när jag mår sämre. Men, steget till att faktiskt skada mig själv är oändligt långt. Det har jag också bevisat under förra veckan när jag mådde väldigt dåligt. För jag tog mig ur det levande och gjorde mig inte illa på något sätt. Trots att livet är kämpigt då och då, så skulle jag aldrig skada mig själv igen. Den tiden är förbi, och jag är väldigt lycklig för det. Det går att ta sig ur det, om man ger sig fan på att göra det. Som jag sagt innan, jag bestämde mig för att den dagen jag blir inskriven på behandlingshemmet – den dagen är det slut. Då tog det slut. Och mitt liv började.

niomånader

Första dagen i t-shirt

Idag hade jag bestämt mig för att åka till praktiken trots att magen har gjort ont. 22 grader och sol men ändå tog jag på mig den långärmade tröjan. Jag var inte redo för att barnen skulle se mina ärr. Sedan kom jag på, att jag antagligen aldrig kommer känna mig redo. Jag kommer alltid ha en undanflykt på varför första dagen i t-shirt inte skulle bli just idag. Därför bestämde jag mig för att det får vara nog nu. Jag bestämde mig för att aldrig mer skämmas över mina ärr, vare sig det handlar om vuxna eller barn. Den lättaste vägen är att gå i långärmat, men det är inte den bästa vägen enligt mig. Därför bytte jag om, tog på mig t-shirten och när jag åkte till praktiken tog jag varken med mig tröja eller jacka, för då skulle det finnas en risk att jag fegade ur när jag väl kom dit.

Första dagen med barnen och ärren har gått bra. En del barn har stirrat, andra har frågat. Men jag blev varken ledsen eller osäker, för jag visste att frågan tillslut skulle dyka upp. Som jag sagt till er innan så berättade jag att jag har varit sjuk inombords och att jag då fått utslag på kroppen som sedan har gett sådana märken. Och barnen tog det bra och var lika kramiga och gulliga trots att min kropp ser lite annorlunda ut. Idag är det första dagen mot något nytt känner jag, för idag var dagen då jag vågade, dagen då jag slutade må dåligt över mina ärr. Jag ser ut såhär, men so what. Idag har jag fått så himla mycket bra peppning på instagram och på bloggens facebooksida, så tack tack tack till er ♥

Jag hoppas att mina framsteg kan peppa någon annan till att våga göra samma sak. Att våga visa ärren. För vi har all jävla rätt att gå i kortärmat en sommardag precis som alla andra. Ärren är ett bevis på styrka. Och vi är starka. Kom ihåg att man ibland måste göra saker som man inte vågar. Jag var jättenervös idag inför detta, men det gick ju bra, och nu är jag så stolt, glad och fri. Kämpa på vänner. Det kommer bli bra tillslut! Och glöm aldrig, man måste våga för att vinna!

freeBilden har jag hämtat här.

Världens bästa år

2012 var ett kämpigt år. Världens knäppaste år. Sjukaste år. Då jag var inlagd månad in och månad ut. Då jag fick nya diagnoser, då jag lekte med döden, då jag nådde min lägsta vikt. 2013 är världens bästa år. Vi har nått mitten på maj och jag har inte skurit mig en enda gång under 2013. Jag har varit normalviktig och fikat massor. Jag har skrattat och varit lycklig. Jag har haft det svårt då och då, upplevt sorg, ilska och frustration. Men det har varit en helt annat sak. Ibland är jag arg, ibland är jag ledsen, ibland har jag ångest. Alla dessa saker finns med mig då och då i min vardag. Att bo på behandlingshem är skit ibland, att ha ont i magen jämt och kriga mot en sjukvård som struntar i en är inte lätt. Livet är inte enkelt. Men 2013 är trots allt världens bästa år. För att jag lever, för att jag är lycklig. För att jag jobbar med välgörenhet och är självskadefri. Det gäller att försöka se det positivt, för trots allt så är livet svårt för alla människor, på olika sätt. Och trots att jag har ont fysiskt och ibland psykisk så är jag mestadels glad. För man vinner mest på att fokusera på det fina och inte det som är jobbigt.

bild (73)

Första praktikdagen

Idag var det dags för mitt första pass som personal på ett fritids. Trots att jag innan var arg av några orsaker och nervös inför ett nytt ställe så gick det så himla bra. Jag fick jättebra kontakt med många av barnen, lekte, skrattade, höll handen, busade och skojade. Jag tror verkligen att många tyckte om mig, och det är en väldigt speciell känsla. Att lämna behandlingshemmet då och då och börja ta sig till ett friskt och normalt liv är så härligt. Under mina timmar på fritidset tänkte jag inte en enda gång att jag var sjuk. Allt kändes bara så friskt och rätt. Jag är så glad för att jag har tagit mig så långt, att jag för varje dag kommer närmare det friska. Varje dag jobbar jag på ett eller annat sätt med någonting som driver mig mot ett normalt liv, och det är ren lycka. Jag ser fram emot på torsdag när jag ska tillbaka till min praktikplats. För varje sekund som går kommer jag längre ifrån mitt självskadebeteende, all ångest, sorg och det sjuka. Snart är jag en helt vanlig glad tjej på tjugoett år som älskar livet. Trots att jag är arg och ledsen ibland så vet jag att allt kommer bli bra tillslut. Efter den här dagen är jag bara så himla säker.

När jag kom hem var jag glad men trött. Nu har jag jobbat med lite välgörenhet och äntligen ska jag få kasta mig i sängen. Imorgon ska jag plugga och träna och det blir ju G Ö T T ! Hoppas ni har haft en bra start på veckan. ♥

Praktikplats!

Idag är jag en glad tjej! Som jag berättade om förra veckan var jag ju på möte med en skolchef då jag sökte praktikplats som personal på ett fritids. Idag fick jag reda på att jag har fått platsen så på måndag börjar jag! Det känns så himla kul och spännande och det är ett stort steg mot ett friskt liv! Alltså tack så himla mycket också för alla bra tips ni har gett mig på vad man kan säga till barn om sina ärr. Jag kommer skriva ner allihop och tillsammans med min terapeut diskutera detta så att jag är redo på måndag. Självklart ska jag också göra ett inlägg om detta då jag vet att jag inte är ensam. ♥ Ibland kan det hjälpa så himla mycket, att veta att det finns andra som har kämpat med detta precis som jag gör nu.

Möte gånger två

130415Jag har haft en så himla himla bra dag idag! Jag hade två möten inbokade och båda har gått superbra! Det första var med en skolchef. Med största sannolikhet ska jag inom kort börja praktisera på ett fritids. Det känns både roligt, spännande och som en bra utmaning! När jag fick höra att några av barnen mådde dåligt och att det fanns flera med speciella behov så insåg jag att jag kommer kunna göra ett bra jobb där!

Sedan var det dags att åka hem och äta för att sedan ta bussen till stan för möte nummer två. Jag hade blivit inbjuden till Röda Korsets styrelsemöte och även det mötet kändes väldigt bra. Jag behöver lite tid att planera och tänka nu, men känner jag mig själv rätt kommer jag nog på ett eller annat sätt börja jobba med välgörenhet hos dem. Om tiden räcker till! Jag har väldigt mycket för mig nu för tiden. Varje dag jobbar jag med jourmejlen, sedan ska jag ta hand om bloggen, vara bloggredaktör för SHEDO, planera ett informatörsjobb genom Hjärnkoll och samla in pengar till BRIS. Dessutom ska jag hinna ta hand om min behandling, vara på barngympa och nu förhoppningsvis även vara personal på fritidset. Jag ska även börja plugga lite grann så jag har verkligen fullt upp precis hela tiden, men jag ÄLSKAR det! Äntligen gör jag sådant som jag brinner för, som jag lever för. Men jag ska prata med mitt team här på behandlingshemmet imorgon och se vad dem säger om att jag nu eventuellt ska engagera mig i Röda Korset också! Det är så himla mycket på gång, men samtidigt så har jag aldrig varit lyckligare! ♥

Man lär sig ingenting på att blunda för sitt liv

,dream
Jag drömmer om mycket. Men jag lever också i en dröm. Inte i en fantastivärld, det är bara det att mitt liv är som en vacker dröm. Skulle jag dö nu, skulle jag dö lycklig. Varje dag upplever jag något nytt och fint. Varje dag blir jag friskare och starkare. Som världens bästa dröm. Jag var så trasig för ett halvår sedan, så uppgiven. Idag ler jag och skrattar mig igenom nästan varje dag. Min dröm är att bli helt fri och få jobba på sjukhus. Allt annat jag har drömt om gör jag faktiskt redan. Jag har drömt om att hjälpa människor med psykisk ohälsa, en dröm som har blivit sann. Varje dag får jag vara ett stöd för andra, och det är fantastiskt. Jag har också drömt om ett liv med lycka och utan rakblad. Just det där livet som jag lever idag. Jag är så tacksam för att jag blev så frisk att jag kunde andas igen, leva och inte bara överleva. Tack för att jag stod ut i åtta år, kämpade mig igenom månader på slutna avdelningar. Jag har gått igenom så mycket hemskt i mitt liv, men nu är det en dröm och jag är tacksam och lycklig för varje sekund i ljuset.

Bilden har jag hämtat här.

Veckans höjdpunkt!

Den här veckan har ju varit lite kämpig för mig med sjukhusbesök och ångest över maten, så min veckans höjdpunkt blir mitt team jag har på behandlingshem. Min terapeut och min favoritpersonal. De finns, stöttar och kämpar med mig, jag är inte ensam. Jag har också fått reda på den här veckan att min favoritpersonal ska bli min kontaktperson, jag är så glad! Han är bäst! Så tack T och J. Ni får mig att klara vad som helst!

Som vanligt vill jag ju gärna läsa om vad som var just din veckans höjdpunkt! Kom ihåg att det är viktigt att fokusera på det som är positivt! Så skriv gärna vad som var bra med din vecka så ska jag sätta ihop ett inlägg om just det där som är fint i livet, för er.

Vad som är viktigt för mig

Efter ett önskemål tänkte jag idag berätta om vad som är viktigt för mig.

Min familj och mina vänner
Jag hade aldrig klarat detta utan mina närstående. Jag har en så fin familj och underbara vänner. Inte så många, men dem jag har är världens bästa. De får mig att skratta, vara lycklig. Och när livet gör ont så kan jag ringa och vara ledsen.

Bloggen
För varje dag som går så inser jag att bloggen och ni, mina läsare, är en stor del av mig. Att veta att jag genom mina ord kan hjälpa andra är en fantastisk känsla. Att ha mejlkontakt med några av er och stötta er i det svåra livet är någonting jag brinner för. Det är fantastiskt att få följa med i ert liv, även om det många gånger är hemska historier jag får höra. Det är underbart att få följa med på eran resa, att läsa att ni faktiskt mår bättre, blir friskare. Och till er som känner att ni står och stampar och mår precis lika dåligt, det är guld värt för mig att få försöka stötta och hjälpa er så gott jag kan. Att ha en blogg som växer en hemskt roligt, och då och då dyker det upp intervjuer etc, vilket är jätteroligt att delta i. För varje gång jag får en kommentar eller ett mejl, så skiner jag upp. För varje gång jag får ett tack för det jag gör, blir jag lyckligast i världen. För varje ”du är stark” blir jag starkare. Jag älskar bloggen och er.

Behandlingshemmet
Detta stället räddade mitt liv. Jag fick tillbaka det där som jag höll på att förlora – livet. Jag tycker så himla mycket om personalen här, speciellt min favorit och min terapeut. Jag skulle aldrig orka utan dem. Jag får gråta, jag får hata allt, jag får vara lycklig, skratta och skoja. Jag får vara Jessica, hon som är mer frisk är sjuk. Hon som har en diagnos men som oftast är glad.

Marcus
Han som har räddat mig så många gånger. Han som alltid har stöttat mig, stått på min sida. Trots att vi inte hörs så ofta så tänker jag på honom varje dag. Han kommer alltid vara den bästa jag vet.

Välgörenhet
På senare tid har jag blivit mer intresserad av välgörenhet och håller nu på med flera olika projekt inom detta. Det är något jag brinner för och som jag älskar att kämpa med. Mina projekt har legat på is ett tag men snart är det dags att fortsätta jobba med detta. Mitt nya jobb som bloggredaktör på SHEDO hjälper mig också i vardagen. Varje gång jag får en känsla av att vilja skada mig så tänker jag på detta jobb som jag kan förlora om jag skadar mig själv då man ska vara självskadefri för att jobba för SHEDO. Såklart så inser jag ju varje gång att ett snitt i handleden aldrig skulle vara värt det.

 

Det finns garanterat annat som är viktigt för mig, men det är detta jag andas för, kämpar för. Det är detta som gör mig till en otroligt lycklig tjej trots att jag har det jobbigt ibland.

Fighter

Trots att veckan har varit skit med sjukhus och kramper så tänker jag inte vara bitter längre. Den här veckan har jag tappat bort den glada Jessica men nu är det dags att hitta tillbaka till hon som alltid skrattade. Jag vägrar låta en magsjukdom bryta ner mig efter allt kämpigt jag har gått igenom. Livet kommer alltid bestå utav motgångar men nu ska jag gå tillbaka till flickan som är stark, jag tänker kämpa mot allt svårt som livet innebär. Nu har jag haft tre tycka-synd-om-mig-själv-dagar, det räcker. Inte kommer livet eller magen bli bättre utav att jag är bitter. Nu tänker jag fortsätta kämpa istället!

Ett halvår fri från självskador!

bild (61)Idag är det en jättespeciell dag för mig. Idag är det ett halvår sedan jag kom till behandlingshemmet, och idag är jag också ett halvår fri från självskador!!! På dessa sex månader har jag förändrats massor, blivit en ny tjej till och med. Grattis till mig själv, jag är så stolt och glad. Trots att det har varit så himla tufft då och då så har jag bevisat att det går, och om man kämpar kan man ta sig hur långt som helst.

Jag om min terapeut skulle egentligen fira idag men istället satt vi på akuten hela dagen, men sen när blir livet som man har tänkt sig? Egentligen spelar det ingen roll, det enda som är viktigt är att jag är sex månader skadefri!

Det finaste från er

Jag har fått höra så mycket fint om vad som har varit det bästa i veckan för er. Därför vill jag dela det med alla mina läsare. Att tänka positivt och fokusera på det som är bra är viktigt.

”Det bästa som hänt mig denna vecka var när ”the boy of my dreams” skicka en bild till mig där det stod att han tyckte jag va söt.. hihi”

”Det bästa med min vecka var att jag och min pojkvän beställde våra förlovningsringar”

”Det absolut bästa med veckan är nog att jag höjde mitt betyg i idrott och att jag fick ge min kompis en riktigt god kram eftersom det idag är self injury awarness day och hon har problem med ätstörningar och hon hade eller har problem med självskador. Det kändes verkligen bra att krama henne hårt på denna dag för att visa att hon är speciell”

”Min veckans höjdpunkt var att jag hälsade på min syster som ligger inlagd på bups slutenpsykiatri”

”Veckans höjdpunkt var nog att lillan började bli frisk igen och en kurs i huvudstaden torsdag-fredag”

”Det finaste den här veckan är att våren verkar ha kommit, så underbart”

”Det bästa med min vecka är att jag blev utskriven från måltidsbehandligen, och gick upp till lägsta hälsovikt”

”För mig var veckans höjdpunkt att fika i solen med min mamma & syster. Dessutom var det fint att fira 50 dagar utan rakblad och stygn”

”Höjdpunkten i min vecka var att jag hade många fina samtal med min bästa vän ♥”

”Det bästa som hänt mig i veckan är att jag flyttat till mitt alldeles egna lilla studentrum. Det var så mycket finare än jag trodde och efter ett besök på IKEA med den person jag gillar mest blev det till ett av världens finaste rum”‘

”Jag tycker som du, det är skönt med vår. Det var dags nu”

Veckans höjdpunkt!

Det bästa som har hänt denna vecka har varit att våren kommit hit. Det finns inget skönare än att öppna fönstret på morgonen och låta solen lysa in och vårluften fylla rummet. Jag har varit ute i solen en hel del under dessa dagar. Invigt min skinnjacka och haft fika premiär på stranden.

Förra veckan berättade flera av er vad som varit det bästa med er vecka. Det var så himla fint att läsa, så vill ni dela med er får ni mer än gärna göra det. Om flera av er kommenterar kanske jag kan göra ett litet inlägg med fina saker som hänt er den senaste veckan?

Veckans höjdpunkt!

Då var det dags att ta upp det absolut bästa som har hänt den här veckan. Egentligen är det inget svårt för i torsdag var jag så lycklig att det pirrade i hela kroppen. Det var i torsdags jag fick mitt kommun- och polistillstånd som krävs för mitt välgörenhetsprojekt som jag berättade om HÄR. Efter mitt samtal med polisen, när jag insåg att jag kommit över det sista svåra hindret för mitt projekt, då var jag så himla himla glad. Helt klart det bästa som har hänt den här veckan. Glöm nu inte att tänka ut vad som har varit det absolut bästa med ER vecka. Vill ni dela med er så läser jag gärna med glädje!

Veckans höjdpunkt!

Ny kategori här på bloggen. Jag har förstått mer och mer hur viktigt positivt tänkande är. Det är så viktigt att fokusera på det som är bra i livet. Därför har denna nya kategori tillkommit. Till exempel kommer jag varje söndag skriva om det som varit absolut bäst i veckan. Kanske kan ni också tänka på det innan ni avslutar eran söndag kväll? Som jag nämnt tidigare skriver jag oftast ner tre bra saker med dagen varje kväll, allt för att fokusera på det som är bra. Och trots om man har haft en skitdag så finns det nästan alltid något som har varit positivt med dagen. Nu ska ni få höra min veckans höjdpunkt!

I torsdags kom min mamma hit över dagen. Det var så himla bra!! Jag har inte träffat henne sen i julas så det var verkligen på tiden. Vi fikade, gick på stan lite, åt lunch, drack vin, pratade allvar och skrattade. Jag önskar att jag fick vara med min mamma varje dag. ♥

mamma